De båda plagiataffärerna Guttenberg och Gadaffi fortsätter att figurera i svensk och utländsk press.
En av Saif Gadaffis externa examinatorer, Meghnad Desai, ger nu i Guardian sin egen version av av sina insatser i samband med examinationen. -- "Jag fick ingen information från hans handledare att det skulle röra sig om plagiat" (!). -- "Vid den tidpunkten var det ingen som sa att det fanns problem kring författarskapet eller plagiarism. Det var först när kulorna började flyga i Libyen som det startades en undersökning på nätet" ..
Nu kommer det också fram uppgifter i Independent om vem eller vilka som gjort själva grovjobbet med plagieringen. LSE:s olika förbindelser med Libyen gör, enligt Independent att man har börjat att kalla tala om "Libyan School of Economics". Samtidigt fortsätter Wiki-granskningen och debatten där.
Den senaste tidens plagieringsdiskussion har också kommenterats av Richard Swartz i DN:
"Nätet håller på att ersätta galaxen; återanvändning ersätter originalet, det ungefärliga det exakta, vad som 'egentligen menas' ersätter vad någon verkligen sagt. Och folk i allmänhet har redan accepterat faktum: fallet Guttenberg väcker ingen moralisk indignation, snarare irritation över vad som uppfattas som ett småskuret insisterande på obegripliga akademiska regler."
Swartz är luddig -- han refererar till vad det tyska folket tycker i Guttenbergaffären, men jag hittar bara uppgifter om opinionsundersökningar från den korta period då både Merkel och Guttenberg påstod att plagiatet var ringa, inte efter det att Guttenberg själv erkänt och universitetet dragit tillbaka doktorstiteln. Jag tror inte alls man ska vara så dystopisk och samtidigt populistisk som Swartz är. I själva verket är det nätet som möjliggjort både det akademiska upproret mot Merkel i Tyskland och den nitiska granskningen av Gadaffi och Guttenberg, inte bara bäddat för att det ungefärliga ska ersätta det exakta.
Båda dessa plagiataffärer sätter vår verksamhet på universiteten i blixtbelysning och visar vilka konsekvenser våra beslut kan få. Man kan inte som rektor glatt ena dagen ta emot donationer utan att fråga sig om det är etiskt försvarbart och sedan två sina händer efter nästa demokratiuppror. Man kan inte heller som betygsnämndsledamot trött bläddra igenom en uppenbarligen plagierad avhandling och skylla på att "ingen sa till mig att det var plagiat".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar