Just som man trodde att det svenska biobränsleäventyret var över så börjar det hända konstiga saker. Ett antal forskare, däribland SEIs och resilienscentrets direktör Johan Rockström, skriver ett debattinlägg i GP och kritiserar dem som har kritiserat SEKABs idéer. Det är ett märkligt inlägg. Jag förstår inte vad de vill ha sagt. De vill ha en biobränslesatsning i Tanzania som är bra för de fattiga, bra för miljön och bra för koldioxidbalansen. Ja det vore väl kul om det gick att ordna, men det är ju just bristen på hänsyn på alla dessa kanter som gör att SEKAB har fått så mycket kritik. Något annat har väl inte kritikerna kritiserat? Vad är det egentligen skribenterna i GP vill ha sagt? Vill de försvara SEKABs sätt att lösa detta (med plantager och avhysningar) ? Hur ser den biobränslesatsning ut som tillfredsställer alla dessa krav? Menar de verkligen att SEKAB var på väg till en sådan miljömässigt och socialt försvarbar satsning?
Lite mera rakt på sak är Stockholm Environment Institute som genom sitt Tanzaniakontor i tidningen Guardian i Tanzania (följ länken till Biofuel-Arvidson)i förrgår uttrycker tydligt att det är SEKABs strävanden de vill stödja.
Från Dar es Salaam kommer vidare rykten om att SEKAB-kontoret där inte alls är på väg att läggas ned, vilket sades i pressmeddelandet här. I stället sägs att de jobbar för att hitta en annan finansiering. Och var står SIDA?
Lars Johansson, som följer debatten både i Tanzania och i Sverige ger lite mer bakgrundsinformation och debatterar frågan i sin blog. Läs den så kanske ni blir lite mer kloka (eller mer förvirrade) på denna konstiga härva. Äventyret är uppenbarligen inte slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar