onsdag 16 december 2009

Pengar till samarbete med Sydafrika






























I går fattade Vetenskapsrådet beslut att ge pengar till projektet "Exploring precolonial agriculture and intensification: the case of Bokoni, South Africa".

Det är ett treårigt samarbetsprojekt kring ett område med övergivna terrasser från 1700-talets slut och 1800-talets början i Mpumalanga i Sydafrika. En grupp forskare från Kulturgeografi, Naturgeografi och Kvartärgeolog i Stockholm får chansen att samarbeta med sydafrikanska arkeologer och historiker kring ett intressant skede alldeles innan boerna tog över det som i dag är Lydenburg/Orighstadt-området i Mpumalanga.
Här hittar du en sammanfattning av vad det går ut på.

tisdag 15 december 2009

Bloggåret som (snart) gått

När året börjar dra sig mot sitt slut är det alltid kul att börja summera – egentligen är det väl lite tidigt - och kanske en slags flykt för jag har fortfarande några viktiga manusstopp att klara av före 2010. Men i alla fall:

Vilka av mina blogginlägg är mest lästa under 2009 hittills?

1. Gunnar Lindstedt; Svart jord - 972 specifika nedladdningar

2. Kategorier i bloggen 695

Dessa två första säger väl inte särskilt mycket om bloggläsarnas intresse för just mina åsikter och intresseområden utan måste väl vara utslag av ett allmänt googlande som hamnat på mig. (Det första är titeln på en bok som kom ut under 2009 - dessutom är inlägget tomt!! Jag antar att de flesta gogglade vidare till någon nätbokhandel istället för att klicka sig fram till vad jag tyckte om boken)

3. Vetenskapsradion om SEKAB i Tanzania 308

SEKAB-frågan har varit viktig under året  -- den illustrerar så tydligt de krafter som är på gång när det gäller förändringar i global markanvändning. Men jag undrar om inte läsarna den här gången var mer intresserade av att hitta till Vetenskapsradion än till mig...

4. Stensträngssystemens datering 292

Hör och häpna! Detta blogginlägg från 2006 ligger fortfarande mycket högt efter tre år! Jag har kommenterat detta märkliga fenomen en gång tidigare.

5. Fossiler 250

Intresset för denna retroblogg har varit stort -  det tycks finnas ett outsläckligt intresse för fossilt odlingslandskap - i alla fall hos denna bloggs läsare.

6. Samfälld mark en modernitet 213

Det var kul att detta inlägg lästes av många. Kanske är det Norröragrannar, som är delägare i kapellsamfälligheten, som utgör läsarskaran, men poängen i inlägget sträcker sig bortom det lokala intresset. Och antalet delägare i kapellet är väl bara lite drygt 100 så några fler måste väl ha läst...

7. Durra 211

Detta inlägg från 2008 var nog mest allmänt upplysande kring en av världens viktiga kulturväxter. Kul att det finns nyfikenhet på det.

8. Sherwoodskogen ingen skog 204

Här försökte jag visa att landskapshistoria kan komma med intressanta upplysningar om försanthållna felaktigheter (=s.k. faktoider).  Kul att den fortfarande läses. Den lades ut våren 2008 under ett besök Nottingham.

9. Uppdragsarkeologisk publicering 193

Ett inlägg som nog har uppfattats som lite kontroversiellt i arkeologikretsar - återigen ett tecken på att det är många arkeologer som läser bloggen.

10. Påsköns ”kollaps” 179

Kul att den läses av många - åter ett försök att visa hur landskapshistorisk och miljöhistorisk empirisk forskning inte alltid stämmer överens med påståenden och bilder som trumpetas ut med de största rubrikerna och säljs på flygplatser i böcker som "Undergång"

Och så en kommentar om en oförtjänt lågplacering. Jag skulle jag vilja passa på att lyfta fram en blogg som jag tycker är lika viktig som de andra "mytavslöjandena" ovan, baserad på landskapshistorisk forskning, men som inte alls verkar ha slagit an bland bloggläsarna: Myten om Fish River. Den har bara laddats ner separat av 20 läsare.  

 

 

fredag 11 december 2009

Levande terrasser

 

I augusti kom Cambridgegeografen Liz Watsons bok Living terraces in Ethiopia ut. Liz Watson deltog först, tillsammans med sin kollega Bill Adams, i undersökningar av det lokalt utvecklade bevattningssystemet i Marakwet i Kenya. Hon skriver i Living terraces om sin fascination för hur sådana bevattningssystem fungerar. Det är inte svårt att skriva under på den fascinationen. När man går runt i Marakwet så slås man av hur mycket kunskap, ingenjörskunskap, agronomi, hydrologi, som ligger bakom detta landskap. Det kan  gälla konstruktionen av uttagspunkterna från floden, av kanaler och av sinnrika system för att leda vatten i "akvedukter" och andra arrangemang ner till odlingsområdena i botten på den stora afrikanska gravsänkan - Great Rift valley.
Men Watson skriver i boken om hur hon lika mycket fascinerades av hur många av odlarna, särskilt de unga, i sådana gamla, men väl fungerande, odlingssystem mer har sina blickar mot allt nytt som kommer utifrån, vare sig det gäller ny teknologi eller ny kultur. Eftersom intensivjordbrukets praktik, arbetsmobilisering och beslutsstruktur är så intimt integrerade med institutioner och lokal kultur -- vad händer då med intensivjordbruket  när nya kulturella influenser tränger på, och gamla institutioner eroderas?

Watson valde Konso som studieområde utifrån övergripande överväganden. Det fanns egentligen inte några moderna studier av hur jordbruket där fungerade där; samtidigt var det ett av de områden som det ofta refererades till när man diskuterade lokalt utvecklat intensivjordbruk, bl.a. i det tongivande och inflytelserika specialnumret av Azania 1989: History of African Agricultural Technology and Field Systems. 

I många andra fall väljer forskare sina studieområden därför att det från början finns en bra upparbetad infrastruktur med lokala kontakter, tolkar etc etc. Men Watson gav sig ut i det okända. Språket, Konsiña, fanns det inga läroböcker eller ordböcker till så Watson skaffade sig en slags "generisk" lärobok  i hur man lär sig ett främmande språk och satte igång sitt språklärande på egen hand och med hjälp av lokala informanter. Det har hon beskrivit i en separat uppsats, där hon också reflekterar mer generellt kring språk och fältarbete i geografi. Detta har fascinerat mig sedan jag först hörde Liz berätta om det.

Som den tålmodige läsaren av detta blogginlägg snart har anat så är Liz Watsons bok inte ytterligare en i raddan av snabbt ihopsvängda böcker som översvämmar den akademiska marknaden och som verkar skrivna mer för att ge författaren snabba meriter i assessments av  skilda  slag än för att komma med nya substantiella resultat.
Liz Watson banar ny väg med denna bok. Med sina grundliga empiriska studier av sambandet mellan å ena sidan kultur, institutioner och makt och å andra sidan den mobilisering av arbetskraft som är grunden för intensivjordbruket och för investeringar i markbundet kapital (landesque capital), så går hon längre än många av de tidigare analyserna av intensivjordbrukets förutsättningar. Hon skär dessutom ut en syntes i den gamla diskussionen om ett mark-kapital-intensivt jordbruk (bevattning och terrasser) är avhängigt av ett hierarkiskt samhälle för att fungera (Wittfogels tes) eller om den arbetskraftsmobiliseringen lika väl kan fungera i ett egalitärt samhälle (antitesen). En försmak av den analysen fick vi i hennes uppsats i boken Islands of intensive agriculture 2004.

Dessutom så stannar hon inte i något slags tillbakablickande etnopresens, som vi som forskar kring detta har lätt att hamna i. Hon analyserar de pågående förändringskrafterna i Konso och ser de inte bara som något som river sönder ett gammalt system. I slutkapitlet riktar hon dessutom en bredsida mot det alarmistiskt malthusianska perspektiv på befolkningssökning och naturresursutnyttjande, som fortfarande driver en stor del av biståndsinsatserna k Konso. Hon ser inga skäl till att inte det framgångsrika, arealproduktiva jordbruket i Konso kan finna en väg även i ett förändrat samhälle där de gamla makthavarna/prästernas (poqallas) inte längre har samma makt över arbetskraftsmobiisering och underhåll av terrasser.

torsdag 10 december 2009

VR och FORMAS

VR är föredömligt snabbt att publicera sammansättningen av styrelse och ämnesråd, som valdes på elektorsförsamlingen i går.

