Resemetaforer -- allmänna i näringslivet eller gäller det bara svartjorden?

Det går dåligt för det svenskägda bolaget Black Earth Farming som driver jordbruk på 227 000 hektar i Rysslands svartjordsbälte. Aktiens värde har sjunkit från 51 kronor till dagens 5 kronor och 20 öre....

Jag läser om det på Jordbruksaktuellt:

-- Det har varit en besvärlig resa att utveckla jordbruksmark som inte varit i drift på många år, säger Torun Litzén, chef för investerarrelationer på Kinnevik i en kommentar till Dagens Industri.

Konkurrenten Agrokultura (tidigare Alpcot Agro och innan dess Alpcot Russian Land Fund) går det också dåligt för, men för snart sex år sedan spådde man där en annan resa:

- Jag tror att det blir en makalös resa, i Ryssland kostar jorden cirka 3.000 kronor per hektar, i Sverige kostar motsvarande jord 50-60 000 kronor. Men det tar tid att få struktur på jorden, den har varit vanskött sedan 1920-talet. Den stora grejen är inte spannmålen, utan värdetillväxten på jorden, säger Ericsson-greven Archibald Hamilton.

Det skrev jag om i denna blog i mars 2008

Min slutsats är att man inte bör anmäla sig till en gruppresa ledd av Svartajorden-bolagsdirektörer. Det verkar inte funka vare sig med markspekulationen som Hamilton trodde på för sex år sedan och eller med en lönsam jordbruksdrift. De två sakerna hänger naturligtvis ihop. Hur länge kan man skylla på att man inte får ordning på marken? Läser man årsrapporterna från Black Earth farming påminner de närmast om den utveckling som Tony Weis skrev om i artikeln The accelerating biophysical contradictions of industrial capitalist agriculture. Tunga maskiner leder till kompaktering och så måste man bearbeta jorden ännu mer. Den ensidiga satsningen en gröda leder till mer ogräs och så måste man spruta ännu mer osv osv. Ja det verkar vara en tung resa, som inte gynnar vare sig jordens livsmedelsproduktion eller förväntansfulla svenska aktieägare.

Mandela, Alexandra, släkt och vänner

Hanna och Philda Aphane i Alexandra juni 2004

Av de många kommentarer, tankar och minnen som publiceras om Mandela är det en artikel som griper mig särskilt. I Mail&Guardian rapporterar reportern Sipho Kings från Johannesburgstadsdelen Alexandra om hur invånarna där minns Mandela : Where Mandela used to dance.: 

Across the road from his house, 85-year-old Peter Rermo smiles when he thinks of Madiba. "When he spoke, people would come from all over to listen to him. After that he would dance." He laughs when asked if Madiba had his characteristic shuffle back in the day – "Yes."

Alexandra har en helt speciell roll i apartheids stadsplanering. Det är undantaget som bekräftar regeln. I den i början av 1900-talet välplanerade stadsdelen ägde svarta afrikaner ursprungligen sin mark och bodde i välordnade villor. Men den typen av stadsdelar passade dåligt in i apartheids stadsplanering. I den liknande stadsdelen Sophiatown i Johannesburg avhystes alla invånare på 1950-talet och från District Six i Kapstaden avhystes 60 000 invånare under 1970-talet. Av olika skäl kom avhysningarna aldrig till stånd i Alexandra, men de gamla villaägarna förlorade sina lagfarter eftersom svarta inte kunde äga mark, och en okontrollerad kåkbebyggelse fyllde efterhand ut mellanrummen mellan de gamla villorna.

Alexandra avhystes aldrig men de gamla fastighetsägarna förlorade sina lagfarter och idag är den endast med möda man kan urskilja de ursprungligen välordnade små tomterna och  villorna. I stället fylldes alla mellanrum med skjul och kåkar som i Johannesburgs andra kåkstäder. 

I Alexandra möts för mig också de personliga minnena med det politiska och det vetenskapliga på ett helt speciellt sätt. Min syssling Michael Hathorn tog, tillsammans med sin fru Margaret Cormack och ett annat läkarpar, över ansvaret för en klinik här i mitten av 1950-talet. Som antiapartheidaktivister var deras möjlighet till statliga anställningar begränsade när de var färdiga med sina examina. Vid kliniken i Alexandra kunde de förena sitt intresse för socialmedicin med aktiviteter mot apartheid. De publicerade en artikel i Lancet 1955 om sina erfarenheter under rubriken Medical care in a South African Township och en av de fyra läkarna på Alexandra-kliniken, Mervin Sussner gav 2006 en självbiografisk skildring av tiden i Alexandra i artikeln  A personal history: social medicine in a South African setting, 1952–5. Michael lämnade Sydafrika under 1960-talet och bor nu i London.

I artikeln Why Alexandra survived apartheid ges en kort bakgrund till Alexandras historia och där hänvisas också till arbeten av en annan kär och nu saknad släkting. Pauline Morris  (1946-2013) var geograf och stadsplanerare och publicerade 1981 ett grundläggande verk A history of black housing in South Africa,. Hon var en intellektuell guldgruva i allt som rörde Alexandra, Soweto och andra svarta bostadsområden i Johannesburg, och jag besökte henne alltid i Johannesburg på mina sydafrikaresor. 

I Alexandra växte också min Fisksätragranne och vän Nkutu Moalosi upp. En kall juninatt 2004 bodde jag tillsammans med min dotter Hanna i Alexandra hos hans gästfria storasyster Philda Aphane.Hon bodde då kvar i det hus som släkten en gång ägt. Det var inte lätt att i röran av tillbyggnader och skjul runt huset förstå vad som var kvar av den gamla tomten och det ursprungliga  huset, men det gick. Vita sydafrikaner på konferensen vi var på väg till var exotiskt förundrade över vårt val av övernattning och verkade närmast överraskade över att vi hade överlevt.... Både Nkutu och Philda är nu borta.

Alexandra är också en viktig plats i Sydafrikas musikhistoria. Hugh Masekela växte upp där och den som vanligtvis inte lyssnar vare sig på kyrkomusik eller mässingsorkestrar bör ge Alexandra Brass Band en chans.

Vredens lingon

Vredens druvor är en roman av John Steinbeck om fattiga arrendebönder som drivs från sina gårdar i Oklahoma och blir arbetskraft på vingårdarna i Kalifornien. Charlotta Hedberg har passligt lånat titeln till sin studie om thailändska bönder som plockar bär i de norrländska skogarna.

Idag har vi fått veta att FORMAS beslutat stödja hennes treårsprojekt som har titeln
Vredens druvor? Effekter av bärindustrins globala arbetsrörlighet på landsbygdsutveckling i Sverige och Thailand
.
Den lyckade ansökan till FORMAS är resultatet av ett förprojekt, där Lotta Hedberg med medel från Forum för Asienstudier vid Stockholms Universitet  kunde resa till Thailand för att skapa kontakter med thailändska geografer. På det sättet har hon planerat för ett gemensamt projekt där effekterna av bärplockarmigrationen kan studeras både i den norrländska landsbygden och i den thailändska.

Lottas studier kring bärplockarna har i preliminär form publicerats i uppsatsen Translokal landsbygd: När bärplockarna kommer till byn och hon har dessutom nyligen i debatterat i Svenska Dagbladet hur den svenska migrationspolitiken bäddar för människohandel.

Grattis Lotta till att fått igenom ett högaktuellt och högkvalitativt projekt som visar på geografins styrka att kunna hantera globala och lokala frågor i ett och samma projekt!

Läs mer om Lottas projekt på hennes hemsida.

Idéhistoriker och geograf förundrade över Microsofts sära skrivning

Kan inte undanhålla bloggens läsare följande twitter-konversation:

Protester mot hedersdoktor

Olav Thon har i Norge gjort sig känd som mannen av folket, som började sin karriär med att sälja rävskinn och nu är mångmiljardär. Foto Ulf Larsen Wikipedia.

Det kan ha sina uppenbara problem när universitet utser hedersdoktorer främst för att de gynnat universitetet eller regionen. Senast som detta kom på tapeten var när Göran Persson utsågs till hedersdoktor i Örebro. Nu kommer från Norge rykten om något som inte figurerat så mycket i svensk press, men väl i den norska lokaltidningen Hallingdølen och som jag ser nu - i värmländsk press. När den norske affärsmannen Olav Thon (från Ål i Hallingdal) i mars utsågs till hedersdoktor vid den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Karlstad Universitet motiverades det så här:

"Olav Thon har visat stort samhällsengagemang. Han har under senare år, i samarbete med flera privata och offentliga aktörer – däribland Karlstads universitetet – starkt bidragit till att fördjupa samarbetet mellan Värmland och Osloregionen." LÄNK

Det var kanske inte då så lätt för kollegorna i Karlstad att förutspå att Thons samhällsengagemang senare skulle ta sig uttryck i att han i valkampens slutskede i Norge gick ut med helsidesannonser där han stödde det främlingsfientliga Fremskrittspartiet. 66 anställda vid Karlstad universitet tackar nej till högtiden och fem av dem har uttryckligen angett att det för att Thon utses. Även biskop Esbjörn Hagberg tackar nej till installationshögtiden "med anledning av de värderingar Olav Thon står för genom att han ställer sig bakom Fremskrittspartiets invandringspolitik" (Värmlandsnytt).

Enligt Värmlandsnytt lovar universitet bot och bättring. Se också debattartikel i Värmlands Folkblad.

Vänd upp och ned på vedertagna sanningar

I går var det professorsinstallation och doktorspromotion på universitetets årshögtid i Stadshuset. Som vanligt var det en mycket välorganiserad, spirituell, bitvis mycket rolig (särskilt studentsångarnas framförande av en litania till åskan på finska) och vacker ceremoni. All heder åt Inga Horndahl och hennes team från konferensservice som höll i det hela!!


Jag hade av fakulteten fått det mycket hedrande uppdraget att vara promotor för samhällsvetardoktorerna. Efter lite trixande lärde jag mig till slut hur man fick lagerkransen att sitta fast. Innan jag fattade hur det skulle gå till var det en del doktorer som på grund av min fumlighet tvingades att med stelt huvud och koncentrerad gång försöka få en löst ovanpåliggande krans att balansera under applåderna och skridandet nedför trappan.  Det gällde att först utvidga kransen något  och sedan trycka den rejält ner över huvet. Även min egen krans fick jag efter en stund dra ner ordentligt så att jag inte fick nackspärr av balanserandet. Sammanlagt tre hedersdoktorer och 43 nya samhällsvetardoktorer fick på det sättet tecken på sin nya värdighet.

Jag hälsade dem slutligen med följande harang:

"Kära nyblivna doktorer! Den samhällsvetenskapliga fakulteten är stolt över er. Ni har gett viktiga bidrag till en förståelse för människan som samhällsvarelse och för de institutioner och strukturer som ibland begränsar och ibland möjliggör ett bättre samhälle. Listan över de vetenskapliga frågor ni valt att studera visar också att vår fakultet inte sitter i något elfenbenstorn utan lever mitt i storstadens globala vimmel av angelägna samhällsfrågor.

Nu lyckönskar vi er men vi påminner er också om ert ansvar, var ni än fortsätter er gärning. Er utbildning har gett er verktyg till vetenskaplig skärpa på säker empirisk grund. Bär också med er det kritiska förhållningsätt som hör vetenskapen till! Var beredda att vända upp och ned på vedertagna sanningar och på att ställa de nya frågorna!"

Se filmen från högtiden här

Medelklass-safari.....

Jag har tidigare bloggat från mina hembygdstrakter om den oväntat kontroversiella överklassafarin i Solsidan.

Därför vill jag inte undanhålla mina läsare den fortsatta utvecklingen, som noterades på Fisksätra station i morse. Solsidan-borna är inte snarstuckna utan antar utmaningen genom att ge överklassbegreppet en ny innebörd. Nu finns dessutom möjligheten till en något kortare och mindre ansträngande medelklassafari. Dock finns ingen underklass.....

Efteranmälan kan ske idag på solsidanrunt.se

Vad är tankbevattning?

En tank i Tamil Nadu -- källa: Wikipedia

Jag har alltid förundrat mig över att forskare som skriver om bevattningssystem i Indien och på Sri Lanka använder ordet tank om det som vi nu skulle kalla dämningar eller vattenreservoarer. I engelskspråklig internationell bevattningsterminologi används ordet "reservoir" men många som skriver om Indien använder alltså ordet "tank". När samma fenomen ges olika namn i olika delar av världen fast man skriver på samma språk, så blir det inte lätt att skaffa sig en globalhistorisk förståelse för landskapshistorien.

Nu har jag fått hjälp att fatta av kloka kollegor som medverkar i en kommande bok om markbundet kapital Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications som Thomas Håkansson och jag just nu är i full färd med att slutredigera.

Tanque är den portugisiska benämningen som britterna tog över när de koloniserade Indien möjligtvis via olika indiska språk. Därför beskrivs i arkeologisk och historisk litteratur indiska vattenreservoarer i bevattningssystem som "tankar" . Och det förmodligen också den spansk-portugisiska bakgrunden som förklarar varför detta begrepp används i engelskspråklig litteratur om Sydamerika om det som annars skulle kallas reservoir.

Men jag hade inte behövt gå över ån efter vatten: Varför inte slå upp i Svenska Akademiens Ordbok ? Där ges både den etymologiska bakgrunden till bl.a. gujarat som sannolikt fått ordet från portugisiska och dessutom ett tidigt belägg på svenska hämtat från Sydsvensk Geografisk Årsbok 1926 som beskriver förhållanden i Indien: "På de flata slätterna är tanken . . en utgrävd grav, som håller vatten och från vilken detta lyftes upp till tankens kant och därifrån av små kanaler föres ut över omgivningen" . Det är lundageografen Helge Nelson som i artikeln "Jordens konstbevattnade områden" beskriver de indiska "tankarna"

Hur stor akademisk frihet står SLU för?

I Svenska Dagbladet har uppkommit en debatt om akademisk frihet och ministerstyre. En grupp professorer lyfter i ett debattinlägg fram det uppdrag som Sveriges Lantbruksuniversitet hade för Landsbygdsdepartementet på miljökonferensen i Rio och som bland annat resulterat i filmen Sustainable forestry: the Swedish model.  Se den på Youtube. Döm själv om den främst förmedlar forskningsresultat från SLU eller främst lyfter fram den svenska skogspolitiken som helt unikt världsbäst....

Det hela uppmärksammades bl.a. i DN där en signerad ledare krävde: Låt inte ministern styra. Men förutom anklagelser om ministerstyre från Eskil Erlandsson skrev Annika Ström Melin också:

"huvudbudskapet är en hyllning till svensk skogsvård och kan inte uppfattas som annat än statlig propaganda. --  Det är obegripligt att forskarna vid SLU gick med på att uppfylla landsbygdsministerns önskan och producera ett i förväg bestämt resultat. Om den akademiska friheten ska kunna försvaras krävs större integritet vid svenska universitet."

SLUs rektor Lisa Sennerby Forsse svarade i Svenska Dagbladet att det inte var fråga om ministerstyre eftersom initiativet kommit från SLU inte från departementet. Men faktum kvarstår.  Filmen förmedlar knappast i första hand nya forskningsresultat utan är en hyllning till svensk skogspolitik. SLU var i Rio på uppdrag av landsbygdsdepartementet -- det framgår tydligt av SLUs eget webbinlägg från december om detta "side-event" och det framstår som en del av departementets satsning Skogsriket - med värden för världen.

Om det hela baserades på ett initiativ från SLU verkar det ändå mer egendomligt. Varför skulle ett universitet vara så suget på att vara i Rio att man föreslår departementet att få göra en hyllningsfilm till svensk skogspolitik? Jag håller med Annika Ström Melin: "Om den akademiska friheten ska kunna försvaras krävs större integritet vid svenska universitet". Frågan handlar inte bara om ministerstyre eller ej utan hur SLU ser på sin roll som oberoende, granskande forskningsuniversitet i frågor bl.a. just om skogspolitik. Det svarar inte Lisa Sennerby Forsse på.

Tillägg 4 juni 2012:
SLU-rektorns svar att det inte var ministerstyre finns också i dagens DN. Annika Ström Melin svarar:
"Tyvärr minskar inte min oro rörande SLUS:s oberoende självständighet av att läsa rektors kommentar. Att universitet ber regeringen om ett formellt uppdrag för att åka på Riokonferensen tyder tvärtom på att SLU har en alltför tät relation med landsbygdsministern. Och resultatet, den tolv minuter långa filmen, liknar fortfarande inte forskning utan är en oblyg och ensidig hyllning till svensk skogsvård"

Se också i Svd de ursprungliga undertecknarnas svar till SLUs rektor och undran över varför inte Erlandsson själv kan svara Vi hade väntat oss att ministern skulle svara.

Runsten återfunnen efter mer än 300 år

Runolog Magnus Källström i färd med att undersöka stenen (Foto: Torun Zachrisson)

I tisdags berättade studenterna på kursen i Landskapsarkeologi, som vi driver tillsammans med Arkeologiska institutionen, att man på exkursionen dagen innan på Bogesundslandet med Torun Zachrisson hade hittat en runsten. Idag fick jag höra historien direkt från en entusiastisk Torun. Hon har varit på platsen massor med gånger, men denna gången ville kombinationen av slumpen, ljuset och hennes uppmärksamhet att en runsten, som man trott vara försvunnen, plötsligt syntes.

Så här berättar Torun i ett mail:

"På sista stoppet för dagen på exkursionen med studenterna i Landskapsarkeologi i måndags låg solen rätt och plötsligt fanns den där i kanten av gravfältet, runstenen U 170 från Bogesunds brygga, som varit försvunnen i 300 år. Bara en dryg decimeter stack upp, men tursamt nog visade det sig vara rotänden av stenen.

Så den står kvar på sin ursprungliga plats och mötte en gång de besökande som seglade in längs udden och in i det bågformiga sundet. Runstenen tecknades av antikvarie Peringskiöld, på slutet av 1600-talet och det gör att man har kännedom om så gott som hela texten. Fornforskare Richard Dybeck letade efter den på 1870-talet utan att finna den, hörsägen sa att den låg i bryggan eller i en bykstugomur.

Med länsstyrelsens tillstånd fick jag och runolog Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet möjlighet att frilägga ristningsytan från jord och odlingssten som var lagd upp emot den, vilket vi gjorde igår. Ungefär 30 runor finns kvar.

Platsen där runstenen är rest, vid kanten av ett gravfält från ca 550-1100 e.Kr. är intressant och viktig, inskriften speciell och komplex. Där står: Gunne och Åsa lät resa denna sten och valv efter Önd, sin son. Han dog på Ekerö. Han är begraven på kyrkogården. Fastulv ristade runorna. Gunne reste denna stenhäll.

Den döde har gravlagts på en kyrkogård. Där bör även det valv - tidigkristna gravmonument - ha stått. Medan runstenen restes på gravfältet (hemmavid), som ligger sjönära och exponerat. Ekerö är dagens Ekerö i Mälaren och det här är det äldsta belägget för ortnamnet. Runstenen är ristad ca 1050-80

Det som finns kvar idag på stenens rotände är: 
   -a lät resa s-         dog på Ekerö. H-         stenhäll."

Det är kul att det skedde just på kursen i Landskapsarkeologi där arkeologen Torun Zachrisson och kulturgeografen Johan Berg lär ut hur man läser landskapets historia i fält. Det är också typiskt att Torun och Johan besökt platsen massor med gånger och vetat om historien om den försvunna runstenen. Det visar bara hur viktigt det är att återkomma till samma plats flera gånger. Alla som inventerat den typen av äldre landskapslämningar i fält har säkert varit med om liknande, om än inte lika spektakulära upplevelser. Man bygger successivt upp allt större förståelse för landskapsutsnittet, skapar sig inre bilder, som man medvetet eller undermedvetet jämför med andra platser och till slut får denna förståelse hjälp av ett visst klart aprilljus eller av en snilleblixt. Torun berättade att hon precis var på väg från platsen med studentgruppen och redan hade siktet inställt på hemfärden till Frescati, men kastade ett sista getöga snett åt sidan och så såg hon basen sticka upp ur gräset.

Se mer om detta i ett informativt nyhetsinslag i ABC-nytt.

Läs också runologen Magnus längre redogörelse för fyndet.

Kinesisk studie av markanvändning i Norge och Sverige

Före andra världskriget utvecklades åkerarealen i Sverige och Norge på ungefär samma sätt. Kraftig uppodling i de centrala bygderna under 1800-talets slut och en viss tillbakagång under 1900-talets första hälft. Riksgränsen syns inte på kartorna. Men efter andra världskriget skiljer sig jordbrukspolitiken åt och riksgränsen framträder tydligt. Jag tänker på 1970-talet när man fick betalt för att odla upp i Norge medan 1967 års nedläggningspolitik genomfördes med full kraft i Sverige. Kartan ovan är hämtad ur en studie som genomförts av vår gästdoktorand Li Beibei i samarbete med Ulf Jansson, Yu Ye och undertecknad. Beijing Normal University, där Li Beibei doktorerat och Yu Ye arbetar är ett av de universitet i Kina där man framgångsrikt kombinerar historisk geografi med klimatstudier. Det kunde jag konstatera vid mitt besök där i maj i år.

Till vår stora förvåning har det inte genomförts många studier där jordbrukspolitiken och dess rumsliga utfall har jämförts i Norden. Li Beibeis studie genomfördes som ett metodförsök att använda jordbruksstatistik för att utveckla markanvändningskartor för klimatmodellering, men kartorna ger också bidrag till en jämförande agrarhistoria. Läs den i tidskriften Regional Environmental Change

Ny kulturell ekonomi i Seligman?

Invånarna i Seligman i Arizona  har tagit ett kreativt grepp kring det här med kulturmiljövård och den nya kulturella ekonomin. Genom att längs gamla route 66 ställa fram en massa föremål från äldre tid fångar man upp en del av turistströmmen.

Ordningen av museiföremålen är befriande anarkistisk.

Antropomorfa bilar spelar en central roll i detta museum.

Skyltningen är sparsam men effektiv: "On this site in 1861 nothing happened"

 

Men det är nog ändå tveksamt om all denna kreativitet kan vända ekonomin i en motellort med under 500 invånare som blivit hopplöst på efterkälken när Route 66 blivit museum och ersatts av Interstate 40 mellan Albequerque och Los Angeles.

Imponerande Stockholmsnärvaro i Los Angeles

Från centrum av Los Angeles mot nordost

Det amerikanska geografmötet AAG har länge haft stor dragningskraft som internationellt möte och drar nog ofta flera internationella deltagare än vad den internationella geografiunionen har gjort. Det brukar också vara en imponerande skara från Stockholm. Så även i år. Följande forskare (mest kulturgeografer) från Stockholms Universitet ska presentera sina aktuella forskningsresultat.

Eva Andersson
Tola Gemechu Ango
Peter Balogh
Lowe Börjeson
Martina Angela Caretta
Pontus Hennerdal
Laura James
Ulf Jonsson (ekonomhistoriker)
Bo Malmberg
Mats Widgren
Thomas Wimark -- är du här Thomas?? Thomas forskning ska i alla fall presenteras.
Anders Wästfelt (nu SLU, snart på Stockholms Universitet)

Vi får väl också räkna med de två nära Stockholmsanknutna forskare som jag träffade till frukost
John Öst från Uppsala, som har ett tätt samarbete med oss i flera projekt och
Johanna Jokinen, doktorand i Uppsala, som har sin grundutbildning från Stockholm.

Har jag missat nån??

Klicka på namnen så får du en bra översikt över bredden på institutionens forskning. Men det är också många som har satsat på det nordiska geografmötet i Reykavijk i juni i stället.

En femtedel av Sveriges åkerareal finns i Ryssland och Ukraina

De två största svenska jordbruksbolagen Black earth farming och Alpcot Agro äger tillsammans mer åkermark än vad som finns i hela Skåne (Bilden lånad från www.blackearthfarming.com )

 Visste ni hur Sveriges åkerareal fördelar sig på olika områden?

Om jag har räknat rätt ser det ut så här

Norrland  266 tusen hektar
Svealand  760 tusen hektar
Götaland  1 634 tusen hektar
Ryssland och Ukraina 886 tusen hektar

Alltså:  en femtedel av Sveriges åkerareal finns i Ryssland och Ukraina

Läs Brian Kuns blogginlägg Swedish Black Earth så fattar ni var jag fått de 886 tusen hektaren från.

Bönder protesterar mot svenskplantagens avhysningar

Nu kommer protesterna. SEKAB och senare Eco Energy, som utvecklar sockerplantagen utanför Bagamoyo har länge hävdat att plantagen endast berör en gammal statlig boskapsranch. Men av den Resettlement Action Plan som finns på hemsidorna African Development Bank framgår att det rör sig om flera byar som ska avhysas. Redan 2009 skrev vi i DN om de småbrukare som fanns i området.

Nu kommer protesterna från en av byarna som ska avhysas. - Om ministern hade tagit sig hit hade hon kunnat se hur planterade träd, gravar och byggnader, bl.a. en moské visat att vi har bott här sedan 1950-talet (fritt översatt).

Läs själv i artkeln från tanzanska tidningen Citizen. Där framgår bl.a. att byborna i en tidigare dom om marken vunnit över staten.

Har Sida bestämt sig som kreditgarantier till detta projekt eller inte?

Ny blog: FarmLandS

Lowe Börjeson och hans doktorander har tagit initiativ till en ny blogg FarmLandS, som ska vara ett forum för forskare vid institutionen som forskar kring jordbrukslandskap i olika tidsperspektiv och i olika delar av världen: Just nu är åtta landskapsforskare enrollerade som författare:

Lowe Börjeson
Olivia Murzabekov
Tola Gemechu
Ulf Jansson
Marina Angela Caretta
Brian Kuns
Mats Widgren
Wille Östberg

 men det kan förhoppningsvis bli fler.

Så här presenterar vi oss:

Farmlands, or agricultural landscapes, captures the interest of a number of researchers based at the Department of Human Geography, Stockholm University. On this blog we share information about research findings, activities, events and comments related to our work.

Our interest in farmlands has three roots: farming, landscape and society.
Farming as a practice, including farmers knowledge and labour investments
Landscape as society-nature relations, congealed history, and as space and place
Society as a short form for institutions, gender relations, political economy and scientific relevance

Most welcome to FarmLandS!

De tre första inläggen ger en bra bild av bredden: framtida jordbruk i globalt perspektiv, källor till afrikanska landskapshistoria och svenskt jordbruk i Ryssland och Ukraina.

LÄNK: FarmLandS

Anonyma bloggkommentarer

Den uppmärksamme läsaren ser att jag endast tar in bloggkommentarer från folk som antingen skriver ut hela sitt riktiga namn, eller som har en googleidentitet som lätt går att härleda till en egen blogg eller på annat sätt  är tydlig. Anonyma troll göre sig icke besvär står det tydligt i kolumnen till höger.

Nu är det inga strida strömmar med kommentarer som singlar in på denna blogg, men principen, som bl.a. aktualiserades efter den 22 juli 2011, är viktig. Ingen blogg tjänar på en radda anonyma kommentarer där folk inte vågar stå för sin åsikt. Då blir det lätt en lång trollradda med allt mer invektiv och utan personligt ansvar. Alltså: Det räcker inte med en google-identitet för att kommentera på denna blog, om denna google-identitet inte går att härleda till en annan blogg med tydlig identitet. Om den missnöjde signaturen MS vill diskutera detta med mig går det bra att sända ett mail istället för fler anonyma kommentarer.

Är vi på väg mot en tipping point??

En intressant debatt har utbrutit kring frågan om den landbaserade biosfären kan vara på väg mot en brytpunkt - en tipping point. Begrepp som tipping point och regime shift är centrala i resiliensforskningen och framhävs där ofta som nya insikter.

