Jag blir tvungen att göra ett avsteg från min princip att min blogg handlar om geografi och landskapshistoria och göra ett inlägg enbart baserat på aktuell politik. Men kommentaren är baserad på noggrannt fältarbete. Jag vandrade mycket i Kyoto förra veckan.
Under mina vandringar fick jag syn på en valaffisch med en obehaglig man men snörpt mun och stirrande blick, som tittade emot mig från olika väggar.
Jag frågar japanska kollegor om valet och om vad de olika partierna står för. Är mannen med den snörpta munnen och den trista blicken höger eller vänster? Jag får undvikande svar - det verkar inte som om politiken handlar om höger eller vänster. Jag bestämmer mig dock ganska snart för att jag inte skulle rösta på den trista mannen om jag vore japan.
Valvakan på söndagkväll på TV ger tydligt resultat. Ett av partierna har vunnit med två tredjedelar och de jublar i TV, men det är omöjligt för mig att förstå vad det innebär. Har över 50 års enpartidomninas brutits eller inte? På måndagens flyg frågar jag till slut min granne i flyget - en neurovetenskapare från Kyoto på väg till Zürich för att hjälpa till med ett komplicerat experiment som schweizarna inte klarar av själva utan japanens fingerfärdighet. Han berättar att oppositionen vunnit, ledd av Hatoyama, De vill ha CHANGE inspirerade av Obama berättar neurovetenskaparen "But it is no revolution". Det är en konstig koalition mellan konservativa och socialister och de kommer absolut inte att kunna enas om Japan, som vissa krafter i denna allians vill, ska upprusta sitt försvar och bryta mot den gamla konstitutionen som segrarmakterna efter andra världskrget påtvingade dem. Jag förstår varför mina japanska kollegor inte kunde förklara för mig om mannen med den snörpta munnen var höger eller vänster. I svenska tidningar ser jag sedan att denne man var just Hatoyama, valets segrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar