fredag 9 november 2007

Franskt universitetsliv

Sarkozys förslag till ny universitetslag, som avser ge större självständighet åt universiteten befaras av många öppna för sponsrade universitet och större kvalitetsskillnader mellan olika universitet. Därför möts lagen med kritik från många grupper.  Just nu blockerar studenterna all undervisning på Université de Touluse II - Le Mirail där jag gästforskar. Efter ett stormöte på gräsmattan i går har man beslutat att detta ska pågå till och med på tisdag. Rektorsämbetet slår fast att de är för ett universitet finansierat med skattemedel och öppet för alla, men fördömer blockaden och uppmuntrar i stället till diskussioner och möten om den nya lagen. Här finns ingen Kåre som bloggar utan rektors ställning kommuniceras genom Communiqué de la Présidence de l'Université . Min arbetsplats,  Maison de Recherce där de CNRS-finansierade  forskarlagen sitter, är ännu opåverkad. CNRS-forskarna har mycket liten undervisningsbörda och ännu har studenterna inte försökt att blockera forskningen. Biblioteket är stängt denna  förmiddag eftersom personalen håller stormöte. Det råder alltså en viss 1968-stämning här, med banderoller och stormöten, men samtidigt verkar det vara en typ av institutionaliserad studentdemokrati, med tydliga propositionsordningar och respekt för minoriteter. Kommunikéer från olika personal- och studentgrupper framförs ej som väggtidningar utan samsas med rektors på hemsidan.  Och det verkar ingå i normaliteten på Le Mirail.

fredag 26 oktober 2007

Handledning

Det är väl inte bara doktorander i landskapsforskning som får uppleva den här situationen hoppas jag? Höstdimman kommer och går över landskapet. Handledningen innehåller både praktiska och teoretiska moment. Och tillfälle ges att fundera högt för både handledaren och doktoranden. Jag hoppas att alla doktorander får vara med om detta, men jag vet att den som väljer att forska om landskap får vara med om det flera gånger om. Man tänker bättre när man går. När jag kom åter till Toulouse efter en dag i centralmassivet och laddade över denna bild från kameran av en  kollega och hans doktorand funderade jag över handledarsituationen. Hur ska man skriva in detta i studieplanen?? Man måste ju inte åka till centralmassivet. Samma regn och rusk och samma kyla finns rakt utanför campus.

söndag 21 oktober 2007

Legal empowerment of the poor

I fredags besökte Allan Larsson, tidigare finansminister, institutionen. Han är, parallellt med många andra nationella och internationella uppdrag, kommissionär i FNs High Level Commission for the Legal Empowerment of  the Poor. Han presenterade gruppens arbete och en preliminär skrivning av dess slutrapport, dels för en tvärvetenskaplig grupp forskare, dels i ett seminarium (foto) med studenterna på Mastersprogrammet Globalisation, Environment and Social Change. Studenterna, som fått i uppdrag att läsa förslaget, ställde kloka och kritiska frågor baserat på deras egna erfarenheter från sina hemländer (bl.a. Colombia, Peru, Iran, Sudan, Nigeria). 

Kommisionens  leds av Madeleine Albright och Hernando de Soto och är ursprungligen inspirerad av de Sotos idéer om vikten av formalisering av ägandet, som en slags huvudnyckel till både fattigdomsbekämning och ekonomisk tillväxt. De Sotos idéer är kontroversiella. Det märks inte minst i Norge, där det har upprättats en särskild hemsida för att hålla en kritisk övervakning på vad som sker i kommissionen.

Men det måste sägas att kommissionens arbete är präglat av en mycket kritisk inställning till den hittillsvarande globala utvecklingspolitiken. Trots tillväxt i många länder i syd så ökar skillnaderna mellan fattiga och rika. Det ser man som ett misslyckande både för staten och marknaden. Man tar ett brett grepp på många olika aspekter av rättsystem som diskriminerar de fattiga och kommer med förslag som ska stärka de fattigas möjligheter i rättssystemet, bl.a. i  frågan om arbetsrätten, barnarbete, rätt till organisering osv. Om dessa skrivningar håller hela vägen fram och till exempel omfattas av Världsbanken, kommer  argumenten att kunna användas för att sätta ett avsevärt tryck på de regeringar som gärna ser att deras länder fungerar som en billig arbetskraftsreserv och ser genom fingrarna med barnarbete, brist på fackliga rättigheter osv.

Till frågan om markrättigheter måste man dock vara tydligare. Här finns i den nuvarande skrivningen förstås de Sotos argument att de fattiga ofta har dolda resurser i den mark de disponerar utan att kunna visa papper på det. Men betoningen av att det är viktigt att marken ska ha ett värde på en en marknad står ofta i motsättning till ett uthålligt brukande av den. Man uttrycker i kommissionen en förståelse för många av de Sotos kritiker -- att markrättigheter sällan är enkla utan består av ett knippe av rättigheter. Man uttrycker också respekt för andra rättighetssystem (ursprungsbefolkningars, olika typer av kollektiva rättigheter etc.) och för att kvinnors rätt till mark måste uppmärksammas.

Dock klargör man inte hur dessa argument ska hanteras om de hamnar i motsättning till varandra. Det vore bra om man kunde formulera en tydlig strategi för hur de fattigas ställning i alla dessa olika typer av rättighetssystem kunde stärkas. Att formalisera markinnehav och utdela lagfarter löser inte alla problem - ibland kan det till och med försämra för de fattiga. Faran med att tillämpa de Sotos idéer som en blåkopia belyses bl.a. i geografen Tor Arve Benjaminsens debattartikel i Aftenposten.

 

 

fredag 21 september 2007

Historisk geografi i krigets tjänst???

Det går en vandringssägen genom kulturlandskapsforskningen om att historiska geografer i Tyskland engagerades under 2a världskriget för att göra kartor över historiskt framväxta åkermönster och hägnadstyper i Storbritannien. Det skulle underlätta för bombflygen att orientera sig. Jag har inte lyckats komma ihåg vem som sa detta till mig eller var det eventuellt är publicerat. Men likafullt brukar jag säga det ibland på föreläsningar för det illustrerar så väl hur den historiska utvecklingen sätter sin prägel på landskapets faktiska fysiska uttryck, så tydliga att en tysk bombflygare kan titta ner på stenmurarna och fatta att han måste ha hamnat nånstans i västra Yorkshire. Historisk geografi i bombflygets tjänst.....   Nu överträffas den luddiga historien om tyska bombflyget av något mycket närmare i tid: --- I senaste numret av amerikanska Military Review använder överstelöjtnant Michael Eisenstadt forskning kring bandparceller av bl.a. Lars Wåhlin, Mats Widgren och Parker M. Shipton för att analysera sambandet mellan åkerformer och social organisation i Irak. (Military Review länk) Denna typ av kunskap kan enligt honom kanske bli en viktig bit i en typ av kulturell kunskap "that can help coalition forces locate insurgent weapon caches, and aid coalition military operations in Iraq". I den artikel av mig som Eisenstadt citerar argumenterar jag för att kunskap om åkermorfologi kan vara ett kraftfullt vapen i förståelse av social organisation och jag argumenterade för vikten av en samhällsvetenskaplig förståelse av åkermorfologi. Visst gillar jag att åkermorfologi används i förståelsen av samhällen. Men det var kanske inte riktigt den här tillämpningen jag tänkte på...   Vad lär vi oss? 1) att åkermorfologi är hett - hetare än man kunde ana 2) att samhällsforskaren lika lite som naturvetaren kan ha kontroll över hur hans/hennes data används. Men nej tack. Jag kan bara hoppas att de resultat som Parker Shipton, Lasse Wåhlin och jag kommit fram till inte är så entydiga och skarpa att de kan användas som vapen på USAs sida i kriget.

lördag 30 juni 2007

Ny prefekt

En regnig lördag med blöt Acceleratorfestival på campusområdet tömmer jag prefektrummet. Efter sex år som prefekt avgår jag den sista juli. Det var ändå dags att gå vidare och lämna över ansvaret till någon annan, men det som avgjorde tidpunkten var att jag fick ett forskningsanslag från Vetenskapsrådet för långsiktigt stöd till ledande forskare, som inte är förenligt med att man ägnar nästan hela dagarna åt ledningsfrågor. Många administrativa papper från början av prefektperioden åker i soptunnan, gamla och nya forskningsidéer som dyker upp i papperstravarna läggs i prioriterade kartonger. Ny prefekt blir Gunnel Forsberg. Gunnel är en av den svenska kulturgeografins absolut ledande genusforskare, och forskar också om landsbygdsutveckling och samhällsplanering. Jag gissar att hon kommer att fortsätta att spela en viktig roll inom forskningen även när hon flyttar in i detta rum och axlar ledarskapet för institutionen. Ni som inte känner till Gunnel som forskare kan kolla hennes hemsida. 

Lycka till Gunnel och grattis till institutionen som får en så vettig och kreativ människa som chef!!

tisdag 17 april 2007

Nya rön om jordbruk i Amerika före europeerna

När Nordamerika koloniserades fanns där redan en infödd jordbrukande befolkning. I det område som går under beteckningen Eastern Woodlands (som östvästligt sträcker sig från Atlanten till Missisippifloden och nordsydligt från Mexikanska golfen upp till Kanada) har man tidigare antagit att detta jordbruk bedrevs i form av svedjebruk. William E. Doolittle har nyligen granskat de olika historiska källor som finns till detta jordbruk och kommit fram till att det snarare måste ha rört sig om ett permanent jordbruk på fasta åkrar. Som vanligt har ursprungsbefolkningars näringsfång oreflekterat kommit att beskrivas på en  "primitiv nivå". I själva verket, hävdar Doolittle, så är det först när indianerna har drivits bort till sämre marker och samtidigt har fått tillgång till stål, som en mer regelrätt form av svedjebruk har utvecklats i dessa områden. De bättre, väl röjda permanenta åkrarna hade då tagits över av kolonisatörerna. Bill Doolittle besöker Sverige som Fulbright-expert i april och kommer närmare att beröra detta tema vid ett seminarium på Kulturgeografiska institutionen. Se mer om detta på under forskarseminarier på www.humangeo.su.se

lördag 3 mars 2007

New Orleans 18 månader senare

I onsdags besökte jag New Orleans under ledning av kunniga geografikollegor i samband med det amerikanska miljöhistorikermötet ASEH, som just nu pågår i Baton Rouge. 18 månader efter Katrina har New Orleans inte alls återhämtat sig. I flera villaområden har inget hänt sedan befolkningen evakuerades i början av september 2005. Tomma övergivna hus med skrämmande minnen: sökteamens kodade spraymarkeringar om vad man hittat inne i husen och bevarade gulbruna vattenlinjer i fönsterhöjd. Vi besökte bl.a. "the now infamous 9th ward" -- det stora området som en gång hyste rader av små "shotgun houses" med huvudsakligen svart befolkning. Området ser idag ut som en krigsskådeplats, med husruiner och ett oändligt område där husen rätt och slätt demolerats eller flutit bort i översvämningarna. Bara i något enstaka hus hade man flyttat tillbaka. New Orleans har idag endast 40 % av den befolkning som bodde där för 18 månader sedan och det är framförallt den fattiga svarta befolkningen som har tvingats lämna stan. Katrina har på ett skrämmande sätt visat att frågan om naturkatastrofer framför allt är en fråga om sårbarhet -- och att denna sårbarhet inte är jämnt fördelad mellan olika sociala grupper. Men vi fick också många exempel på hur historisk geografisk forskning hjälper oss att förstå dagens situation. New Orleans har av geografer karaktäriserats som en omöjlig men oundviklig plats för en storstad. Lager på lager av historia har skapat dagens New Orleans: försök att tämja och stänga in Mississipifloden, att med punmpar upprätthålla en stad under havsnivån, social och etnisk rumslig segregering, med många och stora svarta distrikt som de mest sårbara.

tisdag 20 februari 2007

Grumlig naturvetenskap i Svenska Dagbladet

Jag brukar vanligtvis ställa mig på vetenskapens sida mot den grumliga relativism som kännetecknar en viss inriktning inom samhällsvetenskapen, men när jag läste Erik Alexanderssons understreckare i Svenska Dagbladet den 18 sept ”Grumligt vinbegrepp vinner mark” kastade jag mig genast över i det läger, som – med rätta – kritiserar ett snävt naturvetenskapligt synsätt för att vara reduktionistiskt. Alexandersson skriver där om begreppet ”terroir”, som är mest känt för svenskar i samband med viner, men som inom fransk geografi har en vidare innebörd. Det kan sägas avse en homogen geografisk yta särskilt, men inte enbart, med avseende på dess förutsättningar för jordbruksproduktion. Alexandersson tycks tro att begreppet i sin kärna enbart avser jordmån och klimat och han menar att begreppet grumlas av att vissa vinmakare inkluderar även ”val av druvsort och hur druvorna bearbetas till vin” i begreppet. Men det är ju det som är själva poängen med begreppet, och med den franska geografiskolans angreppssätt på verkligheten. När man analyserar förutsättningarna för jordbruksproduktion – och inte minst den idag högaktuella frågan om livsmedlens kvalitet - kan man inte reducera frågan till klimat och jordmån och andra enkelt mätbara och naturbestämda faktorer. Man måste också ta hänsyn till den ofta lokalt framväxta och reproducerade kunskapen om hur produkterna hanteras. Slå till exempel upp begreppet terroir i den franska versionen av Wikipedia fr.wikipedia.org eller i det utmärkta lexikonet ”Dictionnaire de la géographie et de l'espace des sociétés” (red: Jacques Lévy & Michel Lussault). Om det sedan går att med hjälp av vinprovning uttala sig säkert om vinets terroir vill jag låta vara osagt, men att släppa begreppets helhetssyn på livsmedelsproduktion, bara för att det inte går att enkelt mäta vore ett brott mot såväl den gastronomiska och geografiska sakkunskapen.

torsdag 4 januari 2007

Klarhet

"I en vetenskaplig disciplin gäller det att uppnå den precision som studieobjektet kräver och möjliggör. Partiklar ägnar sig därvid bättre än poesi; men även  litteraturvetaren har en skyldighet att uppnå all den klarhet som inte innebär förenkling"

Citatet är hämtat ur Sven-Erik Liedmans bok "Ett oändligt äventyr" (2001 s. 57). Liedmans ord poppar ofta upp i mitt huvud när jag diskuterar konkreta texter eller mer allmänt diskuterar frågor kring objektivitet, relativism, sanning som social konstruktion osv med yngre kollegor. Är syftet med samhällsvetenskapen att problematisera eller att skapa klarhet?

Svar: att då och då göra nyttiga omproblematiseringar för att skapa större klarhet. Men när problematiseringen och isärtagandet blir ett evigt huvudsyfte utan ljus i andra ändan av tunneln då återvänder jag till Liedman.