fredag 19 december 2014

Grön humaniora äntligen i hamn

Jag har tidigare bloggat om den mycket olycksaliga hanteringen av MISTRA-FORMAS gemensamma satsning på grön humaniora.

Se t.ex.

Uppskjutet FORMAS-MISTRA-beslut den 13 april 2014

och Ofullständig jävsutredning av VR den 11 juni

Till detta är bara att säga att VR inte har klargjort det som jag i juni menade var en ofullständig jävsutredning. Visserligen hamnade en del av min korresponens med VR felaktigt i min spamkorg så att min sura väntan på ett svar som jag skrev om den 11 juni kanske berodde på universitetets mycket övernitiska spamfilter. Men det gjorde inte så mycket för det svaret som så småningom kom fram till mig var verkligen intetsägande. VR kan inte svara på om de känt till båda de jävsförhållanden som var kända av många av de andra sökande. De utredde bara ett av jävsförhållandena.

Desto roligare är det nu att den forskningsgrupp som i den utredningen indirekt hängdes ut för att en av de sakkunga skulle vara jävig, nu rimligtvis måste ha frikänts från att bedömningen skulle ha påverkats av detta. Den andra bedömningen som avslutades nu i december ledde nämligen till att just denna forskargrupp fick de gröna humaniorapengarna.  MISTRA (och så småningom även FORMAS) har beslutat att stödja ansökan från Linköping:

The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory
Cultivating Ecological Innovations

Jag var delaktig i ett konkurrerande "konsortium" och vill nu på alla sätt och vis gratulera Cecilia Åsberg,  Johan Hedrén och Astrida Neimanis i Linköping.  Läs mer om deras spännande frölåda på följande länk: http://www.tema.liu.se/environmental-humanities-collaboratory?l=sv

------


Jag satte citattecken runt konsortium ovan. Måste vi på universiteten verkligen anpassa oss till företagsvärldens språk? Wikipedia säger om konsortium "sammanslutning (ibland formell genom avtal) av och mellan personer eller företag, för att göra en gemensam affär, ha gemensamma vinstintressen o.s.v."  (men det kanska passar med tanke på VRs uttalade önskan i dagens DN om mer konkurrens mellan universiteten....)

fredag 5 december 2014

I stället för hemsida: Nya publikationer


Stockholms Universitets förut så utmärkta domän people.su.se, där bl.a. min hemsida people.su.se/~widgren ligger,  är tyvärr sedan i somras stängd för all enkel uppdatering i väntan på ett nytt system för personliga hemsidor.  Jag har ett tag försökt att med krångliga medel ändå hålla min hemsida uppdaterad, men nu ger jag upp. Det är alldeles för krångligt. Flera av länkarna på den sidan har under dessa operationer blivit avbrutna.  Här kommer i stället några aktuella länkar till mina senaste publikationer:


IN PRESS

Widgren, Mats (forthcoming) Four myths in global agrarian history. In Critical Studies in World History. Lund: Nordic Academic press. Link to manuscript.

2014

Widgren, Mats (2014) Department of Human Geography. In Dahl, G. and Danielson, M. eds Faculty of Social Sciences at Stockholm University 1964-2014. Stockholm University. Manuscript

Widgren, Mats (2014) Furrows in Africa -- canals in the Americas. Azania 49/4. ---- Cf blogpost with same name.

Widgren Mats (2014) Hur drevs den vikingatida-medeltida storgården? Några frågor från Lägerbovada, Ydre. I Medeltida storgårdar i Sverige – ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Olof Karsvall och Kristofer Jupiter (red). Uppsala : Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur, s.59-72. 

Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) (2014) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press.

Widgren, Mats and Håkansson, Thomas (2014). Landesque capital: What is the concept good foor?. In Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press. /The chapter can be downloaded from this page -- follow link from DOWNLOAD EXCERPT at that page.

Jag hoppas snart kunna återkomma med fräsch personliga hemsida bara IT-avdelningen kommit till skott med det nya formatet.

fredag 21 november 2014

Matproduktionen i Sverige måste ses i globalt sammanhang

Den gångna veckans debatt om ekologiskt jordbruk har i huvudsak förts som om svenskt jordbruk var en isolerat svensk företeelse. Men ett av de grundläggande fel som Kirchmann och medförfattare gör i sitt inlägg i söndagens SvD är att inte beröra den globala miljöeffekten av de insatsvaror som gör det s.k. konventionella jordbruket möjligt och högproduktivt.