Till att börja med: frågan om att långsamma och kvantitativa förändringar kan övergå till snabba och kvalitativa förändringar är inte ny vare sig i naturvetenskapen eller i samhällsvetenskapen. På samma sätt som vatten kan övergå till kvalitativt annan form p.g.a. långsamma kvantitativa förändringar i temperatur kan samhälleliga förändringar förstås som en effekt av en liknande process. Det var något som redan Marx lyfte fram. Det är bara i en inskränkt kvantitativt modellerande värld som frågan om brytpunkter och kvalitativa språng kan framstå som något nytt och radikalt. Men även inom kvantitativ modellering är frågan om kvalitativa språng en förhållandevis gammal insikt. Jag minns under den kvantitativa geografins och den nya arkeologins glansdagar på 1970-talet hur arkeologen Colin Renfrew på Sverige-besök berättade om matematikern René Thom's katastrofteori just för att den på ett matematiskt plan kunde hantera kvantitativa förändringars övergångar i kvalitativa. Se Renfrews artikel Trajectory discontinuity....

På senare tid har denna förståelse förknippats med miljöhoten och i den inflytelserika uppsatsen om Planetary boundaries  är ett centralt tema varningen för sådana brytpunkter. Uppsatsens styrka i ett politiskt sammanhang är ju att man försöker att fastställa kvantitativa gränser för när olika system skulle kunna befaras tippa över i ett för mänskligheten radikalt annorlunda och sämre tillstånd. Vad gäller markanvändning och den terrestriska (landbaserade) biosfären uttrycks det på följande sätt: "Humanity may be reaching a point where further agricultural land expansion at a global scale may seriously threaten biodiversity and undermine regulatory capacities of the Earth System (by affecting the climate system and the hydrological cycle)." 

Nu ifrågasätts av Barry Brook och medförfattare om den terrestriska biosfären verkligen kan tänkas vara på väg mot en sådan brytpunkt. Se deras artikel Does the terrestrial biosphere have planetary tipping points? eller den kortare populärvetenskapliga pressversionen. Jag kan inte tillgodogöra mig hela resonemanget eftersom frågan om artrikedom och biodiversitet inte är på min hemmaplan, men jag slås av två saker i artikeln: dels konstaterandet att jorden redan sedan länge varit totalt dominerad av mänsklig påverkan på markanvändingen, dels det faktum att nya mosaiker och diversiteter uppstår även när markanvändningen förändras. Det finns så många historiska och globala exempel på att ökad livsmedelsproduktion gått hand i hand med ökad biodiversitet. Författarna argumenterar för att de förändringskrafter som verkar på vegetation och biosfär i ett globalt perspektiv snarare kan förväntas leda till fortsatt gradvisa förändringar utan några markerade kvalitativa språng. Någon planetär brytpunkt är alltså enligt dem inte sannolik.

Victor Galaz påpekar i ett kritiskt blogginlägg att författarna till artikeln ser kopplingar mellan olika ekosystem och kontintenter enbart utifrån ett biologiskt perspektiv, som om jorden vore obebodd. Galaz påminner om de många ekonomiska länkar som knyter samman markanvändning på ett globalt plan. Här har Galaz en viktig poäng, men det återstår att analysera hur dessa drivkrafter eventuellt kullkastar de resonemang om effekterna av framtida markanvändningsförändringar som finns i Brooks resonemang. Sammanfattningsvis: det är viktigt och intressant att resonemang med så stor politisk genomslagskraft som Planetary boundaries utsätts för en empiriskt och teoretiskt baserad granskning.

Det är Lesley Heads vakna twitterflöde som förmedlat länkarna. Se nedan till höger och hitta där mer ur denna debatt.

Fritt skolval ger ökad segregation

Det har varit uppe i media förr och är uppenbarligen kontroversiellt: min kollega Bo Malmberg och hans kollegor Eva Andersson och John Öst undersöker effekterna av det fria skolvalet och menar,på basis av sina undersökningar, att det leder till ökad segregation, Lyssna på Bo på Dagens Eko idag:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5456437

Läs också tidigare uppsatser från projektet:

Travel-to-schooldistances in Sweden 2000–2006: changing school geography with equality implications

School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach

Eco Energy i konflikt med nationalpark och Tanzanias riksdag

De svenska sockerrörsplanerna utanför Bagamoyo har stött på ett nytt problem. Media i Tanzania rapporterar om att Eco Energy inte har respekterat gränserna mot den närbelägna nationalparken Saadani.

Den swahilikunnige kan bege sig direkt till denna länk. Men google-översättningen blir ganska oklar så jag vände mig till Wille Östberg och fick följande sammanfattande förklaring:

Budskapet är att den tanzanska riksdagens utskott för mark, naturresurser och miljö förelägger EcoEnergy att inställa sin verksamhet tills riksdagen fastställt gränserna för reservatet. Ordföranden för utskottet, James Lembeli, meddelade att beslutet kom efter investeraren bedrivit verksamhet innanför parkens gränser, vilket lett till öppen konflikt mellan företaget och reservatets ledning. Ministeriet för Land, bebyggelse och miljö bör i samverkan med Tanapa (Tanzania National Parks) säkerställa att gränserna respekteras och förhindra intrång.

Man undrar hur Eco-Energy egentligen hanterar miljöfrågorna om de inte ens kan hålla sams med sin granne nationalparken.

Omdebatterad BBC-serie nu på svensk TV

Den uppmärksamme bloggläsaren har sedan några veckor kunnat läsa Chris Sandbrooks och Bill Adams kritiska blogginlägg om BBC-serien Africa (se nedan till höger i deras blogg Thinking like a human).De menar att programmet ger en felaktig bild av Afrika som vildmark. Några plåttak dyker visserligen upp i avsnitt två men flygbilderna över Virungabergen, där det kryllar av småbrukarbosättningar verkar vara medvetet vinklade för att utesluta alla mänskliga spår. Den okunnige tittaren kan få en bild av att det är sammanhängande vildmark från Uganda till Kilimanjaro, skriver Sandbrook och Adams. I går visades det första avsnittet i svensk TV:  Storslagen BBC-serie om Afrika.  Jag upptäckte programmet för sent kväll för att bilda mig en egen uppfattning. Men nog är det konstigt att seriens namn syftar på hela kontinenten och bara fokuserar på dess natur. Skulle man kunna göra så med någon annan kontinent?  Skulle man kunna föreställa sig att ett program som hette Europa enbart skulle handla om dess natur?

Läs tills vidare Sandbrooks och Adams inlägg och de intressanta kommentarena till deras blogg och döm sedan själv om BBC och Sveriges Television bidrar till en vettig afrikabild genom detta program som enligt SVT "visar upp kontinenten på ett sätt vi aldrig sett förut".

Menar Stockholms Universitet att Madagaskar är mindre än Sverige?

Jag har tidigare klagat över att Fib-kulturfront och DN-världen använde sig av Mercators projektion i sina världskartor. Den projektionen är utmärkt att segla efter, men är inte särskilt klok om man vill ge en rätt uppfattning om hur världen ser ut. Nordeuropas och Nordamerikas storlek är grovt överdrivna medan tropiska länder förminskas. Enklast ser man det på att dessa kartor felaktigt ger en bild av att Madagaskar är mindre än Sverige. DN världen har tagit min kritik ad notam.

Men nu berättas det vid kaffebordet här att samma misstag görs av vårt eget universitet i Handbok för utresande utbytesstudenter.  Här har man använt Millers projektion som vad gäller kontinenternas storleksrelationer är lika illa som Mercators.

Kanske dags att läsa lite kartografi på Kulturgeografen? Eller gå en snabbkurs i projektioner genom att besöka kulturgeografiska institutionens Youtube-film om in kartprojektioner. 

Tack Pontus Hennerdal för tipset och för (som vanligt) den träffsäkra projektionsidentifieringen. Pontus är doktorand och forskar på skolelevers uppfattning om världen och kartprojektioner.

För mycket klimatdeterminism

Det är allt för mycket klimatdeterminism i vissa naturvetenskapliga publikationer. Klimatforskare, som kan vara nog så kunniga på historiska klimatrekonstruktioner, gör självsäkra uttalanden om hur klimatförändring i gången tid påverkat samhällen. Men precis som idag så gäller det att förstå inte bara hur mycket mer eller mindre det kommer regna eller hur mycket varmare det blir. Det gäller också att ha ett samhällsvetenskapligt perspektiv på hur människor och olika samhällstyper reagerar på yttre förändringar.

Detta är tankegången bakom min senaste artikel som just nu publicerats:
Climate and causation in the Swedish Iron Age: learning from the present to understand the past

Den presenterades på ett seminarium i Köpenhamn för nästan exakt ett år sedan, Bra jobbat av teamet bakom Waterworlds att få ut den så fort. Specialnumret i Geografisk Tidsskrift/ Danish Journal of Geography ger väsentliga antropologiska och samhällsvetenskapliga aspekter på klimatförändringar och är synnerligen läsvärt.

Om du inte har tillgång till fulltext via tidskriftens hemsida så kan du i stället läsa en preliminär version som finns på min hemsida.

Obegripligt!!!

Läs Lars Engwalls artikel i UNT:

Sluta leka marknad med universitetens fastigheter!

Engwall tycker att det är obegripligt att Akademiska Hus använder pengar för att stärka sitt varumärke med tre helsidesannonser om nobelpristagarna i båda Stockholmstidningarna. Enligt Engwall hade Akademiska hus hyresintäkter på 5,1 miljarder och ett driftöverskott på 3,1 miljarder, varav ägaren staten får 1,2 miljarder i vinst......

Varför kan vi inte få en hyressänkning på 20% i stället??? Ja, det är verkligen obegripligt både att man annonserar för att stärka varumärket och att Finansdepartementet på detta sätt tar tillbaka 1,2 miljarder av de pengar vi får från Utbildningsdepartementet för att driva högre utbildning och forskning.