Begreppet relationellt rum är både svårt och lätt att förklara för studenter. Det är ett begrepp som blivit allt mer aktuellt inom samhällsgeografin. När Doreen Massey var i Stockholm och fick motta en medalj ur kungens hand 2003 organiserade hon ett symposium kring de politiska utmaningar som ligger i begreppet Relational space.
Så här glad var Doreen Massey när hon fick diskutera globaliseringen med kungen. Men hur ska jag nu komma vidare till de i rubriken utlovade temana sockerrör och Skellefteå ? Jo, i det efterföljande symposiet tog Massey under rubriken Geographies of responsibility upp hur globaliseringen har gjort att kommunalpolitiken i London faktiskt är utrikespolitik.
Nu berättar min kollega Wille Östberg, som följer svenska etanolsatsningar i Tanzania att man på kommunalfullmäktigemötet i Skellefteå den 25 februari diskuterade kommunens engagemang i etanolföretaget SEKAB. Norrlandskommunerna upplever tydligen att SEKAB vänder dem ryggen. De pengar som norrlandskommunerna satsat på att få utveckla lokal etanolframställning av träråvara utefter norrlandskusten använder nu SEKAB i stället utomlands.
"Men Sekab ville satsa på produktionsanläggningar i Östeuropa och Afrika. Först i höstas, efter avslöjanden i media fick politikerna information om utlandssatsningarna" kan vi läsa på Sveriges radios web den 6 februari.
Bättre kan begreppet relationella rum inte illustreras. De mångspunna näten av globala ekonomiska relationer gör att ett markområde i Tanzania, som ska bli svensk sockerrörsplantage (se min tidigare blog om SEKAB) genom SEKAB förbinds med kommunalpolitiken i Skellefteå. Det behövs tydligen inte en storstad som London för att illustrera att kommunalpolitik är utrikespolitik. Ett argument i Doreen Masseys artikel och i de andra i specialnumret av Geografiska Annaler är också att den lokala nivån inte bara ska ses som offer. Även den lokala nivån kan påverka den globala. Det ska bli spännande att se hur det går för SEKAB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar