Viktiga frågor om jordbruk

I dagens DN reser Johan Kuylenstierna och Lisa Sennerby Forsse några viktiga framtidsfrågor kring svensk och internationell livsmedelsförsörjning: Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning. Ännu ett intressant och viktigt inlägg med geografer med bland författarna (Kuylenstierna är adjungerad professor vid Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi). De ställer stora och relevanta frågor och bakom många av dem lurar tunga principiella skiljelinjer. Var finns de politiker som vågar ta tag i frågan om nationell livsmedelssäkerhet? Och vem vågar utvidga det till det i vissa sammanhang ännu mer kontroversialla begreppet matsuveränitet?

Det är intressant och viktigt att rektorn för lantbruksuniversitetet står bakom detta. I samband med arbetet i valberedningen för FORMAS forskarråd slog det mig hur lite av SLUs ansikte utåt som egentligen handlar om lantbruk: visioner om lantbrukets framtid och om lantbrukspolitik. Var finns de stora och spännande idéerna om växtodling och om jordbrukspolitik i SLUs forskning?  Kan det vara så att de gamla striderna mellan förespråkare för ekologiskt jordbruk och konventionellt fortfarande påverkar debatt- och forskningsklimatet på SLU? Det som synts och hörts mest utåt från SLU när det gäller jordbruk verkar vara GMO-debatten  (+länkar till SLUs forskarblogg), som ju på ett sätt är en i-landsfråga; det finns många mycket enklare och mindre kontroveriella sätt att höja arealproduktiviteten i de fattiga jordbuksländerna.  Rätta mig om om jag har fel: jag hoppas verkligen att denna lätt ytliga utifrånspaning på ett grannuniversitet inte stämmer!!

Sammanfattningvis: det är spännande att SLU på detta sätt signalerar ett helhetsgrepp på livsmedelsförsörjning och jordbruk, nationellt och internationellt.

Stockholmsgeografer i debattartiklar

Såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet har i dagarna haft viktiga debattartiklar -- och i båda fallen hittar vi bland undertecknarna Stockholmsgeografer.

På DN-debatt i går frågade ett stort antal miljöforskare Varför brister politikerna när det gäller miljömålen? Det var inte en vanlig forskare-slår-larm-artikel utan den ställde några helt grundläggande frågor kring politiken och miljön. De undrar bl.a. om politikerna verkligen förmår förstå de ibland komplicerade sambanden mellan tekniskt-naturvetenskapliga, sociala och ekonomiska förhållanden. Det är ett problem som ständigt kommer upp, bl.a. som en kritik mot de bristande medlen för samhällsvetenskaplig miljöforskning; det hjälper inte att vi får allt bättre metoder för att mäta miljögifter, analysera klimatpåverkan etc etc om vi inte skaffar oss vassare verktyg för att förstå vilka mänskliga beslut och icke-beslut, blockeringar och särintressen, som skapar miljöproblemen. Artikelförfattarna ställer också den högst berättigade men sällan belysta frågan om det är politikernas kopplingar till särintressen som gör att de inte klarar av att föra en tydligare miljöpolitik. De menar också att politikerna måste "bryta de ideologiska blockeringar som i hög grad lämnar ansvaret för planetens framtid åt aktörerna på marknaden."  Artikeln ställer långt mer konkreta krav på politiken än vad som brukar förekomma bland de mer vanligt förekommande miljödebattörerna. Bland undertecknarna finner vi bl.a. Stockholmsnaturgeograferna Margareta Ihse och Karin Holmgren och Lundageografen Lennart Olsson, som är ordförande i Svenska Nationalkommittåen för Geografi.

I Svenska Dagbladet ställs frågan Har Sverige övergett fattigdomsmålet? Bakom debattartikeln står en grupp forskare, föreningsmänniskor och företagare, alla aktiva i samarbeten med Burkina Faso, som uppmärksammar hur biståndsminister Gunilla Carlsson i tysthet fasat ut Burkina Faso från biståndet med motiveringen bl.a. det inte finns många kontakter mellan våra länder och därför inget mervärde. Bland undertecknarna finns bl.a. kulturgeografen Lowe Börjeson, som har ett forskningssamarbete med universitet i Burkina Faso.

Bloggåret som gått 2012

Så här års är det intressant att se tillbaka på vilka blogginlägg som fångat flest läsare. Årets tio-i-topp-lista är inte lika lätt att sammanställa som fjolårets eftersom blogspot bara tillåter statistik per dygn, månad eller under hela bloggens livstid - inte per år. Här följer alltså de tio mest lästa inläggen av de som skrivits under 2012. Äldre inlägg som folk intresserat sig för under 2012 är svårare att spåra.

1. Monopol
Jag tror inte att läsarna av detta inlägg är så intresserade av just min vinkling av monopolspelet, men den bild jag använt mig av kommer högt upp i googles bildsök.

2. Vart är Stockholm Resilience centre på väg?
Detta var ett inlägg som väckte stor uppmärksamhet, men ingen debatt på bloggen (se nummer 7 på topplistan). Delvis har frågorna jag ställde där fått sitt svar genom universitetsstyrelsens beslut om placering av resilienscentret under området för naturvetenskap. I samband med detta har också utbildningen inom huvudområdet Naturresurshushållning flyttat från Systemekologi till resilienscentret. Därmed har centret tagit ett steg närmare mot en normal forsknings- och utbildningsinstitution med fokus på ett särskilt synsätt baserat på resilienstänkande. Det innebär samtidigt ett steg bort från reell tvärvetenskap i och med att en av universitetets många miljörelevanta utbildningar lagts in under centret och därmed fått en särskild status. Samtidigt betonas från universitetsstyrelsen att den nya organisationen ska möjliggöra en närmare dialog med andra forskningsinriktningar inom universitetet. Vi väntar fortfarande på att den ändrade organisatoriska tillhörigheten ska annonseras och kommenteras på centrets egna hemsidor. Då kanske det klarnar vad det konkret kommer att innebära.

3. Har Sida bestämt sig för att stödja markrofferi?
På den fråga, som ställs i rubriken för detta inlägg, har vi ännu inte fått något tydligt svar. Framförallt handlar det om kreditgarantier till planerna på en svensk sockerrörsplantage utanför Bagamoyo.Vare sig på Sidas  hemsidor eller på Agro-ecoenergy´s har det meddelats om Sida svarat på Agro-eco-energys ansökan om kreditgarantier. På Agro-eco-energy´s hemsida talas fortfarande om en plan, som går ut på att finansieringen skulle gått i lås under andra kvartalet 2012. Förutsättningen för Sidas stöd verkar vara att projektet har fått klartecken från African Development Bank, men inte heller på deras hemsidor finns några tydliga besked i ärendet, mer än att man publicerat miljökonsekvensutredningen och planerna för hur avhysningar skulle gå till (Resettlement Action Plan).

4. Flera möten om markrofferi (land grabbing)
Under våren var det stor aktivitet både från organisationer och från Sida i denna fråga, men under hösten har Sida varit märkbart tyst, medan frivilligorganisationer hållit möten, lanserat rapporter och vi TV har kunnat se filmen Land Rush.

5. Homosexualitet i Afrika
Zulukungens okunniga och icke-konstitutionella uttalanden om homosexuella fick följder i den fortsatta hanteringen av en lag om traditionella domstolar. Den blev en stridsfråga i sydafrikansk politik under 2012. Just nu kan jag faktiskt trots mycket googling inte komma fram till var ärendet egentligen ligger. Har ANC till slut dragit tillbaka förslaget från parlamentet eller inte? Även informationen om tillbakadragandet verkar vara en del av ett politiskt spel: länk. Bakom det hela ligger den gamla paradoxala alliansen mellan ANC och de traditionella ärftliga hövdinga- och kungaämbetena, som ju upprätthölls i hemländerna (bantustans) som en del av apartheid. Inte bara frågan om rättigheter för olika sexuell läggning utan också frågan om kvinnorättigheter har varit de tunga anklagelsepunkterna mot att lämna för mycket makt till de traditionella domstolarna.

6. Överklassafari och geografi
Kul att en geografisk undervisningsform blivit aktivistverktyg. Det är alltid svårt att släta över verkligheten.

7. Ingen debatt om resilienscentret?
Se ovan under 2

8. Development today varnar för getingbon
Detta inlägg från januari verkade få en stor mängd läsare först under sommaren. Alltså misstänker jag att det inte var intresset för bistånd via skatteparadis, som Development Today ville uppmärksamma, utan högst påtagliga getingproblem som ledde många läsare till detta inlägg. Jag ber om ursäkt till de läsare som önskade praktiska råd. Till dem vill jag utifrån egen erfarenhet helt enkelt ge rådet att ta en bräda och pilla ner getingboet, men hålla sig på lite avstånd. Det är sällan som det väller ut en massa farliga ilskna getingar, som man ju lätt förväntar sig.

9. Läs mitt svar i Expressen om Sida
Jag svarade på ett luddigt inlägg om markinvesteringar från Sidachefen Gorntizka. Hennes svar till mig var lika luddigt och svarade inte på vilka lärdomar Sida dragit av de problem som uppmärksammats bl. a. i Sierra Leone. Har Addax i Sierra Leone och SEKAB/Eco-energy uppträtt etiskt korrekt i fråga om lokala gruppers markrättiheter? Inte heller svarade hon sin medarbetare Anders Östman, som undrade vilken analys som låg bakom Sidas syn på sådana investeringar. Se min fråga i ett senare inlägg.

10. Storgårdar med träldrift - den nya ortodoxin?
Det händer spännande saker när det gäller att förstå arbetsorganisation och beroendeförhållanden under medeltiden i Skandinavien. Men ibland blir modellerna en tvångströja. Hur organiserades egentligen arbetet på de stora jordegendomar som bevisligen fanns under äldsta medeltid? Jag har svårt att se regelrätt slavdrift av stora domäner som ett fungerande och dominerande system i skandinaviskt miljö. Det finns så många andra sätt för jordägarna att få folk att arbeta och att tillgodogöra sig överskottet.

Av de äldre inlägg som varit populära även i år finns förstås många av de som handlar om sockerrör i Tanzania. Annars är det särskilt de från 2008 om durra och durrabrännvin som märkts under senare delen av hösten. Jag misstänker att det är Mo Yans roman Det röda fältet, som är förklaringen till det uppblomstrande intresset för durrabrännvin. Bokens titel  红高梁  skulle i direktöversättning heta Röd durra och utspelar uppenbarligen på ett bränneri för durrabrännvin.

Vad pågår mellan SIDA och VR?

Här sitter kollegor och väntar på besked om deras forskningsansökningar till SIDA. Beskeden utlovades först till november och sedan till vecka 51. Nu meddelas på SIDAs hemsida att eftersom regeringen beslutat att uforskprogrammet ska flyttas till VR från den 1 januari så kommer i stället VR att fatta beslut i slutet av januari....  Det hänvisas till VRs hemsida, men där finns just nu inga nyheter om detta.  (Se dock länkt i VRs kommentar nedan-- tilllagt 20 dec 2012)

Och varför fattade inte SIDA beslut före årets slut? Därom ges inga besked. Vad är det som pågår?

Så här står det på SIDAs hemsida idag:

"2012 års UForsk-utlysning

Regeringen har beslutat att Sidas program för utvecklingsforskning, Uforsk, i sin helhet ska överföras till Vetenskapsrådet från den 1 januari 2013. Det betyder att Vetenskapsrådet kommer att hantera alla ansökningar, beviljningar, utbetalningar och rapporteringar efter detta datum. På grund av detta kan inte Sida ge några besked om resultatet av årets Uforsk-omgång. Vetenskapsrådet har intentionen att för 2013 följa Sidas bedömningsprocess under 2012 men beslut fattas av Vetenskapsrådets generaldirektör i slutet av januari. Vetenskapsrådet kommer därefter meddela vilka ansökningar som beviljas bidrag. Vi ber om överseende med de problem denna överföring medför och arbetar tillsammans med Vetenskapsrådet för att göra den så smidig som möjligt.

• Mer information på Vetenskapsrådets hemsida "

Politisk ekologi på franska: : "La political ecology"

Denis Gautier och Tor Arve Benjaminsen har nyligen i en antologi presenterat politisk ekologi för en franskspråklig publik. Det är välkommet och intressant även för oss som tror oss ha ett någorlunda aktuellt grepp om vad som i den engelskspråkliga litteraturen menas med forskningsinriktningen politisk ekologi.

Evironnement, discours et pouvoir. L’approche Political ecology.
Denis Gautier,Tor A. Benjaminsen (editors).
Éditions QUÆ 2012.

Det är egentligen märkligt att det ska behövas en sådan sammanfattning. Dels är det märkligt att det ska finnas sådana språkbarriärer att ett så centralt begrepp i den engelskspråkliga litteraturen inte har trängt in den franska samhällsinriktade miljöforskningen. I Dictionnaire de la Géographie (Levy & Lussault eds 2003)  finns det inte med som uppslagsord eller i registret - och detta trots att detta uppslagsverk på många andra punkter är mycket följsamt mot de senaste anglofona trenderna. Men det är också märkligt med tanke på att franska geografer och antropologer på många sätt är föregångare på området.

Men en av förklaringarna kan kanske ligga just i det att den franska geografin aldrig på samma sätt har gått i samma naturdeterministiska och malthusianska spår, som under en lång tid dominerade brittisk och amerikansk miljöforskning inom geografin. Politisk ekologi som stridsrop har helt enkelt inte behövts i samma utsträckning i fransk geografi, som alltid varit mycket uppmärksam  på de kulturella och politiska realiteter som styrt naturresursutnyttjandet. Jag tycker mig ha märkt denna motsättning - om än i bland subtilt - på möten i Östafrika där franska och brittiska geografer träffats. Gautier och Benjaminsen lyfter också fram hur franska antropologer som Meillassoux och Emmanuel Terray faktiskt har lagt grunden för en anglofona politiska ekologin.

Intressant är också att Gautier och Benjaminsen väljer att introducera begreppet med det engelska political ecology i stället för,  det som man tycker vore den språkligt enkla översättningen, écologie politique. Men det har på franska kommit att syfta på grön politik, dvs har sin hemvist i politikens värld. Jag drar mig till minnes ett sakkunnigutlåtande vi fick från Vetenskapsrådet på ett projekt som hade politisk ekologi i rubriken. "Politisk ekologi (studium av miljöpartister??)" stod det i sakkunnigutlåtandet, som hade hamnat inom naturvetenskap eftersom jag hade tryckt på om att det borde ha en tvärvetenskaplig bedömning.

I förordet får vi också en intressant värdering av sådana franska giganter på området miljö-jordbruk-tredjevärlden som Pierre Gourou och René Dumont. Författarna kommer fram till vad som skiljer dem från den politiska ekologin trots att de på många sätt i sin forskning hade många likartade drag med det som senare skulle komma att bli politisk ekologi.

De olika kapitlen som ger exempel på tillämpning av begreppet på olika konkreta problem har en ypperlig författarblandning med afrikanska, amerikanska, norska och franska politiska ekologer. Det är intressant att se vad som händer när man utmanar den anglofona dominansen med en ny skärningspunkt mot ett annat (före detta? ) världsspråk.

Lodén om Mo Yan: Skarpt formulerad förvåning

Läs inlägget av universitetets sinologiprofessor i Dagens Nyheters kulturdel idag. Det är en skarpt och insiktsfullt formulerad artikel kring den politiska i valet av Mo Yan. Torbjörn Lodén hänvisar till sansade och omdömesgilla personer i Kina:

"De tycker att Mo Yan är en mycket bra författare, en av de allra bästa i Kina under de senaste trettio åren, och de ser inte priset som någon skandal. Men de är ändå förvånade över att Svenska Akademien, som man ansett står upp för det fria ordet och mänskliga rättigheter, ger priset till en författare som är så följsam mot regimen att han deltar i hyllningarna av Maos Yanantal.  -- Jag delar deras förvåning", skriver Lodén.

Resiliensbok till rabatterat pris

Jag har tidigare bloggat entusiatiskt om en bok som diskuterar resiliensbegreppet ur ett kulturlandsskapsperspektiv: Resilience and the cultural landscape

Nu finns boken till rabatterat pris: se mer på denna länk.

Observera också att du kan få fatt i boken gratis som ebok om du jobbar på ett universitet som inkluderat boken i sin eboksamling. Det gäller t.ex. på Stockholms Universitet.

Kommunal utrikespolitik och relationella rum

Jag skrev för länge sedan ett blogginlägg om att exemplet med de då kommunalägda afrikaföretagen var en tydlig illustration till begreppet relationella rum -- att kommunalpolitik blivit utrikespolitik, och att globala frågor tränger sig in kommunalfullmäktige.

I och med att det kommunalägda energiföretaget SEKAB sålde sina afrikaföretag för  400 kronor för tre år sedan borde etanolprojekten i Afrika sluta vara ett spöke i kommunalpolitiken, men genom domar i förvaltningsrätten har frågan aktualiserats sedan dess.

Nu framkommer i Örnsköldsviks allehanda att kopplingen till det kommunala fortfarande spökar. Ett vagt hopp om att få tillbaka en liten del av de gigantiska kommunala överföringarna till SEKABs afrikaföretag har hittills hållits vid liv genom ett avtal om att SEKAB ska få köpa billig etanol och få tillbaka en del av vinsten om det blir något. Men de avtalen har omförhandlats tre gånger, till SEKABS nackdel och utan att SEKABS ägare varit informerade,  som ett led i försöken från Eco-development och Agro Eco-energy Tanzania att få andra finansiärer intresserade att investera i sockerodlingarna utanför Bagamoyo. För att göra sockerrörsplantagerna mera intressanta för andra finansiärer har man alltså tagit steg mot att det kommunägda SEKAB får allt mindre chanser att få tillbaka skattebetalarnas pengar. Då hör det till saken att förvaltningsdomstolen klargjort att de kommunala besluten om stöd till Afrikaäventyren var olagliga.

Läs

Ingen återbäring från Afrika
Elvy kände inte till avtalen

Kartor med retorisk kraft

Två kartor återkommer nu ofta i olika sociala medier som kommentarer eller ska vi snarare säga apeller i Palestinafrågan. Sällan har kartografin drabbat med så stark retorisk kraft och gett upphov till så många följdfrågor.





Efter FNomröstningen började så denna cirkulera.





se mer på

http://en.avaaz.org/s/sWlbab

FORMAS forskarråd

I dag samlades elektorsförsamlingen till FORMAS forskarråd. Sju av forskarrådets 13 ledamöter utses av en elektorsförsamling som är utsedd av universiteten. Jag har haft förmånen och bekymret att tillsammans sex andra forskare ingå i valberedningen inför detta val.  Efter kreativa och engagerade diskussioner  blev det till slut valberedningens förslag som fann majoritetens gillande. För samhällsvetenskapens representation i rådet blev det ett myrsteg framåt. Tre samhällsvetare totalt, precis som förra omgången, men till skillnad från då så är det nu två ordinare  och en ersättare. Nya ordinarie ledamöter är jägmästaren och statsvetarprofessorn Katarina Eckerberg (som tidigare i sin egenskap av ersättare engagerat sig hårt för FORMAS utveckling och för samhällsvetenskapens roll i miljöforskningen) och kulturgeografiprofessorn Marie Stenseke. Runar Brännlund, som är ekonom med skoglig inriktning fortsätter också att spela också en viktig roll. Vi har i valberedningsarbetet utgått från att även ersättarna ska få tillfälle att göra ett viktigt arbete. Trycket på FORMAS att verkligen vara ett forskarstyrt organ och inte bli "vinnoviserat" diskuterades på elektorsförsamlingens möte och vi tror att vi har hittat kloka forskare som kan leva upp till det och dessutom se till miljöforskningen som en helhet utan att gräva ner sig i ämnesgränser. Så här blev det

Ledamöter	Ersättare
Leif Andersson, UU	Ulf Emanuelsson, SLU
Torgny Näsholm, SLU	Helen Håkansson, KI
Katarina Eckerberg, UmU	Agneta Oskarsson, SLU
Karin Rengefors, LU	Sara Hallin, SLU
Marie Stenseke, GU	Uno Wennergren, LiU
Carl-Eric Hagentoft, Chalmers	Katja Grillner, KTH
Christina Rudén, SU	Runar Brännlund, UmU

Kritik mot angelägen julvideo

Inte alla är lika entusiastiska för den angelägna julvideo som jag länkade till i ett tidigare inlägg. I norska Biståndsaktuellt ifrågasätts hela projektet i artikeln Radiatorbistand - nei takk.

Allvarligt talat: denna video tillsammans med biståndsaktuellts kritiska artikel borde vara självskriven som kursmaterial på universitetskurser kring global utveckling och internationellt bistånd. Den blixtbelyser i humorns form så många viktiga frågor.

Välgörenhetsvideogenren kommer aldrig att hämta sig, twittrar Informationsbyrån.

Storgårdar med träldrift - den nya ortodoxin?

I en äldre nordisk historieskrivning tänkte man sig att jordbruket under vikingatid och tidig medeltid dominerades av fria bönder. Från slutet av 1990-talet började den modellen allt mer att ifrågasättas - inte minst av norska historiker och arkeologer. De kunde göra trovärdigt att medeltidens ojämlikhet med stormannagods och landbönder (arrendatorer) hade en bakgrund i vikingatidens trälsystem och i olika mellanformer mellan trälar och rättsligt sett fria landbönder. Jag tog upp den omvärderingen bl.a. i artiklen Kulturgeografernas bönder och arkeologernas guld 1998.

Nu har pendeln svängt och det tycks ha blivit en etablerad sanning att man under perioden vikingatid och medeltid genomlöpt en historisk följd  - en trestegsmodell som skulle bestått av

1. storgårdsdrift -- med trälar som arbetskraft och med brytar som arbetsledare
2. huvudgårdsdrift - med arbetspliktiga landbor och torpare
3. landbodrift -- där landbon (arrendatorn) betalade för sin rätt att bruka jorden med en avrad(ränta)  till godsherren

Denna trestegsmodell spelar t.ex. en central roll både som utgångspunkt och resultat i Alf Ericsons nyligen publicerade avhandling Terra Mediaevalis. Lika entusiastisk som jag var när de norska kollegorna på ett grundläggande sätt omvärderade de sociala relationerna under vikingatid och tidig medeltid, lika förundrad blir jag nu när en ny ortodoxi om en lagmässig historisk följd breder ut sig. De empiriska beläggen för hur arbetsorgansationen fungerade under en tänkt storgårdsdrift är alldeles för få och spröda för att man ska kunna påstå att storgårdsdrift med trälar var en dominerande produktionsform.  Och de norska argumenten, som framfördes t.ex. av Tore Iversen, var ju att så länge det har funnits träldom så har förutsättningarna också funnits för andra typer av utnyttjande - t.ex. i form av ofria brukare på mindre jordbruk under en jordherre. I själva verket ligger det, enligt Iversen, i själva trälsystemets natur att det finns både en ingång och en utgång. Trälarna disciplinerades så att säga genom möjligheten till att sättas som avhängiga brukare på mindre gårdar. Fördelningen mellan å ena sidan regelrätta storgårdar med brytedrift och andra sidan andra typer av avhängighets- och utnyttjandeformer av beroende underbruk vet vi lite om.

(Läs:  Fremveksten av det norske leilendingsvesenet i middelalderen—en forklaringsskisse

T Iversen - Heimen, 1995)

Nya pengar till samarbete med Ukraina

Vetenskapsrådet meddelade idag sina beslut om Swedish Research Links.  De finansierar sammanlagt 47 projekt där svenska forskare under en tre-årsperiod får chansen att bygga upp ett samarbete med forskare i ett urval främst utomeuropeiska länder.


Av den ursrpungliga stäppen i Ukraina  återstår endast "små"  fragment.
 Men allt är relativt. Även fragmenten framstår som öppet hav.

Tillsammans med växtgeografen Ivan Moysiyenko på Khersons statsuniversitet i södra Ukraina har vi fått medel för ett projekt som vi på svenska kallade "Den eurasiska stäppens miljöhistoria". Det är Brian Kuns, doktorand på institutionen, som har utvecklat detta samarbete med Khersons universitet och projektets frågeställningar knyter an både till hans eget avhandlingsarbete och till projektet Mapping Global Agricultural History. Men det öppnar också för nygamla samarbeten med växtekologi och naturgeografi kring samverkan mellan hävd och vegetation.Från svensk sida medverkar förutom Brian Kuns och undertecknad  även  Janken Myrdal, som ansvarar för den eurasiska delen i vårt stora globala karteringsprojekt, men också Sara Cousins, naturgeograf och växtekolog, som forskar kring sambandet mellan landskapshistora, vegetation och artdiversitet och Camilla Eriksson, doktorand på SLU med forskningsintressen i kring landskap och landsbygdsutveckling i Sverige, Rumänien och Kirgisistan.

Engelsk titel och abstract:

How the East was won: Towards an environmental history of the Eurasian steppe

Post-Soviet reform has led to tremendous agricultural changes in the steppe region of Ukraine and other post-Soviet countries. While investment firms are now seeking to capitalize on the opportunity to conduct rational large-scale agriculture on the fertile steppe soils, a window of opportunity has also opened to discuss the steppe?s future and the balance between intensive land use and sustainability, the preservation of nature, and equitable rural development. The proposed research aims to contribute to this discussion by investigating the dynamics of land cover and land use change, historically and today, in a part of the Ukrainian steppe. More specifically we seek to explore how the different methodologies and knowledge-bases of the joint Swedish and Ukrainian research team can enrich each other's understandings of the drivers of land use/land cover change; use the results from the southern Ukrainian landscape to generate hypotheses about the dynamics of land cover and land use change in the Eurasian steppe in general; compliment climate modelling of the historical climate in the steppe, by grounding it in expert local  nowledge; relate knowledge of historical land use and land cover dynamics to an on-going discussion on sustainability and rural development. Finally, our ambition is to establish a long-term research agenda about the steppe "before and now", where a new generation of scholars from Swedish and Ukrainian universities can take this work forward.

Angelägen julvideo

Se videon. Fundera över budskapet och gå sedan till hemsidan Africa for Norway om du vill läsa mer.

Kan solenergi lösa flyktingproblemen?

Det är ett intressant perspektiv som Johan Rockström, Anders Wijkman och Karl-Erik Lagerlöf målar upp i sin DN-artikel i dag: Solenergi från Sahara kan lösa elförsörjningen. Jag sällar mig inte till den maskinkrossarsyn,  som gör att man inte kan lyssna på förslag till tekniska lösningar på energikrisen och vill därför inte avfärda idén om solenergi från Sahara. MEN: författarna argumenterar oklart.  Å ena sidan identifieras samhälleliga problem inom en viss klimatisk region av världen: flyktingläger och massarbetslöshet, å andra sidan identifieras samma klimatzon som lösningen på ett helt annat problem: i detta fall det rika Europas omättliga behov av energi. En gammal god geografisk regel gäller att inte förhastat dra slutsatser från att vissa företeelser har samma geografiska utbredning. Problemet berör väl etablerade problemområden inom rumslig statistik som ecological fallacy  och spatial autocorrelation och har naturligtvis sina värsta uttryck i naturdeterministiska slutsatser. Lärdomen från geografiämnets intellektuella brottningsmatch med naturdeterminismen är att man måste identifiera de samhälleliga relationerna, inte bara den rumsliga närheten eller överlappningen mellan olika företeelser. I fallet med flyktingläger och solenergi är alltså den helt grundläggande frågan om vilka sociala och ekonomiska relationer som ska till för att Europas energihunger och Sahelzonens sociala problem ska lösas i en och samma operation, och om det överhuvudtaget är möjligt. Men därom ger författarna till DN-artikeln inga besked.

False marketing from company "Research media"

Would you be flattered if you did get a mail from a journalist in the process of editing next years "International Innovation Report" where he said he wanted to do a glossy two page presentation of your research project? I was flattered first time I did get such a mail, but for some reason it was not followed up.

Yesterday I did get a similar mail from Joe Howes at Research Media. However now I happen to know from colleagues that the company RESEARCH MEDIA that sends these mails operates in the following way: After contacts have been established and a plan for the article and the dissemination has been discussed, work started etc, they disclose that they need a sum in the order of 2000 Euro to continue.

That is why I this time asked in my response to their mail: "Before any further discussions on this can you please clarify the financial plan for this. Am I right in assuming you want to send a bill for this? In that case I am not interested. If you are doing a true journalistic work I am interested." I am now waiting for the response. See their mail and my response on this link.

Does anyone else out there have experience from this? The Swedish Research Council FÒRMAS, which in the mail is mentioned as a contributor to this report, did on its homepage distance itself from such initatives some time ago, but I cannot find it. Anyone remember that link?



Added: 19 nov:  I have got help from FORMAS to find the old link:

This is the link where the Swedish Research Council (VR) distanced itself from such journals more than a year ago.Vetenskapsrådet tar avstånd från tidskrifter med tvivelaktiga affärsmetoder

FORMAS had a similar note by the same time and have just today published a new version:  Vi tar avstånd från tidskrifter med tvivelaktiga affärsmetoder

Thanks to FORMAS for help!

Nya länkar till höger

Den uppmärksamme läsaren av bloggen ser att det ligger några nya länkar nere till höger, som jag inte kommenterat förr. Under rubriken Conversations with AUSCCER bloggar geografen Lesley Head och andra medarbetare vid Australian Centre for Cultural Environmental Research. Lesley Head är en flitig Sverigebesökare, har innehaft kungens miljögästprofessur och är nu på långtidsbesök hos kulturgeograferna i Göteborg. I senaste blogginlägget rapporterar hon från en forskarkurs där.

På bloggen Thinking like a human bloggar Cambridgegeografern Bill Adams tillsammans med sin kollega Chris Sandbrook om naturvård och bevarande i det tjugonde århundradet.

Bland förut inte uppmärksammade bloggar från Stockholms Universitet vill jag påminna om Barbara Wohlfarts (professor i kvartärgeologi) och om genetikern Dag Jenssens.  Dag Jenssen har nyligen uppmärksammats för sin forskning om samband mellan alkoholförtäring och cancerrisk.

Resiliens och kulturlandskap

Nu är den här, boken från ett kreativt möte i Berlin i juni 2010. Jag har skrivit om mötet tidigare under rubriken Inga murar i Berlin. Min entusiasm för boken beror inte bara på att jag själv skrivit en artikel där som jag tycker är viktig. Jag tänker framförallt på det kreativa sätt som mötesorganisatörerna och nu bokredaktörerna Tobias Plieninger och Claudia Bieling bjöd in brett och la upp diskussionerna. Det var ett öppet möte där man dels lyfte fram potentialen i resiliensbegreppet, men också utsatte det för granskning och kontrast mot empiriska fall och mot andra teoretiska angreppsvinklar.Det återspeglas väl i boken. Och så pryds den av ett svenskt landskap på omslaget: Hållnäs i norra Uppland. Kopplingen till Hållnäs kommer genom en artikel av Marie Stenseke med medförfattare som med utgångspunkt i sina studier i Hållnäs ifrågasätter system-begreppet i det i resilienssammanhang så ofta förekommande begreppet "social-ekologiska system".

Taggtråd, Dödas mobilitet och Stadens segregation

Varje fältarbetande landskapsforskare har ett förhållande till taggtråd. Risporna i jackan eller skjortan på ryggen när man felbedömt knäböjningen (om man satsat på metoden att gå emellan de två trådar som under en lång tid varit det vanliga i Sverige.) Eller de sextrådiga täta och hårt spända nya stängslen i Kenya som i underkant lämnar en glipa möjligtvis stor nog för en kattunge och vars överkant ligger brösthöjd.... Allt för att markera den nyvunna privata äganderätten.



Bild: Wikipedia












I Sverige är det dags att skriva taggtrådens historia. De försvinner allt mer till fördel för elstängsel, enligt uppgift bl.a. för att läderindustrin vill ha oskadade kohudar. Ulf Jansson på Kulturgeografen här i Stockholm fick igår besked att Vetenskapsrådet beslutat stödja hans projekt Från modern hägnadsmetod till problematiskt hinder - taggtrådens uppgång och fall i det svenska agrarlandskapet. Grattis Ulf!!

De andra projekten som lätt går att känna igen som kulturgeografiska är inte mindre spännade: Roger Marjavaaras projekt om De dödas mobilitet (Umeå) och John Ösths om Stadens segregationmönster  (Uppsala).

Kulturgeograf i årets fotobok

Missa inte boken: Watching humans watching. I går kväll utsågs den till årets bästa fotobok.

Se ett urval av Inka Lindergårds och Niclas Holmströms bilder av människor i landskap på följande länk.

Efterordet i boken är skrivet av kulturgeografen Camilla Årlin: Altering forms of the human behaviour we know as 'going on safari'

Kulturgeografisk forskning som print-on-demand




Senaste boken i serien Stockholm Studies in Human Geography: Linn Axelssons Making Borders, som handlar om kinesisk textilexport till Ghana.. Klicka på bilden och den hamnar i din varukorg.







Stockholms Universitetsbibliotek har startat ett föredömligt projekt med att se till att det publikationer som kommer ut serien Acta Universitatis Stockholmiensis ska vara lätt tillgängliga, inte bara i digital version utan även som en pappersbok via print on demand.

På denna sida hittar du några aktuella och några äldre avhandlingar som nu finns som print on demand från underserien Stockholm Studies in Human Geography. Efterhand ska det fyllas på. Jämfört med den tidigare distributionen blir det avsevärt billigare för köparen. Onyanta Adamas avhndling om sophantering i Abuja i Nigeria kostar 69 USD från Amazon och på bokus sägs den vara slut på förlaget. Men om du går till vår egen nätbutik så kostar den 83 kronor.

Håll också koll på andra intressanta publikationer från Stockholms Universitet genom att besöka nätbutikens startsida.

Som del av detta projekt skannar man alla äldre böcker i Acta-serien och efterhand kommer dessa också att finnas som print-on-demand. Tills vidare får man nöja sig med att ladda ner dem digitialt via databasen DIVA. Nu har man nyligen hunnit fram till vår serie och till min glada överraskning ser jag att min snart 30 år gamla avhandling nu finns digitalt: Settlement and farming systems in the early Iron Age.

Avhysningar utanför Bagamoyo?

Jag ställde i en tidigare blog frågan om hur Eco-Energy i Tanzania framställer sina planerade avhysningar. Nu får jag meddelanden om att detta nu är offentliggjort. Jag har varit upptagen med fältarbeten i Sydafrika och har inte inte hunnit läsa den aktionsplan för omflyttningar som nu ligger på hemsidan till afrikanska utvecklingsbanken. Men eftersom jag ställt frågan tycker jag det är ärligt att förmedla att det nu verkar finnas ett svar. Jag märker också att många fortfarande kommer till min blog för att läsa om de svenska sockerörsäventyren i Tanzania. Det finns alltså två goda skäl att länka till

Resettlement Action Plan

och till någon slags miljökonsekvensbeskrivning på samma site.

Läs alltså själv och bedöm hur man planerar att hantera detta.

Även Sigtuna i KwaZuluNatal

Vad närmare granskning i fält så uppenbaras att även Sigtuna är beläget i KwaZuluNatal.  Snabb koll i det digitala lantmäteriarkivet visar att Hammar även denna gång är lanmätaren.

Sofiero i KwaZuluNatal

Sofiero, Valhalla. Nora, Salebo,Trosa, Stockholm, Elsinor är alla gårdar i ett litet område i Kwa ZuluNatal -- alla belägna inte långt från Rorkes Drift där det berömda slaget vid Isandlwana stod -- då britterna blev överrumplade och besegrade av zulukrigare i januari 1879.  Med hjälp av det utmärkta, men svårnavigerade, digitala lantmäteriarkivet i Sydafrika kan man lätt konstatera att det var lantmätaren August Hammar som mätte upp gårdarna under några få år i början av 1880-talet. Han kom från Hälsingborg (Nära Helsingör = Elsinore på engelska) varifrån det inte är långt till Sofiero.....

Ett eldorado för fossilåkermarksfantaster

I Mpumalangas högländer i Sydafrika finns inte bara vårblommor, utan ett eldorado för den som är intresserad av att utifrån fossila åkermarkslämningar försöka förstå jordbrukssystem och social organisation. Under första hälften av 1800-talet övergavs det intensiva jordbrukssystem som kännetecknat ett område stort som Östergötland -- ungefär halvvägs mellan Pretoria och Maputo. Åkerterrasser, fägator, bosättningar. Just nu jobbar vi med en detaljerad dokumentation baserad på fyra generationers flyg- och satellitbilder (Google Earth är en av de viktigare av dessa).  Tillsammans med sydafrikanska arkeologer gör jag en kombination av flygbildstolkning och fältkontroll i ett 5 kvadratkilometers stort område söder om Machadodorp. Den som är lika tokig som jag i fossil åkermark som samhällshistorisk källa kan själv surfa runt i detta landskap hemma vid datorn.

Klicka på denna länk och Google Earth bör ta dig hit.

Den gamla boerfarmen Rietvlei, som en gång ägde hela det vidsträckta område vi jobbar i, drivs inte längre. De vita jordbrukarna har flyttat därifrån och vi har tagit på oss att vara hundvakter för det åldriga lantarbetarparet, som fram till mannens sjukdom och nyliga död bott i mangårdsbyggnaden.

Matseminarium på VR - nu på TV

I våras hölls ett inspirerande seminarium om mat  i regi av Vetenskapsrådet. Det sänds idag i Kunskapskanalen.

Se programmet via denna länk 

Vår i luften

Bloggen har varit tyst över sommaren, men nu våras det. I Mpumalangas högländer kommer först några vårblommor upp ur det torra vintergräset, som denna Iris (som reagerar på den ökande värmen?) Men sen bryter helvetet lös alldeles för tidigt. I går var det duggregn och isande vindar. I dag är det ingen idé att dra ut på fältarbete, för åska och regn regerar -- alldeles för tidigt. Normalt kommer regnen först i november.

Brian Kuns: Spännande debatt om landgrabbing i Tyskland

Brian Kuns, doktorand på Kulturgeografiska institutionen, gästbloggar om en konferens i Halle:

I förra veckan, hölls en spännande konferens på IAMO, ett forskningsinstitut i Halle i Tyskland som ägnar sig åt jordbruksförändringar i post-kommunistiska länder såsom Ryssland, Ukraina och Kina. Tema för konferensen var ”Post-socialist land-use: between landgrabbing and land abandonment,” och där fanns förespråkare för, som de uttrycker det,  ”large-scale land acquisitions,” motståndare mot landgrabbing, samt företrädare för mega-gårdar i Ryssland och Ukraina.

Bland förespråkare var Klaus Deininger från Världsbanken. Hans argumentation går ut på att storskaligt jordbruk i bolagsform har mycket lättare att locka till sig nödvändigt kapital, samtidigt som de traditionella fördelarna som småbrukare har (lokal kännedom, mindre transactions costs, mm.) håller på att försvinna i och med de senaste tekniska utvecklingarna. Han noterade dock att de flesta investeringar i storskaligt jordbruk i utvecklingsländer hittills har ägt rum i länder med bristande governance och talade för  mer rättsäkra avtal mellan investerare och lokala myndigheter å ena sidan och investerare och den lokala befolkningen å andra sidan. Ett viktigt antagande i Deiningers resonemang är att det finns tillgängliga, underutnyttjade marker i utvecklingsländer, och att storskalig investering kan genomföras utan att tränga ut små, självförsörjande jordbruk. I och med världens växande befolkning, så behövs sammanfattningsvis den alltmera fördelaktiga stordriftsformen för att locka kapital till i övrigt avlägsna, kapitalfattiga områden där ”yield gaps” råder idag.

Max Spoor (Professor i development economics på Erasmus University Rotterdam) företrädde motståndarna och i en presentation med fokus på det tidigare Sovjetunionen, argumenterade han att: (1) små och mellanstora lantbrukare är mer effektiva, men i den mån att småbrukare håller på att bli mindre aeller (i Rysslands fall) har visat ovilja att bruka mark, så är det på grund av att de antingen inte får stöd från staten (som storskaliga investerare gör) eller uteslutits från kreditmarknader överhuvudtaget; (2) att det faktiskt inte går så bra för många stora agro-holdings, förmodligen på grund av de högre transaktionskostnader som han menar förekommer vid stordrift, och (3) att de miljömässiga kostnaderna med stordrift med många insatser har inte beräknats.  Vidare sa han att anledningen till den alltmer utbredda vertikala integrationen i agro-holdings är att man idag behöver kontroll över hela produktionsprocessen (från odling, till logistik, till vidareförädling, till försäljning). Annars kan det uppstå problem någonstans längs produktionskedjan. Den här vertikala integrationen betecknade Spoor som en ”control-grab,” en lika viktig del av hela fenomenet som markförvärv.

I dagsläget så finns det inte mycket empirisk forskning om megagård-fenomenet – någonting alla är eniga om. Presentationen som hölls av en representant av Ekoniva – en rysk agro-holding – väckte därför intressanta frågor. Ekoniva finansieras av ryskt kapital och ägnar sig främst åt den inhemska marknaden (mjölk- och i tilltagande grad köttproduktion). Det verkar gå bra för Ekoniva, och de expanderar sina operationer.  Det lustiga – som påpekades av en av publiken – är att Ekoniva i viss mån uppfyller Marxs och Lenins dröm om hur jordbruk skulle se ut: storskaliga, moderna fabriksliknande gårdar med anställd arbetskraft. (Spoor refererade till det som ”kolkhoz 2.0”.) I alla fall, så kan man fråga sig om det går att likställa eller jämföra Ekoniva, som använder sig av inhemskt kapital för att producera för den inhemska marknaden, med exempelvis sovereign wealth funds från Mellanöstern som investerar i afrikansk mark för att säkerställa sitt eget lands matsäkerhet. Olika ord slungas runt för att beskriva det här fenomenet – jag har själv i det här blogginlägget använt eller hänvisat till ”large-scale land acqusitions”, ”agro-holding”, ”mega-gård”, ”land-grabbing”, ”kolkhoz 2.0”, och ”control-grab” – men, som Mats har påpekat i sin Expressenartikel, behöver vi bättre definitioner och begrepp på de olika organisationer som håller på med och/eller befrämjar väldigt storskaligt jordbruk.  

För det andra, så ligger debatten om transaktionskostnader och optimal driftstorlek mer på en teoretisk nivå idag och det krävs mer empirisk forskning om det här. Hur ser det ut i verkligheten? Man kan tänka sig att det här är väldigt geografiskt betingat – att vilken driftstorlek som är optimal skulle bero på en konstellation av olika statliga policies, en viss prisbildningshistoria och ekologiska och klimatförhållenden. Alla de här faktorerna kan vara lokala eller regionala och i alla fall ändras i tid och rum. 

Avslutningsvis, kan jag säga att konferensen var väldigt välorganiserad med bra key-note speakers, och IAMO verkar vara en bra forskningsmiljö.

Bravo DN-Världen!!

Jag ser igenom gamla blogginlägg och tänker på teman som inte hunnit behandlas under den hektiska andra hälften av våren. Viktigt att uppmärksamma är att mina klagande blogginlägg om Dagens Nyheters val av kartprojektion nu kan läggas åt sidan.

Jag återkom till deras val av Mercator för sin kartprojektion flera gånger våren 2011

LÄNK

LÄNK

LÄNK

Nu har de tagit mina klagomål ad notam och introducerade för några månader sedan ett nytt sätt att se på världen. De har valt en ovanlig projektion:  Raisz Star, som liksom många andra projektioner tycks vara någon slags kompromiss mellan olika egenskaper. Raisz Star är en intressant och ganska väl fungerande kompromiss om man väljer att se världen med Nordeuropa som utgångspunkt utan att för den delen förvränga resten av världen.

Man kan visserligen inte använda den om man likt Thor Heyerdal vill förklara hur nära kontakterna kan ha varit på södra halvklotet och inte heller om man vill diskutera Antarktis framtid. Men jämfört med Mercator ger den en rättvis bild av kontinenternas storleksförhållanden.

Och genom att lyfta fram Raisz projektion så sätter man den för mig tidigare okände men intressante Erwin Raisz i strålkastarljuset. Erwin Raisz var född i Ungern men verksam vid Harvard som kartograf under 1900-talet.

Hur framställer Bagamoyo Ecoenergy avhysningarna?

Nu finns den slutliga formella ansökan om kreditgarantier från det svenskägda företaget Bagamoyo Ecoenergy på Sidas bord (det är samma företagsgrupp som går under namnet Agro-Ecoenergy Tanzania och Ecodevelopment). Ansökan kom till Sida den 7 juni, dvs en dryg vecka efter det att Sida hållit ett seminarium som skulle vara en slags öppnare för att se mer positivt på sådana markinvesteringar och Sida-chefen skrivit en debattartikel med titeln Markinvesteringar bekämpar hunger. Är det bara en tillfällighet?

Samtidigt har Right Livelihoods Award ordnat ett forskarmöte (i går) och ett informationsmöte i Riksdagshuet (idag), kring problemen med stora markförvärv och markrofferi. Nordiska forskare, med fokus på markfrågor i framförallt Afrika och frivilligorgansationer, som samlar information om markfrågor och stöder småbönder, träffades för att bygga upp ett nätverk. Det var nyttigt.

Nu är jag nyfiken på hur företaget i sin ansökan till Sida beskriver sina planerade avhysningar. Ett antal bondehushåll ska tvingas bort från gård och grund för att plantageplanerna innanför Bagamoyo ska förverkligas. Sockerplantagen ska anläggas på en f.d. statlig boskapsranch RAZABA. Tanzanias jordbruksminister säger i sitt inlägg i Expressen att sockerplantagen ska anläggas på statlig mark, som om därmed markrättighetsfrågorna var okontroversiella.

Men så enkelt är det inte. Markanvändningshistoriken runt den marken är inte fullt klargjord i den miljökonsekvensutredning som SEKAB beställde och som kom 2009.
Men så vitt jag har fattat så bildades ranchen under republiken Tanzanias tidiga år för att ge Zanzibar tillgång till bete på fastlandet. I samband med att ranchen upprättades förlorade de bönder som då bodde i området sin rätt till marken. Tanzania var socialistiskt och hade en blanding av kolonial och socialistisk marklagstiftning, som inte gav några tydliga rättigheter till de bönder som under lång tid brukat marken. Men boskapsranchen kom aldrig i gång på allvar och det var många av dessa bönder som rätt och slätt stannade kvar. Om detta stämmer bör de alltså ha bott i området i minst 30 år och antagligen som lagliga markinnehavare långt före dess. När ranchen förföll eller aldrig kom igång fick de inte tillbaka sina rättigheter till marken.

Sedan dess har det också kommit dit pastoralister, bl.a. en grupp som förlorat sina betesmarker i en annan del av landet i samband med ett tidigare misslyckat storjordbruksförsök med kanadensiska biståndspengar.

En inblick i situationen 2008 gavs av Wille Östberg som då besökte området. Vad som sedan har hänt har inte sipprat ut, men nu kommer information som säger att man just nu planerar för avhysningar av ett antal bondehushåll. Uppgifterna om hur många det gäller varierar beroende på vem man talar med, men den absolut lägsta uppskattningen är att minst 35 hushåll nu ska flyttas ut ur området. Det låter kanske lite, men det motsvarar i befolkningstal antagligen en mindre svensk tätort.

Hur stämmer det med de nyliga antagna riktlinjerna från FAO om hur man ska hantera lokalbefolkningars markrättigheter? I Sverige på 1600-talet hade antagligen bönder i samma situation som de på Razabaranchen kunnat åberopa långvarig hävd, även om det var på kronans mark. Är processen frivillig och transparent? Jag hoppas verkligen att Sida gör en bedömning av den saken, men vilket underlag har de att göra det på?

Jag har alltid tyckt att det är märkligt att en del av biståndsvärlden talar sig varm för att nyckeln till god utveckling ligger i privatisera marken och att ge fattiga bönder formella rättigheter till den mark som de nu brukar utan att ha papper på det, medan den andra handen tydligen är beredd att stödja storföretag som avhyser samma bönder och herdar och utnyttjar en stark stat och en socialistisk marklagstiftning för att få mark till sina plantager.  Hur ställer sig Sida till småbönders markrättigheter? Bör tanzanska bönder ha samma rättigheter som 1600-talets svenska nybyggare på kronans mark?

Ska vi räkna med att underlaget för Sidas bedömning blir offentligt eller är avhysningarna en affärshemlighet? Det mest sannolika är nog att det inte sägs ett ord om avhysningar i det underlag som nu finns på Sidas bord. Kan vi vara så naiva att vi hoppas att dokumenten ska finnas på open-aid: http://www.openaid.se/  Sök där på ecoenergy och ni hittar bara en hänvisning till ett bortplockat dokument.

Markrofferi eller markinvestering -- svar önskas från Sida-chefen

Som jag skrivit tidigare ger Sidas generaldirektör i sitt svar till mig i Expressen inte svar på min undran om hur man ser på oetiska markförvärv och inte heller om man anser att Ecoenergy/SEKAB i Tanzania och ADDAX i Sierra Leone har uppträtt juste i förhållande till lokalbefolkningars markrättigheter.

Vad svarar hon sin medarbetare Anders Östman om vilken analys som ligger bakom stödet för sådana investeringar?

Vad menar hon med markinvesteringar? Tänker hon på att investeringsfonder söker sig till fastighetsmarknaden, dvs skaffar sig långsiktiga arrenden med hjälp av utvecklingsstöd utifrån förutsättningen att det aldrig är fel att spekulera i undervärderad jordbruksmark? Det är ju på det sättet som investerare vanligtvis uppfattar begreppet markinvesteringar .. se t.ex. Börsoro gynnar skog- och markinvesteringar i Mellansverige.

Eller menar hon verkligen investeringar som långsiktigt och på ett hållbart sätt gör jordbruksmarken mera produktiv, dvs skapar ett markbundet kapital i form av förbättrad jordmån, god hushållning med vatten, genom klok markvård binda kol (för klimatet) etc...

Jag utesluter inte att det går att kombinera dessa två synsätt på att investera i mark, men var finns det goda exemplet??

I Expressen har vi hittills inte fått läsa något svar från Gornitzkas till sin medarbetare Anders Östman. I stället har det kommit ett inlägg från Tanzanias jordbruksminister. Det är intressant, men ingen nyhet, att Tanzanias regering ser positivt på Agro-Ecoenergy i Tanzania, de är ju delägare. Även i Sierra Leone finns stöd inom regeringen för de utländska markinvesteringarna. Men detta löser inte Sidas bevisbörda: Är markförvärven etiskt oantastliga och i linje med FAOs nya riktlinjer? Skulle de kunna ha genomförts i Sverige på samma sätt? Och vilken faktisk effekt på småbönders levebröd och på allmän ekonomisk utveckling har de?

Disputation; Mark i marginalen

I morgon, tisdagen den 12 juni kl 10 försvarar Annika Strandin Pers sin avhandling Mark i marginalen: drivkrafter, pionjärer, och myrodlingslandskap.

Opponent är Tom Mels från Högskolan på Gotland och i betygsnämnden sitter Brita Hermelin, Ulrich Lange och Johan Söderberg.

Avhandlingstexten hittar du i DIVA.

Vad menar Sidachefen??

I söndags svarade Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka på min replik i Expressen den 1 juni. Precis som i det ursprungliga inlägget från Gornitzka så uttrycker hon sig även nu luddigt. Vad menar hon med följande mening?

"Vi går inte med på att kalla alla markinvesteringar för landgrabbing eller slutsatsen att Sida ska arbeta med oetiska markförvärv"

1. Jag hoppades att min replik gjorde klart att kritiken inte vänder sig mot markinvesteringar utan mot oetiska markförvärv.

2. Vad betyder meningens andra hälft "slutsatsen att Sida ska arbeta med oetiska markförvärv"?

I stället för att sprida dimridåer borde Sidachefen klargöra hur man ställer sig till de uppenbart oetiska markförvärv som ADDAX i Sierra Leone och Global Forestry Fund i Mozambique har gjort sig skyldiga till och till de planer som Agroecoenergy (SEKAB) har för Rufijideltat. Det är de svenska exempel som främst tagits upp i debatten. Sida har också genom ett brev från ambassaden i Tanzania ställt sig i princip positiv till Agroecoenergys önskan om investeringsstöd.

Läs också vad Sidas egen utvecklingsanalytiker Anders Östman skriver i dagens Expressen: Sidas bästa får inte gå före bra  bistånd. Han menar att Gornitzka "saknar en analys om förutsättningarna för investeringar överhuvudtaget".


Gornitzkas replik finns ännu inte i nätupplagan - därför återges den nedan:
-----------------------------------------------

Expressen       2012-06-03 Sida: 4  Författare:

Sida agerar för de goda investeringarna

Mats Widgren skriver i Expressen den 1 juni att Sida behöver lyssna på kritiken mot markförvärv. Det är just det vi gör. Och vi delar Widegrens mål om ett afrikanskt jordbruk som ger mesta möjliga utdelning för lokalbefolkningar.

Vi förstår hur komplex denna fråga är och lägger oss därför i vinn om att involvera och försöka förstå alla aspekter. Därför bjuder vi in ADDAX att ge sin bild av företagets markinvesteringar. Därför samarbetar vi i frågan med Världsnaturfonden WWF, Kooperation Utan Gränser och Global Utmaning. Därför lyssnar vi till vad demokratiskt valda ledare i utvecklingsländerna själva efterfrågar för att kunna öka hållbar produktivitet. Därför stöder vi exempelvis watch-dog-organisationer, länders institutioner och internationella förhandlingskapacitet.

Vi går inte med på att kalla alla markinvesteringar för landgrabbing eller slutsatsen att Sida ska arbeta med oetiska markförvärv. En sådan rapportering vinner ingen på. Allra minst de fattiga.

En positionerad debatt riskerar att lämna oss i handlingsförlamning. Markinvesteringarna sker. Därför, menar vi, är det viktigt att inte fastna i problemen utan våga agera för att skapa de goda investeringarna. Annars lämnar vi fattiga människor i sticket i stället för att hitta möjligheter till utbildning, entreprenörskap, ökade inkomster och matproduktion.

Charlotte Petri Gornitzka

Generaldirektör Sida

Läs mitt svar i Expressen om Sida

Sidas generaldirektör skrev i måndags i Expressen Debatt en märklig och otydligt argumenterande artikel där hon bl.a. kritiserar "forskare och debattörer" som enligt henne likställer att investera i mark i fattiga länder med landgrabbing. Det är ett märkligt påstående. Markinvesteringar bekämpar hunger är titeln på hennes inlägg. Jag vet inte vilka forskare och debattörer hon konkret syftar på, men jag kan inte se att några forskare gjort detta påstående.

Jag har t.ex. aldrig likställt alla investeringar i mark i fattiga länder med land grabbing. Jag skriv i Expressen i december :  "Familjejordbrukare och boskapsskötare behöver trygg tillgång till marknader för sina produkter och att deras sedvanerätt till marken respekteras, så att de vågar investera i sina marker och därmed öka produktionen."

Nu använder vi kanske ordet begreppet markinvestering på olika sätt. Jag menar att markinvesteringar handlar om att investera kapital och arbete i marken för att göra den mer produktiv. Men Gornitzka tycks fokusera på kapitalinvesteringar från storbolag för att bygga upp storjordbruk. Ibland förknippas sådana investeringar med verkliga investeringar för att göra marken mer produktiv, men oftare handlar det enbart om att röja bort skog för att kunna släppa fram maskiner utan någon långsiktig syn på vad som gör marken uthålligt mer produktiv.

Men vad värre är: Jag har inte heller påstått att alla utländska kapitalinvesteringar i jordbruk i fattiga länder med nödvändighet måste klassas som land grabbing eller markrofferi. Jag har kritiserat konkreta fall av svensk-relaterade företag som på ett oetiskt eller olagligt sätt skaffat sig mark i fattiga länder: SEKAB/Ecoenergy, Global Solidarity Forest fund (Västerås stift)  och Addax. Jag har också i ett blogginlägg klargjort vad som gör att de flesta hittills kända svenska investeringar av detta slag är oetiska och olagliga.

Sida-chefen måste klargöra hur hon ser på dessa markförvärv och hur de förhåller sig till den nyligen gjorda FAO-överenskommelsen om hur investeringsländer bör förhålla sig till markrättighetsperspektivet.

Jag svarar Gornitzka kort i dagens Expressen: Sida måste lyssna på kritiken mot markförvärv.

Ingen blogg från Kina

 Det har funnits mycket postivt att rapportera från forskning och fältbesök i och utanför Peking under den gångna veckan. Men den stora kinesiska brandmuren tillåter inte blogspot, liksom inte heller wordpress, twitter eller facebook....

Bilden får symbolisera några av de förändringar som skett i Peking sedan jag sist var där -- på 1970-talet. Nymålad Mao med vårtan mindre framträdande, hektisk biltrafik där fotgängare är lagligt villebråd, eller hänvisas till under- eller övergångar, tätt system av staket på Tien An Men och två polisspärrar innan man kommer in på torget. Kontrollen fanns säkert på 1970-talet, men var mindre synlig.

Återkommer om forskningen.

Tydliga rapporter om Addax redan i somras i schweizisk TV

Om Gunilla Carlsson hade sett på schweiziska statstelevisionen i JUNI 2011, dvs för mer än tio månader sedan så hade hon inte behövt bli så förfärad över ekots avslöjanden om Addax biobränsleplantager i Sierra Leone för några veckor sedan.



Där framgår att de flesta av de problem som belystes av ekots utmärkta reportage var kända redan  i somras och vi får träffa Brot für Alles utredare på plats. Vattenbrist, inget jobb för bönder som lämnat ifrån sig sin mark, trots löften om jobb. - Vi känner oss lurade.  Landskapsbilderna ger perspektiv på omvandlingen även för den som inte alltid hänger med på den ställvis förekommande schweizertyskan

Swedfunds roll i denna affär kommer snart upp i riksdagen, genom en skriftlig fråga från Åsa Romson till biståndsminister Gunilla Carlsson.

Se också Svenska Kyrkans blogg. Kyrkan lade fram allt detta för Swedund i december, men då hävdade Swedfund att uppgifterna var kraftigt överdrivna och att de själva hade bättre information. Idag, mot bakgrund av i princip samma fakta, har de dock backat.

Mot Göteborg

Kom till kulturgeograferna på Handelshögskolan i Göteborg och diskutera resiliens vs. polítisk ekologi.

Resilience thinking vs. political ecology: Understanding small-scale farming landscapes in Europe and Africa

IDAG: FAO reagerar på markrofferi -- hur ställer sig Sida?

Efter mer än två års konsultationer har FAOs kommitté för livsmedelssäkerhet idag antagit riktlinjer som syftar till att begränsa staters och bolags markrofferi. Jag nämnde om detta i min franskövningsblogg. Nu är riktlinjerna antagna;:

Voluntary Guidelines on the Responsible Governance of Tenure af Land, Fisheries and Forests in the Context of National Food Security.

Att ge fattiga och sårbara folkgrupper säkra och rättvisa rättigheter till mark och andra naturresurser är nyckeln i kampen mot hunger och fattigdom, säger FAOs generaldirektör.

Nu gäller det att se vad detta konkret innebär för svenska biståndsorgans stöd till olika markinvesteringar. Jag fäster mig särskild vid den vikt man lägger vid customary rights, dvs sedvanerätt. Sådan kan ju existera även på statlig mark.

Man lägger också fast riktlinjer för hur processen ska gå till om mark ska överföras till andra ägare. Det finns nog anledning för Eco-Energy i Tanzania att läsa om detta. En redogörelse för hur deras förhandlingar med byarna i Rufiji har gått till finns nu att läsa i Political Geography i artikeln Biofuels and the politics of mapmaking. Medan EcoEnergys företrädare Anders Bergfors i artikeln säger sig ha bra relationer med de aktuella byarna i Rufiji så nämns det flera exempel på hur man uppfattat förhandlingarna på ett helt annat sätt från byarnas sida. Tjänstemän från distriktet gjorde helt klart att om Eco-Energy vill ha mark i området så måste man börja om förhandlingsprocess från början igen.

Det stämmer dåligt med det som EcoEnergy skriver i ett dokument som ligger som underlag hos SIDA för en eventuell kredigaranti  (Information Memorandum - Private and Confidential -- December 2010) där planerna i Rufiji sägs ha stort stöd från distriktet.  I senaste numret av Development Today bekräftar Per Carstedt att planerna på Rufiji ligger fast. Om Sida och de andra finansiärerna ger klartecken för Bagamoyoprojekt tar man också på sig ett stort ansvar för Ecoenergys vidare framfart i Rufiji. Det är nog flera som bör sätta sig ner och läsa FAOs riktlinjer och bestämma sig för om man vill nonchalera dem eller inte. Och hur ställer man sig till de pastoralister som borde kunna åberopa sedvanerätt till markerna i det nu närmast aktuella projektet vid Bagamoyo? Är det för att avhysa dem som man har satsat så mycket på Resettlement Action Plan ? Eller: vilka är det man ska flytta på?

Flera möten om markrofferi (land grabbing)

Nu under våren planeras flera möten i olika sammahang där svenska ekonomiska intressen i kapplöpningen om jordbruksmarken kommer att vara i fokus.

Den 28 maj hålls på SIDA
Seminar on Land-related Investments in Africa, B4D

Den 29 maj på Naturvårdsverket:
South at the Steering Wheel: Improving sustainability in land investment for bioenergy in sub-Saharan Africa

Båda dessa möten verkar ha som utgångspunkt att dessa investeringar är bra (eller i vilket fall som helst kommer hända) men kan bli lite bättre, lite mer sustainable. Jag har svårt att följa med på argumentationen eftersom hela frågan om respekten för de ursprunliga markrättigheterna för mig är den avgörande frågan. Där har alla av mig kända svenska projekt redan gått fel. Hur ska man i efterhand kunna förbättra det?

Den 14 juni  i Riksdagshuset
Landgrabbing’ – vad är det, varför sker det, och vilka blir effekterna?
Detta seminarium riktar sig till riksdagsledamöter, pressen och speciellt inbjudna. Ett öppet seminarium arrangerat av svenska frivilligorganisationer hålls samma kväll (14 juni). Mer information om detta kommer snart på http://www.rightlivelihood.org/

Samma dag den 14 juni ordnar Svensk Kyrkan, Västerås stift ett öppet möte om
Skogsprojekt i Afrika - möjligheter och risker
Det är rakryggat av Västerås stift att på det sättet utsätta sitt omdebatterade skogsprojekt i Mocambique för granskning

Hotmailblockaden hävd! Tack IT!!!

Tack till vår IT-avdelning som i kommunikation med Microsoft fått deras blockad av mail från Stockholms Universitet hävd!!!!

Nu ska det alltså gå att sända mail till hotmailadresser.

Hotmail bojkottar Stockholms Unversitet

Det går inte att sända mail från en server på Stockholms Universitet till hotmail-adresser. Enligt ett icke bekräftat rykte beror det på att Windows (Hotmail) anser att universitetets servar är en källa för spam. Mycket otillfredställande. Många studenter har hotmail. Men nu senast försökte jag kommunicera med en förlagskontakt i Storbritannien som använder hotmail. Jag tvingas göras som UD-personalen gjorde och upprätta ett gmail-konto.

Hotmailanvändare som väntar på mail från universitetet  - ta det lugnt och vänta vidare eller be er kontakt på universitet att upprätta hotmail eller gmail för att kunna sända ut. Det gäller många studenter som har vidarebefordran från sina unversitetsadresser till sitt hotmailkonto.

Snälla IT-avdelning på universitet: fixa fort!!!

Franskövning: sluta hamstra jordbruksmark!!!

Har du lite skolfranska med dig? Lyft då fram den och gör ett försök att lyssna på Olivier de Schutter. Det borde biståndsministern, SWEDFUND och SIDA göra. de Schutter är FNs speciella rapportör för rätten till mat:





Han är mycket orolig för de proportioner som "jordhamstringen" tar sig. Man lurar sig om man tror att det skulle vara en bra idé bara för hektarskördarna ökar. För det är inte lokalbefolkningen som tjänar på detta. Just nu är det mer ett hot än en möjlighet, säger de Schutter.

Vill du fortsätta franskövningen? Gå då till Le Mondes ledare den 28 april: "Begränsa hamstringen av jordbruksmark" . Den 11 maj möts FAOs Committe on World Food Security och Le Mondes ledare hoppas att de ska fatta beslut om gemensamma, men frivilliga direktiv för ett ansvarfullt hanterande av markrättigheter med nationell livsmedelssäkerhet som grund.