Min blogg i går om FORMAS forskarråd innehöll inte de nya namnen som vi i elektorsförsamlingen valde i tisdags. För den som är intresserad att se vilka namn det handlade om kommer här en länk

Tillägg torsd em: FORMAS var inte så långsamma dom heller -- på torsd em kom den nya sammansättnnigen upp på deras hemsida.

onsdag 9 december 2009

FORMAS' forskarråd

I går sammanträdde FORMAS elektorsförsamling för att välja ledamöter till FORMAS forskarråd för 2010-2012. Sju av av de tretton ledamöterna i forskarrådet väljs av elektorsförsamlingen. Regeringen utser ordförande och de övriga fem ledamöterna. Genom elektorsförsamlingen, som i sin tur är utsedd från universiteten, ska rådet alltså tillförsäkras en majoritet utsedd av forskarkollektivet.

Detta år var det många heta frågor att diskutera. Under året har ju en skarp protest rests från bl.a. många av forskarna i det sittande forskarrådet mot hur beredningsgrupperna sammansätts och kring hur FORMAS bedömer relevanskriterierna. Se SULFnytt nr 10-11 2009

Dessutom har ett antal samhällsvetare i det FORMAS-anknutna Vetenskapliga rådet för landsbygdsutveckling i en skrivelse till berörda ministrar uppmanat dem att, när de utser sina ledamöter i forskarrådet, se till att det finns en bredare kompetens - däribland samhällsvetenskaplig. De skriver "Miljöproblemen är skapade av människor och måste lösas av människor. Miljöproblemen kan inte hanteras utifrån ett isolerat naturvetenskapligt perspektiv, utan kräver ett helhetsperspektiv."  

Dessa frågor stod i centrum i årets arbete med att ta fram nya ledamöter till forskarrådet. Sen förekom förstås det vanliga tänkandet om att alla olika discipliner måste få plats runt köttgrytorna. Bland de märkligare inslagen var ett protestbrev från flera tekniska högskolor mot valberedningens förslag. På det sättet desavouerade ledningen för flera tekniska högskolor det arbete som deras egna utsedda elektorer gjort under detta arbete. Kanske är det så att det finns en viss ovana - både från elektorer och från de som står utanför - att hantera den reella demokrati som det innebär att en elektorsförsamling utser en valberedning och sedan tar ställning till valberedningens förslag. Så många andra beslut inom akademin fattas ju inom mer slutna nätverk.

Bland de forskarutsedda ledamöterna i forskarrådet finns nu flera samhällsvetare än i det tidigare forskarrådet, men samhällsvetarna är fortfarande en mycket liten skara (3 av 14 om man räknar med ledamöter och ersättare).

Men det viktigaste som hände vid elektorsförsamlingen var kanske att man gjorde ett gemensamt uttalande att uppmana de nya ledamöterna i forskarrådet att verka för återkalla den delegering som nu finns när det gäller sammansättningen i beredningsgrupperna. I linje med det som skrevs i SULF-nytt önskar nu de FORMAS-aktiva forskarna få större insyn och beslutsrätt när det gäller beredningen av ansökningarna. Det är sällan som en så tydlig kritik förekommer vid elektorsförsamlingar av detta slag. Normalt sett har forskarna ett ganska stort förtroende för forskningsrådens beredning.

tisdag 8 december 2009

Björn Winberg

Nu kommer uppgiften om att Björn Winberg har avlidit. Arkeologibloggen Ting och tankar berättar den trista nyheten med länkar till andra arkeologibloggar. Björn Winberg var fornminnesinventerare och våra vägar korsades i två för mig viktiga fältområden. När jag hade avslutat mina fältarbeten i Östergötland 1978 så var han med om inventeringen i samma område 1979 och 1980 om jag minns rätt. Som ett resultat av inventeringarna i östra Östergötland fick Björn fram en fantastisk dokumentation av ett stensträngsområde i Rinna. Som man kan se så binder en dryg kilometer lång fägata samman ett helt odlingslandskap -- från äldre järnålder.



Björn publicerade denna karta i en artikel i Bebyggelsehistorisk tidskrift 11, 1986. Jag har använt den i olika sammanhang -- senast i det svenska jordbrukets historia från 1998.  Jag minns inte hur mycket jag träffade Björn i fält 1979 eller 1980 men det måste ha varit då nån gång som jag träffade honom första gången.

Sen korsades våra vägar senare på 1980-talet när jag jobbade med att få ihop fornminnesinventeringens uppgifter om ryggade åkrar i Bohuslän med Gösta Frammes uppgifter om medeltida ödegårdar. Även där så hade Björn arbetet med fornminnesinventeringen och var den som hade lokalkunskapen.

Under några veckor våren 1987 började Björn Winberg, Torsten Håkansson och jag med detaljinmätningen av de ryggade åkrarna på den medeltida ödegården Soltvet under Kampetorp i Skee. Sedan fortsatte en studentgrupp med uppgiften under våren 1988. I boken Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän publicerade jag sedan kartan.

Att vara i fält med en man med Björns humor var redan det en högtid. Om man till det lägger hans upptäckarglädje, precision, detaljkunskap och förmåga att sätta de enskilda detaljerna in i ett större sammanhang så har man fångat en liten bit Björn. För mig har han betytt mycket -- han var så påtagligt med och kom med viktiga inspel i två av mina viktigare undersökningar av svenska äldre agrarlandskap.

 

tisdag 1 december 2009

Power. resistance and landscape

Den informerade bloggläsaren vet att jag inte gillar begreppet "Traditionella landskap". Det suddar ut historien och ger en bild av ett fridfullt förflutet där människor levde i harmoni med naturen ända fram till modernismen.

I själva verket har Europas landskap formats i skilda sociala och ekonomiska sammanhang, med olika maktförhållanden och med folkomflyttningar, kolonisering, etniska motsättningar och förtryck som ingredienser. Olika typer av sätt att kontrollera arbetskraften har präglat olika arrendesystem genom historien. På marken kan vi avläsa detta bl.a. i skilda bebyggelsemönster och åkersystem. För den som studerat Europas landskapshistoria är detta självklarheter, men som jag visade i den tidigare bloggen finns det fortfarande luddiga föreställningar om att harmoniska förhållanden, långsamma förändringar och en hembygdskänsla baserad på flera århundraden är det som framförallt karaktäriserar Europas landskapshistorie.

Hans Renes uttryckte sin kritik mot ett sådant synsätt så här i en föreläsning, som jag tror jag refererat till tidigare: 

"In old history writing and in modern planning, there is a lot of nostalgic ideas about local people being heavily connected with their surrounding landscape and therefore being the best suited for shaping the future of their landscapes. Although I am greatly in favour of participatory planning, the idea of a long-standing local population as partner is, in my opinion, romantic wishful thinking. Not only is a landscape handed over to a next generation every few decades, but also have there ever been movements of population. People living in a landscape they shaped themselves, are the exception, not the rule." (min kursivering).

På nästa europeiska landskapskonferens i Riga augusti 2010 kommer vi att ordna en session kring Power, resistance and landscape där olika exempel på hur makt och motstånd påverkat Europas landskapshistoria kommer att presenteras. Det blir exempel från den engelska koloniseringen av Irland under medeltiden och från sovjetiska och postsovjetiska landskap i Ukraina (och förhoppningsvis allt däremellan i tid och rum).

söndag 29 november 2009

SEKAB styr om mot sockerproduktion?

Nu kommer nyheter om SEKAB-Tanzanias nya satsningar. Om jag fattat rätt vad som står i tanzanska nättidningen Daily News så kommer man att satsa på någon slags flexibel lösning där man kan producera både socker och etanol. Nu är det uppenbarligen inga klimatargument alls kvar kring planerna på svenska plantager i Tanzania. Med satsning på sockerproduktion kan man ju knappast tala om miljöargumenten längre.

måndag 23 november 2009

Forest transitions

I en tidigare blog - från Tunis 2008 - tog jag upp "land use transitions" eller "forest transitions" som är en ny och expanderande förklaringsram till globala markanvändningsförändringar. Förklaringsramen beskriver väl de empiriska förhållandena, men vilka är de bakomliggande krafterna till att den rika världens skogar ökar, medan avskogning fortsätter i syd? Det empiriska intresset riktas just nu mot de länder i syd som just nu (eller nyligen) i kraft av sin växande ekonomi, passerar tröskeln mot en ny fas där skogen åter börjar öka.
Idag kommer aprilnumret 2010 (!) av Land Use Policy ut. Det är ett specialnummer kring forest transitions. Artiklarna har redan legat ute ett tag som "in press". De representerar en rejäl munsbit för den som vill följa den intressanta teoriutvecklingen och de empiriska exemplen. En grundläggande fråga är om denna utveckling är möjlig därför att den rika världen exporterar sina miljöproblem. Eller om det är möjligt för alla länder att genomgå en liknande transition. Är det ett nollsummespel eller följer det annan dynamik? Pfaff och Walker använder  i det numret begreppet "substitute deforestation" för att beskriva det faktum att återskogning i en del av världen kan hänga samman med avskogning i annan del.
OM du söker upp Land Use Policy på nätet -- passa också på att titta på en annan artikel i deras lager av kommande publiceringar: "Importing terrestrial biocapacity" . Den berör delvis samma sak från en lite annan vinkel.

onsdag 18 november 2009

Relationella rum - Vattenfall i Tyskland

Begreppet relationellt rum blev lättare att förklara när kommunalfullmäktige i Skellefteå satt och diskuterade sockerrörsplantager i Tanzania i mars 2008 -- se min blog. Slutet på den historien är att kommunerna i norr nu slutligt dragit sig ur Afrikaäventyren.

Nu blir brunkolsbrytning i Tyskland och ansvaret vid kärnkraftshaverier utomlands inrikespolitik i Sverige. Globaliseringen skapar nya och intressanta ansvarsförhållanden och inrikespolitiken handlar inte bara om vad som händer på svenskt territorium.

fredag 13 november 2009

Afrikansk miljöhistoria: lite nyheter

I veckan hölls på Vitterhetsakademien i Stockholm ett gemensamt två dagars seminarium mellan den EU-stödda forskargruppen HEEAL vid York University  (Historical Ecologies of East African Landscapes) och nätverket PLATINA vid Stockholms Universitet (People, Land and Time in Africa). Förutom forskarna i de olika projekten deltog HEEALs management board med forskare från Afrika och Europa samt ett antal andra särskilt inbjudna forskare från övriga Europa.
Gemensamt för de båda grupperna är att man riktar uppmärksamheten mot hur de ekonomiska världssystemen och handeln med prestigevaror mycket tidigt har kommit att påverka den östafrikanska miljön - fauna och vegetation.  I York bedrivs ett imponerande arbete när det gäller att kartlägga 1800-talets karavanhandel med elfenben och vi fick bl.a. höra om arbetet med att från elefenbenet i samlingar i Storbritannien (bestick, prydnadssaker) genom isotopanalyser analysera från vilka områden i Afrika som elfenbenet härstammar. En kul koppling till Sverige stod Torun Zachrisson för när hon visade hur föremål av afrikanskt elfenben förekommer redan i gravhögarna i Gamla Uppsala. Genom allt mer detaljerade och precisa studier börjar vi nu också få ett allt bättre grepp om klimatet i Östafrika under de senate 1000 åren.
Samtidigt kommer glädjande nyheter om forskningsanslag till projekt där PLATINA-forskare är inblandade:
VR har beslutat stöda Karin Holmgrens projekt: Holocene climate variability in southern Africa. Confronting climate proxy data, especially from speleothems, with isotope- and climate modelling
SIDA stöder Elin Norströms projekt: Past climate variability and environmental change in southern Mozambique
SIDA stöder dessutom två projekt där Lowe Börjeson medverkar:
Line Gordon Adapting to changing climate in drylands: The re-greening in Sahel as a potential success
Kristofer Hylander: Examining mismatches between management and the supply of ecosystem services in Ethiopian agroecosystems across scales in space and time. 
GRATTIS!

onsdag 11 november 2009

Carstedt letar "gröna" riskkapitalister

Jag skrev i en tidigare blog att SIDAs beslut att inte ge kreditgarantier till SEKAB (numera EcoDevelopment) för sockerrörsplantager i Tanzania inte skulle vara baserat på "vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens." Detta var baserat på knapphändig uppgifter i Västerbottenskuriren. Men man ska inte alltid lita på lokalpressen.

I underlaget för SIDAs beslut står bl. a. följande:

"The request for guarantee does not fulfil the requirements of the new ordinance – Development Loans and Guarantees (ex. one of the criteras is that procurement of products or services shall be made with international competition). Guarantees are aimed to support specific projects, not financing or development costs.

Other reasons considered:

The social as well as the 'green' environmental risk is deemed to be high (influence on sensitive and already threatened environments) in relation to the potential advantages of the project.

Uncertainty wether the EU’s sustainability criterias will be fulfilled.

Tanzania’s fragil legal framework to manage biofuel investments of type and magnitude proposed by SEKAB."

Bra rutet från SIDA!!

Nu letar EcoDevelopment nya finansiärer. Korparna Hugin och Munin, som ständigt håller sig informerade, säger att de sett att representanter för  stora "gröna" riskkapitalister från USA nyligen varit ute och tittat på f.d. SEKABs planer. Så det är inte säkert att sagan ännu är slut.

Att de stora globala konflikterna om mark är av stort intresse visades i går då över 100 personer deltog i ett symposium kring globala markkonflikter ordnat  Svenska Nationalkommittéen för Geografi på Kungliga vetenskapsakademien. Där togs SEKABs engagemang i Tanzania  upp som ett av många exempel på den rika världens jakt efter produktiv jordbruksmark i fattiga länder.

onsdag 4 november 2009

Slow debate

Kan ni tänka er en debatt, som är väsentlig och som inte går att spåra på internet? Jag fortsätter min anti-instant, anti-Twitter kampanj inspirerad av slowfood-konceptet (jag åt en ypperlig slow food Oxkind med tryffelpuré med grönsaker från sin vacuumbrässering  på Prinsen i september)

2006 kom boken

Johnson, Matthew (2006). Ideas of landscape. Oxford: Blackwell 

Jag kommenterade den i en blogg 2008 . Men innan dess hade Andrew Fleming recenserat boken i den pappersbaserade tidskriften Landscapes under titeln

Don’t bin your boots! Landscapes 8(1) (2007): 85-99

Matthew Johnson svarade i nästa nummer under rubriken "Don't Bin Your Brain"!

2008 kom ett svar från Andrew Fleming under rubriken Debating Landscape Archaeology

Denna debatt är synnerligen intressant  -- kanske i viss mening lite insulär eftersom den handlar mycket om England och Englishness. Men det är klart läsvart. Läs den! Men då får du följa slow-debate konceptet och exempelvis  ta dig till Vitterhetsakademiens ypperliga bibliotek på Storgatan i Stockholm och läsa debatten på papper. Det är det värt. Eller beställa fjärrlån via ditt bibliotek.

I slutet av januari 2010 kommer -- vad jag förstår -- både Matthew och Andrew att vara med på 1st Landscape Archaeology Conference: LAC2010. Då fortsätter antagligen detta långkok, med tänkvärda, eftertänksamma synpunkter. Kolla deras nätsida och överväg att ta dig dit.

tisdag 3 november 2009

Tvillingälgar och global kapitalism

Jag vet att det ska gå fort i bloggosfären...Men även tankar och kommunikation kan må gott av slow-food principen. Koka länge på svag värme. Jag gick med i Twitter men har just med möda klickat mig ut (med hot om att jag aldrig kunde komma tillbaka om jag lämnat  -- närmast sektartade hot). Fortsätter i stället med lite långsamma tankar.

I min jackficka har sedan den 5 oktober legat ett urklipp från Expressen där Tommy Hammarström skrev om Sextontaggaren är inom räckhåll.  Jag har läst det några gånger - det är ganska skrynkligt nu. Efter en månad kan jag konstatera att argumenten fortfarande är lika intressanta. Nu rensar jag jackfickan och passar på att spara Tommys iakttagelser på detta sätt i stället.

Tommy Hammarströms spaning i Värmlands skogar  ger en ny vinkling på mina tidigare inlägg om älgens inlemmande i naturens förvaruligande. Han visar hur älgarna är långt mer integrerade i den globala finanskapitalismens turer än jag nånsin kunde ana. Han ser en ko och två präktiga kalvar vid ett nyupptaget hygge i Värmland och skriver att det är en trend att det föds dubbelkalvar i år :

"och  de är dessutom välgödda, nästan stora som fjolingar. Det har kanske något med de sparade tjurarna att göra, men framförallt beror tvillingfödslarna på den ökade mängden sly och gräs och örter som nu slår upp på alla kalhyggen efter den stora virkesrusningen. De feta dubbelkalvarna är högkonjunkturens barn: de våldsamma avverkningarna under 2000-talets första åtta år har helt enkelt dukat festbord åt älgarna, och när det finns gott om mat föder korna gärna tvillingar."

måndag 2 november 2009

Landskap och rättvisa

Sedan Michael Jones i början av millenniet drog ihop ett gäng forskare på Centre for Advanced Study i Oslo under temat Landscape, Law and Justice har temat kring skärningspunkten mellan landskap och rättvisa varit föremål för flera seminarier, konferenser och böcker.  Därför känns det naturligt att temat för den nationella landskapsforskarkursen denna gång är Landscape and justice. Nancy Duncan, Don Mitchell, Kenneth Olwig och Gunhild Setten har alla spelat en viktig roll i den utvecklingen och därför är det extra roligt att de har reserverat tid i sina almanackor för 2010 års road-movie kring landskapsforskning, som denna gång även kommer att innefatta en sjöresa.  Se mer under länken ovan.

lördag 17 oktober 2009

Sida säger nej till SEKAB

I våras noterade jag i bloggen de olika stegen runt de miljömässigt och socialt helt galna planerna på en  svensk etanolplantage i Tanzania. Under sommaren tätnade oklarheterna och det var helt omöjligt att fatta vart ärendet var på väg och det var ingen idé att försöka följa det i bloggen.

Nu dyker frågan åter upp i olika sammanhang. I torsdags hade vi på Afrikamuseet i Tervuren utanför Bryssel en genomgång av ett antal olika östafrikanska Mastersuppsatser, som för sitt arbete fått stöd från EU-projektet CREATING. Där rapporterade Wilhelm Kiwango från Universitet i Freiburg om sina undersökningar i våras i byarna, som har SEKABs Bagamoyo-projekt som närmaste granne. Dålig eller obefintlig information och avstängning från marker som man utnyttjat ingick i bybornas perspektiv på projektet. Endast ett några få personer från en av byarna hade fått anställlning i projektet - som vakter. Området som SEKAB planerar att använda hålls nämligen noggrannt avstängt för att inga andra ska kunna utnyttja markerna - och för att man ska undvika kommande markkonflikter, allt i enlighet med de rekommendationer som finns i miljökonsekvensbeskrvningen.

I fredags kom så beskedet från SIDA att man inte vill ge några kreditgarantier till projektet. Det stod att läsa i Västerbottenskuriren. Men SIDAs negativa beslut verkar inte vara baserat på vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens. Fixar SEKAB till detta är de välkomna med en ny ansökan, allt enligt SIDAs handläggare.

torsdag 15 oktober 2009

Sjunde ramprogrammet

Har ni som jag förundrat er över hur utlysningen till sjunde ramprogrammets forskningsmedel ofta innehåller så konstigt specifikt utformade "Topics called"? När man läst dem tappar man ofta helt lusten att söka eftersom det verkar så predestinerat och smalt.  Nu har jag fått lära mig att forskare i nätverk med andra europeiska forskare kan påverka formuleringen av dessa genom en regelbunden årlig procedur för förslagsställning. Just nu har arbetet med 2011 års utlysning inletts. Underliga äro EUs vägar. Kanske står detta tydligt och klart någonstans i en djungel av svårlästa websidor, men jag fick reda på det genom att först ringa till en person på forskningsdirektoratet i Bryssel (som var lätt tillgänglig och vänligt satt vid sin telefon, som om han väntade på att just jag skulle ringa...), sedan ringa till vår utmärkta forskningsservice (som tycks ha koll på allt och alltid är vänliga),  och efter ett tag få fatt i den "nationella kontaktpunkt" som hanterar detta.  Jag har till och med fått en mycket enkel och överskådlig blankett som, jag nu sitter och försöker fylla i efter bästa förstånd i samarbete med europeiska kollegor.

Det vore kul om någon annan forskare kunde svara på detta. Är det bara jag som inte fattat nåt tidigare? Eller håller ni andra detta för er själva som en "affärshemlighet" ?  Och vilken verkan och tyngd har ens förslag i den vidare hanteringen?? Det ska bli spännande att se vad som vidare händer i denna procedur, Man lär så länge man lever.

tisdag 13 oktober 2009

Utvärdering av norsk geografi

Nu inleder vi ett drygt års arbete med utvärdering av norsk geografisk forskning. Norska forskningsrådet har ett ambitilöst och grundligt program för fagevalueringar. Jag har fått förtroendet att leda en grupp av kollegor,  som jag har stor respekt för, i detta arbete: Ari Lehtinen (Joensuu), Mats Lundmark (Örebro), Gunhjild "Ninnis" Rosqvist (Stockholm) och Kirsten Simonsen (Roskilde). Vi stöds av ett professionellt team från forskningsrådet och från NIFU-step. Idag var det första mötet och vi betedde oss som barn runt julgranen när vi skulle välja bland över 100 skrifter som vi ska ta hem och läsa. Det rör sig om norska geografers produktion under 2004-2008, representerat av två utvalda verk från varje norsk geograf.

En lite märklig omständighet i Norge är relationen mellan naturgeografi och kulturgeografi. Medan delningen av geografin i huvudsak skedde under 1960-talet i Sverige så fortsatte de norska universiteten att ha samlade geografi-institutioner. I Oslo däremot så bröt sig samfunnsgeograferna ut ur geografiinstitutionen på 1980-talet (eller var det på 1970-talet?). Detta har jag kommenterat i en tidigare  blog. Därmed så har man ett svårskött och lite otydligt pastorat att hantera från forskningsrådets sida. Det hade varit enklare om man antingen hade haft den svenska situationen eller hade haft det som är vanligast utomlands - att all geografi ligger samlade på en och samma  institution.

Nu kommer utvärderingen att omfatta geografi . De norska geografernas "fagråd" -- närmast motsvarande vår nationalkommitté, önskade att det skulle vara så och inte enbart samfunnsgeografi, som man först tänkte sig från forskningsrådet.  I så väl Trondheim som i Bergen finns naturgeografer och kulturgeografer fortfarande så samma institution. Men Oslos naturgeografer är inte med i utvärderingen. Det blir alltså en lite skev fördelning med en mycket tydlig dominans för samhällsgeografi/kulturgeografi. Det ska bli spännande att se om de institutioner där naturgeograferna och kulturgeografer samsas också är bra på arbeta tvärvetenskapligt med övergripande geografiska frågor. 

måndag 28 september 2009

Hur mannen skapade den europeiska naturen

Hur översätter man människa till engelska?  Urban Emanuelssons bok "Europeiska kulturlandskap -- Hur människan format Europas natur" har nu kommit på engelska och översättaren har valt den engelska titeln

The rural landscapes of Europe - How man has shaped European nature

På de europeiska agrarlandskapsforskarnas diskussionslista. knuten till  PECSRL,  förs nu en intressant debatt om den titeln. En kollega skrev om boken: "Important topic and book. Apologies, but I wonder if there is an issue about how 'man' or 'woman' has shaped European nature." medan andra har svarat 

" 'Man' in this connection does not mean male, but Mankind (humans), including men and women."

Det är uppenbart att det internationella språk vi kommunicerar på -- engelskan -- är fattigt. På svenska säger vi ju människa som visserligen är en avledning av man, men som syftar på alla människor oberoende av kön. På tyska talar man om Mensch. Se t.ex. boken Landschaften der Erde unter dem Einfluss des Menschen 

På lettiska, har vi fått lära i denna debatt av vår kollega Edmunds Bunkse,  skulle man i detta läge använda ett ord cilveks, som vare sig syftar på man eller kvinna utan snarare på medlem i en stam.

Men som ofta så är engelskan ett torftigt språk för att uttrycka en rik kontinentaleuropeisk tankevärld - för att inte tala om en global. Genusmedvetna engelskspråkliga författare har därför sedan länge övergått till att tala om humans, humankind, human influence, humanised landscapes. Medan äldre geografer gärna såg geografins syfte som att studera "the earth as the home of man" så skriver t.ex. Yi Fu Tuan 1991 i stället "Geography is the study of earth as the home of people"

Det hjälper inte att översättaren och andra i denna debatt generöst förklarar att man på engelska med begreppet man menar alla människor. Det slirar så lätt iväg från begreppet man till att det var han, bonden, som skapade det europeiska landskapet.  

På såväl Libris, Amazon som vid allmän googling är det därför svårt att hitta böcker från 2000-talet som har begreppet "Man" i kombination med miljö, landskap eller nature. Det verkar vara vanligare bland översatta texter än bland de som är skrivna på engelska. Typiskt nog är det första jag hittar ytterligare en svensk översättning:

Guide to Kinnekulle : man, nature and the landscape / [author: Mimmi Beckman ; translation: Kliger Consultations, Jeanette Kliger. 

Är detta bara en PC-diskussion, som någon menat på listan (politiskt korrekt) ? Nej den handlar i grund och botten om det perspektiv vi har i vår strävan efter förståelse för hur människor av olika klasser och kön har lämnat sina spår i det europeiska landskapet.

tisdag 1 september 2009

Hatoyama

Jag blir tvungen att göra ett avsteg från min princip att min blogg handlar om geografi och landskapshistoria och göra ett inlägg enbart baserat på aktuell politik. Men kommentaren är baserad på noggrannt fältarbete. Jag vandrade mycket i Kyoto förra veckan.

Under mina vandringar fick jag syn på en valaffisch med en obehaglig man men snörpt mun och stirrande blick, som tittade emot mig från olika väggar.



Jag frågar japanska kollegor om valet och om vad de olika partierna står för. Är mannen med den snörpta munnen och den trista blicken höger eller vänster? Jag får undvikande svar - det verkar inte som om politiken handlar om höger eller vänster. Jag bestämmer mig dock ganska snart för att  jag inte skulle rösta på den trista mannen om jag vore japan.

Valvakan på söndagkväll  på TV ger tydligt resultat. Ett av partierna har vunnit med två tredjedelar och de jublar i TV, men det är omöjligt för mig att förstå vad det innebär. Har över 50 års enpartidomninas brutits eller inte? På måndagens flyg frågar jag till slut min granne i flyget - en neurovetenskapare från Kyoto på väg till Zürich för att hjälpa till med ett komplicerat experiment som schweizarna inte klarar av själva utan japanens fingerfärdighet. Han berättar att oppositionen vunnit, ledd av Hatoyama, De vill ha CHANGE inspirerade av Obama berättar neurovetenskaparen "But it is no revolution". Det är en konstig koalition mellan konservativa och socialister och de kommer absolut inte att kunna enas om Japan, som vissa krafter i denna allians  vill,  ska upprusta sitt försvar och bryta mot den gamla konstitutionen som segrarmakterna efter andra världskrget påtvingade dem. Jag förstår varför mina japanska kollegor inte kunde förklara för mig om mannen med den snörpta munnen var höger eller vänster. I svenska tidningar ser jag sedan att denne man var just Hatoyama, valets segrare.

måndag 31 augusti 2009

Baker och Butlin
















Alan Baker och Robin Butlin utanför en japansk trädgard  augusti 2009

1973 utkom boken Studies of Field Systems in the British Isles. Den innehöll en lång rad översikter över forskningnsläget kring åkersystemens utveckling på de brittiska öarna och gick bland de unga entusiastiska kulturlandskapsforskna i Stockholm under kortnamnet Baker&Butlin. Inte minst det avslutande sammanfattande kapitlet tjänade som en inspirationskalla för mig och många andra. Efterhand fick den unga doktoranden träffa männen bakom boken på europeiska konferenser, i Cambridge och på turer genom det svenska odlingslandskapet. Mot slutet av 80talet blev mötena allt mer sporadiska. Därför var det extra roligt att på den fjortonde internationella konferensen för historisk-geografer här i Kyoto under den den gånga veckan få träffa de gamla läromastarna still going strong och höra om bokens öden och om deras nuvarande forskning. Boken kommer snart i nyutgava.

Men Baker och Butlin vilar inte på gamla lagrar. Alan Baker kom för några ur sedan ut med  Geography and History: Bridging the Divide och Robin Butlin har helt nyligen avslutat arbetet med boken Geographies of Empire: European Empires and Colonies c.1880-1960.

 

söndag 30 augusti 2009

Shirakawa-go



När man kommer till världsarvet Shirakawa-go i Japan blir man inledningsvis lite förskräckt. Tänk om någon liten odlingsbygd i Småland blev förklarad som världsarv (det vore ju bra som motvikt mot alla pampiga monument på världsarvslistan, som tillkommit för att hylla kejsare och imperier) - föreställ er i så fall hur stor parkeringsyta som måste till.
   En femtedel av parkeringen till Shirakawa-go

Men byn är så pass stor att man med lite möda kan fotografera några hus och risfält utan att det kommer bussar och alltför många turister med på bilden. Då tar man bara vägen upp till "panoramic site" och kan ta en variant av en bild som redan återfinns på nätet i flera versioner.

Shirakawa-go den 29 augusti 2009

söndag 16 augusti 2009

På spaning i landskapet 4

Är landskapsvårdande får här för att stanna? Vad finns runt hörnet?  Kommer de upptrissade priserna på jordbruks- och skogsmark internationellt att på sikt också påverka hur den svenska marken används? (Foto Huei-Min Tsai) 

Det är snart dags att sluta spana och spekulera och istället återvända till lite mer handfast empiri om landskapet. Men innan dess några mer spekulationer. När man ser på det svenska jordbrukslandskapet kan man få intrycket av att det nu helt och hållet gått över i ett postproduktivt stadium. Det är inte längre mjölk, vetepriser och skogsråvarornas världsmarknadspris som bestämmer över hur den svenska marken ska användas. Det är EU, landskapsvård, bidrag till naturåterställande och tokiga upplevelser med älgpajasar, kosafari och dyr jakt som arrenderas till utländska turister som står för förändringskraften i markanvändning och landsbygdsutveckling.... Det är naturligtvis inte hela sanningen och det vore fel att beskriva det som huvudspåret, men det är likafullt en mycket tydlig tendens. Hur går den synen ihop med alla tecken på att jordbruksmark och skogsmark börjar bli allt mer upphaussade globala investeringsobjekt.

Allt talar för att jakten på marken som investeringsobjekt kommer att fortsätta.  Se senast i brittiska Independent : 

"--  the cost of land is rising. Prices have jumped 16 per cent in Brazil, 31 per cent in Poland, and 15 per cent in the midwestern United States. Veteran speculators such as George Soros, Jim Rogers and Lord Jacob Rothschild are snapping up farmland right now. Rogers – who between 1970 and 1980 increased the value of his equities portfolio by 4,200 per cent, and who made another fortune predicting the commodities rally in 1999 – last month said: 'I’m convinced that farmland is going to be one of the best investments of our time.'  "

Hur kommer det att påverka det svenska landskapet? Parallellt med de ökande markpriserna globalt sett så har vi ju dessutom den långsiktiga utvecklingen i EU:s jordbruksstöd att ta hänsyn till. På sikt kommer arealbidrag och landskapsvård att få en allt mindre roll. Vilken roll kommer då den svenska marginella jordbruksmarken att få? Vilka beslut kommer olika markägare att ta om markens användning? Kan man tänka sig en situation där livsmedelsproduktion åter kan bli lönsam även på marginella marker? Det verkar ännu inte så. De stora omstruktureringarna i markägandet, de områden som utländskt kapital är intresserat av, är så gott som uteslutande områden där högeffektivt  och högmekaniserat jordbruk kan bedrivas: planer för stora mekaniserade plantager i Afrika och gamla kolchoser och sovchoser i svartjordsbältet i Ukraina och Ryssland.

 Ukraine's most undervalued resource, rich black soil, becomes focus of growing battle over land

Bönder i Poltava oblast i Ukraina skördar med gammal sovjetisk utrustning. Finns det i det långa loppet något utrymme för familjejordbruket i länder som Ukraina och Ryssland, eller kommer utländska storföretag att helt ta över? Se mer i Kyiv Post Independent, där bilden är hämtad från.

lördag 15 augusti 2009

På spaning i landskapet 3

Jag berättar om älggården för en kollega (se min förra blog). Han har också varit på spaning i det svenska sommarlandskapet men rört sig norr om Stockholm. Hans berättelse överträffar min. Han har varit på kosafari och betalat samma pris som jag (50 kr per person). Efter att ha hört honom berätta och sedan sett filmen (se länken), så inser jag att det handlar om performance och kommer att tänka på Linda McDowells artikel om hur de nya servicenäringarna, som levererar tjänster, baseras på servicearbetarnas förmåga att leverera tjänsten som vore han/hon en skådis. En latte är inte bara en kopp med gott kaffe med mjölk utan också en performance av barristan. En kosafari fungerar inte med en inbunden trumpen bonde utan kräver en lantbrukare som spelar rollen av glad kobonde.

fredag 14 augusti 2009

På spaning i landskapet 2

Jag fortsätter min landskapsspaning i det sydsvenska landskapet och reser mot Räntemåla i Blekinges norra skogsbygd.


På de gamla inägorna och en stor del av utmarken håller Räntemåla gård numera älgar i olika fållor. Ett femtiotal besökare samlas till visningen, slantar upp sina pengar vid ingången till gårdstunet,  och får guidning på tyska och svenska. Ett billigt och praktiskt sätt att se älg på. Man slipper röra på sig och man får se otroligt mycket mer av en älg än man får när den hastar förbi i duggregnet. Dessutom kan man klappa dem och mata dem.

Jag minns exkursioner när vi reste runt i Sverige med en grupp utländska kollegor och beställde en älgvy från de jakterfarna busschaufförerna på Gamla Uppsala buss eller Fridströms. De kunde alltid leverera en älgvy, stoppade bussen när de spanat in en älg och kollegorna fick sina flyktiga bilder av skogens konung. Nu går det enklare till och älgarna agerar med viss glädje framför kameran:



Kräsna älgar föredrar vetekakor framför korvbröd och har även lärt sig äta bananer.

Diskussionen om förvaruligandet av naturen - commodification of nature - brukar vanligtvis röra sig på ett mer teoretiskt plan. Här blir det jordnära, tokigt och kul (och lönsamt). Men visst känns det lite sorgligt att skogens konung blivit en betald pajas.

torsdag 13 augusti 2009

Studio ett om miljöhistoria

För en vecka sedan sände Studio ett längre inslag om den första miljöhistoriska världskongressen i Köpenhamn. Lyssna på webradion. Det var en imponerande samling av forskare från en stor del av världen och ett välkommet möte mellan olika forskningstraditioner inom miljöhistoria. Mötet återspeglade också på ett bra sätt de många olika discipliner som är indragna i olika former av miljöhistorisk forskning. I två sessioner presenterade vi projektet Mapping global agricultural history och fick både uppmärksamhet och intressanta kommentarer och förslag.

Foto: Sophie Bech , http://wceh2009.org/index.php/press-photos

På spaning i landskapet 1

En resa genom Sydsverige hör sommaren till. För den som fältarbetat på olika håll i Götaland sedan 1970-talet förvandlas resan till en nutidsspaning. Runt 1990 kom det plötsligt lövträdsplanteringar och (åter-)skapade våtmarker på det som tidigare varit åker. Med EU-inträdet var det många bönder som sedan ryckte upp lövträden och sådde vete med goda arealbidrag.

Denna sommar är det framförallt den frodiga lövträdsväxten på Gudruns och Pers stormhyggen som slår mig när jag spanar från bilen.

En lite närmare granskning, med god vägledning från en markägare,  kan leda till andra lustiga överraskningar.

Grönvållslyckan var en gång en åker och på 1940-talets ekononomiska karta över Kalmar län såg den ut så här:



Grönvållslyckan 1948. Ekonomisk karta över Kalmar län 

När vi idag närmar oss Grönvållslyckan på stigen som kommer in från höger på bilden så ser vi följande syn.

Grönvållslyckan i augusti 2009. Foto: Eric Clark

Några timmars arbete med grävskopa vid dikets utlopp mot grannen har förvandlat 3 hektar åker till 3 hektar våtmark. Och med dagens bidragssystem är detta ett klokt ekonomiskt utnyttjande av marken. Har seklers odlarmöda gått till spillo genom att man på detta sätt låtit vattnet ta över? Sannolikt inte säger lantbrukaren eftersom det antagligen går ganska lätt att återställa det till åker.

Är våtmarken natur(-lig)? Njae, den är den markanvändning som kombinationen av EU:s jordbrukspolitik, världsmarknaden för livsmedel och de svenska bidragssystemen just nu gör förhållandevis lönsam.

onsdag 12 augusti 2009

Rötmånadsnytt: SEKAB Tanzania fortsätter

Som man i sina värsta stunder kunde befara så har SEKAB inte gett sig när det gäller planerna på att gå vidare med sina sockerrörsplantager i Tanzania. SEKAB Tanzania söker om kreditgarantier från SIDA. Hela omstruktureringen tycks bygga på att SIDA ställer upp med slantar. Deras skrivelse hittar du här. Detta sker trots den omfattande kritiken, bristfälliga miljökonsekvensbeskrivningar och total frånvaro av analys kring den kolskuld som uppstår när det röjs för sockerrör.

Nu kan man bara hoppas att SIDA använder sig av kloka vetenskapliga bedömningar av denna ansökan och dess miljökonsekvenser.

måndag 27 juli 2009

Lantmäterikartor i sten 2

Min förra blogg blev lite avklippt av att en gammal vän och granne, numera bosatt i Pretoria, dök upp på Johannesburgs flygplats för att säga farväl. Bilden visar hällristningar från Boomplats nära Lydenburg i Mpumalanga i Sydafrika. Det märkliga är att de är mycket nära återgivningar av bebyggelse, fägator och ibland även terrasser i området runt. Jämför omslagsbilden nedan med bilden från Boomplats hällristningar. På 1700-talet och i början av 1800-talet fanns där det intensiva jordbruk som i litteraturen gått under beteckningen Marateng, men rätteligen bör kallas Bokoni efter det folk som bodde där vid den tiden.
Femhundraårsinitativets tredje konferens i Johannesburg har just avslutats. Denna gång var temat en jämförelse mellan arkeologi och historia i Östafrika och i Sydafrika. Så gott som samtliga forskare som på senaste år forskat i förkoloniala bevattnings- och terrassystem i Öst- och Sydafrika var med på mötet. Mötet föregicks av en tredagars exkursion till Bokonis kärnområden i trakterna av Lydenburg med övergivvna  åkerterrasser, boplatser, fäbodar etc från 1700-talets förkoloniala och avancerade jordbrukssystem. I exkursionen ingick ett besök på den märkliga lokalen Boomplats med ett mycket stort antal ristade stenar, där de kartografiska återgivningarna av bebyggelsemönster och fägator fanns på snart sagt varje sten.

torsdag 9 juli 2009

Intensivodling i Västafrika och Sahel

De många och omfattande områdena med terrasser och intensivjordbruk i Västafrika och i Sahel-zonen har i engelskspråklig forskning inte uppmärksammats på samma sätt som de i Östafrika. Det finns ingen bra sammanfattning av forskningsläget. Och det visar sig inte helt lätt att skaffa sig en sådan.
Intensivjordbruket i bergsområden har bl.a. tjänat till att genom terrasssystemen bättre ta till vara nederbörden och därmed förlänga odlingssäsongen. Som framgår av kartan ovan finns de inte i områden med nederbörd året runt utan framförallt i de områden där odlingssäsongen är mindre än 180 dagar (sandfärgat och ljusgrönt


Kartan ovan har jag ställt samman från en lång rad olika källor. Den visar områden med terrasseringar och intensivjordbruk som varit i bruk åtminstone sedan 1700-talet. Den mest övergripande studien är Froehlichs översikt över de ”paleonegritiska montagnarderna” från 1968, men som man kan förstå redan av titeln baseras den på en nu föråldrad syn. Han menar att områdena med terrassystem och intensivodling skulle ha en gemensam etnisk bakgrund och utgöra rester av den ursprungliga svarta befolkningen som under de muslimska väldenas press och av hoten om slavhandel tog sin tillflykt till bergen. Slavhandeln är med som en av förklaringsfaktorerna till att man vidmakthållit terrassjordbruket i svåråtkomliga bergstrakter, men de har också erbjudit uppenbara fördelar. I semi-arida områden är det ofta säkrare och mer regn i bergsområden och dessutom har många av de bergen som utnyttjats, vulkaniska jordar. Det har drivit fram en geografisk arbetsdelning mellan å ena sidan bergsbönder och å andra sidan bönder och pastoralister på savannen.

måndag 29 juni 2009

Kommer SEKABS etanol att klara EU-kriterierna?

Av presskonferensen den 11 juni att döma så är Afrikasagan slut för SEKABS del om det inte dyker upp någon köpare snart. Personalen är uppsagd till september.
En helt annan ton kan vi nu höra i ett brev som SEKABs Tanzania-ledning sänt ut som kommentar till WWFs granskning av deras planer i Rufiji-deltat. I brevet talas fortfarande om SEKABs framtidsplaner för Afrika trots att SEKAB-ledningen klart och tydligt sagt att SEKAB inte kommer att vara aktiv i Tanzania efter september. SEKAB undviker också helt att gå i svaromål om kring WWFs nyktra konstaterande att SEKAB planerar sockerrörsplantager i fullvuxen skog och i skogsreservat, och därmed kommer att öka koldioxidutsläppen i stället för att minska dem. Om sådana helt avgörande frågor skriver de "we see no reason to discuss them in detail in this forum". De svarar inte heller hur de tror att de trots detta ska kunna uppfylla EUs hållbarhetskrav vad gäller etanol.
SEKAB-Tanzanias märkliga text har föranlett oss, som var författare till DN-artikeln i april att i ett brev be SEKAB att precisera sig om hur de ser på den saken.

torsdag 11 juni 2009

SEKAB-sagan slutligen slut?

Ska vi nu äntligen lita på att SEKABs Afrika-planer är för alltid avslutade? Det verkar så från det sätt som Västerbottensnytt presenterar SEKABs presskonferens idag.  Samtidigt framgår det från SEKABs egen video från presskonferensen, att man fortfarande parallellt arbetar aktivt med plan A (att få fram en köpare/investerare) och plan B (att definitivt stänga butiken i september).

Mycket annan information har kommit fram under de senaste tre veckorna: SIDA kan inte ta ställning till ett svenskt kreditstöd förrän en ansökan kommit in från Tanzania och någon sådan verkar inte ha kommit. Näringslivsministern Maud Olofsson tycker att projektet är värt stöd som ett biståndsprojekt och biståndsministern Gunilla Carlsson har förklarat i riksdagen att frågan om ett sådant stöd sköts av flera departement. Det är tydligt att, även om frågan formellt skulle skötas av SIDA,  så bevakas den noggrant av bl.a. näringslivsdepartementet. Allt tyder på att det finns en beredskap i Sverige för att utnyttja en ny stödform i form av kreditgarantier för detta projekt.

Men frågan står stilla och SEKAB förbereder alltså ännu en gång sina aktieägare på att plan B kommer att kosta pengar och bli en rejäl förlust. Även om projektet har stöd från svenska ambassaden i Dar es Salaam så tyder nu allt på att den tanzanska regeringen har kommit på andra tankar.  Det är också det som bäst förklarar, varför frågan om svenskt stöd inte har kommit längre. Ska vi hoppas att debatten bland forskare i Sverige, Norge och Tanzania haft en viss verkan?

Läs tanzanska forskares kritiska artikel om Biofuels and colonialism, (som kom redan i april, men nu läggs ut på allt fler webbsidor) samt svenska forskares diskussion i rapporten från Nordiska Afrikainstitutet om seminariet på Stockholms Universitet den 20 maj.

fredag 5 juni 2009

Myten om Fish River

I en äldre apartheidinriktad Sydafrikahistoria omhuldas myten om att svarta jordbrukare och vita boer från var sitt håll och samtidigt koloniserade landet och i sin expansion möttes vid Fish River. Den myten har jag träffat på lite här och var i halvgamla historieböcker och även bland allmänbildade svenskar.

Jag skrev om en annan variant av myten om det folktomma Sydafrika i en tidigare blog.



Klicka här för större bild 

Kartan ovan har jag ställt samman i veckan för att visa som en del av min presentation av projektet Mapping global agricultural history, på ECAS 2009 (European Conference on African Studies) här i Leipzig i morgon. Den visar områden med fast jordbruksbebyggelse 1000, 1500 och 1800 och bygger i all huvudsak på arbeten som den sydafrikanske arkeologen Tim Maggs publicerade redan 1980, med vissa kompletteringar efter upplysningar från Tim Maggs själv. Redan före 1000 e. Kr. var afrikanska bönder väl etablerade vid kusten ner mot Fish River. Först uppemot 800 år senare skulle boerna närma sig det området. På denna karta visas med sned skraffering hur boerna börjat sin expansion och odlade råg och vete i området med vinterregn i Kapprovinsen, Det var områden som den afrikanska jordbruksexpansionen inte nått, framförallt för att det inte gick att odla sorghum (durra) där. När värmen finns i december finns inte vätan, och när regnen kommer på vintern (dvs under vår sommar) är det för kallt för sorghum.

söndag 31 maj 2009

Läsarsånger och markrättigheter

,
Jag har i en tidigare blog skrivit om hur fastighetsägarna på Norröra skapat en ny samfällighet av det drygt hundraåriga missionshuset som inte längre fyller sitt rum med läsarsånger, men är en omhuldad del av sommarlivet för oss fritidshusägare och många tillresande, exempelvis på midsommardagens jazzkonserter. Frågan intresserar mig inte bara av personliga skäl utan också som ett exempel på hur mångskiftande ägandeformer kan vara och hur mångfacetterad vår fastighetslagstiftning är. Många vill gärna tro att markägande är en enkel okomplicerad ett-till-ett-relation mellan å ena sidan en individ eller ett företag och å andra sidan ett stycke mark. Men så enkelt har det sällan varit. Markägande måste ses som ett knippe av rättigheter  (och skyldigheter) som på olika sätt är fördelade mellan individer och kollektiv. Från att tidigare ha varit en fastighet ägd av Blidö missionsförsamling står kapellet idag på mark som i stället blivit samfälld och den gamla fastigheten har upphört. Den nya samfälligheten har fått över hundra delägare och samfälligheten -- det gamla missionshuset -- är nu knuten fastighetsrättsligt till var och en av dessa fastigheter. På det sättet har missionshuset räddats undan att bjudas ut på marknaden. Våra efterkommande ägare till dessa fastigheter får under lång tid framåt finna sig i att ägarna på det tidiga 2000-talet tog ansvar för denna kollektiva nyttighet. Vår fastighetslagstiftning är uppenbarligen ganska väl anpassad till olika typer av annorlunda rättighetsknippen - inte bara den så omhuldade individuella äganderätten

"Åt Herren gifve man äran och hans lof förkunne man på öarna".
Idag var det högtidligt överlämnande och representanter från de gamla ägarna, Blidö missionsförsamling, underhöll med musik, berättade om husets historia och vi fick sjunga med i de gamla läsarsångerna. OH STORE GUD genljöd ännu en gång i salen och de nya ägarna fick inte bara ett "lycka till" utan Guds välsignelse till den nya verksamheten. Därefter var det gruppdiskussioner bland de nya delägarna om hur huset, som i dagligt tal går under benämningen Kapellet, kan utnyttjas i framtiden. Någon radikal ändring blir det nog inte, Norröras föreningar har redan tidigare haft generös tillgång till huset  - det fortsätter med föredrag, musik, möten och midsommardagens gudstjänst med efterföljande jazzkonsert. 

söndag 24 maj 2009

Biobränslen i veckan som kommer

Måndag den 25 maj kl 11:  Interpellationsdebatt om villkoren för svenskt stöd till biobränslesatsningar med början kl 11. Bör kunna följas direkt på denna länk. 

Torsdag den 28 maj SIDA-seminarium om markrättigheter och naturresurser med paneldebatt om biobränslen.

fredag 22 maj 2009

Stora planer - stora misslyckanden

Statsvetaren Ng’wanza Kamata vid universitetet i Dar es Salaam kritiserar i senaste numret av den afrikanska nättidskriften Pambazuka news den tanzanska presidenten Jakaya Kikwete och hans regering för att de inte lever upp till sina tidigare löften om utveckling av jordbruket och i stället sätter allt sitt hopp till utländska investeringar på storjordbruk.

Jag fäster mig särskilt vid att han tar upp den historiska erfarenheten av två tidigare stora misslyckade jordbruksprojekt, det ena från brittisk kolonial tid och det andra från Nyereres tid. Kamata skriver om den politiska eliten att

”De talar om en jordbruksrevolution, som ska åstadkommas av storskaligt jordbruk. De har inget minne av att staten på 1970-talet för att befrämja den typen av storjordbruk, avyttrade stora markområden från barabaigerna i Hanang-distriktet. Det gjordes med våld eftersom folket gjorde kraftigt motstånd mot avhysningarna. Idag är vetefarmerna i Hanang nedlagda. På 1940- och 1950-talet införde den brittiska regeringen en plan för storskalig jordnötsodling i Nachingwea och Kongwa. Den planen skulle vara en trendsättare för intensiv jordnötsodling i Tanganyika-kolonien. Målet var att producera smörjolja för maskiner i Europa. Även dessa planer misslyckades. Inget av dessa gigantiska projekt fokuserade på den stora majoritetens behov av mat. I stället så skapade de problem för landsbygdens befolkning. Problemen upprepas nu. På samma sätt som sina föregångare så hjälper den nuvarande regeringen utländska bolag att roffa till sig mark från de fattiga på landsbygden, men nu handlar det om biobränslen. Utländska bolag har redan börjat att roffa mark i Tanzania. Främst i ledet står SEKAB och Sun Biofuel” .

Det är lite tjatigt att vara historisk geograf ibland, man tenderar att med en dåres envishet påminna om att det finns historiska lärdomar att dra av hur sambandet mellan samhälleliga faktorer och naturesursutnyttjande fungerat under tidigare epoker. Men det har slagit mig att de som nu talar för biobränsleprojekt i Tanzania talar som om de stod vid markanvändningshistoriens jungfrufödsel. De talar om en unik chans som inte får missas.

Har de läst och dragit lärdomar av The Tanganyika Groundnut Scheme eller om NAFCOs vetefarmer i Hanang-distriktet (Läs t.ex. på sid 8 Issa Shivjis uppsats)?

Går vi längre tillbaka i Tanzanias historia kan vi följa sisalplantagernas framväxt och nedgång. De var inte misslyckade på samma sätt som jordnötsplanerna och vetefarmerna utan spelade en viktig roll i Tanzanias ekonomi under stora delar av 1900-talet. Men när det gäller lokalt motstånd i markfrågorna och de sociala konsekvenserna av att försöka skapa en lydig lantarbetarklass finns det lärdomar att dra. Läs Hanan Sabeas uppsats ”Mastering the landscape?”  i vårt specialnummer om markanvändningshistoria i nordöstra Tanzania under 150 år.

torsdag 21 maj 2009

Tjuvstart om resiliens

På tisdag kommer Alf Hornborg till Stockholm för att diskutera sin resilienskritik. Seminariet har redan tjuvstartat. Victor Galaz på resilienscentret skriver under rubriken Machine Fetischism, Money and Resilience Theory på bloggen Resilience Science.

 

Och bl.a. förra veckans seminariegäst här på kulturgeografen Michael Sheridan deltar i debatten.

Victors inlägg är en kommentar till artikeln Zero sum world som vi också lagt ut som diskussionunderlag inför seminariet på tisdag.

Kom till Geohuset på tisdag kl 13.15 så fortsätter vi diskussionen.

onsdag 20 maj 2009

Sensationella uppgifter om SEKABs planer

WWF, Nordiska Afrikainstitutet och INK på Stockholms Universitet stod som idag anordnare av ett seminarium om SEKABS planer på sockerrörsodling i Rufiji-deltat i Tanzania.

Afrika-institutets Kjell Havnevik, gav en bakgrund till Rufiji-deltat och de olika storstilade, misslyckade eller avbrutna utvecklingsprojekt som det genomlevt tidigare.

WWFs Peter Roberntz och Metrias Tobias Edman rapporterade om sin utredning baserad på kartstudier och intervjuer i byarna i Rufiji-deltat. Kartöverlägg där SEKABs planerade områden jämfördes med annat inventerings- och planeringsunderlag visade på sensationella och oroväckande samband.

Av de två större områden som man fokuserar på i Rufijideltat täcks det ena till större delen av ett skogsreservat. Det andra ligger på vad som i en kartläggning från FNs miljöorgan klassas som skog med högt kolinnehåll. Miomboskogen innehåller tydligen, i kraft av sina omfattande rötter, en mycket stor del kol såväl i jorden som i träden. Området fungerar som en gigantisk kolsänka. Om man hugger ner den skogen och skapar sockerrörsplantager förorsakar detta ett omfattande växthusgasutsläpp. Att odla upp denna skog för sockerrör skulle alltså skapa en stor kolskuld som det kommer ta mycket lång tid innan man betalat tillbaka genom att fler bilar kör på etanol. En av representanterna för Stockholm Environment Institute sa som svar på detta att syftet med SEKABs planer inte var att minska på växhusgasutsläppen utan att bidra till utveckling i Tanzania!! Det var annorlunda än hur projektet tidigare presenterats.

WWF visade också hur SEKABS planer i by efter by står i stark kontrast till de fastställda markanvändningsplaner som finns för byn. I en av byarna skulle 77 procent av byterritoriet överföras till det svenska bolaget.

Göran Nilsson Axberg från Stockholm Environment Institute presenterade den utredning om Rufijideltat som man genomfört med pengar från SEKAB. Det visade sig att man från detta utredningsuppdrag, efter en överenskommelse mellan SEI och SEKAB, hade undantagit frågorna om växthusgasutsläppen och om markrättigheter. Hur är det möjligt att ett fristående forskningsinstitut kan komma överens med en uppdragsgivare med kommersiella intressen att frågan om påverkan på klimatet inte skulle tas upp i en utredning om miljörisker med ett klimatrelaterat projekt? Och hur är det möjligt att undvika att ta upp frågan om markrättigheterna? Johan Rockström, chef för SEI, höll i en debatt i P1 för några veckor sedan med mig om att markrättighetsfrågorna var jätteviktiga. "Jag delar verkligen Mats oro över markrättigheter. Jag tycker det är en oerhört central fråga" sa Johan i radiodebatten. 

På seminariet varnades Axberg av personer, som läst SEIs preliminära version av utredningen, att inte publicera den i den form den nu har. Den innehåller både rena felaktigheter och tendentiösa påståenden utan empiriskt underlag. Den saknar kartunderlag och bygger på ytligt fältarbete.

Man oroar sig i utredningen, på icke dokumenterade grunder, över att lokalbefolkningens nuvarande bruk av skogen skulle vara icke uthålligt, men hela slutsatsen av rapporten är att att om hela denna skog kalhöggs och förvandlades till sockerplantager så skulle miljön förbättras.


Ibrahim Salim Joura, byäldste i en av byarna i Rufiji berättar om hur SEKAB förklarat sitt outgrower scheme för byledningen. Videoklipp från www.lars.intanzania.org 

På seminariet kom det också fram osannolika uppgifter om hur SEKAB tänker sig sitt "outgrower scheme". Det handlar inte om att bönderna själva skulle odla sockerrör och sälja till SEKAB utan att en del av markerna skulle vara i enskilda bybors ägo, men skötas av SEKAB. Efter avräkning av de kostnader som SEKAB haft för att odla och skörda sockerrörern skulle överskottet av det pris som SEKAB har satt, delas ut till markägaren. Jag vill helst inte tro på detta. Det stämmer dåligt med tanken om outgrowers scheme så som det uppfattas på annat håll, där det ses som ett sätt att parallellt med storjordbruk även stödja småbruk.

Karin Holmgren redovisade de senaste forskningsrönen om kolskuld vid uppodling av skogsmark till biobränsle. Tendensen i de senaste studierna har snarast gått emot att man är ytterligt osäker om vad man kan vinna klimatmässigt på att odla upp marker för etanolproduktion. Jag tog upp frågan om markrättigheter och markens värde.  SEKAB säger att det inte kommer att avhysas några från de planerade sockerplantagerna, men i SEKABs egen nypublicerade miljökonsekvensutredning om området i Bagamoyo försäkras att detta kommer att skötas av distriktsmyndigheterna:  "According to the district authorities preparations are underway to relocate the pastoralists to Mkuranga District within the Coast Region". 

Jag har också lyckats hitta några svar på min tidigare fråga om markens värde. Medan åkermark i Skåne värderas till upp emot 200 000 kr och ibland mer (inte 50 000 som jag skrev i bloggen) och ett stycke betesmark, som Leif Häggström köpt i Västergötland kostade 35 000 kr per hektar (se kommentar till samma blog) så har byarna i Tanzania, där andra biobränselföretag har etablerat sig, kompenserats med som mest 606 kr / hektar.


 Klicka för större bild

 

Lars Johansson visade till slut några intervjuer med byledningar om hur de tänkt kring SEKABs besök i byn för att skaffa mark. Filmsnuttarna återfinns på Lars blog. Uppenbart är, vilket också framkom i såväl SEIs, som WWFs dokumentation, att SEKABs bybesök för att skaffa mark skapat intryck av att de kommer att bygga skolor och andra väl behövda offentliga investeringar som utbyte mot marken. Enligt SEKABs klargöranden här hemma finns dock inga sådana planer.

fredag 15 maj 2009

Massor av läsning om SEKAB

Nu har den omdiskuterade miljökonsekvensanalysen för det svenska biobränsleföretagets SEKABs satsning innanför Bagamoyo i Tanzania offentliggjorts. Tillsammans med en del andra dokument finns den att ladda ner via SEKABs hemsida. Den är på 296 sidor så nu har alla som har engagerat sig i detta fått en rejäl hemläxa. Jag har bara två kommentarer än så länge:

1. SEKAB públicerar flera andra dokument som ska dokumentera processen bakom denna rapport, men de lyckas ändå inte sprida någon riktig klarhet om hur den av SEKAB slutgiltigt inlämnade rapporten egentligen förhåller sig innehållsmässigt till den bedömning  som ORGUT gjorde tidigare. Förhoppningsvis kan man hitta detta i själva huvuddokumentet?

2. Omslagsbilden:

När jag undervisar om landskap brukar jag också tala om det sätt som landskap används i bilder och uppmuntra studenterna till kritisk bildanalys av den sort. som min teckningslärare i gymnasiet Gert Z. Nordström sedermera utvecklade när han var på Konstfack. Vad avbildas? I vilket sammanhang? Vad är budskapet? Men man måste inte ta till det tunga teoretiska artilleriet (denotation, konnotation, kontext) för att kritiskt granska denna bild. Den är helt enkelt en rörande bild av hur SEKAB önskar framställa sig.

Parallellt med att SEKAB nu har offentliggjort denna rapport så pågår många andra utredningar och diskussioner.

I Dar es Salaam presenterade Stockholm Environment Institute i måndags en första version av sin av SEKAB beställda utredning av planerna i Rufiji-deltat. Presentationen var väl besökt. Rapporterna om hur den togs emot av de många forskare i Tanzania som engagerat sig på ena eller andra sidan i denna fråga varierar med från vem rapporten kommer. Klart är att den vad gäller de samhälleliga frågorna baseras mer på ytligt fältarbete och tyckande än på ett analytiskt perspektiv. Frågan om existerande markrättigheter berörs ej, men skymtar förbi. Bl.a. får vi veta att plantagerna kommer att beröra områden där man under villagiseringskampanjen avhyste bönder från deras åkrar och bosättningar.

Den av svenska ambassaden bekostade utredningen "Feasibility of large scale bio-fuel production in Tanzana", som har gjorts av en grupp forskare från tre tanzanska universitet är nu färdig. Den är ännu inte publicerad, men det är redan väl känt att den på många punkter landar på en mycket kritisk inställning till biobränsleprojekten i Tanzania.

WWFs studie om SEKABs satsning i Rufiji-deltat kommer att presenteras på ett seminarium i nästa vecka.

Den 25 maj ska biståndsministern svara på  Bodil Ceballos interpellation i ämnet.

Den 28 maj ordnar SIDA en heldag om "Land rights of rural poor - in times of global resource squeeze" där svenska biobränslesatsningar kommer att vara ett av diskussionsämnena med bl.a. vår medförfattare i DN-artikeln Ian Bryceson i en diskussionspanel.