Don Mitchell guldmedaljör

Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi beslöt i tisdags att tilldela Don Mitchell Anders Retzius medalj i guld. Det är han värd!!!!  Det betyder också att vi kan se fram emot ett spännande seminarium på geografernas högtidsdag Vegadagen den 24 april. Don Mitchells sociala strip tease av det vackra kaliforniska landskapet genom upptäcktsresor bland de underbetalda latinamerikanska gästarbetarna,  som utan att synas skapat landskapet med sitt arbete,  är redan den värd en hyllning av samma kaliber som den som mötte Nordenskiöld när han den 24 april 1880 anlände till Stockholm med sitt fartyg Vega efter att ha seglat runt hela Eurasien.

Men Don Mitchell har fortsatt att med grundligt fältarbete och teoretisk skärpa analysera stadsrummet utifrån ett rättviseperspektiv och bidragit med nydanande teoretisk och metodisk utveckling av landskapsforskningen. Han har gjort landskapsforskningen och geografin synlig i kritisk samhällsvetenskap och gjort kritisk samhällsgeografi till ett viktigt redskap i landskapsläsandet. Läs t.ex. hans läsanvisningar till landskapet i New Axioms for Reading the Landscape.

Slussen

Gula gången. Stängda toaletter till vänster. Fallfärdig kanske, men mörk och illaluktande? Bild från Wikipedia.

Jag har inte på allvar satt mig in i de olika alternativen för ombyggnad av Slussen, som just nu diskuteras. Men jag vet att man i den nuvarande Slussen kan finna ett flertal olika gångstråk, varav flera går att passera med barnvagn och flera erbjuder fantastiska vyer in mot Mälaren eller ut mot Saltsjön.  Nu utlovas i stället hissar för den som kommer med barnvagn. Om det var något jag lärde mig när jag drog barnvagn så var det att undvika nedkissade hissar..... Och jag ser inte fram emot att vara hissberoende i rullator eller rullstol.

Nu skriver centerpartiets Per Ankersjö i Svenska Dagbladet under rubriken Myter och lögner sprids om nya Slussen:

"Slussen är också viktig som symbol och mötesplats. Därför är det för mig fullkomligt obegripligt att vissa politiker och stora delar av kultureliten kan ägna så mycket tid och kraft åt att hylla platsen som blivit stadens största pissoar. De som skyndar genom mörka, illaluktande och fallfärdiga betongtunnlar på väg hem en fredagskväll har förmodligen föga förståelse för gula gångens eventuella kvaliteter.

  Den charm som en gång fanns i Slussen är sedan länge försvunnen. Det handlar istället mycket om nostalgi."

Det är ett gammalt planeringstrix att först låta något förfalla och sedan säga att det måste rivas för att det är så förfallet. Slussens underhåll är eftersatt och det bildas droppstensbildningar på många håll. De förut så välskötta bemannade toaletterna i Gula gången är stängda. Men brist på underhåll och stängda kommunala toaletter, kan väl inte användas som ett argument för att automatiskt bygga nytt? Och hur ofta  går de, som med skräck beskriver Slussen som en canossagång genom nedpissade betongtunnlar, faktiskt genom Slussen hemåt en fredagkväll?

Geograf blir prorektor i Uppsala

Grattis Anders Malmberg, som från januari axlar ansvaret som prorektor i Uppsala.

Forskarna är inte ovilliga att föra ut sina resultat

Nu har Second Opinion publicerat min något längre ilska (än min blog i förrgår) över DN-s slafsiga skriverier om forskarsamhället och tredje uppgiften. Jag menar att medierna själva, och inte minst DN-s märkliga bevakning av samhällsvetenskap och humaniora,  har ett stort ansvar för att inte forskningsresultat och forskarnas bedömningar kommer ut.  Läs Forskarna är inte ovilliga föra ut sina resultat.

Missnöjd historiker är inte representativ för forskarna

I Dagens Nyheter idag skriver Fredrik Söderling att Forskarvärlden misslyckas med kravet på öppenhet.  Han skulle ha valt ut forskare för intervju med lite större omsorg och lägga ner lite mer jobb på frågan. Varför inte intervjua lite fler forskare än en historiker som säger sig bli utskälld för att han populariserar vetenskapliga fakta?

Alternativt Nobelpris till GRAIN

Samtidigt med Nobelprisutdelningen så delar stiftelsen Right Livelihood Award ut det som har kommit att kallas det alternativa nobelpriset.  --  Denna gång går ett av priserna till GRAIN, som nu i tjugo år har uppmärksammat och stött småjordbrukare och folkrörelser som vill försvara lokalt och uthålligt jordbruk mot markrofferi och storföretagsintressen. På hemsidan www.farmlandgrab.org samlar de nyhetsrapporter om pågående markaffärer och överenskommelser mellan storbolag och regeringar.

I samband med detta ordnar stiftelsen också ett seminarium på temat Land Grabbing and the Global Food Crisis: The Swedish Connection på Kulturhuset i Stockholm den 6 december på kvällen. De svenska kopplingarna består inte bara av sockerplantage-planerna innanför Bagamoyo i Tanzania, som jag har uppmärksammat på denna blog. Gunnel Axelsson-Nycander från Svenska Kyrkan kommer att behandla ett biobränsleprojekt i Sierra Leone där Swedfund är iblandat och Renée Vellvé från GRAIN kommer att ta upp kopplingen till bl.a. svenska pensionsfonder.

Gentrifiering i Stockholm, Göteborg och Malmö

Visst känner vi alla till att områden i staden gentrifieras. Gentrifiering betyder att de som flyttar in är rikare än de som flyttar ut. Kollegor från Lund och Umeå har nu analyserat detta i detalj i Stockholm, Göteborg och Malmö. Här får vi i färgkartor klara och exakta uppgifter om det som vi annars bara ser i villaannonsernas priser och flera finkrogar i gamla arbetarstadsdelar. I Stockholm tänker man gärna på Söder, men lika mycket handlar det om att de gamla höginkomstområdena ytterligare har stärkt sitt försprång genom att de som flyttar in är rikare än de som flyttar ut.  Författarna analyserar också drivkrafterna bakom denna kraftiga omstrukturering.

En länk till en av Stockholmskartorna hittar du här.

Artiklen är antagen i Annals of the Association of American Geographers som är en av de högst rankade av geografitidskrifterna. Grattis till Karin Hedin, Eric Clark, Emma Lundholm och Gunnar Malmberg! Karin var doktorand  i Lund när hon jobbade med detta, men satt faktiskt hos oss i Stockholm så vi känner oss i alla fall lite delaktiga.

Läs Neoliberalization of Housing in Sweden: Gentrification, Filtering, and Social Polarization

Agro EcoEnergy (T) Limited

I början av året upptäckte jag att det svenska biobränsleföretaget i Tanzania än en gång ändrat namn: SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania. Den uppmärksamma bloggläsaren vet att jag försöker följa hur svenska intressen fortskrider med sina planer på sockerplantager i Tanzana.

Det märkliga är att när SEKAB en gång i tiden höll på med detta 2008 och 2009 så var varumärket synligt och det gick att hitta filmer och massor av information om hur afrikaäventyren gestaltade sig på SEKABS hemsidor. Om man vill ha samma information idag krävs ett rent detektivarbete.

Nu upptäcker jag att företaget idag uppträder under ännu ett namn: Historien från 2009 och framåt blir alltså: SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania = Agro EcoEnergy (T) Limited. Att få reda på vad det företaget håller på med är betydligt krångligare än när SEKAB stod bakom planerna.

För detta företag (som alltså är inne på sitt fjärde namn) jobbar bland annat  en "Resettlement Action Plan Consultant".  Det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att man verkligen planerar avhysningar av de som nu bor och odlar i de områden där de svenska plantagerna ska skapas.

Dagens industri allt sämre som landskapsforum

Våren 2008 uppmärksammade jag att Dagens industri var en utmärkt landskapstidning. I nästan varje nummer kunde man läsa om företag och framåt entreprenörer som på olika håll i världen var inblandade i att med aktieägares och investorers hjälp vara med om att omvandla landskap vare sig det gällde svartjordsbältet i Ryssland, svenska skogsföretag i Brasilien eller biobränsleäventyr i Afrika. Av dessa tre exempel är det väl mest skogsföretagen som fortfarande har lite medvind. Dagens nummer är samma besvikelse för landskapsforskaren som mina stickprov varit under det senaste dryga året. "Norske skog vinnare i Oslo efter stark delårsrapport" är det närmaste jag kommer landskapet.

Har luften gått helt gått ur alla förväntningar om att råvaror och fastigheter, skog och jord,  är en intressant kontrast till IT-bubblor? Det kan ju förstås vara så att mina stickprov har missat nåt, men jag anar en finansiell logik bakom bakom att vi inte längre kan få se så mycket landskap i Dagens Industri. Jag kan bara minnas någon enstaka vingård när jag tänker tillbaka på det senaste året.

Räcker maten till 9 miljarder?

Ingen har väl missat att vi i dagarna har blivit 7 miljarder människor på denna planet och prognosen till 2050 säger att vi då - om mindre än 40 år - kommer att vara 9 miljarder. Räcker maten? Kan världens jordbruk då förse oss med livsmedel?

En del är pessimistiska och ser den ökande folkmängden som drivkraften till dagens svältkriser  Se t.ex debattartikeln Ökad folkmängd bakom svält i Sydsvenska Dagbladet.

Samtidigt så menar t.ex. George Monbiot att befolkningsproblematiken är ett mycket mindre problem än konsumtionen.   -  Inte undra på att de rika är så besatta av befolkningsfrågan,  twittrade han och hänvisade till sin blog i Guardian.

Nyligen publicerade Jonathan Foley och hans medförfattare artikeln  Solutions for a cultivated planet . De menar att jordbruksproduktionen skulle kunna fördubblas och att man samtidigt skulle kunna reducera jordbrukets negativa miljökonsekvenser, allt inom ramen för de 12 procent av jordens yta som redan idag är uppodlade.

På måndag den 7 november kommer Jonathan Foley till Stockholm för ett möte i regi av Svenska Nationalkommitteen för Geografi: Global food security: biophysical and and social limits and opportunities. Mötet är öppet för allmänheten, men se till att anmäla dig, så kan du uppdatera dig på det vetenskapliga underlaget till ett svar på rubrikens fråga,