Intensivodling i Västafrika och Sahel

De många och omfattande områdena med terrasser och intensivjordbruk i Västafrika och i Sahel-zonen har i engelskspråklig forskning inte uppmärksammats på samma sätt som de i Östafrika. Det finns ingen bra sammanfattning av forskningsläget. Och det visar sig inte helt lätt att skaffa sig en sådan.

Intensivjordbruket i bergsområden har bl.a. tjänat till att genom terrasssystemen bättre ta till vara nederbörden och därmed förlänga odlingssäsongen. Som framgår av kartan ovan finns de inte i områden med nederbörd året runt utan framförallt i de områden där odlingssäsongen är mindre än 180 dagar (sandfärgat och ljusgrönt

Kartan ovan har jag ställt samman från en lång rad olika källor. Den visar områden med terrasseringar och intensivjordbruk som varit i bruk åtminstone sedan 1700-talet. Den mest övergripande studien är Froehlichs översikt över de ”paleonegritiska montagnarderna” från 1968, men som man kan förstå redan av titeln baseras den på en nu föråldrad syn. Han menar att områdena med terrassystem och intensivodling skulle ha en gemensam etnisk bakgrund och utgöra rester av den ursprungliga svarta befolkningen som under de muslimska väldenas press och av hoten om slavhandel tog sin tillflykt till bergen. Slavhandeln är med som en av förklaringsfaktorerna till att man vidmakthållit terrassjordbruket i svåråtkomliga bergstrakter, men de har också erbjudit uppenbara fördelar. I semi-arida områden är det ofta säkrare och mer regn i bergsområden och dessutom har många av de bergen som utnyttjats, vulkaniska jordar. Det har drivit fram en geografisk arbetsdelning mellan å ena sidan bergsbönder och å andra sidan bönder och pastoralister på savannen.