lördag 17 november 2012

Kan solenergi lösa flyktingproblemen?


Det är ett intressant perspektiv som Johan Rockström, Anders Wijkman och Karl-Erik Lagerlöf målar upp i sin DN-artikel i dag: Solenergi från Sahara kan lösa elförsörjningen. Jag sällar mig inte till den maskinkrossarsyn,  som gör att man inte kan lyssna på förslag till tekniska lösningar på energikrisen och vill därför inte avfärda idén om solenergi från Sahara. MEN: författarna argumenterar oklart.  Å ena sidan identifieras samhälleliga problem inom en viss klimatisk region av världen: flyktingläger och massarbetslöshet, å andra sidan identifieras samma klimatzon som lösningen på ett helt annat problem: i detta fall det rika Europas omättliga behov av energi. En gammal god geografisk regel gäller att inte förhastat dra slutsatser från att vissa företeelser har samma geografiska utbredning. Problemet berör väl etablerade problemområden inom rumslig statistik som ecological fallacy  och spatial autocorrelation och har naturligtvis sina värsta uttryck i naturdeterministiska slutsatser. Lärdomen från geografiämnets intellektuella brottningsmatch med naturdeterminismen är att man måste identifiera de samhälleliga relationerna, inte bara den rumsliga närheten eller överlappningen mellan olika företeelser. I fallet med flyktingläger och solenergi är alltså den helt grundläggande frågan om vilka sociala och ekonomiska relationer som ska till för att Europas energihunger och Sahelzonens sociala problem ska lösas i en och samma operation, och om det överhuvudtaget är möjligt. Men därom ger författarna till DN-artikeln inga besked.

Inga kommentarer: