Maciej Zaremba granskar med skarpa ögon och en viss cynisk humor den svenska skolan i en serie i Dagens Nyheter. Jag läser inledningsvis hans artiklar med samma inlevelse som jag läst hans tidigare serier. Men så kommer han i söndags plötsligt fram till vårt inlägg i SvD i höstas mot Björklunds klumpiga ändringar i kursplanen i Geografi. Efter att ha beskrivit en övning i namngeografi som medryckande skriver han
"Men skall jag tro Annica Grundström, ordföranden i Geografilärarnas riksförening var just denna övning på gränsen till barnmisshandel. Tillsammans med fjorton tunga pedagoger (varav åtta professorer) gick hon i höstas till storms mot regeringen, som kört över Skolverket och ändrat i läroplanen för geografi. Ändringarna riskerade att föra skolan tillbaka till 1800-talet, fick vi veta."
Han lägger åsikter i Annica Grundströms mun som jag aldrig kan tänka mig att hon haft och han påstår att vi som skrev var "tunga pedagoger" . Han fortsätter
"Det reaktionära, visar det sig, bestod i att regeringen menade att eleverna skall lära sig i vilket land exempelvis Bryssel ligger och vilka språk som talas där. Att inhämta sådana fakta var förkastligt, hävdade pedagogerna. Det skulle rent av göra det svårare för ungdomarna att förstå världen."
Det är sorgligt att se hur han misshandlar vår text och våra argument och kommer med felaktiga uppgifter om vilka vi är (pedagoger). Han verkar bara ha läst Jan Björklunds svar till oss och inte vår egen artikel, än mindre tagit ställning till Björklunds klumpiga ändringar i kursplanen. Vi har aldrig påstått att man inte ska lära sig geografiska namn, men vi har vänt oss mot att Jan Björklund ska tala om vilka namn som ska läras och i vilken ordning man ska lära sig dem: Sverige, Norden, Europa, Världen.
Det var dels underkännandet av geografilärarens profession och dels det starka eurocentriska anslaget som gjorde att vi reagerade mot Björklunds klåfingriga sista-minuten-ändringar. Och påståendet att vi var en grupp pedagoger har Zaremba hämtat från Björklunds svar där Björklund skrev om oss geografiprofessorer och geografilärare som "det pedagogiska etablissemanget" .
"Den motsättning mellan fakta och insikt som de konstruerar har haft förödande följder i klassrummen" skriver Zaremba och har inte läst vårt svar till Björklund där vi säger "Det är glädjande att Björklund och vi delar uppfattningen att det inte finns någon motsättning mellan att kunna fakta och ha förståelse för sammanhang (Brännpunkt 12/11). Det är dock inte där som skiljelinjen går."
Det hela gör mig tyvärr misstänksam mot resten av artikelserien. Har han vridit till andra uppgiftslämnare och händelser på samma sätt så sätter det ett frågetecken för hela serien. Måste man offra sanningen för den mediala dramaturgin? Det är sorgligt för det är ett viktigt budskap han har att föra fram.
I nästa artikel - i DN i morgon - har han lovat att gå vidare i sin granskning av "de maktägande skikten i Skolsverige" till vilka han tydligen räknar oss undertecknare av artikeln. Jag är inte främmande för att det finns en sådan hegemoni och ett maktägande skikt i Skolsverige, och ser fram emot att få läsa om det skiktet, men räkna för Guds skull inte in oss geografiprofessorer i detta. Vi reagerade mot hur vårt ämne misshandlades av en klumpig skolminister. Vi har ingen åsikt om hur enskilda övningar i namngeografi utformas eller att det skulle vara barnmisshandel att lära geografiska namn. Hur man lär sig geografiska namn ska givetvis vara en fråga för den professionella geografiläraren och inte för utbildningsministern.
TILLÄGG: Se även nästa blogginlägg om Zarembas faktaslarv: LÄNK.
6 kommentarer:
Bra blogg. Det misstag Zaremba gör sätter ljuset på en viktig skillnad som jag ser mellan journalisters och forskares arbetssätt. Journalister kommer ofta med en stark förförståelse av vad som är sant och inte sant i en viss fråga. Sedan har de svårt att släppa denna förförståelse utan söker snarare bekräftelse av vad de redan tror sig veta. Evidens som inte passar in måste därför läggas tillrätta. Därmed beter sig Zaremba själv på samma sätt som han anser att experterna gör. Han blundar för en komplicerad verklighet och blir därför, i mina ögon, ointressant.
Attityden att söka bekräftelse istället för att kritiskt pröva den egna ståndpunkten stöter jag ibland på också bland uppsatsskribenter på grund och avancerad nivå. Men som regel lyckas de komma loss ur denna attityd och hitta ett mer prövande arbetssätt.
Varför denna skillnad? I grunden ser jag det som en maktfråga. Tillgång till helsidesuppslag i DN eller 60 minuter på bästa sändningstid i TV varje vecka fostrar inte till ödmjukhet. När man ställs man mot kollegor på ett seminarium, eller mot en tidskriftsredaktör, är det svårare att spela allan.
Jag gick tillbaka och läste er debattartikel, och även med din kommentar i närminnet så kände jag: men vad vill de egentligen? Det är bara kritik av Björklunds kritik, men ingenting om vad han i sin tur kritiserar, dvs vad det ursprungliga förslaget gick ut på. Det är bara en massa luddiga formuleringar om helhetssyn och en ny omvärld - vilket ger precis samma vibbar som Zaremba kritiserar i sina artiklar!
Kanhända fanns det ett jättebra förslag någonstans, men den där debattartikeln lyckas inte framhäva det.
Hej Anonym. Gå till detta blogginlägg: http://widgren.blogspot.com/2010/11/bjorklund-om-geografi_09.html
Där finner du länkar till Skolverkets ursprungliga förslag och till Björklunds ändringar. Dessutom till en lite rörig jämförelsefil som jag hastigt satte ihop i november. Där finns alla fakta om vad denna strid rörde sig om och det förslag som vi ville försvara mot Björklunds klåfingrighet.
Skolverket lämnar ett förslag, som politikerna gör små ändringar i, för det mesta till det bättre. Var detta värt en debattartikel? Varför då? Antagligen för att markera att man är missnöjd med en borgerlig regering. För ingen seriös lärare kan ju få sina cirklar rubbade av dessa minimala ändringar av läroplanen.
Att Zaremba kan dramatisera saker är ingen nyhet, det har jag insett efter tidigare artikelserier. Ett exempel är en artikel om familjen Grönfors i Vojakkala som framställdes som missförstådd och drabbad av en allmän och generaliserad rasism, trots att några av familjemedlemmarna är dömda för flertalet brott och har agerat hotfullt och provocerande (med följden att de kritiserats och, vilket jag inte försvarar men väl ser en annan anledning till än en allmän rasism, trakasserats).
Men i det här fallet gör jag samma ifrågasättande som "Anonym". I debattartikeln i SvD framställdes de "klåfingriga" ändringarna som något dramatiskt, en återgång till gamla tiders syn på geografiundervisningen som skulle få hemska konsekvenser för eleverna. Visst kunde jag se ändringar i Skolverkets förslag, men att dessa ändringar skulle motivera en debattartikel och framhäva Björklund (som jag personligen inte har mycket till övers för) som en samhällsfara, det kan jag inte ha någon förståelse för.
Nu är jag visserligen inte geografilärare eller ens akademiskt utbildad. Jag är bara en vanlig, dum Svensson i mängden. En som har drabbats av oprovocerat våld och som reagerat med kritik, något som Zaremba menar gör mig till rasist (därav min tveksamhet till Zarembas artikel). Men också en vanlig Svensson som gått i gamla tiders skola med gamla tiders kursplan - och som trots det kunde växa upp med en helhetssyn som gjort det möjligt för mig att verka internationellt redan från unga år. Dessutom en Svensson som kan placera ut mer än 80% av världens länder på världskartan, som kan namnen på världens 20 största sjöar och berg och som dessutom kan ange ungefärlig befolkningsmängd för mer än 60 länder (inklusive den del av antalet som bor i ländernas respektive huvudstäder).
Spontant skulle jag säga att det finns betydligt viktigare saker att kritisera än de ändringar som gjorts i förslaget till kursplan. Men det är bara min spontana reaktion. Den är inte värd att bry sig om. Men den reaktionen påverkas inte av argumentation som inte når ända fram, som inte låter mig se den fara som du och dina kollegor ser. Motivera gärna vad som gör frågan så viktig för mig som obildad och flumskolelärd Svensson. Jag lovar att försöka förstå och därefter, om möjligt och nödvändigt, omvärdera min åsikt.
Hej Andreas! Det viktiga med vår kritik i höstas var att 1) ministern med några klumpiga penndrag gick in i ett kursplanearbete som varat under lång tid och påstod sig veta bättre än de som har haft lång erfarenhet dels av geografi som ämne på universitetet dels vad som funkar och inte funkar i skolan 2) att man på ministernivå skulle precisera vilka geografiska namn som eleverna ska lära sig och därmed detaljstyra lärarnas arbete och 3) att Björklund helt felaktigt utgick från att man på grundskolans lägre stadier inte kan lära sig särskilt mycket om världen, men framförallt kan förstå Sverige och Norden.
Vi som skrev debattinlägget är INTE emot att man lär sig geografiska namn och vi tror inte att man kan klara sig utan detaljkunskaper. Helt i linje med resten av Zarembas argumentation värnar vi om den professionelle geografiläraren som är välutbildad i geografi och kan ges förtroendet att välja undervisningsmetoder och stoff efter
en övergripande plan.
Skicka en kommentar