lördag 1 november 2008

Durrabrännvin

Jag utlovade i min ögeografiska blog en fortsättning på min durra-blog. Här kommer den:  På ön Quemoy/Kinmen, som hör till Taiwan, men samtidigt är en del av provinsen Fujian, odlades sedan gammalt durra, jordnötter, vete och sötpotatis. Durrans roll är naturligtvis avhängig av att den klarar sig bra i det torra klimatet på Kinmen (liksom den gjorde i Sudan där den först kom att odlas). Efter de kinesiska (Folkrepubliken Kina) bombningarna, som inleddes 1958, satsade Formosa-kina ( idag Taiwan) stort dels på militär uppladdning, dels på självförsörjning. Historien bakom durrabrännvinet kommer in som en del av denna politiska historia om kalla kriget. En kinesisk affärsman, med bakgrund i Singapore och Sydostasien kom hem till Kinmen/Quemoy och såg affärsidén i att bränna brännvin av durra. Den general som hade ansvaret för Quemoys försvar fick smaka på brännvinet och fann det en alldeles utmärkt ersättning till det kinesiska risbrännvinet, Med tanke på att Taiwan höll 100 000 soldater på ön, ständigt beredda på ett krig mot Maos Kina, så insåg man också att det fanns en stor marknad.

Jag kan nu, efter en fredag-lördag på Kinmen konstatera att Kinmen Kaoliang liquor håller en hög klass. Smaken påminner, konstigt nog mer om grappa, eller grekernas raki, än om risbrännvin, som jag minns som lite ruttet och finkelartat i smaken. Kaoliang, det kinesiska ordet för durra/sorghum har nu kommit att helt bli förknippat, inte med durra, utan med durrabrännvin, eftersom durra inte är någon viktig matgröda på Taiwan eller i Kina.

Hu Hsi-Feui på Kinmens jordbruksforskningsinstitut förevisar den durra som utvecklas vid institutet på grundval av de lokala typen av durra, men berättar samtidigt att bränneriet menar att det blir godare brännvin av den ursprungliga sorten.
Vi kan alltså tacka kalla kriget för att den utmärkta drycken Kaoliang komit till och funnit en marknad och att den från Afrika kommande grödan durra blivit den viktigaste grödan på Kinmen. Sambanden mellan politik, ekonomi, livsmedel. markanvändning och ekologi bjuder ständigt på nya överraskningar. Ganbei!! Skål!


Den ålderdomliga, men energi- och arbetsbesparande metoden att låta förbipasserande boskap, foror, eller Isuzubilar sköta tröskningen tillämpas fortfarande på Kinmen (Foto 1 nov 2008).

Inga kommentarer: