torsdag 17 juni 2010

Inga murar i Berlin

Ingen mur i Berlin 15 juni 2010

Debatten mellan kritiker och förespråkare för resiliens-teorin har ibland lett till att höga murar har rests. Se till exempel inläggen kring Alf Hornborgs kritik mot resiliensteorin för ett år sedan. Det har inte heller funnits något bra forum i Sverige där den debatten kan föras. Men i Berlin finns inga sådana murar.  I veckan hölls ett möte på Berlin Brandenburgische Akademie der Wissenschaften. Forskningsgruppen för Ecosystem Services hade inbjudit både kritiker och förespråkare för resiliensteorin till en workshop för att diskutera vilken roll som resiliensbegreppet kan ha för studier av kulturlandskap.

Det blev en mycket stimulerande diskussion, präglad av en stor intellektuell öppenhet, och 27 högklassiga presentationer där bl.a. perspektiv från politisk ekologi kunde kontrasteras mot resiliensperspektivet. Styrkan i de olika analytiska perspektiven kunde mätas mot olika empiriska material, bl.a. ett flertal intressanta studier  om äldre kvarlevande brukningsformer och landskap i medelhavsområdet.

Jag fastnade dock särskilt för Thomas Kirchhoff och hans kollegor, som granskade likheterna mellan den gamla tyska romantiska kulturlandskapsidén och idén om social-ekologiska system och därmed satte in resiliensteorin i ett idéhistoriskt sammanhang. Se även samma grupps tidigare diskussion om resiliensteorins kulturella och samhälleliga roll. Det är en typ av idéhistorisk diskussion som är självklar och nödvändig för samhällsvetare och som i viss utsträckning förs också inom ekologin, men som varit frånvarande när det gäller skärningspunkten - social-ekologiska system. Det är förmodligen det starka normativa inslaget som förhindrat den typen av självreflektion.

Bill Found och Marta Berbés-Blásquez argumenterade i sin landskapshistoriska studie av socker-rörsplantager i Karibien för att såväl makt-perspektivet och slavarbetskraftens roll kan analyseras med ett resiliensperspektiv, men att det kräver en viss revidering av de teoretiska begreppen. Det var intressant eftersom makt och orättvisa arbetsrelationer vanligtvis brukar vara lyckligt osynliga i många resilensanalyser av agroekosystem.

Betsy Beymer och Ian Bryceson, prövade och granskade resiliensteorins brist på politiska perspektiv utfrån en typ av miljöproblem som inte så ofta förekommer i resilienstudier -- ett fall av markrofferi och storskalig etablering av en räkfarm på ön Mafia i Tanzania. 

I slutdiskussionen ställdes från en av resliensförespråkarna frågan om det konceptuella ramverk som resiliensbegreppet står för verkligen kan användas för att studera de globala maktrelationer som idag spelar en allt större roll för landskap och naturresurser.

Stort tack till Thomas Plieninger och hans team som genom det breda urvalet av inbjudna öppnat för en överskridande murlös diskussion.

Inga kommentarer: