I den norska tidningen Nationen den 8 januari 2011 uttalar sig Norges olje- og energiminister Terje Riis-Johansen (Sp) om möjligheten att lägga den omdiskuterade kraftledningen över Hardangervidda i jordkabel i stället“— Vi skal kable masse, vi. Men vi kabler ikke av estetiske hensyn, bare dersom det er nødvendig av hensyn til naturmangfoldet, sier Riis-Johansen.
Han mener at folk må tåle å se vindmøller, vannkraftverk, bølgekraftverk og kraftlinjer hvis landet skal satse på fornybar energi. Det er naivt å tro at man kan satse på fornybar energi uten å ruste opp kraftnettet, mener statsråden.”
Här är det uppenbart att en tillväxtvänlig oljeminister har förstått att naturvårdsintressena är starka, men att de som av övergripande landskapshänsyn vänder sig mot kraftledningen närmast är att betrakta som några slags gnälliga NIMBYs (not-in-my-backyard). Vilken myndighet ska få honom att tänka annorlunda och förstå att Norge liksom Sverige har ratificerat en konvention på området?
Hur ska vi komma vidare med förståelsen för landskapskonventionen om vi bara ska lita på att olika sektorer så småningom ska fatta innebörden? Eller om planerare och naturvårdare insisterar på att “detta är inget nytt det har vi hållit på med länge."
Ovanstående var en av de frågor jag tog upp på ett rundabordssamtal kring landskapskonventionen i den gångna veckan. Läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar