Torbildning norr om Pajala (ur Hättestrand och Stroeven 2002) |
Sedan dess har naturgeografiska kollegor på tunnelbanan och i andra korta möten grymtat något om att isen på vissa ställen inte alls rörde sig utan låg som ett djupfrysande täcke över den gamla marken från den förra interglacialen. Det skulle innebära att den mark som kan ha trampats av människor för 125 000 år sedan skulle legat kvar så gott som ostörd. Jag har på sistone frågat en del arkeologer om de har koll på detta, men det verkar inte som om det är vida känt. När jag häromsistens försökte förklara djupfrysningen för en sunt skeptisk arkeolog märkte jag min egen dimmighet i frågan och var tvungen att vända mig till sakkunskapen i geohuset. Redan 1994 skrev Johan Kleman om detta i en artikel. Den var inte så lätt att förstå, men när Johan hänvisade till Clas Hättestrands och Arjen Stroevens artikel från 2002 (som jag har knyckt bilderna ifrån), så trillade tioöringarna ned. Såna bergsklackar har jag sett förr, men aldrig i Sverige, utan i östra och södra Afrika, där s.k. torbildningar är vanliga. (En inlandsis, som rör sig, skulle väl antagligen rasera torbildningarna på nolltid). När jag ser på bilden ovan tänker jag på klippdassar, som i Botswana och Zimbabwe gärna bor i sådan formationer. Men bilden nedan, av de djupt vittrade bergen i Pajala påminner mest om bergen i Kalle Anka. Nu svarar vännen arkeologen i ett mail att man kanske skulle kunna hitta boplatslägen på läsidan av dessa tor-bildningar. Finns det några arkeologer som har kollen på var dessa ytor finns och har varit ute och letat?? Vem hittar den första boplatsen?
Kalle Anka-berg från Canyonlands ? Själv tänker jag mest på en pufform som låg under en sån där samling i Botswana när jag skulle leda en grupp studenter upp på ett krön. Den som en gång hört en pufform puffa glömmer det inte.... Tack Clas och Arjen som jag knyckt bilderna från ur uppsatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar