Statsvetaren Ng’wanza Kamata vid universitetet i Dar es Salaam kritiserar i senaste numret av den afrikanska nättidskriften Pambazuka news den tanzanska presidenten Jakaya Kikwete och hans regering för att de inte lever upp till sina tidigare löften om utveckling av jordbruket och i stället sätter allt sitt hopp till utländska investeringar på storjordbruk.
Jag fäster mig särskilt vid att han tar upp den historiska erfarenheten av två tidigare stora misslyckade jordbruksprojekt, det ena från brittisk kolonial tid och det andra från Nyereres tid. Kamata skriver om den politiska eliten att
”De talar om en jordbruksrevolution, som ska åstadkommas av storskaligt jordbruk. De har inget minne av att staten på 1970-talet för att befrämja den typen av storjordbruk, avyttrade stora markområden från barabaigerna i Hanang-distriktet. Det gjordes med våld eftersom folket gjorde kraftigt motstånd mot avhysningarna. Idag är vetefarmerna i Hanang nedlagda. På 1940- och 1950-talet införde den brittiska regeringen en plan för storskalig jordnötsodling i Nachingwea och Kongwa. Den planen skulle vara en trendsättare för intensiv jordnötsodling i Tanganyika-kolonien. Målet var att producera smörjolja för maskiner i Europa. Även dessa planer misslyckades. Inget av dessa gigantiska projekt fokuserade på den stora majoritetens behov av mat. I stället så skapade de problem för landsbygdens befolkning. Problemen upprepas nu. På samma sätt som sina föregångare så hjälper den nuvarande regeringen utländska bolag att roffa till sig mark från de fattiga på landsbygden, men nu handlar det om biobränslen. Utländska bolag har redan börjat att roffa mark i Tanzania. Främst i ledet står SEKAB och Sun Biofuel” .
Det är lite tjatigt att vara historisk geograf ibland, man tenderar att med en dåres envishet påminna om att det finns historiska lärdomar att dra av hur sambandet mellan samhälleliga faktorer och naturesursutnyttjande fungerat under tidigare epoker. Men det har slagit mig att de som nu talar för biobränsleprojekt i Tanzania talar som om de stod vid markanvändningshistoriens jungfrufödsel. De talar om en unik chans som inte får missas.
Har de läst och dragit lärdomar av The Tanganyika Groundnut Scheme eller om NAFCOs vetefarmer i Hanang-distriktet (Läs t.ex. på sid 8 Issa Shivjis uppsats)?
Går vi längre tillbaka i Tanzanias historia kan vi följa sisalplantagernas framväxt och nedgång. De var inte misslyckade på samma sätt som jordnötsplanerna och vetefarmerna utan spelade en viktig roll i Tanzanias ekonomi under stora delar av 1900-talet. Men när det gäller lokalt motstånd i markfrågorna och de sociala konsekvenserna av att försöka skapa en lydig lantarbetarklass finns det lärdomar att dra. Läs Hanan Sabeas uppsats ”Mastering the landscape?” i vårt specialnummer om markanvändningshistoria i nordöstra Tanzania under 150 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar