Den europeiska landskapskonventionen är befriande inkluderande, analytisk och observerande i sitt sätt att definiera landskap. I begreppet landskap innefattas även vanvårdade landskap (Eng. degraded, Fr. dégradé, Ty.geschädigten Gebieten). Begreppet landskap är alltså inte normativt i den meningen att landskapskonventionen från början talar om vad som är bra eller dåliga landskap. För landskapsforskaren är detta ljuv musik. Vi vill kunna förklara varför landskap ser ur som de gör. I det första steget finns inga normativa utsagor. Soptippar, kalhyggen och övergivna gruvor är landskap.
Nu kallas till en kurs där man definierar landskap på ett annat sätt genom att definiera en antonym: anti-landskap:
"Anti-landscapes are spaces that do not sustain life. They may arise from natural causes but are often the unintended consequence of human action. This is a call for interdisciplinary papers that deal with either the emergence or the recovery/salvaging of such spaces. We are interested in work that draws upon history, literature, geography, and other disciplines in the humanities."
Vad är nyttan med så normativt landskapsbegrepp? Står landskap för det goda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar