Viktiga frågor om jordbruk

I dagens DN reser Johan Kuylenstierna och Lisa Sennerby Forsse några viktiga framtidsfrågor kring svensk och internationell livsmedelsförsörjning: Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning. Ännu ett intressant och viktigt inlägg med geografer med bland författarna (Kuylenstierna är adjungerad professor vid Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi). De ställer stora och relevanta frågor och bakom många av dem lurar tunga principiella skiljelinjer. Var finns de politiker som vågar ta tag i frågan om nationell livsmedelssäkerhet? Och vem vågar utvidga det till det i vissa sammanhang ännu mer kontroversialla begreppet matsuveränitet?

Det är intressant och viktigt att rektorn för lantbruksuniversitetet står bakom detta. I samband med arbetet i valberedningen för FORMAS forskarråd slog det mig hur lite av SLUs ansikte utåt som egentligen handlar om lantbruk: visioner om lantbrukets framtid och om lantbrukspolitik. Var finns de stora och spännande idéerna om växtodling och om jordbrukspolitik i SLUs forskning?  Kan det vara så att de gamla striderna mellan förespråkare för ekologiskt jordbruk och konventionellt fortfarande påverkar debatt- och forskningsklimatet på SLU? Det som synts och hörts mest utåt från SLU när det gäller jordbruk verkar vara GMO-debatten  (+länkar till SLUs forskarblogg), som ju på ett sätt är en i-landsfråga; det finns många mycket enklare och mindre kontroveriella sätt att höja arealproduktiviteten i de fattiga jordbuksländerna.  Rätta mig om om jag har fel: jag hoppas verkligen att denna lätt ytliga utifrånspaning på ett grannuniversitet inte stämmer!!

Sammanfattningvis: det är spännande att SLU på detta sätt signalerar ett helhetsgrepp på livsmedelsförsörjning och jordbruk, nationellt och internationellt.

Stockholmsgeografer i debattartiklar

Såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet har i dagarna haft viktiga debattartiklar -- och i båda fallen hittar vi bland undertecknarna Stockholmsgeografer.

På DN-debatt i går frågade ett stort antal miljöforskare Varför brister politikerna när det gäller miljömålen? Det var inte en vanlig forskare-slår-larm-artikel utan den ställde några helt grundläggande frågor kring politiken och miljön. De undrar bl.a. om politikerna verkligen förmår förstå de ibland komplicerade sambanden mellan tekniskt-naturvetenskapliga, sociala och ekonomiska förhållanden. Det är ett problem som ständigt kommer upp, bl.a. som en kritik mot de bristande medlen för samhällsvetenskaplig miljöforskning; det hjälper inte att vi får allt bättre metoder för att mäta miljögifter, analysera klimatpåverkan etc etc om vi inte skaffar oss vassare verktyg för att förstå vilka mänskliga beslut och icke-beslut, blockeringar och särintressen, som skapar miljöproblemen. Artikelförfattarna ställer också den högst berättigade men sällan belysta frågan om det är politikernas kopplingar till särintressen som gör att de inte klarar av att föra en tydligare miljöpolitik. De menar också att politikerna måste "bryta de ideologiska blockeringar som i hög grad lämnar ansvaret för planetens framtid åt aktörerna på marknaden."  Artikeln ställer långt mer konkreta krav på politiken än vad som brukar förekomma bland de mer vanligt förekommande miljödebattörerna. Bland undertecknarna finner vi bl.a. Stockholmsnaturgeograferna Margareta Ihse och Karin Holmgren och Lundageografen Lennart Olsson, som är ordförande i Svenska Nationalkommittåen för Geografi.

I Svenska Dagbladet ställs frågan Har Sverige övergett fattigdomsmålet? Bakom debattartikeln står en grupp forskare, föreningsmänniskor och företagare, alla aktiva i samarbeten med Burkina Faso, som uppmärksammar hur biståndsminister Gunilla Carlsson i tysthet fasat ut Burkina Faso från biståndet med motiveringen bl.a. det inte finns många kontakter mellan våra länder och därför inget mervärde. Bland undertecknarna finns bl.a. kulturgeografen Lowe Börjeson, som har ett forskningssamarbete med universitet i Burkina Faso.

Bloggåret som gått 2012

Så här års är det intressant att se tillbaka på vilka blogginlägg som fångat flest läsare. Årets tio-i-topp-lista är inte lika lätt att sammanställa som fjolårets eftersom blogspot bara tillåter statistik per dygn, månad eller under hela bloggens livstid - inte per år. Här följer alltså de tio mest lästa inläggen av de som skrivits under 2012. Äldre inlägg som folk intresserat sig för under 2012 är svårare att spåra.

1. Monopol
Jag tror inte att läsarna av detta inlägg är så intresserade av just min vinkling av monopolspelet, men den bild jag använt mig av kommer högt upp i googles bildsök.

2. Vart är Stockholm Resilience centre på väg?
Detta var ett inlägg som väckte stor uppmärksamhet, men ingen debatt på bloggen (se nummer 7 på topplistan). Delvis har frågorna jag ställde där fått sitt svar genom universitetsstyrelsens beslut om placering av resilienscentret under området för naturvetenskap. I samband med detta har också utbildningen inom huvudområdet Naturresurshushållning flyttat från Systemekologi till resilienscentret. Därmed har centret tagit ett steg närmare mot en normal forsknings- och utbildningsinstitution med fokus på ett särskilt synsätt baserat på resilienstänkande. Det innebär samtidigt ett steg bort från reell tvärvetenskap i och med att en av universitetets många miljörelevanta utbildningar lagts in under centret och därmed fått en särskild status. Samtidigt betonas från universitetsstyrelsen att den nya organisationen ska möjliggöra en närmare dialog med andra forskningsinriktningar inom universitetet. Vi väntar fortfarande på att den ändrade organisatoriska tillhörigheten ska annonseras och kommenteras på centrets egna hemsidor. Då kanske det klarnar vad det konkret kommer att innebära.

3. Har Sida bestämt sig för att stödja markrofferi?
På den fråga, som ställs i rubriken för detta inlägg, har vi ännu inte fått något tydligt svar. Framförallt handlar det om kreditgarantier till planerna på en svensk sockerrörsplantage utanför Bagamoyo.Vare sig på Sidas  hemsidor eller på Agro-ecoenergy´s har det meddelats om Sida svarat på Agro-eco-energys ansökan om kreditgarantier. På Agro-eco-energy´s hemsida talas fortfarande om en plan, som går ut på att finansieringen skulle gått i lås under andra kvartalet 2012. Förutsättningen för Sidas stöd verkar vara att projektet har fått klartecken från African Development Bank, men inte heller på deras hemsidor finns några tydliga besked i ärendet, mer än att man publicerat miljökonsekvensutredningen och planerna för hur avhysningar skulle gå till (Resettlement Action Plan).

4. Flera möten om markrofferi (land grabbing)
Under våren var det stor aktivitet både från organisationer och från Sida i denna fråga, men under hösten har Sida varit märkbart tyst, medan frivilligorganisationer hållit möten, lanserat rapporter och vi TV har kunnat se filmen Land Rush.

5. Homosexualitet i Afrika
Zulukungens okunniga och icke-konstitutionella uttalanden om homosexuella fick följder i den fortsatta hanteringen av en lag om traditionella domstolar. Den blev en stridsfråga i sydafrikansk politik under 2012. Just nu kan jag faktiskt trots mycket googling inte komma fram till var ärendet egentligen ligger. Har ANC till slut dragit tillbaka förslaget från parlamentet eller inte? Även informationen om tillbakadragandet verkar vara en del av ett politiskt spel: länk. Bakom det hela ligger den gamla paradoxala alliansen mellan ANC och de traditionella ärftliga hövdinga- och kungaämbetena, som ju upprätthölls i hemländerna (bantustans) som en del av apartheid. Inte bara frågan om rättigheter för olika sexuell läggning utan också frågan om kvinnorättigheter har varit de tunga anklagelsepunkterna mot att lämna för mycket makt till de traditionella domstolarna.

6. Överklassafari och geografi
Kul att en geografisk undervisningsform blivit aktivistverktyg. Det är alltid svårt att släta över verkligheten.

7. Ingen debatt om resilienscentret?
Se ovan under 2

8. Development today varnar för getingbon
Detta inlägg från januari verkade få en stor mängd läsare först under sommaren. Alltså misstänker jag att det inte var intresset för bistånd via skatteparadis, som Development Today ville uppmärksamma, utan högst påtagliga getingproblem som ledde många läsare till detta inlägg. Jag ber om ursäkt till de läsare som önskade praktiska råd. Till dem vill jag utifrån egen erfarenhet helt enkelt ge rådet att ta en bräda och pilla ner getingboet, men hålla sig på lite avstånd. Det är sällan som det väller ut en massa farliga ilskna getingar, som man ju lätt förväntar sig.

9. Läs mitt svar i Expressen om Sida
Jag svarade på ett luddigt inlägg om markinvesteringar från Sidachefen Gorntizka. Hennes svar till mig var lika luddigt och svarade inte på vilka lärdomar Sida dragit av de problem som uppmärksammats bl. a. i Sierra Leone. Har Addax i Sierra Leone och SEKAB/Eco-energy uppträtt etiskt korrekt i fråga om lokala gruppers markrättiheter? Inte heller svarade hon sin medarbetare Anders Östman, som undrade vilken analys som låg bakom Sidas syn på sådana investeringar. Se min fråga i ett senare inlägg.

10. Storgårdar med träldrift - den nya ortodoxin?
Det händer spännande saker när det gäller att förstå arbetsorganisation och beroendeförhållanden under medeltiden i Skandinavien. Men ibland blir modellerna en tvångströja. Hur organiserades egentligen arbetet på de stora jordegendomar som bevisligen fanns under äldsta medeltid? Jag har svårt att se regelrätt slavdrift av stora domäner som ett fungerande och dominerande system i skandinaviskt miljö. Det finns så många andra sätt för jordägarna att få folk att arbeta och att tillgodogöra sig överskottet.

Av de äldre inlägg som varit populära även i år finns förstås många av de som handlar om sockerrör i Tanzania. Annars är det särskilt de från 2008 om durra och durrabrännvin som märkts under senare delen av hösten. Jag misstänker att det är Mo Yans roman Det röda fältet, som är förklaringen till det uppblomstrande intresset för durrabrännvin. Bokens titel  红高梁  skulle i direktöversättning heta Röd durra och utspelar uppenbarligen på ett bränneri för durrabrännvin.

Vad pågår mellan SIDA och VR?

Här sitter kollegor och väntar på besked om deras forskningsansökningar till SIDA. Beskeden utlovades först till november och sedan till vecka 51. Nu meddelas på SIDAs hemsida att eftersom regeringen beslutat att uforskprogrammet ska flyttas till VR från den 1 januari så kommer i stället VR att fatta beslut i slutet av januari....  Det hänvisas till VRs hemsida, men där finns just nu inga nyheter om detta.  (Se dock länkt i VRs kommentar nedan-- tilllagt 20 dec 2012)

Och varför fattade inte SIDA beslut före årets slut? Därom ges inga besked. Vad är det som pågår?

Så här står det på SIDAs hemsida idag:

"2012 års UForsk-utlysning

Regeringen har beslutat att Sidas program för utvecklingsforskning, Uforsk, i sin helhet ska överföras till Vetenskapsrådet från den 1 januari 2013. Det betyder att Vetenskapsrådet kommer att hantera alla ansökningar, beviljningar, utbetalningar och rapporteringar efter detta datum. På grund av detta kan inte Sida ge några besked om resultatet av årets Uforsk-omgång. Vetenskapsrådet har intentionen att för 2013 följa Sidas bedömningsprocess under 2012 men beslut fattas av Vetenskapsrådets generaldirektör i slutet av januari. Vetenskapsrådet kommer därefter meddela vilka ansökningar som beviljas bidrag. Vi ber om överseende med de problem denna överföring medför och arbetar tillsammans med Vetenskapsrådet för att göra den så smidig som möjligt.

• Mer information på Vetenskapsrådets hemsida "

Politisk ekologi på franska: : "La political ecology"

Denis Gautier och Tor Arve Benjaminsen har nyligen i en antologi presenterat politisk ekologi för en franskspråklig publik. Det är välkommet och intressant även för oss som tror oss ha ett någorlunda aktuellt grepp om vad som i den engelskspråkliga litteraturen menas med forskningsinriktningen politisk ekologi.

Evironnement, discours et pouvoir. L’approche Political ecology.
Denis Gautier,Tor A. Benjaminsen (editors).
Éditions QUÆ 2012.

Det är egentligen märkligt att det ska behövas en sådan sammanfattning. Dels är det märkligt att det ska finnas sådana språkbarriärer att ett så centralt begrepp i den engelskspråkliga litteraturen inte har trängt in den franska samhällsinriktade miljöforskningen. I Dictionnaire de la Géographie (Levy & Lussault eds 2003)  finns det inte med som uppslagsord eller i registret - och detta trots att detta uppslagsverk på många andra punkter är mycket följsamt mot de senaste anglofona trenderna. Men det är också märkligt med tanke på att franska geografer och antropologer på många sätt är föregångare på området.

Men en av förklaringarna kan kanske ligga just i det att den franska geografin aldrig på samma sätt har gått i samma naturdeterministiska och malthusianska spår, som under en lång tid dominerade brittisk och amerikansk miljöforskning inom geografin. Politisk ekologi som stridsrop har helt enkelt inte behövts i samma utsträckning i fransk geografi, som alltid varit mycket uppmärksam  på de kulturella och politiska realiteter som styrt naturresursutnyttjandet. Jag tycker mig ha märkt denna motsättning - om än i bland subtilt - på möten i Östafrika där franska och brittiska geografer träffats. Gautier och Benjaminsen lyfter också fram hur franska antropologer som Meillassoux och Emmanuel Terray faktiskt har lagt grunden för en anglofona politiska ekologin.

Intressant är också att Gautier och Benjaminsen väljer att introducera begreppet med det engelska political ecology i stället för,  det som man tycker vore den språkligt enkla översättningen, écologie politique. Men det har på franska kommit att syfta på grön politik, dvs har sin hemvist i politikens värld. Jag drar mig till minnes ett sakkunnigutlåtande vi fick från Vetenskapsrådet på ett projekt som hade politisk ekologi i rubriken. "Politisk ekologi (studium av miljöpartister??)" stod det i sakkunnigutlåtandet, som hade hamnat inom naturvetenskap eftersom jag hade tryckt på om att det borde ha en tvärvetenskaplig bedömning.

I förordet får vi också en intressant värdering av sådana franska giganter på området miljö-jordbruk-tredjevärlden som Pierre Gourou och René Dumont. Författarna kommer fram till vad som skiljer dem från den politiska ekologin trots att de på många sätt i sin forskning hade många likartade drag med det som senare skulle komma att bli politisk ekologi.

De olika kapitlen som ger exempel på tillämpning av begreppet på olika konkreta problem har en ypperlig författarblandning med afrikanska, amerikanska, norska och franska politiska ekologer. Det är intressant att se vad som händer när man utmanar den anglofona dominansen med en ny skärningspunkt mot ett annat (före detta? ) världsspråk.

Lodén om Mo Yan: Skarpt formulerad förvåning

Läs inlägget av universitetets sinologiprofessor i Dagens Nyheters kulturdel idag. Det är en skarpt och insiktsfullt formulerad artikel kring den politiska i valet av Mo Yan. Torbjörn Lodén hänvisar till sansade och omdömesgilla personer i Kina:

"De tycker att Mo Yan är en mycket bra författare, en av de allra bästa i Kina under de senaste trettio åren, och de ser inte priset som någon skandal. Men de är ändå förvånade över att Svenska Akademien, som man ansett står upp för det fria ordet och mänskliga rättigheter, ger priset till en författare som är så följsam mot regimen att han deltar i hyllningarna av Maos Yanantal.  -- Jag delar deras förvåning", skriver Lodén.

Resiliensbok till rabatterat pris

Jag har tidigare bloggat entusiatiskt om en bok som diskuterar resiliensbegreppet ur ett kulturlandsskapsperspektiv: Resilience and the cultural landscape

Nu finns boken till rabatterat pris: se mer på denna länk.

Observera också att du kan få fatt i boken gratis som ebok om du jobbar på ett universitet som inkluderat boken i sin eboksamling. Det gäller t.ex. på Stockholms Universitet.

Kommunal utrikespolitik och relationella rum

Jag skrev för länge sedan ett blogginlägg om att exemplet med de då kommunalägda afrikaföretagen var en tydlig illustration till begreppet relationella rum -- att kommunalpolitik blivit utrikespolitik, och att globala frågor tränger sig in kommunalfullmäktige.

I och med att det kommunalägda energiföretaget SEKAB sålde sina afrikaföretag för  400 kronor för tre år sedan borde etanolprojekten i Afrika sluta vara ett spöke i kommunalpolitiken, men genom domar i förvaltningsrätten har frågan aktualiserats sedan dess.

Nu framkommer i Örnsköldsviks allehanda att kopplingen till det kommunala fortfarande spökar. Ett vagt hopp om att få tillbaka en liten del av de gigantiska kommunala överföringarna till SEKABs afrikaföretag har hittills hållits vid liv genom ett avtal om att SEKAB ska få köpa billig etanol och få tillbaka en del av vinsten om det blir något. Men de avtalen har omförhandlats tre gånger, till SEKABS nackdel och utan att SEKABS ägare varit informerade,  som ett led i försöken från Eco-development och Agro Eco-energy Tanzania att få andra finansiärer intresserade att investera i sockerodlingarna utanför Bagamoyo. För att göra sockerrörsplantagerna mera intressanta för andra finansiärer har man alltså tagit steg mot att det kommunägda SEKAB får allt mindre chanser att få tillbaka skattebetalarnas pengar. Då hör det till saken att förvaltningsdomstolen klargjort att de kommunala besluten om stöd till Afrikaäventyren var olagliga.

Läs

Ingen återbäring från Afrika
Elvy kände inte till avtalen

Kartor med retorisk kraft

Två kartor återkommer nu ofta i olika sociala medier som kommentarer eller ska vi snarare säga apeller i Palestinafrågan. Sällan har kartografin drabbat med så stark retorisk kraft och gett upphov till så många följdfrågor.





Efter FNomröstningen började så denna cirkulera.





se mer på

http://en.avaaz.org/s/sWlbab