Batiktält och verklighetens karta

Debatten om geografiämnet på nätet, tidningarnas debattsidor och ledarsidor har varit belysande och intressant. Jag har hunnit läsa om flum, batiktält och skägg och en del debattörer har fått det till att vi professorer inte vet hur det är i skolan. De ifrågasätter vår förmåga att fatta att man måste börja med det konkreta i närområdet och först på högstadiet närma sig världen. Därför är det extra roligt att läsa Tomas Torbjörnssons rapport i Göteborgsposten från "verkstadsgolvet" ute i skolorna om olika nutidsanpassade sätt att lära sig geografi. Jag hoppas att Tomas Torbjörnsson och alla andra kloka lärare inte följer Björklunds läroplan utan fortsätter med sina verklighetsanpassade pedagogiska grepp att få eleverna att lära sig både geografiska namn och geografiska relationer. Torbjörnsson visar att den globala dimensionen kan göras mycket konkret.

Geografi och rättvisa

Det är många som i den senaste geografi-debatten i tidningarna önskar att vår utbildningsminister var lite mer intresserad av kunskap. Kunskap om hur inlärning går till, kunskap om vad geografiämnet går ut på. Idag önskar Tomas Torbjörnsson, medförfattare till kursplanen i geografi, att Björklund kunde läsa på lite mer om kopplingar mellan rättvisa och geografiämnet innan han strök det ordet ur kursplanen. Läs Torbjörnssons artikel i Aftonbladet.

Skolverkets förslag: ”...kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer rättvis och acceptabel levnadsmiljö för alla.”

Björklunds ändring ”kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer acceptabel levnadsmiljö för alla”.

Har Björklund möjligtvis samma missuppfattning som en del andra debattörer att geografi inte också är samhällsvetenskap? Eller borde vi stanna vid ortnamnen?

I Sydafrika, där jag är nu, blir man dagligen påmind om kopplingen mellan geografi och rättvisa. De områden där majoriteten av invånarna i Mashishing (Lydenburg) bor, finns fortfarande inte på den vägatlas som jag just köpt. Jag noterade detta första gången jag var här 1995, men nu är det 2010...

Natur eller kultur? 2

Noshörningar som betar i på övergivna åkerterrasser. Passar inte så bra in i TV-program på temat om "det vilda Afrika", men är verkligheten i Ohrigstad Dam Nature Reserve.

Natur eller kultur?

Buffels Kloof är ett privat naturreservat i Mpumalanga, Sydafrika, som genom skapats genom en privat donation för att bevara en "indigenous" skog. I dalgången växer en stor mängd olika trädslag, och skogen kan karaktäriseras som afromontan, i detta fall en bergsskog i förhållandevis torrt klimat. Vad som inte framgår av bilden, är att hela den sluttning som syns på bilden är full med övergivna åkerterrasser. Det rör sig alltså om en sekundärskog som växt fram i detta från skogsbränder skyddade läge sedan bebyggelse och odling övergetts i början av 1800-talet. Samspelet mellan tidigare mänskligt utnyttjande och klimat har möjliggjort en snabb igenväxning som lagt grunden till den nuvarande skogen. Informationen om detta är föredömlig i reservatets material. Här framställs inte skogen som vild eller ursprunglig. 

Övergiven boskapskraal från 1800-talets början.

Svar till Björklund i Svd och i NE

Det är mycket att säga som svar både till Jan Björklund och till de ledarskribenter som haft åsikter om geografin på grundskolan. Det tycks finnas många missuppfattningar om vad geografikunskaper går ut på. Trivial Pursuit verkar regera här. Det är uppenbart att geografer måste göra sig mer synliga i debatten - inte bara när läget, som nu, blivit akut.

I Svenska Dagbladet måste repliken hålla sig till 2000 tecken. Läs här. För att spara plats har antalet undertecknare reducerats, till kursplaneförfattarna och till universitetsgeografins och geografilärarnas företrädare, men de ursprungliga undertecknarna har varit med i arbetet med svaret.

Lite mer utförlig fick jag vara på Nationalencyklopedins hemsida. Jag undrar där om Björklund hade vågat ha synpunkter på vilken roll utantillkunskaper om det periodiska systemet ska ha i kemi-undervisningen. Vad jag kan se finns det periodiska systemet inte med några kursplaner, stämmer det? Det var ändå ganska praktiskt att kunna, men det måste ju vara upp till kemisterna att nu bestämma vilken roll det ska ha kursplanerna - inte ministern. På samma sätt är det med namngeografin, ingen tycker att eleverna inte ska kunna ortnamn, men vilka ska inte detaljregleras av utbildningsministern.

Bravo regeringen!

Regeringen har ratificerat den europeiska landskapskonventionen. Det har tagit lite tid och egentligen tycker jag att det är bra att det tar tid. Det visar att man tar det på allvar. Nu har man i alla fall ratificerat, men det har väl inte ändrats i några lagar än?  Alltså återstår en hel del arbete med att få konventionens landskapsbegrepp omsatt i byråkratisk verklighet.

Björklund: Panisk rädsla

Jan Björklund svarar i  SvD på vår kritik mot kursplaneändringarna. "Hos det pedagogiska etablissemanget finns ofta en panisk rädsla att uppfattas som gammaldags" skriver Jan Björklund.

Han utpekar oss, forskare och lärare i geografi, som delar av ett pedagogiskt etablissemang, som legat bakom förslaget till kursplan från skolverket. Här brister han i fakta-koll. Drygt hälften av undertecknarna - inklusive mig - har inte arbetat med skolverkets förslag. Vi har blivit uppmärksammade på skolverkets förslag och regeringens ändringar när våra kollegor som jobbat för skolverket påpekat det.  Vi skriver huvudsakligen som företrädare för ett ämnesområde, där vi varit verksamma som forskare under många år. Vi tillhör knappast det pedagogiska etablissemanget, men anser oss ha en ganska god bild av vad geografiämnet i dag står för och kan bidra med i samhälle och skola.

Tyvärr verkar det som om Björklund liksom några ledarskribenter i exempevis Smålandsposten, UNT och DN hellre håller sig till sin Trivial-Pursuit-definition av ämnet geografi än lyssnar på oss ämnesföreträdare.

I inlägget svarar han inte på grundkritiken - att han velat återinföra det pedagogiska och innehållsliga grepp som går ut på att man successivt ska närma sig världen (för stor att förstå när man är 7 år?) och i stället fokusera på Sverige och Europa upp till 12-13års-åldern. Vi menar att den uppordningen av stoffet försvårar för inlärning av både fakta om världen och förklaringar till de globala sambanden.

Namngeografi

Det har uppstått en debatt om namngeografi i DN, på nätet och i radion. Det framställs som om vi som är kritiska mot Björklunds klåfingrande i kursplanerna skulle vara emot att man lärde sig geografiska namn. Gå till källorna! Detta skrev Skolverket att eleverna borde kunna i årskurs 4-6

 "Namn och läge på länder, regioner, städer, hav, sjöar, floder, bergskedjor och öknar som eleven möter i undervisningen."

Det strök Björklund och inskränkte kunskapen på den nivån till att endast gälla Sverige och Europa:

"Namn och läge på Sveriges landskap samt orter, berg, hav och vatten i Sverige samt huvuddragen för övriga Norden.

Namn och läge på övriga Europas länder samt viktigare öar, vatten, berg, regioner och orter. "

Först på högstadiet är det enligt Björklund dags att fatta världen....

Visst behövs namn och beteckningar för att man ska kunna förstå världen. Sä här skrev Torsten Hägerstrand i Nationalenclykopledin om geografi: "Geografin har sina rötter i praktisk nödvändighet. Vi kan inte existera utan att äga verklighetstrogna föreställningar om omvärldens resurser och risker. Vår individuella orienteringsförmåga i en bekant omgivning behöver dock inget språk. Den direkta sinnliga erfarenheten tas i bruk på ett tämligen omedvetet sätt. Det är denna typ av direktkunskap som vägvisare och lotsar ställer till förfogande, men så snart vi behöver meddela oss med varandra om saker bortom synhåll krävs beteckningar av ett eller annat slag."

"Utan minnets fasta punkter går vi vilse " skrev Johannes Åman i DN till försvar för Björklund. Det var vackert uttryckt och helt i linje med vad Hägerstrand skrev ovan. Men jag kan inte fatta på vad sätt det skulle kunna stödja Björklunds ändringar mer än den ursprungliga kursplanen.

Läs i SvD om geografin på grundskolan

Läs i Svenska Dagbladet: Björklund kör över experter om geografi 

En fråga till Johannes Åman som skrivit om detta i DN: Har du läst skolverkets kursplaneförslag och Björklunds ändring? Eller kan man tycka lite si så där bara efter att lyssnat på en radiodebatt? Hur många debattjournalister i den allt fortare snurrande mediala världen hinner gå till källorna?

Björklund om geografi

Som jag tidigare skrivit om i bloggen körde Jan Björklund över Skolverket och dess väl genomarbetade förslag till ny kursplan för grundskolan i geografi. Det har nu gått flera veckor efter att detta presenterades på en presskonferens, men det har varit tyst i media. Björklund talade inte om ändringarna i geografikursplanen på presskonferensen och inga journalister tog sig tiden att läsa kursplanen och jämföra den med skolverkets. Men nu börjar debatten detta äntligen komma igång.

Dagens eko uppmärksammade det hela idag på morgonen. Se länk här och lyssna på Anders Fridfeldt och Jan Björklund i intervjuer.

Hör också på Jan Björklunds försvar för sina ändringar i P1 morgon i en debatt med Mats Pertoft i SR.  "Helt naturlig indelning" säger Björklund om att man på lågstadiet inte ska lära sig om världen men bara närområdet och Sverige och först på högre nivåer komma in på världen. Han säger vidare att forskarna skulle vara oeniga i denna fråga. Men om kritiken mot namngeografins särskilda ställning är nog de flesta professionella geografer eniga. Det låter knappast som om han träffat några geografiska forskare.

För den som vill granska i detalj vilka ändringar som regeringen har gjort kan man jämföra skolverkets version med regeringens. Det är inte så fruktansvärt många ändringar, men de är klåfingrigiga, ogenomtänkta och inte motiverade.

Ändringarna framgår också av denna lite röriga jämförelsefil  som jag hastigt gjorde mest för eget bruk -- varför strök man rättvisa??

Se också Twitterinlägg 

 

 

Inte bara geografi -- detaljstyrning i musik också

Se min förra blog om kursplaner i geografi. Det är lite läskigt att börja granska ändringarna som regeringen gjort i skolverkets förslag. Är det SD eller Björklund som varit framme?

Kursplanen i Musik för grundskolan:
Skolverket:
Musikens sammanhang och funktioner

• Associationer, tankar, känslor och bilder som uppkommer när man lyssnar på musik.
• Olika instrument från instrumentgrupperna blås-, sträng-, tangent- och slagverksinstrument. Hur instrumenten låter och ser ut.
• Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang.

 Regeringen:
Musikens sammanhang och funktioner

• Associationer, tankar, känslor och bilder som uppkommer när man lyssnar på musik. 
• Olika instrument från grupperna blås-, sträng-, tangent- och slagverksinstrument. 
• Hur instrumenten låter och ser ut. 
• Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition.

Det är samma tankegång som i geografin. Under årskurs 1-3 ska fokus vara på Sverige och Norden.

Policy för europeisk landskapsforskning

European Science Foundation, som är ett samarbetsorgan mellan europeiska forskningsråd och akademier, har nu antagit en "Science Policy Briefing" om landskapsforskning. De 16 sidorna är resultatet av ett arbete som sträckt sig över flera år och innefattat ett stort antal seminarier och överläggningar mellan olika landskapsforskare. Dokumentet har en tydlig tonvikt på den humanistiskt-samhällsvetenskapliga landskapsforskningen, men med tydliga öppningar mot naturvetenskaplig forskning.
Förhoppningvis kan den tjäna som en ingång till en mer framskjuten plats för landskapsforskning i EUs nästa ramprogram för forskning, men även inspirera till andra samordnade europeiska insatser på landskapsforskningsområdet.
Läs Landscape in a Changing World: Bridging Divides, Integrating Disciplines, Serving Society.

Laga ni äta vi!! Fram med tramporgeln!

När Jan Björklund presenterade regeringens förordning om ny läroplan för grundskolan uppstod en debatt om den ökade roll för undervisning om kristendom på bekostnad av andra religioner som den innebär. Vad som hittills inte kommit fram lika tydligt är att han på ett ännu värre sätt har skrivit om förslaget från skolverket vad gäller läroplanen i geografi. Han desavouerade därmed åtta månaders arbete nedlagt av geografer och geografididaktiker.

"Ett välförankrat förslag"  står det i presentationsmaterialet....  om förordningen.

När det ursprungliga förslaget tog ett globalt perspektiv återvände Björklund till det inkrökta pedagogiska perspektivet med nån slags koncentriska cirklar runt skolgården, närområdet, Sverige, Norden, Europa, Världen.

Om det finns något som vi professionella geografer mår illa av så är det tron att geografer ska kunna namn på alla världens floder, städer och berg. Vi vill förstås mycket hellre att elever och allmänhet ska vara globalt medvetna och förstå det globaliserade samhällets drivkrafter och förändringsfaktorer. För att kunna tala om det behövs förstås en del namn. Förslaget från geograferna var att eleverna skulle kunna: ”Namn och läge på länder, regioner, städer, hav, sjöar, floder, bergskedjor och öknar som eleven möter i undervisningen”. Men Björklund ersätter det med ”Namn och läge på Sveriges landskap samt orter, berg, hav och vatten i Sverige samt huvuddragen för övriga Norden”.  (se mer i Smålandsposten)

Jonas Svensson, religionsvetare, drar i Smålandsposten följande slutsats: 

"verksamma lärare får ta sig ut till materialrummet och damma av såväl tramporgeln som kartan över Hallands floder. Nu ska det sjungas psalmer och läras geografiramsor. Laga ni, äta vi, kans­ke till tonerna av Vår gud är oss en väldig borg. Och ni barn: glöm inte äpplet till lärarinnan nästa höst och bocka och nig fint. Fram­tidens skola är här."

Man borde skratta, men som geografiprofessor får man kalla kårar. Var det inte större respekt för kunskap och forskning som var på Björklunds program? Borde han inte lyssna på universitetsgeograferna då i stället för att gå tillbaks till gammal etnocentrisk skolgeografi med Sverige i centrum och världen utanför?

 

Urbant jordbruk

Större delen av Uppsalas mark innanför stadsgränsen 1858 bestod av åkrar.

Hemsidan CITY FARMER NEWS uppmärksammar Annika Björklunds nya avhandling

Historical Urban Agriculture: Food Production and Access to Land in Swedish Towns before 1900

LÄNK TILL FULLTEXT

Avhandlingens resultat är intressant i flera olika sammanhang: Om tidiga städer kunde vara lika självförsörjande på  livsmedel från sin egen mark som många av 1700-talets städer ger det en ny bild av den tidiga urbaniseringen. Kanske var inte de av geograferna så omhuldade omlanden så viktiga?? I de fattiga delarna av städer i Syd idag förekommer informellt jordbruk på överbliven mark mellan järnvägar och vägar och dagens debatt om närodlat gör stadsjordbruk till något allt mer aktuellt även i den rika världen och lyfts av många fram som en framtidsfråga.

Kom på disputationen nu på fredag den 15 oktober så får ni höra mer.

Docent i geografi

Grattis Annika Dahlberg, som av samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms Universitet utnämnts till docent i geografi.
Än sen då -- vad är det som är blogg-värt med det? Jo, frågan om benämningarna inom geografin är ett återkommande och ständigt problem. Samhällsvetenskapliga fakulteten har haft som princip att endast utdela docenturer i de ämnesområden (huvudområden) som man kan få doktorsexamen i vid fakulteten. Detta är för att undvika en snårskog av olika preciseringar i docenturerna. Forskarutbildningsämnet vid vår fakultet heter Geografi, särskilt kulturgeografi.
Därför tog det en ganska rejäl extra tid att hantera Annika Dahlbergs ansökan om att få bli docent i Geografi. Annika Dahlberg disputerade i naturgeografi, fick en forskningsrådsfinansierad tjänst i Kulturgeografi för att slutligen landa på ett lektorat i naturgeografi. Hon är både i sin karriär och sin forskning ett gott exempel på en geograf som bekvämt rör sig inom olika fält i vad som annars skulle klassas som naturgeografi eller kulturgeografi.
På avancerad nivå (Masters) är geografi numera ett fakultetsövergripande ämne vid Stockholms Universitet. Med detta beslut har den synen på ämnets fakultetstillhörighet ytterligare betonats även på högre nivåer. Grattis till Annika och grattis till ideén om geografi som ett fakultetsövergripande och tvärvetenskapligt ämne.

Snabba rekonstruktioner kontra empiriskt grundade

Rekonstruktion av global markanvändning är en växande forskningsgren. Vår projekt Mapping Global Agricultural History (se min förra blog) är ett försök till en kvalificerad kommentar till de ofta grovt förenklade och eurocentriska rekonstruktioner som cirkulerar bland klimatmodellerare. Men vi kommer inte att kunna göra nya detaljerade studier över hela världen utan kommer att jobba med en bred syntes uttryckt i kartform.
Våra historiskt geografiska kollegor i Kina arbetar mycket närmare klimatmodellerarnas typ av dataset vad gäller upplösning (finmaskiga rasterdata), men kombinerar det med grundligt historiskt empiriskt arbete och källkritik.
Idag har vi glädjen att välkomna Li Beibei från Beijing Normal University som ska vara gästdoktorand hos oss ett år. Li Beibei har nyligen tillsammans med kollegor publicerat en artikel där hon på ett mycket detaljerat sätt jämför nogranna historiska rekonstruktioner av åkermarkens utveckling i Nordöstra Kina med två av de mest förekommande globala dataseten, med ett förödande resultat för de empiriskt lättviktiga men till synes sofistikerade globala dataseten. De kan inte ta hänsyn till sådana faktorer som migration, krig och politik, som i hög grad har påverkat jordbruket i nordöstra Kina.
Se mer i artikeln  Accuracy assessment of global historical cropland datasets based on regional reconstructed historical data - A case study in Northeast China
Li Beibei kommer nu att utröna möjligheterna för att göra en liknande rekonstruktion för Sverige och evt hela Skandinavien baserat på de utmärkta historiska data vi har här.

Målet satt -- arbetet kallar

Vårt projekt Mapping Global Agricultural History vänder sig till två målgrupper som inte alltid kommunicerar så väl med varandra. Nu har vi fått två sessioner accepterade på två skilda konferenser i vår där vi hoppas att nå ut såväl till klimatforskare som till globalhistoriker.
På 2011 års möte för American Association for the Advancement of Science (februari) hoppas vi att klimatmodellerare och andra naturvetare som arbetar med sambandet mellan markanvändning och klimat ska uppmärksamma vår session Global Agricultural History: Mapping the Past for Modeling the Future. Charles C. Mann, som skrev 1491, kommer att vara sessionens kommentator.
På Third European Congress on World and Global History på London School of Economics i april, hoppas vi nå ut till globalhistorikerna med vår session: Mapping Global Agricultural History.
Nu gäller det bara att få ihop delarna till en helhet så att vi tills dess kan presentera en ny syntes i form av tre kommenterade världskartor: AD 1000, AD 1500 och AD 1800.

Varför stänga bloggen?

Jag håller med Fredrik Charpentier Ljunqvist och Christina Grefveberg att det är beklagit att universitetet beslutat lägga ner sin blogg-funktion. Det hela motiveras på följande sätt:

"För att höja kvaliteten på de mest använda av portalens funktioner har de under våren 2010 brutits ut från Mitt universitet. De nya webbtjänsterna ger möjlighet till ökad funktionalitet och stabilitet.

Detta innebär bland annat förändringar av universitetets verktyg för bloggar. Avdelningen för IT och media har i samråd med Kommunikationsenheten beslutat att successivt lägga ner det egna bloggverktyget http://blogs.su.se då det är gammalt och i behov av kostsam utveckling. Medarbetare (inklusive rektor) och studenter kommer istället att hänvisas till gratisverktyg som till exempel Wordpress, www.wordpress.com."

Det framgår inte hur universitets kommunikationsenhet motiverar sitt stöd till den till synes tekniska motiveringen. Har inte den universitetsgemensamma bloggen fungerat bra både för internkommunikation och för att sprida populärvetenskap? I likhet med Fredrik Charpentier Ljungqvist och Christina Grefveberg känner jag tveksamhet att fortsätta i andra former, men har inte bestämt mig. Jag väntar först på den information som vi bloggare utlovats och hoppas att en utförligare motivation till hur och varför vi ska flyttas till wordpress kommer där.

 

Är historien till nytta?

Vi som forskar om äldre markanvändning i Afrika brukar ofta säga att den historiska kunskapen är till akut nytta i dag. Men historien om tidigare sätt att bruka marken kan användas på olika sätt. Nu granskar vår kollega Daryl Stump i tidskriften World Development vad historiska argument om gångna jordbrukssystem egentligen är värda i ett utvecklingsperspektiv. Utgångspunkten tas i ett antal lokalt utvecklade jordbrukssystem i Östafrika som figurerat i debatten om uthålligt jordbruk.
Läs
Daryl Stump: “Ancient and Backward or Long-Lived and Sustainable?” The Role of the Past in Debates Concerning Rural Livelihoods and Resource Conservation in Eastern Africa

Flera nya publikationer

En del av det gångna årets (årens) forskningsverksamhet inom forskargruppen People, Land and Time in Africa (PLATINA) har denna sommar till slut landat i tre publicerade artiklar.
 
Klicka på omslagen eller se mer på PLATINAS hemsida.

Trögt för etanolen i Tanzania

Förra våren var den svenska etanolsatsningen i Tanzania ett ganska hett debattämne -- se flera av mina bloggar på denna länk. 

Ett år senare  - våren 2010  - var det mycket tyst om Carstedts försök att skaffa nya finansiärer och dra igång projektet igen. Men nu börjar det komma lite nyheter. Allt pekar på att det går trögt att hitta nya finansiärer och att frågan blivit allt mer känslig i Tanzania.

"Problem göra etanol" i Tanzania skriver lantbrukets affärstidning ATL idag. 

"Trögt värre för Carstedts Tanzania-satsning" skrev Örnsköldsviks Allehanda i mitten av juli och utsikterna att få tillbaka de slantar som det kommunalägda SEKAB förlorat genom att sälja Tanzaniaprojektet till Carstedt före en krona verkar blekna. "Inte en miljon i sikte" skriver ÖA i sin ledare. Tanzania-satsningen är fortfarande ett kommunalpolitiskt stridsämne i norrlandskommunerna.

Inga murar i Berlin

Ingen mur i Berlin 15 juni 2010
Debatten mellan kritiker och förespråkare för resiliens-teorin har ibland lett till att höga murar har rests. Se till exempel inläggen kring Alf Hornborgs kritik mot resiliensteorin för ett år sedan. Det har inte heller funnits något bra forum i Sverige där den debatten kan föras. Men i Berlin finns inga sådana murar.  I veckan hölls ett möte på Berlin Brandenburgische Akademie der Wissenschaften. Forskningsgruppen för Ecosystem Services hade inbjudit både kritiker och förespråkare för resiliensteorin till en workshop för att diskutera vilken roll som resiliensbegreppet kan ha för studier av kulturlandskap.
Det blev en mycket stimulerande diskussion, präglad av en stor intellektuell öppenhet, och 27 högklassiga presentationer där bl.a. perspektiv från politisk ekologi kunde kontrasteras mot resiliensperspektivet. Styrkan i de olika analytiska perspektiven kunde mätas mot olika empiriska material, bl.a. ett flertal intressanta studier  om äldre kvarlevande brukningsformer och landskap i medelhavsområdet.
Jag fastnade dock särskilt för Thomas Kirchhoff och hans kollegor, som granskade likheterna mellan den gamla tyska romantiska kulturlandskapsidén och idén om social-ekologiska system och därmed satte in resiliensteorin i ett idéhistoriskt sammanhang. Se även samma grupps tidigare diskussion om resiliensteorins kulturella och samhälleliga roll. Det är en typ av idéhistorisk diskussion som är självklar och nödvändig för samhällsvetare och som i viss utsträckning förs också inom ekologin, men som varit frånvarande när det gäller skärningspunkten - social-ekologiska system. Det är förmodligen det starka normativa inslaget som förhindrat den typen av självreflektion.
Bill Found och Marta Berbés-Blásquez argumenterade i sin landskapshistoriska studie av socker-rörsplantager i Karibien för att såväl makt-perspektivet och slavarbetskraftens roll kan analyseras med ett resiliensperspektiv, men att det kräver en viss revidering av de teoretiska begreppen. Det var intressant eftersom makt och orättvisa arbetsrelationer vanligtvis brukar vara lyckligt osynliga i många resilensanalyser av agroekosystem.
Betsy Beymer och Ian Bryceson, prövade och granskade resiliensteorins brist på politiska perspektiv utfrån en typ av miljöproblem som inte så ofta förekommer i resilienstudier -- ett fall av markrofferi och storskalig etablering av en räkfarm på ön Mafia i Tanzania.
I slutdiskussionen ställdes från en av resliensförespråkarna frågan om det konceptuella ramverk som resiliensbegreppet står för verkligen kan användas för att studera de globala maktrelationer som idag spelar en allt större roll för landskap och naturresurser.
Stort tack till Thomas Plieninger och hans team som genom det breda urvalet av inbjudna öppnat för en överskridande murlös diskussion.

Nytt ord: bröllopsexil

Jag har tidigare uppmärksammat olika rumsliga bestämningar som uppstått ur dagens olika samhälls- och naturförhållanden. Vi har fått lära oss i en kommentar i till min blogg att man i Norge använder ordet askefast för de som fastnat på olika håll i världen under april månads vulkanutbrott.

Nu meddelar tidningarna att researrangörernas förväntningarna på bröllopsturism inte infrias. Samtidigt inkommer från delar av vänkretsen, som bor i Stockholm innerstad, signaler om att man känner sig hotad av den stundande rojalistiska bröllopsbelägring man befarar i juni och därmed måste gå i bröllopsexil under ett stort antal dagar runt helgen före midsommar.  Man kan väl trots detta inte förvänta (hoppas?) att nettoflödet blir negativt?

Rättvisa landskap på Gotland

De kulturgeografiska institutionerna i Sverige samarbetar i ett Nationellt forskarkursprogram och sedan lång tid tillbaka organiserar två eller tre institutioner i samverkan en kurs i landskapsforskning varje vår med jämnt årtal. Många gånger har detta också organiserats som en nordisk forskarkurs. Denna gång blev det en nationell kurs med nordiskt deltagande (med stöd från det nordiska landskapsforskningsnätverket). I år var den organiserad av Lunds och Stockholm Universitet i samarbete med Högskolan på Gotland. Förutom kursledningen Tom Mels (Gotland), Tomas Germundsson (Lund), Elisabeth Gräslund Berg (Stockholm) och undertecknad, så medverkade Nancy Duncan (Cambridge), Don Mitchell (Syracuse) och Kenneth Olwig (Alnarp).

Doktoranderna kom från Uppsala Universitet, SLU i Alnarp och i Ultuna, Tallin University, Lunds Universitet, Universitetet for Miljö og Biovitenskap i Norge, Högskolan i Oslo, Karlstad Universitet, Lunds Universitet och Stockholms Universitet. Dessutom deltog Mastersstudenter från Stockholm.

Doktorander och lärare under stadsexkursionen i Visby, som leddes av Visbygeografen Lennart  Runesson (bakom kameran också). 

Årets tema var Landscape and Justice. Temat, en grupp av mycket engagerade och tänkande doktorander samt inte minst de inbjudna föreläsarna, bidrog till en intellektuellt mycket vass kurs.  Den gamla bonderepubliken Gotland kan förefalla idyllisk och rättvis, men med hjälp av Tom Mels och Lennart Runessons guidningar framstod frågorna om makten över landskapet som högaktuella. Den som vill ta del av gästernas bidrag på området kan söka efter Nancy Duncans Landscapes of Privilege eller Kenneth Olwigs och Don Mitchells Justice, Power and the Political Landscape.

Fattigdomens landskap

 
På tisdag ger Don Mitchell ett seminarium på institutionen. Han kommer att tala om ett tema som ligger nära det som var hans ingång till landskapsforskningen på 1990-talet -- om hur Californiens vackra landskap i själva verket återspeglar grundläggande motsättningar mellan fattiga illegala gästarbetare och ett överflöd utan motstycke.  Det var temat för hans bok The Lie of the Land. Don är här för att medverka i den nationella forskarkursen som i år går under temat "Landscape and Justice".

Strandsatt?

Ordet strandsatt uttrycker en rumslig relation. Men eftersom alla rumsliga företeelser också har en social aspekt blir ordet i det relationella rummet också ett uttalande om en samhällelig relation.

Robinson Kruse var strandsatt på en ö utanför Chile. Han hade ingen båt. Men att flygresenärer som inte kan tänka sig ta tåg eller båt (eller vars flygbolag inte vill boka om dem på ett mer miljövänligt resande) ska kallas strandsatta övergår mitt förstånd.

Jag har just kommit hem efter en fyra dagars resa från Kreta (flygen gick bara till Thessaloniki och sedan fick det bli tåg). Jag har därför inte läst i kapp allt om ask-krisen, men det är uppenbart att kommentarerna i pressen illustrerar samhällsgeografi, avståndsfriktion och rumsuppfattning på ett helt fantastiskt sätt. Sårbarhetsdiskussionen verkar dock inte ha börjat på riktigt - dvs vilka grupper drabbas värst? Hur synd är det om "strandsatta" turister jämfört med odlare i Kenya som inte kan sälja sina grönsaker?

I Stockholm berättar taxichauffören om taxiresor till Barcelona. På tåget mellan Thessaloniki och Belgrad berättar en svenska om "strandsatta" svenskar på SAS-hotellet i Athen som bara väntade och åt gratismat. Själv stod hon inte ut med denna "Titanicstämning" och fixade tågbiljetterna själv.

Är det verkligen sant att det finns folk som tror att bil och flyg är de enda möjliga transportmöjligheterna?

Kanske kan man dock kalla min kollega som tvingas bo på ett  Disneyhotell i Hongkong (och få pussar av Mimmi Pigg för fotografering) för strandsatt?

Under alla omständigheter kommer grundläggande rumsliga frågor och frågor om samhällens och samhällsgruppers sårbarhet att få belysning av det som har hänt i veckan.

Slaveri och intensivjordbruk

Hur påverkade den atlantiska slavhandeln jordbruket i Afrika?
Ett väl etablerat common-sense svar är att dräneringen av arbetskraft inverkade negativt på Afrika. Ett annat svar är att slavraiderna tvingade de folk som inte hade hierarkisk politisk organisation upp i bergen där de under ett belägringsartat tillstånd intensifierade sitt jordbruk med terrassering, gödsling och andra intensiva jordbruksmetoder.
I min översikt över sådana förekomster av intensivjordbruk i Västafrika och i Sahelzonen kommer jag till en delvis annan slutsats. Tiden för den atlantiska slavhandeln  (som också innebar handel med andra produkter) var en tid då jordbruket generellt sett intensifierades i Västafrika. Och detta gäller i olika ekologiska zoner och under olika politiska strukturer: decentraliserade grupper längs atlantkusten började med intensiv risodling, slavägande och slavhandlade stater i intensifierade sitt jordbruk t.ex. i Haussaland i norra Nigeria med slavarna som viktig arbetskraft och decentraliserade grupper (utan tydligt politisk ledarskap) i bergen i Västafrika och i Sahelzonen intensifierade sitt terassjordbruk. Se mer i en kommande artikel, som äntligen är färdig för publicering,.

Metangas och risodling

Sambandet mellan den tidiga risodlingens framväxt och ökad förekomst av metangas i atmosfären är en viktig komponent i William Ruddimans tes om att den mänskligt skapade globala uppvärmningen startade för flera tusen år sedan. Jag har tidigare bloggat om detta och också skrivit en kort artikel på temat.
Men det finns skäl att undra över hur omfattande dessa tidiga risodlingar i Kina egentligen var. En sak är ju att man började att odla våtris - en annan sak är hur omfattande påverkan på landskapet det kan ha haft.
Vad som däremot står klart är att de allra flesta stora sydostasiatiska risdeltan, som landskapsföreteelser är mycket sena: De flesta tillkom eller växte på allvar fram under 1800-talet.

Men det har varit svårt att få fram bra översikter i kartform över deltanas framväxt. Nu hittar jag i den fantastiska översikten Rice in Deep Water av David Catling ovanstående karta över Mekongdeltats utveckling. Den bygger i sin tur på en gammal fransk översikt Dragages de Cochinchine (1930). Catling menar att Mekongdeltat 1870 var "a vast inaccessible swamp forest sparsely populated by pioneer farmers cultivating rice and fishing the abundant waters" s. 322.
Det återstår alltså att för hela Asien försöka få en överblick över hur stor landskapspåverkan den tidiga risodlingen faktiskt hade.

Mer om skolverket och historia

Nu har jag hittat förslaget till kursplan i historia för grundskolan, som kloka humanistkollegor kritiserade i SvD (se min förra blogg)
Förslaget återfinns på skolverkets hemsidor via denna länk. Så här ser strukturen och kronologin ut i stora drag:
I årskurserna 4-6:
Kulturmöten i Norden - 800–1500
Världen vidgas - 1500–1700
Människorna blir fler - 1700–1850
I årskurserna 7–9
Industrialisering och samhällsomvandling - 1700–1900
Makten i världen förändras 1800–1950
En gemensam värld - Efterkrigstiden
Det är onekligen en mycket tydlig Norden/Europa-centrering i detta sätt att närma sig historien. Själv undrar jag som geograf mycket över den naiva rubriken "Världen vidgas". Den anger ett mycket tydligt perspektiv, en bestämd utgångspunkt utifrån vilken horisonten vidgas. Världen har ju varit lika stor hela tiden.....  Vad man menar är förmodligen: Europeerna börjar att resa och upptäcker världen. Vad blev det då av de olika imperier och världsystem som långt före 1500 "vidgade världen" sett ur deras perspektiv.
Remissomgången är nu avslutad -- låt oss hoppas nästa version tar ett helt annat grepp.

Skolverket om historia

Kloka kollegor inom humaniora har i SvD reagerat på Skolverkets förslag till kursplaner för historia på grundskolan. När man läser deras inlägg Skolverkets förslag är trångsynt har man svårt att förstå vad det är för tänkande som lilgger bakom kursplanen. Uppenbarligen ska inga grundskolelever behöva bekymra sig om vad som hände före år 800. Det bädddar både för eurocentrism och skyggar dessutom för att ta itu med de grundläggande frågorna om mänsklighetens ursprung.
"I sin iver att skapa en utvecklad nutidsförståelse har gruppen som arbetat fram förslaget backat historieundervisningen i Sverige till en nivå som ligger före de moderna historievetenskapernas genombrott." skriver Anders Andrén, Anders Cullhed och Eva Rystedt och ytterligare tio undertecknare som inte namnges på nätversionen. 
Jag letar förgäves på Skolverkets hemsida för att få läsa hur de egentligen tänker. Mina tidigare erfarenheter av Skolverket från en omgång av en revision av gymnasiets struktur var ganska deprimerande. De verkade tycka att universitetsprofessorers överblick över ett kunskapsområde bara var besvärande. Det var i vår egenskap av lärarutbildare som en grupp professorer då var inbjudna -- inte för att vi skulle vara bra på att spana över ett ämnesområde.
Med hänvisning till didaktik och beprövad erfarenhet från skolor och lärarutbildning undvek de att ta en debatt om hur ett kunskapsområde ser ut idag -- sett från universitetets perspektiv. Det är klart att vi inte alltid är så  hemma på didaktik och hur man får ungdomar intresserade av vår kunskap, men de flesta universitetsprofessorer har en bred och högaktuell överblick över sitt område, vad det har för samhällelig betydelse idag och inte minst hur det anknyter till tidens strömmar bland dagens ungdomar. Andrén, Cullhed och Rystedt är sådana personer som skolverket borde lyssna på.

Kriminella norrmän?

Eftersom jag i en tidigare blog har berömt norska riksantikvarien för att uppträda som en tuff sheriff mot snöda vinningsintressen i stadsbilden, kanske det är dags för lite balans. Det som det norska riksantikvarieämbetet uppmuntrar till när det gäller gamla stenmurar hade förmodligen varit ett brott mot kulturminneslagen om det hade gjorts Sverige.

I informationssidorna Kulturlandskap: Gamle steingjerder, utgivna av Riksantikvarien 2002 med nytryck 2007, berättas hur man kan behöva röja rejält runt och under gamla stenmurar om man vill sätta dem i stånd.

Hade dessa stenmurar räknats som fornlämningar i Sverige -- varaktigt övergvina är de väl och hade alltså varit fornlämningar i Sverige..?  Men i Norge är de definitivt inte lagligt skyddade -- eftersom de förmodligen är yngre än 1536.

Ett rejält nytt underlag kan behöva grävas under stenmuren när den restaureras. Vad händer med eventuella odlingslager under, som skulle kunna datera den tidigare odlingen och/eller stenmuren?

Två principiellt viktiga frågor som jag med hjälp av den provocerande rubriken vill få fram:

1. Det sätt som man ser på jordbrukslandskapets lämningar i denna broschyr öppnar för en helt annorlunda syn än den man har på exempelvis byggnader. Man kan tydligen gå in i ett historiskt landskap riva murar och bygga upp dem igen med lite bättre metoder. Det hela påminner lite grann om de nybyggda murar man kan se som vägutsmyckning längs E4 i Småland. När man gör så med historiska byggnader i andra länder brukar nordiska byggnadsantikvarier rysa -- grøss og gru.

2. Den märkliga kulturminneslagen i Norge sätter en gräns vid reformationen 1536, Den blir allt mer ohållbar och det märks särskilt när det gäller agrara lämningar. Hur ska man före utgrävning av en fossil åker veta om den är från början eller slutet av 1500-talet?? För att kunna bygga upp kunskap om fossil åkermark är det viktigt att uppdragsarkeologin inte hämmas av om det var protestanter eller katoliker som odlade marken. Och ofta finns det ju äldre spår efter åkerbruk även i ett stenmurslandskap från 1800-talet.

Öar och världen

Bloggkollegan Åsa berättar att det finns ett ledigt arkeologjobb på St Kilda. Jag hade just tänkt att skriva några rader om en bok av Andrew Fleming som varit ute ett tag, men som jag fick för några veckor sedan. Tänkte jag skulle läsa den färdigt först, men redan första tredjedelen av boken gör att man med gott samvete kan göra reklam för den.

Klicka på bilden för mer information om boken. 

Öromantik finns det mycket av, och när det gäller St Kilda är det lätt att bli öromantisk, men Fleming faller inte fällan. I stället lever han upp till "the wider world". Han undersöker inte bara ön, dess arkeologiska lämningar och dess historiska källor, men sätter på alla sätt såväl lämningarna som tidigare berättelser om St Kilda i ett större sammanhang. Dels granskar han tidigare ö-romantiska berättelser, dels visar han hur världssystemen ständigt var närvarande öbornas liv -- det må så gälla världsmarknaden för ejderdun, godsägarna som kontrollerade ön på samma sätt som vikingatida hövdingar eller planerna på en militärbas. Flemings bok är å ena sidan en lättläst och fängslande bok om fältarbeten och folk på en avlägsen ö, men å andra sidan en teoriinformerad socialhistoria från neolitikum till efterkrigstiden, med ständiga referenser till olika vidare förklaringsramar inom arkeologi, antropologi och socialhistoria. Så den som önskar söka arkeologjobbet på Kilda gör gott i att läsa på före en eventuell anställningsintervju.

Var uppstod jordbruket??

Var uppstod jordbruket?
Svar 1: googla på "jordbruket uppstod i" och du hamnar genast i Mellanöstern
Svar 2. Slå upp i Nationalencyklopedien under jordbruk och du får lite olika svar beroende på var du söker
Jordbruk i förhistorisk tid enl NE  "Sporadiska odlingsförsök förekom troligen i skilda världsdelar redan under äldre stenåldern, men några ovedersägliga bevis för detta har ännu inte presenterats. Jordbrukets slutliga, och globala, genombrott inleddes först i och med slutet på den senaste istiden, för ca 10 000 år sedan. Bäst utforskat är området från östra Medelhavet till Indien, där får och get, liksom vete, korn och baljväxter domesticerades, ett par årtusenden senare även nötkreatur och svin liksom brödvete. Majs började odlas i Mesoamerika ca 3000 f.Kr. och potatis i Anderna kring Kr.f." -- Utan att på allvar ta tag i saken ger denna artikel ändå på något sätt stöd för idén om Mellanöstern som jordbrukets viktigaste vagga.
Men om du i stället går till uppslagsordet Neolitiska revolutionen så hittar du
Neolitiska revolutionen enl NE:  "Tanken att jordens alla åkerbrukskulturer skulle ha utvecklats genom spridning från ett gemensamt ursprungsområde har övergivits. Oberoende av varandra har åtminstone sex områden utvecklat neolitisk kultur: Nordindien, Nordkina, Sydöstasien, Mexico, Peru och Främre Orienten"  --  Tack Mats Malmer, en skarp arkeolog salig i åminnelse, för dessa kloka ord. De skrevs säkert för minst 15 år sedan och ligger egentligen ganska nära hur man ser på det idag.
Svar 3:
Om du vill vara helt uppdaterad, gå då till tidskriften Nature för exakt ett år sedan (12 februari 2009) och läs artikeln  The nature of selection during plant domestication av Michael D. Purugganan & Dorian Q. Fuller
Nedanstående bild brukar jag visa på föreläsningar - den bygger på artikeln i Nature (klicka på bilden för större format):

 
Här framgår att det finns inte mindre än 13 oberoende centra (med undergrupper) där olika grödor har domesticerats. Varje världsdel har gett sina viktiga bidrag till de kulturväxter vi har idag, som ofta har en global utbredning. Tidpunkterna varierar från 4000 år sedan upp till 10-13000 år sedan och allt tyder fortfarande på att den äldsta domesticeringen skedde i Mellanöstern. Jag brukar kolla ibland vad allmänbildade professorer och docenter i detta land har för uppfattning om hur Nordamerikas indianer levde före Columbus och brukar ofta möta en bild alltför influerad av 1800-talet och cowboyfilmernas speciella förhållanden. I själva verket hade de - redan 2000 år före Kristus domesticerat målla (Texasmålla), en Asteraceae (Iva Annua) och solros, Senare blev det förstås den söderifrån kommande majsen som blev deras huvudgröda.
Men det intressanta med artikeln är inte dateringarna utan den syn på domesticering som författarna lanserar. De ser domesticering som ett särfall av en generell selektering  -- "plant-animal coevolution". Det är bara i intensitet som jordbrukets uppkomst skiljer sig från andra exempel på samspel mellan djur och växter, som t.ex. skalbaggars "domesticerande" av vissa svamparter.
Författarna skriver: "The extent to which domestication differs from natural selection on wild species remains to be understood, as well as whether these processes are simply part of a continuum of selective regimes, differing merely in type and intensity but conceptually identical." 

Det behövs en sheriff

Lennart Tonell skriver i sin blogg om bristen på tydlighet från den svenska riksantikvarien när det gäller kulturmiljön i Stockholm. Det som nu sker i såväl Stockholm som i Oslo är att en massa mark som tidigare tillhört det allmänna utsätts för ett starkt tryck på exploatering. I Oslo har tydligen fastighetsbolag som har avknoppats från hamnväsendet och från Norske Statsbaner (järnvägen) varit aktiva i att driva på en exploatering. De sitter på centralt belägen mark som varit i det allmännas ägo länge, men som på grund av sitt läge potentiellt kan ge en betydligt bättre avkastning. För att utnyttja ett begrepp från den ekonomiska stadsgeografin: Det råder ett gigantiskt räntegap. Om utbyggnadsintressena får som de vill kommer det visuella historiska sambandet mellan det medeltida Oslo och Akershus fästning helt att byggas för.

Förre SÄPO-chefen, numera Norges riksantikvarie vid den rekonstruerade medeltida strandlinjen i Gamlebyn. Från Aftenposten.

I Norge har man nu fått en f.d. Säpo-chef som riksantikvarie. Jörn Holme inledde sin mandatperiod som riksantikvarie med att vara mycket tydligt emot utbyggnaden i hamnområdet och tydligare än någon annan försvara de historiska intressena,  Man har alltså en riksantikvarie som hörs och syns och tar strid för kulturmiljön i huvudstaden. Se mer i Aftenposten. Där sa han i november "Jeg ber Oslo kommune og de statlige eiendomsaktører om å tenke seg om en gang til. Hvis ikke, så tror jeg ettertidens dom vil bli hard" . Sedan dess har frågan nu kommit i ett nytt läge och det pågår helt nya samtal mellan Riksantikvarien och Oslo kommun.

Man kan med Lennart Tonell undra var den svenska riksantikvarien står när det gäller Stockholms framtid. Det skulle verkligen behövas en  sheriff med lite hårdare tag i stället för som nu en osynlig riksantikvarie. 

 

Laserskanning och fossila åkrar

Det kommer information om att det har utgått ett påbud att hela Sverige ska laserskannas -- ja det låter som julevangeliet. Laserskanningen kommer att skaffa fram ett helt ovärderligt material för studier av mikromorfologi -- på de preliminära bilderna från Gävle-Sandviken-trakten framträder stigar, gamla åkerindelningar etc etc. Från Tyskland finns redan goda exempel på hur fossil åkermark i tät skog kan fås att framträda tydligt efter bearbetning av bilderna.

 

Ryggade åkrar i tät skog. Från B.Sittler REVEALING HISTORICAL LANDSCAPES BY USING AIRBORNE LASER SCANNING: A 3-D MODELL OF RIDGE AND FURROW IN FORESTS NEAR RASTATT (GERMANY)-

I Norge har man på NIKU kommit ganska långt i att använda laserskanning för att identifiera fornlämningar och nu har det nyligen kommit en rapport från Dalarna på samma tema. Det ska bli spännande att få ta itu med materialet från de områden där vi redan nu känner till fossilt odlingslandskap i södra och mellersta Sverige. Men det kommer att kräva en del bearbetning av materialet