måndag 31 augusti 2009

Baker och Butlin

Alan Baker och Robin Butlin utanför en japansk trädgard  augusti 2009

1973 utkom boken Studies of Field Systems in the British Isles. Den innehöll en lång rad översikter över forskningnsläget kring åkersystemens utveckling på de brittiska öarna och gick bland de unga entusiastiska kulturlandskapsforskna i Stockholm under kortnamnet Baker&Butlin. Inte minst det avslutande sammanfattande kapitlet tjänade som en inspirationskalla för mig och många andra. Efterhand fick den unga doktoranden träffa männen bakom boken på europeiska konferenser, i Cambridge och på turer genom det svenska odlingslandskapet. Mot slutet av 80talet blev mötena allt mer sporadiska. Därför var det extra roligt att på den fjortonde internationella konferensen för historisk-geografer här i Kyoto under den den gånga veckan få träffa de gamla läromastarna still going strong och höra om bokens öden och om deras nuvarande forskning. Boken kommer snart i nyutgava.

Men Baker och Butlin vilar inte på gamla lagrar. Alan Baker kom för några ur sedan ut med  Geography and History: Bridging the Divide och Robin Butlin har helt nyligen avslutat arbetet med boken Geographies of Empire: European Empires and Colonies c.1880-1960.

 

söndag 30 augusti 2009

Shirakawa-go

När man kommer till världsarvet Shirakawa-go i Japan blir man inledningsvis lite förskräckt. Tänk om någon liten odlingsbygd i Småland blev förklarad som världsarv (det vore ju bra som motvikt mot alla pampiga monument på världsarvslistan, som tillkommit för att hylla kejsare och imperier) - föreställ er i så fall hur stor parkeringsyta som måste till.

En femtedel av parkeringen till Shirakawa-go

Men byn är så pass stor att man med lite möda kan fotografera några hus och risfält utan att det kommer bussar och alltför maanga turister med på bilden. Då tar man bara vägen upp till "panoramic site" och kan ta en variant av en bild som redan återfinns på nätet i flera versioner.

Shirakawa-go den 29 augusti 2009

söndag 16 augusti 2009

På spaning i landskapet 4

Är landskapsvårdande får här för att stanna? Vad finns runt hörnet?  Kommer de upptrissade priserna på jordbruks- och skogsmark internationellt att på sikt också påverka hur den svenska marken används? (Foto Huei-Min Tsai) 

Det är snart dags att sluta spana och spekulera och istället återvända till lite mer handfast empiri om landskapet. Men innan dess några mer spekulationer. När man ser på det svenska jordbrukslandskapet kan man få intrycket av att det nu helt och hållet gått över i ett postproduktivt stadium. Det är inte längre mjölk, vetepriser och skogsråvarornas världsmarknadspris som bestämmer över hur den svenska marken ska användas. Det är EU, landskapsvård, bidrag till naturåterställande och tokiga upplevelser med älgpajasar, kosafari och dyr jakt som arrenderas till utländska turister som står för förändringskraften i markanvändning och landsbygdsutveckling.... Det är naturligtvis inte hela sanningen och det vore fel att beskriva det som huvudspåret, men det är likafullt en mycket tydlig tendens. Hur går den synen ihop med alla tecken på att jordbruksmark och skogsmark börjar bli allt mer upphaussade globala investeringsobjekt.

Allt talar för att jakten på marken som investeringsobjekt kommer att fortsätta.  Se senast i brittiska Independent : 

"--  the cost of land is rising. Prices have jumped 16 per cent in Brazil, 31 per cent in Poland, and 15 per cent in the midwestern United States. Veteran speculators such as George Soros, Jim Rogers and Lord Jacob Rothschild are snapping up farmland right now. Rogers – who between 1970 and 1980 increased the value of his equities portfolio by 4,200 per cent, and who made another fortune predicting the commodities rally in 1999 – last month said: 'I’m convinced that farmland is going to be one of the best investments of our time.'  "

Hur kommer det att påverka det svenska landskapet? Parallellt med de ökande markpriserna globalt sett så har vi ju dessutom den långsiktiga utvecklingen i EU:s jordbruksstöd att ta hänsyn till. På sikt kommer arealbidrag och landskapsvård att få en allt mindre roll. Vilken roll kommer då den svenska marginella jordbruksmarken att få? Vilka beslut kommer olika markägare att ta om markens användning? Kan man tänka sig en situation där livsmedelsproduktion åter kan bli lönsam även på marginella marker? Det verkar ännu inte så. De stora omstruktureringarna i markägandet, de områden som utländskt kapital är intresserat av, är så gott som uteslutande områden där högeffektivt  och högmekaniserat jordbruk kan bedrivas: planer för stora mekaniserade plantager i Afrika och gamla kolchoser och sovchoser i svartjordsbältet i Ukraina och Ryssland.

 Ukraine's most undervalued resource, rich black soil, becomes focus of growing battle over land

Bönder i Poltava oblast i Ukraina skördar med gammal sovjetisk utrustning. Finns det i det långa loppet något utrymme för familjejordbruket i länder som Ukraina och Ryssland, eller kommer utländska storföretag att helt ta över? Se mer i Kyiv Post Independent, där bilden är hämtad från.

lördag 15 augusti 2009

På spaning i landskapet 3

Jag berättar om älggården för en kollega (se min förra blog). Han har också varit på spaning i det svenska sommarlandskapet men rört sig norr om Stockholm. Hans berättelse överträffar min. Han har varit på kosafari och betalat samma pris som jag (50 kr per person). Efter att ha hört honom berätta och sedan sett filmen (se länken), så inser jag att det handlar om performance och kommer att tänka på Linda McDowells artikel om hur de nya servicenäringarna, som levererar tjänster, baseras på servicearbetarnas förmåga att leverera tjänsten som vore han/hon en skådis. En latte är inte bara en kopp med gott kaffe med mjölk utan också en performance av barristan. En kosafari fungerar inte med en inbunden trumpen bonde utan kräver en lantbrukare som spelar rollen av glad kobonde.

fredag 14 augusti 2009

På spaning i landskapet 2

Jag fortsätter min landskapsspaning i det sydsvenska landskapet och reser mot Räntemåla i Blekinges norra skogsbygd.

På de gamla inägorna och en stor del av utmarken håller Räntemåla gård numera älgar i olika fållor. Ett femtiotal besökare samlas till visningen, slantar upp sina pengar vid ingången till gårdstunet,  och får guidning på tyska och svenska. Ett billigt och praktiskt sätt att se älg på. Man slipper röra på sig och man får se otroligt mycket mer av en älg än man får när den hastar förbi i duggregnet. Dessutom kan man klappa dem och mata dem.

Jag minns exkursioner när vi reste runt i Sverige med en grupp utländska kollegor och beställde en älgvy från de jakterfarna busschaufförerna på Gamla Uppsala buss eller Fridströms. De kunde alltid leverera en älgvy, stoppade bussen när de spanat in en älg och kollegorna fick sina flyktiga bilder av skogens konung. Nu går det enklare till och älgarna agerar med viss glädje framför kameran:

Kräsna älgar föredrar vetekakor framför korvbröd och har även lärt sig äta bananer.

Diskussionen om förvaruligandet av naturen - commodification of nature - brukar vanligtvis röra sig på ett mer teoretiskt plan. Här blir det jordnära, tokigt och kul (och lönsamt). Men visst känns det lite sorgligt att skogens konung blivit en betald pajas.

torsdag 13 augusti 2009

Studio ett om miljöhistoria

För en vecka sedan sände Studio ett längre inslag om den första miljöhistoriska världskongressen i Köpenhamn. Lyssna på webradion. Det var en imponerande samling av forskare från en stor del av världen och ett välkommet möte mellan olika forskningstraditioner inom miljöhistoria. Mötet återspeglade också på ett bra sätt de många olika discipliner som är indragna i olika former av miljöhistorisk forskning. I två sessioner presenterade vi projektet Mapping global agricultural history och fick både uppmärksamhet och intressanta kommentarer och förslag.

Foto: Sophie Bech , http://wceh2009.org/index.php/press-photos

På spaning i landskapet 1

En resa genom Sydsverige hör sommaren till. För den som fältarbetat på olika håll i Götaland sedan 1970-talet förvandlas resan till en nutidsspaning. Runt 1990 kom det plötsligt lövträdsplanteringar och (åter-)skapade våtmarker på det som tidigare varit åker. Med EU-inträdet var det många bönder som sedan ryckte upp lövträden och sådde vete med goda arealbidrag.

Denna sommar är det framförallt den frodiga lövträdsväxten på Gudruns och Pers stormhyggen som slår mig när jag spanar från bilen.

En lite närmare granskning, med god vägledning från en markägare,  kan leda till andra lustiga överraskningar.

Grönvållslyckan var en gång en åker och på 1940-talets ekononomiska karta över Kalmar län såg den ut så här:

Grönvållslyckan 1948. Ekonomisk karta över Kalmar län 

När vi idag närmar oss Grönvållslyckan på stigen som kommer in från höger på bilden så ser vi följande syn.

Grönvållslyckan i augusti 2009. Foto: Eric Clark

Några timmars arbete med grävskopa vid dikets utlopp mot grannen har förvandlat 3 hektar åker till 3 hektar våtmark. Och med dagens bidragssystem är detta ett klokt ekonomiskt utnyttjande av marken. Har seklers odlarmöda gått till spillo genom att man på detta sätt låtit vattnet ta över? Sannolikt inte säger lantbrukaren eftersom det antagligen går ganska lätt att återställa det till åker.

Är våtmarken natur(-lig)? Njae, den är den markanvändning som kombinationen av EU:s jordbrukspolitik, världsmarknaden för livsmedel och de svenska bidragssystemen just nu gör förhållandevis lönsam.

onsdag 12 augusti 2009

Rötmånadsnytt: SEKAB Tanzania fortsätter

Som man i sina värsta stunder kunde befara så har SEKAB inte gett sig när det gäller planerna på att gå vidare med sina sockerrörsplantager i Tanzania. SEKAB Tanzania söker om kreditgarantier från SIDA. Hela omstruktureringen tycks bygga på att SIDA ställer upp med slantar. Deras skrivelse hittar du här. Detta sker trots den omfattande kritiken, bristfälliga miljökonsekvensbeskrivningar och total frånvaro av analys kring den kolskuld som uppstår när det röjs för sockerrör.

Nu kan man bara hoppas att SIDA använder sig av kloka vetenskapliga bedömningar av denna ansökan och dess miljökonsekvenser.