torsdag 7 augusti 2014

Inte tropiskt klimat, inte fler skogsbränder

Det lönar sig att följa twittraren och skogsforskaren Hans-Örjan Nohrstedt om man vill ha politiskt relevanta, men sakliga kommentarer om skog.

"Vare sig fler skogsbränder eller tropikklimat här" twittrar han som kommentar till Johan Rockström. LÄNK

Så här skrev Rockström: "Tropiskt klimat får tropiska följder särskilt när resiliens är låg. Inget att överraskas över att det blir fler skogsbränder i Sverige"

Som så ofta när Rockström uttalar sig går alarmismviljan före sakligheten. Självklart har vi inte fått tropiskt klimat i Sverige bara för att vi denna sommar haft en extrem värmebölja. Tropiskt klimat kännetecknas bl.a. av medeltemperaturer över 18 grader under årets alla månader. Inte heller tycks det finnas något som tyder på att skogsbränderna blivit fler -- se t.ex. Svenska Dagbladet: Skogsbränderna blir inte fler.



söndag 20 juli 2014

Tillbaka till Bokoni

Tim Maggs visar en av de övergivna bosättningarna i Rietvlei för filmteamet från Quizzical Pictures

Jag har tidigare bloggat från fältarbeten i Rietvlei utanför Machadodorp i Sydafrika. Kollegorna i Sydafrika som forskar kring bosättningarna i Bokoni (som övergavs i början av 1800-talet) har nu lyckats få fram pengar både för en populärt inriktad bok och för en 50-minuters dokumentär. Både boken och filmen ska förhoppningsvis vara klara till jul. I går var det dags för Tim Maggs och mig att redovisa våra fältarbeten i Rietvlei. Sedan vi var där sist har man bränt stora delar av gräsmarkerna för att förbättra betet  och det har lett till exceptionellt bra möjligheter att dokumentera bosättningarna, stenmurar och åkerindelning, som förra gången var dolda under högt gräs.
Låga enkla stenrader markerar ägogränser i åkermarken och delar in marken runt den runda bosättningen i sektorer, som förmodligen tillhört olika hustrur i ett polygamt hushåll.







onsdag 11 juni 2014

Ofullständig jävsutredning av VR

Jag har tidigare bloggat om det olycksaligt uppskjutna beslutet om MISTRA-FORMAS satsning på grön humaniora. Vetenskapsrådets ombads av MISTRA och FORMAS att utreda om jäv förekommit. Nu har Vetenskapsrådets bedömning av jävssituationen kommit. Vetenskapsrådets jurist konstaterar att jäv föreligger. En av de sakkunniga har varit för nära inblandad i en av de sökande forskningsmiljöerna.

Men utredningen är ofullständig. Den som har tillgång till alla ansökningarna (och de har gjorts tillgängliga för den som har frågat efter dem) kan lätt konstatera att en annan av de sakkunniga förekommer i en ansökan från en annan forskningsmiljö. I ett brev från ett partneruniversitet, som bifogats till denna andra forskningsmiljös ansökan, nämns en av de sakkunniga som koordinator för ett nätverk med koppling till Sverige och som en länk mellan detta partneruniversitet och det sökande svenska universitetet. Detta bör vara känt åtminstone av FORMAS och MISTRA eftersom det påpekats i ett mail till dem för en månad sedan.

Ovanpå dessa två konkreta misstankar om jäv vad avser de sakkunniga vilar dessutom det övergripande problemet att en styrelseledamot i MISTRA förekommer som en av de som ska avlönas i ett av programmen. Möjligtvis friskriver sig VRs jurist från det problemet genom att skriva att det enbart är bedömningsprocessen som man värderat utifrån en jävssynpunkt. Detta förhållande är möjligtvis inte jäv i lagens mening, men ser definitivt inte snyggt ut vare sig för den personen eller för MISTRA. Många av de andra sökandena var redan i höstas oroade över detta förhållande.

Men det viktigaste just nu är att det fortfarande är oklart varför VR har värderat jävsmisstankar bara för en av de sakkunniga trots att liknande förhållanden varit kända även beträffande en annan sakkunnig.  Jag har frågat VR om detta på twitter och i ett mail den 5 juni och väntar nu med spänning på deras svar.

Det är viktigt för forskarsamhället att MISTRA och FORMAS rensar rent och lägger alla kort på bordet i denna tilltrasslade affär.

söndag 13 april 2014

Uppskjutet FORMAS-MISTRA-beslut

I veckan meddelade MISTRA och FORMAS att beslutet om det stora forskningsprogrammet om Environmental Humanities (Grön Humaniora) är uppskjutet på grund av misstankar om jäv. 

Enligt MISTRAs styrelseprotokoll från den 26 mars konstaterar ordföranden att det inkommit synpunkter på att jäv kan föreligga och styrelsen beslutade att bordlägga ärendet och tillsätta en utredning.

Enligt det besked som FORMAS och MISTRA meddelade på sina hemsidor den 9 april kan det leda till att en ny utvärdering ska ske. Det är naturligtvis ett väldigt tråkigt besked till de sex forskargrupper som under stor tidspress jobbade häcken av sig under hösten för att komma med trovärdiga ansökningar.

Det omfattande arbetet kommenterades i höstas av LundaprofessornJag tänkte i höstas mycket på min gamla idé om Forskarkonsekvensutredningar. Och nu blir det än mer aktuellt. Om forskningsråden och stiftelserna kunde ha fantasi nog och insikt om vad deras beslut ställer till med bland forskarna så borde dom tassa långsammare och försiktigare. Jag undrar om det går att som Lundaprofessorn antyder beräkna hur mycket forskningstid som går förlorad när man på alldeles för kort tid ska positionera sig och bygga trovärdiga koalitioner genom korridorspring, resor, skype osv.  Om jag minns rätt kom utlysningen den 10 september och ansökan skulle vara inne den 2 december. Det är en kort tid för att bygga ett trovärdigt "konsortium" . En vis man i en forskningsstiftelse sa en gång till mig "Du måste lägga örat mot rälsen", dvs för att ha framgång i ansökningar gäller det att ha spanat och laddat för dem långt före det att utlysningen officiellt kommer ut.

Å ena sidan är det naturligtvis mycket bra att FORMAS och MISTRA nu bromsar om det nu verkligen rör sig om en jävssituation. Å andra sida är det ju sällan som en jävssituation kommer neddimpande från himlen. Forskningsråden är vanligtvis mycket noggranna med att i varje skede av en sådan här hantering försäkra sig om att jäv inte föreligger eller kan misstänkas föreligga. Man får hoppas att utredningen kring detta görs offentlig så att alla inblandade parter kan få klarhet i var och när de eventuella felen har begåtts

Tillägg den 14 april: De sökande har nu meddelats att den oberoende granskningen av eventuella jävsförhållanden ska genomföras av Vetenskapsrådet. Det låter betryggande.

fredag 11 april 2014

Krokshult juli 1979


Vid 1970-talets slut var förståelsen för hävdens påverkan på gräsmarkernas biologiska mångfald ännu ett ganska smalt forskningsområde och det skulle dröja mer än tio år till innan bönder kunde få betalt av staten för att hävda ålderdomliga slåtter- och betesmarker och ungefär lika länge tills Krokshult i Kristdala blev naturreservat. Men det fanns entusiaster som på obetald tid och med entusiasm dokumenterade det äldre odlingslandskapet och sambandet mellan hävd och vegetation. Den som kan namnge flest personer på bilden får en bokpremie. Gör det i kommentarsfältet!

lördag 5 april 2014

De gyllene åren: Om samarbete mellan kulturgeografi och kulturmiljövård i ett 40-årsperspektiv

Då och då får jag frågan om vad som egentligen händer på kulturgeografen i Stockholm. Hur förvaltar vi det viktiga arvet av den banbrytande forskningen kring det äldre agrarlandskapet, som från det att David Hannerberg kallades till professuren i Stockholm på 1950-talet kom att skörda så många intellektuella framgångar. En författare liknande t.o.m vår forskargrupps framgångar med det japanska industriundret:

"The success of the Scandinavian contribution to Dark Age studies owes much to the conscious development of a programme of study adopted by the Department of Human Geography of the University of Stockholm. The work undertaken there and by Scandinavian historical geographers in general for this period is comparable with the success of the recent Japanese industrial effort" (Whittington i Pacione: Historical geography: progress and prospect, 1987, sid. 74)

Under 1980- och 1990-talet fick denna forskning också ett stort genomslag i svensk kulturmiljövård, i synen på landskapet som ett kulturminne och inte minst i synen på fossila åkermark som fast fornlämning.

Det finns många svar på frågan om den forskningsinriktningens utveckling, både inomvetenskapliga och de som har att göra med efterfrågan på den typen av kunskap. Jag berörde en del av den problematiken i en artikel 2003: Sjutton år av historisk geografisk forskning i Stockholm.

I juni 2012 ordnade konsultgruppen Landskapsarkeologerna ett seminarium i Luleå där jag fokuserade på just efterfrågan och på forskningens förhållande till Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Jag inledde så här:


"De två sista årtiondena på 1900-talet framstår i efterhand som en period av synnerligen kreativt, nyskapande och expansivt samarbete mellan den universitetsbaserade historiska kulturgeografin /(särskilt på Stockholms Universitet), och kulturmiljövårdens olika centrala och regionala organ. På denna sidan om millennieskiftet finns egentligen bara fragment av detta kvar och många av oss som var med på den tiden undrar vad det blev av det goda samarbetet, det utmanande samtalet och de intellektuella och praktiska utmaningarna som detta möte mellan landskapsforskning och kulturmiljövård innebar. För många i den generation av kulturmiljövårdare och landskapsforskare, som inledde sin yrkesverksamhet under 1970- och 1980-talen framstår denna period som gyllene år, vars bottenklang än idag påverkar vår verksamhet och vårt synsätt. Konsultgruppen Landskapsarkeologerna är i högsta grad ett uttryck för den kompetens som byggdes upp under dessa år framförallt i skärningspunkten mellan fornminnesinventering och landskapshistorisk forskning - - - - - - - -

Blir du nyfiken på resten? Klicka på 

lördag 15 februari 2014

Avhysning i Högdalens skogar

På måndag ska enligt Dagens Nyheter lägret vid Magelungsvägen avhysas. 75 av de boende har fått en bussbiljett hem, men DN skriver att flera av dem i stället är på väg till liknande bosättningar på annat håll. Husvagnsläger och informella bosättningar av detta slag är ingen nyhet i Stockholmsområdet. Men det verkar som om inslaget av tält, kojor och skjul är större nu.

För tre år sedan revs ett husvagnsläger vid Kungens kurva (se min kommentar Avhysningar i Kungens kurva). De är inte första gången och sannolikt inte den sista gången. Några år tidigare genomförde två studenter en översikt över en del av då kända bosättningarna av detta slag i Stockholmsområdet. Där visas att avhysningar och flyttningar var normala inslag och att de boende ofta har en plan för vart de ska flytta. Jag vet inte om det idag finns någon sådan översikt, men erfarenheterna från den studien visade att det hela tiden fanns flera läger, långt flera än de som uppmärksammas i media. Dessutom om bosättningarna inte blir för stora och anses störa omgivningarna kan en del vara kvar under ganska lång tid. De boende hade ofta också en mycket klar uppfattning om markägandet. Statlig mark verkade mer attraktiv än privat och kommunal eftersom det ofta tog längre byråkratisk tid från bosättning till avhysning. Säkert sprider sig sådan detaljerad kunskap om potentiella lägerplatser även bland dagens informella lägerboende. Men det finns förvånansvärt lite geografisk forskning kring detta fenomen.