I en debatt-artikel i dagens Göteborgs-Posten lyfter vi fram de globala aspekterna på denna diskussion:

"Hungerproblemen i världen måste relateras till fattigdom och kan inte lösas av att exportera västvärldens resurskrävande jordbruksmetoder utan hänsyn till hållbarhet och rättviseaspekter", skriver Gunilla Almered Olsson, Johanna Björklund, Kenneth Hermele, Alf Hornborg och denna bloggens författare.


torsdag 2 oktober 2014

58 år kulturgeografi vid Stockholms Universitet

David Hannerberg 1900-1981 
1956 kallades Lundaprofessorn David Hannerberg till den nyinrättade professuren i Geografi, särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi vid Stockholms Högskola. Han och naturgeografen Gunnar Hoppe delade från den tidpunkten på föreståndarskapet för det Geografiska Institutet. 1964 bildades den Samhällsvetenskapliga fakulteten och ett år senare delades det geografiska institutet och Kulturgeografiska Institutionen bildades.

Denna höst firar Samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm 50 årsdag. Till den kommande födelsedagsboken har jag försökt att sammanfatta kulturgeografins historia i Stockholm från det att Hannerberg tillträdde sin professur. Noga räknat handlar det alltså om 58 år av kulturgeografi och om institutionens 49 årsdag. Den som redan nu vill tjuvtitta på geografiartikeln i den tjocka bok som ska komma ut i november kan titta på Geography as social science at Stockholm University .

Jag har gett artikeln underrubriken "Facts, memories and reflections". Det är en märklig genre att blanda empirisk institutionshistorik med sina egna mer eller mindre positionerade minnen. Själv har jag faktiskt upplevt 43 år av institutionens historia. Våren 1971 ställde jag mig i en kö i trapporna på Kungstensgatan 45 för att registrera mig på kulturgeografi. Min avsikt var att snabbt avsluta mina universitetsstudier och bli lärare i samhällsvetenskap på gymnasiet. Med statistik, statsvetenskap och nationalekonomi i tentamensboken saknades det en termin kulturgeografi för att jag skulle bli behörig att undervisa i samhällsvetenskap. Så skulle jag bara riva av två betyg i historia och sedan söka till lärarhögskolan. Peter Östman,  som jag kände som storebror till en sommarkompis, var assistent på kulturgeografen och ordnade kön i trappan. På min fråga försäkrade han att det skulle gå bra att läsa historia parallellt för att komma fort fram. Det var en sanning med modifikation eftersom en stor mängd övningskurser drog i gång omedelbart. Jag kom aldrig i väg till historieinstitutionen och på den vägen blev det. Jag blev kvar i 43 år....

På David Hannerbergs 60-årsdag fick han denna målning från sina elever. Den är utförd av Calle Drakenmark, som då var student på institutionen. Drakenmark var sedan verksam som konstnär fram till sin död 2009. På bilden syns flera då aktiva lärare och studenter på kulturgeografen. Hannerberg är mannen i basker och slips i mitten. Hipstern till vänstern med stakkäppen är Sven-Olof Lindquist. Säker identifiering av de övriga pågår i skrivande stund.

"Docent Staffan Helmfrid inspekterar fältarbete" -- kartering av stensträngsområde vid Fläret i Östergötland. I samma område kom jag att fältarbeta från 1974 till 1978.  Från Ymer 1965


En mycket speciell ögonblicksbild av institutionens tidiga historia, som jag haft stor nytta av i historieskrivandet är David Hannerbergs bidrag i Ymers översikt över aktiviteten på de olika geografiska institutionerna Från fält och forskning 1965. Jag passar på att komplettera texten med lite autentiska bilder hämtade från Ymer.
"Den automatiska planimetern användes för ytmättning. Docent Bruno Johnson ses på bilden i färd med land-use kartering"  Ymer 1965  -- David Hannerberg var i framkant när det gällde att skaffa ny teknisk utrustning för kulturlandskapsforskningen

"Fil lic- Sven-Olof Lindquist i arbete med den optiska pantografen, som användes för förstoring och förminskning av kartor " Ymer 1965


Olivettiunderwood programma101
När David Hannerberg beskrev den tekniska utrustningen 1965 hade man ännu inte köpt den mäktiga "Olivettin", som jag minns från en tidig övningskurs i kvantitativa metoder  (Olivetta Programma 101). Men 1970 beskriver Thomas Lundén  att man i en av institutionens många olika lokaler i Vasastan hade en "bordsdatamaskin". Det var en tidig programmerbar bordskalkylator som var något av en blandning av en elektromekanisk räknesnurra och en bordsdator och förebådade den tidiga datoriseringen och satsningen på datorkartorgrafi som skulle komma igång bara några år senare. Foto från Wikipedia.


torsdag 28 augusti 2014

Investigative TV journalism on SEKAB - Eco Energy

Per Carstedt interviewed by investigative journalist Sopha Djiobaridis in Uppdrag Granskning

Yesterdays program of the weekly investigative Swedish TV program Uppdrag Granskning focussed on the involvement of the Swedish municipality Örnsköldsvik in the SEKAB/EcoEnergy business adventures in general and in Tanzania in particular. It disclosed how the municipilatity and other municipalities in the Swedish north invested SEK 700 millions in the land grabbing company SEKAB-Tanzania and so far have got nothing back. It focussed on the local political issues behind this scandalous business, but also interviewed Barabaig pastoralists outside Bagamoyo that had lost their land to the Swedish company and interviewed Melinda Fonnes Sundell whose name had been misused by SEKAB when they SEKAB changed an environmental impact assessment report but still kept the signatures of the original authors, among them Sundell. What became clear was that the former CEO of SEKAB continued to spend money from Swedish taxpayers during 2009 in the Tanzanian business, told Tanzania authorities that he would buy the company, while at the same time got money from SEKAB to find a buyer,  until he finally did buy the company from SEKAB for 400 SEK and turned it into Agro Eco Energy. When the company was sold at this cheap price the former owners, municipalities in the North of Sweden, were guaranteed a share of a possible future profit, but these agreements have been rewritten several times and it is now highly unlikely that the municipalities will ever get any money back. The programme clearly showed how the both the taxpayers of Örnsköldsvik and the evicted Barabaig pastoralists are loosers in this development.

What did not come of out the programme was the fact that SIDA (Swedish International Development Cooperation Agency) has recently decided to support Carstedts Tanzanian company Agro Eco Energy with loan guarantees. It remains a conundrum how a businessman which such low standard of ethics, as clearly shown in the TV programme, should be trusted to get support from from SIDA as a part of foreign aid.

torsdag 7 augusti 2014

Inte tropiskt klimat, inte fler skogsbränder

Det lönar sig att följa twittraren och skogsforskaren Hans-Örjan Nohrstedt om man vill ha politiskt relevanta, men sakliga kommentarer om skog.

"Vare sig fler skogsbränder eller tropikklimat här" twittrar han som kommentar till Johan Rockström. LÄNK

Så här skrev Rockström: "Tropiskt klimat får tropiska följder särskilt när resiliens är låg. Inget att överraskas över att det blir fler skogsbränder i Sverige"

Som så ofta när Rockström uttalar sig går alarmismviljan före sakligheten. Självklart har vi inte fått tropiskt klimat i Sverige bara för att vi denna sommar haft en extrem värmebölja. Tropiskt klimat kännetecknas bl.a. av medeltemperaturer över 18 grader under årets alla månader. Inte heller tycks det finnas något som tyder på att skogsbränderna blivit fler -- se t.ex. Svenska Dagbladet: Skogsbränderna blir inte fler.



söndag 20 juli 2014

Tillbaka till Bokoni

Tim Maggs visar en av de övergivna bosättningarna i Rietvlei för filmteamet från Quizzical Pictures

Jag har tidigare bloggat från fältarbeten i Rietvlei utanför Machadodorp i Sydafrika. Kollegorna i Sydafrika som forskar kring bosättningarna i Bokoni (som övergavs i början av 1800-talet) har nu lyckats få fram pengar både för en populärt inriktad bok och för en 50-minuters dokumentär. Både boken och filmen ska förhoppningsvis vara klara till jul. I går var det dags för Tim Maggs och mig att redovisa våra fältarbeten i Rietvlei. Sedan vi var där sist har man bränt stora delar av gräsmarkerna för att förbättra betet  och det har lett till exceptionellt bra möjligheter att dokumentera bosättningarna, stenmurar och åkerindelning, som förra gången var dolda under högt gräs.
Låga enkla stenrader markerar ägogränser i åkermarken och delar in marken runt den runda bosättningen i sektorer, som förmodligen tillhört olika hustrur i ett polygamt hushåll.