Jag fortsätter min landskapsspaning i det sydsvenska landskapet och reser mot Räntemåla i Blekinges norra skogsbygd.
På de gamla inägorna och en stor del av utmarken håller Räntemåla gård numera älgar i olika fållor. Ett femtiotal besökare samlas till visningen, slantar upp sina pengar vid ingången till gårdstunet, och får guidning på tyska och svenska. Ett billigt och praktiskt sätt att se älg på. Man slipper röra på sig och man får se otroligt mycket mer av en älg än man får när den hastar förbi i duggregnet. Dessutom kan man klappa dem och mata dem.
Jag minns exkursioner när vi reste runt i Sverige med en grupp utländska kollegor och beställde en älgvy från de jakterfarna busschaufförerna på Gamla Uppsala buss eller Fridströms. De kunde alltid leverera en älgvy, stoppade bussen när de spanat in en älg och kollegorna fick sina flyktiga bilder av skogens konung. Nu går det enklare till och älgarna agerar med viss glädje framför kameran:
Kräsna älgar föredrar vetekakor framför korvbröd och har även lärt sig äta bananer.
Diskussionen om förvaruligandet av naturen - commodification of nature - brukar vanligtvis röra sig på ett mer teoretiskt plan. Här blir det jordnära, tokigt och kul (och lönsamt). Men visst känns det lite sorgligt att skogens konung blivit en betald pajas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar