SEKAB i riksdagen

Bodil Ceballos (mp) ställer , med utgångspunkt i Swedwatch´s biobränslerapport och vår DN-artikel om biobränsle i Tanzania ett antal frågor till biståndsministern Gunilla Carlsson. Läs hennes interpellation.

"följa landets lagar och praxis"

När jag undervisar studenter i det vackra, idylliska svenska landskapet om de avhysningar av landbönder (arrendatorer), som skedde under 1600-och 1700-talets säteribildningar, brukar det väcka viss undran. När man står inför den till husgrunder förvandlade bytomten vid Halleby i Östergötland, i nära anslutning till det äldre stensträngsområdet, eller bönderas bevarade tegmönster vid Kavlås säteri i Hömbs by utanför Tidaholm brukar de fråga: Vad blev det av bönderna? Hur kunde jordherren bara avhysa dem och lägga by och åkermark för fäfot?

När jag berättar för djurskådande turister och vänner om att den fantastiska "vildmarken" i Ngorongorokratern är resultatet av  en avhysning av de pastoralister,  som bott där sedan den tyske farmaren Adolph Siedentopf flyttade från sin gård i kraterbotten 1916, brukar också några förvånade ögonbryn höjas. 1954 skedde de första avhysningarna men den slutliga avhysningen av massajer skedde under det självständiga och socialistiska Tanzania. "Som en konsekvens av villagiseringsprogrammet under mitten av 1970-talet och av den hårdnande naturbevaranderegimen avhystes de i slutet av 1970-talet" skriver Kaj Århem i sin bok Pastoral man in the garden of Eden.

Det finns alltså en lång tradition av avhysningar i många länder i Afrika, under kolonialtiden såväl som under den tidiga självständigheten. Den fortsätter nu i den neoliberala epokens afrikanska stater.  Se till exempel på vad som just nu pågår i Morogoro-regionen  och i Rukwa-regionen i eller nyligen hänt i Dar es Salaam i  Tanzania.

Det finns få marker i Tanzania som inte utnyttjas eller bebos av folk. De gigantiska plantager som nu planeras från olika biobränslebolag i Tanzania, inklusive det svenska SEKAB, kommer förr eller senare att ställas inför att folk måste flytta sin från bosättningar och odlingar och flytta sina  boskapshjordar från marker som de använt sedan länge. Enligt lagen kan det hävdas att de inte har rätt att vara där. Men den tanzanska lagstiftningen kring mark är en soppa av olika lager av beslut, där förstatligandet av all mark under Nyerere ligger som en legal bottenklang: "all land in Tanzania is public and vested in the president, as trustee on behalf of all". (Är det socialism eller feodalism vi talar om?) Det innebär att det som i det gamla Sverige skulle betecknas som långvarig hävd, har liten chans mot statens anspråk. I London däremot fick en uteliggare lagfart på sin koja med omnejd i Hampstead Heath på basis av tjugo-årig hävd.

När biobränsleföretag lovar att de ska följa "landets lagar och praxis" (SEKABs svar till vår debattartikel) blir jag alltså inte särskilt imponerad över deras "corporate social responsibility". Varför ser man inte mera kritiskt på Tanzanias marklagstiftning och på den praxis som man kan se tillämpas vid de pågående avhysningarna ("seizure of cattle", "brutal beating", "flatten and demolished homes") Varför tycker man det är så självklart att man i de gamla Sovjetrepublikerna ska ge marken tillbaka till de som ägde den före socialiseringen eller att svarta i Sydafrika ska få tillbaka de marker som de, före apartheid, hade långvarig, men icke lagfaren hävd på. Och varför kan samma syn inte gälla i Tanzania?

En helt annan ställning tar FNs kommission om "Legal Empowerment of the Poor" som i sin slutrapport Making the law work for everyone skriver om avhysningar:

"Evictions should only be an option in circumstances where physical safety of life and property is threatened, where contract agreements have been breached, or under fair eminent domain procedures. It must be by due legal process, equally applicable, contestable, and independent, and where the cost of eviction is fully compensated. "

Det konstiga uttrycket eminent domain procedures syftar på den rättsprocess som staten kan använda då den måste ingripa mot  privata egendom för att säkra allmänna intressen som vägar, skolor etc.

"Pappren på bordet"

Det är intressant att se vilken genomslag debattartikeln om SEKAB genast fick. SEKABs svar är lamt och innehåller "bara skåpmat" för att citera vad de själva sa om vår artikel, De ger inte svar på frågorna och verkar dessutom skämmas för de lägger inte ut svaret lätt åtkomligt på sin hemsida. (Där har de i stället idag lagt upp den en månad gamla GP-artikeln där bl.a. Rockström av okända grunder försvarar SEKAB.) De lyckas inte klargöra om de ska dra sig ur, som de sa i pressen i går, eller bara skaffa nya finansiärer som de säger i pressmeddelandet.

Intressant är också ledaren i Örnsköldsviks Allehanda (ob.lib) som under rubriken Granska affärsmetoderna skriver de bl.a.:

"Det här är knappast vad kommunledningarna väntade sig när beslutet att omstrukturera och avveckla Tanzania togs. Att kratta manegen för nya ägare genom att jaga biståndsmedel och samtidigt anklagas för baggböleri och jämföras med dåtidens kolonialherrar drar kommunen ner i smutsen. Det visar med all tydlighet hur fel hela Sekab-äventyret blev.

Vi har krävt det förut. Papperen på bordet. Den oberoende utredning som ska granska Sekab-affären och där direktiven till utredningen just nu skrivs måste även titta på affärsmetoderna och hur de olika projekten kommit till och bedrivits. "

Norrland och Tanzania

Som väntat är det till Norrland man ska gå för att få lite koll på vad som händer i Tanzania. Mittnytt (text , TV-inslag) och Örnsköldsviks allehanda är bara några av de många norrlandsmedia som har uppmärksammat vår debattartikel i DN.

Det är mycket vaga svar man får från SEKAB i dessa inslag och inga svar på vår sakkritik även om de säger att vi har fel.

"Artikeln bygger på skåpmat och kommer sig av en artikel i en afrikansk tidning", säger SEKABs VD Björn Edström till Örnsköldsviks allehanda.

Vad gäller fusket med miljökonsekvensbeskrivningen så säger Edström "Vi försöker få tag i konsulten på Orgut som skrivit studien, men vi har inte lyckats med det än." Men de frågorna är ju redan utmärkt utredda i den norskbaserade nättidskriften Development today, som vi byggde på.

Uppenbart är att SEKAB försöker rädda projektet -- eller rättare sagt rädda sina pengar. De har tidigare i Örnsköldsviks allehanda sagt att de vill "kratta manegen" för andra investerare och förnekar inte att de gått till SIDA i det ärendet. Lyssna på SEKABS vds planer på att minska förlusten genom att bereda vägen för att något annat bolag ska kunna genomföra projektet.

Manegen krattas för nästa steg i cirkusen.

SEKAB ändrar i miljökonsekvensbeskrivning

SEKAB har tagit till det ovanliga greppet att ändra i miljökonsekvensbeskrivningen för sitt projekt i Tanzania. Ändringarna är så stora att konsulten som gjort beskrivningen tar avstånd från slutresultatet. SEKAB försöker nu få hjälp från svenska och norska biståndsmyndigheter för att driva projektet vidare, trots att man i pressmeddelande i Sverige meddelat att man ska lägga ner verksamheten i Tanzania. Läs mer på DN-debatt.

Tanzanska forskare om biobränsle

En grupp forskare från tre universitet i Tanzania har, på bekostnad av svenska ambassaden i Dar es Salaam, genomfört en studie av förutsättningarna för storskalig biobränsleproduktion i Tanzania. Deras slutsatser går inte direkt på samma linje som SEKAB. De föreslår att ingen mer tilldelning av mark till stora biobränsleprojekt ska få ske förrän det legala ramverrket har utvecklats:

"It is strongly recommended that allocation of more land for bio fuel should be stopped until conducive conditions have been put in place for sustainable bio fuel production." skriver de som sin första rekommendation.

Rapporten liksom andra viktiga dokument om biobränsle i Tanzania kan laddas ner från http://drop.io/omsekab

Där finns också en version av den ännu inte offentliggjorda miljökonsekvensbeskrivningen för SEKABs projekt i Bagamoyo samt debattartiklar i tanzansk press.

Som ett stöd till de studenter på Stockholms Universitet som studerar biobränsle inom ramen för programmet Globalisation, envrionment and social change har jag upprättat en hemsida med uppgifter om pågående mastersprojekt och  en del andra intressanta länkar kring biobränsle i Östafrika.

Följ SEKABs äventyr

Som jag skrev om i en tidigare blog så är de svenska biobränsleäventyren i Tanzania inte över - trots vad som sades i svenska pressmeddelanden. I Tanzania fortsätter detta uppenbarligen att vara en het fråga bland forskare och i pressen. I förrgår rapporterade tidningen Citizen om utvecklingen. Om man vill följa vad som sker i Tanzania kring detta bör man hålla ögonen på Lars Johanssons blog. Samtidigt som SEKAB alltså jobbar vidare för att utveckla sin plantage och Stockholm Environment Institute kritiserar kritikerna mot projektet så föreslår tre tanzanska forskare i en SIDA-finanseriad studie  att man ska införa "a moratorium on biofuel projects until a new legal and policy framework is in place" (se länk i Lars blog).