Avhandlingen är å ena sidan en grundlig empirisk redogörelse för hur grunden för läggs nationalparken Tarangire i Tanzania genom olika beslut och överväganden under Tangayikas koloniala och postkoloniala historia, men den formar å andra sidan ett teoretiskt bidrag till landskapsforskningen. Titeln kan ses som en kommentar till Roderick P. Neumanns Imposing Wilderness. Neumann bygger vidare på Dennis Cosgroves landskapsdiskussion och ser införandet av nationalparker i Afrika som en del av ett projekt där en kolonial bild, en föreställning om det vilda Afrika, tvingas ner över ett territorium. Årlin ser utvecklingen långt mer dialektiskt och visar hur utvecklingen av Tarangire till en turistiskt säljbar vildmark är resultatet av olika praktiker från både kolonialtjänstemän och lokalbefolkning, där tsetse-bekämpning, jaktpolitik, kamerans och bilismens utveckling, planering och zonering samverkar till att låsa en fast gräns mellan å ena sidan "vildmark" och å andra sidan betesmarker och odlingslandskap.
Opponent är Dan Brockington, som med sina böcker Fortress conservation : the preservation of the Mkomazi Game Reserve, Tanzania och Celebrity and the environment : fame, wealth and power in conservation positionerat sig som en av de mest tongivande kritiska granskarna av sambandet mellan makt, ekonomi och vildmarksbevarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar