I tisdags: Tre renar skrapar i snön på högt uppe på Lill-Ulvåfjället 5 km söder om Storulvåns fjällstation. Kulturgeografiprofessorn glider förbi på skidor med sin fru och gläds över en extra krydda på den gnistrande, solskarpa skarturen. Helags och Sylarna lyser i fjärran. Sällan upplever man sådana tomma vidder. Inte en människa i synhåll. Helags ligger över två mil bort. Men skenet bedrar. Renarna hör sannolikt till Handölsdalens sameby som från den 1 oktober 2005 efter ett domslut inte längre har rätt till vinterbetet på böndernas marker i Härjedalen.
Så vitt jag har fattat är den långdragna rättsprocessen om vinterbetet inte avslutad på nationellt plan, men i Härjedalen tycks rättsläget klart -- om det inte fortfarande pågår något i Europadomstolen. Den som vill läsa om den historiska bakgrunden bör vända sig till den välskrivna och intressanta utredningen Samernas sedvanemarker (SOU 2006:14). Frågan om samernas rättigheter är för viktig för att hasplas över i en snabb politikerutredning, som så många andra beslut, så denna utredning är snart ett minnesmärke över utredningsväsendets fordna intellektuella sida.
För Handölsdalens sameby har domen i all fall inneburit att säsongen i det som förut var sommarbetesmarker börjar tidigare. Tidsrummet proppas igen och skidturisternas högsäsong sammanfaller med renbetet. Och olika typer av aktiviteter tar olika stor plats i tidrummet. Till de aktiviteter som tar större plats än en otränad professor hör kite-surfing (precis som en större och snabbare bil tar mer asfalt än en liten och långsam). Enligt Östersundsposten är en konflikt där under uppsegling. Torsten Hägerstrand skrev om geografin som ”studiet av kampen om makten över existensers och händelsers tillträde till rummet och tiden”. Vidderna mot Helags var tydligen inte så oändliga.
Kitesurfing på Lill-Ulvåfjället med Sylarna i bakgrunden. från http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=40866&page=2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar