The African Husbandman

I min förra blog avslöjade jag min bristande beläsenhet. Visst finns Lambas ryggar beskrivna i litteraturen. Lamba bor också i Zambia, där en energisk jordbruksrådgivare och forskare verkade under kolonialtiden. Det var William Allan. Han skiljde sig från många av sina gelikar med att i högre utsträckning än dem fatta hur afrikanska jordbrukare tänkte. Därför är hans bok något av en föregångare när det gäller att dokumentera det som senare har kommit att kallas "indigenous knowledge" eller mera korrekt "local knowledge".
Jag har tidigare bara läst delar av den boken. Jag ska nedan redogöra för vad han skriver om ryggarna. Men först måste jag bara fundera högt över bokens titel. Med det ålderdomliga "husbandman" för bonde syftade Allan på kloka och kunniga bönder som skötte sin jord genom "good husbandry", dvs närmast det som vi på svenska skulle kalla god hävd. Idag skulle man nog inte kunna ge ut en bok med den titeln. Det är ju i stor utsträckning kvinnorna som håller uppe Afrikas jordbruk med sitt dubbelarbete. Men jag har som sagt inte läst hela boken så jag ska inte döma Allans kvinnosyn osedd.

Det räcker här med att referera  hans beskrivning av Lambas ryggar på sid 82. De finns i "the marginal grasslands of dambos", dvs fuktigare sänkor ofta med lerjord och man odlade Livingstonepotatis på dem som ett komplement til hirs, pumpor, bönor och jordnötter som fanns på andra åkrar. Enligt Allan skulle odlingen på ryggar förut skett på stora ytor men sedan gått tillbaka, för att sedan, som ett svar på matbrist under andra världskriget börjat att tas i bruk igen på 1940-talet.

Markbundet kapital i Google Earth

Om man rör sig över Darfur i Sudan i Google Earth, och släcker ner alla de röda eldsflammor som under rubriken "Global awareness" ska motsvara brända byar,  så kan man finna de många uråldriga terrassystemen, som många fortfarande ska vara i bruk. Det är svårt att gissa sig till från Google Earth om de odlas idag. På många av de högupplösta bilderna ser det inte ut så, men det kan ju bero på att satellitbilderna är från torrperioder.

I det inre av Kongo, nära gränsen till Zambia, finns många vackra exempel på hur man med hacka lagt upp odlingsryggar i dalbottnar. Enligt etablerad kunskap ska det i detta område finnas ett odlingssystem som kallas chitemene, dvs ett sätt samla in aska från brända trän och sedan odla i askhögarna. Men jag har inte i litteraturen stött på detta omfattande bruk av ryggar. Ryggarna skulle snarast tyda på ett mer permanent trädgårdsartat jordbruk. Jag har tidigare med egna ögon bara sett så breda ryggar i de övergivna odlingsområdena i Nyanga i Zimbabwe. Men det finns exempel i litteraturen på liknande odlingsmetoder i Öst- och Västafrika. Antingen är det språkproblemen eller också den politiska oron i Kongo som gör att de här avbildade inte figurerar lika flitigt i litteraturen. Eller så beror min okunskap på brist på beläsenhet.Finns det någon blogläsare som har kollen på detta? Det rör sig om de områden där folkslagen Lamba och Aushi skulle bo och detta är bara ett av säkert femtitals andra exempel.

Google-Earth-"flygningarna" som gett dessa fynd ingår i arbetet med Mapping Global Agricultural History, som jag genomför tillsammans med kollegor här på SU, på SLU samt i Kansas och Texas.

Relationella rum - sockerrör i Skellefteå

Begreppet relationellt rum är både svårt och lätt att förklara för studenter. Det är ett begrepp som blivit allt mer aktuellt inom samhällsgeografin. När Doreen Massey var i Stockholm och fick motta en medalj ur kungens hand 2003 organiserade hon ett symposium kring de politiska utmaningar som ligger i begreppet Relational space.

 

Så här glad var Doreen Massey när hon fick diskutera globaliseringen med kungen. Men hur ska jag nu komma vidare till de i rubriken utlovade temana sockerrör och Skellefteå ? Jo, i det efterföljande symposiet tog Massey under rubriken Geographies of responsibility upp hur globaliseringen har gjort att kommunalpolitiken i London faktiskt är utrikespolitik.

Nu berättar min kollega Wille Östberg, som följer svenska etanolsatsningar i Tanzania att man på kommunalfullmäktigemötet i Skellefteå den 25 februari diskuterade kommunens engagemang i etanolföretaget SEKAB. Norrlandskommunerna upplever tydligen att SEKAB vänder dem ryggen. De pengar som norrlandskommunerna satsat på att få utveckla lokal etanolframställning av träråvara utefter norrlandskusten använder nu SEKAB i stället utomlands.

"Men Sekab ville satsa på produktionsanläggningar i Östeuropa och Afrika. Först i höstas, efter avslöjanden i media fick politikerna information om utlandssatsningarna" kan vi läsa på Sveriges radios web den 6 februari.

Bättre kan begreppet relationella rum inte illustreras. De mångspunna näten av globala ekonomiska relationer gör att ett markområde i Tanzania, som ska bli svensk sockerrörsplantage (se min tidigare blog om SEKAB) genom SEKAB förbinds med kommunalpolitiken i Skellefteå. Det behövs tydligen inte en storstad som London för att illustrera att kommunalpolitik är utrikespolitik. Ett argument i Doreen Masseys artikel och i de andra i specialnumret av Geografiska Annaler är också att den lokala nivån inte bara ska ses som offer. Även den lokala nivån kan påverka den globala. Det ska bli spännande att se hur det går för SEKAB.

Vårbruk i Rumänien

 

 

Medan snön faller i Stockholm pågår vårbruket för fullt i Rumänien. För att få koll på detta bör man följa börsen och de börsnoterade företagens hemsidor. Det danska bolaget First farms meddelar på sin hemsida"18-03-2008 Forårssåningen er i gang på selskabets aktiviteter i Slovakiet og Rumænien. Se billeder fra forårssåningen i Rumænien. " 

Som jag tidigare skrivit om i min blogg pågår en gigantisk global omstrukturering av jordbruk och landskap driven av ökande spannmålspriser. På de skandinaviska börserna märks detta genom aktier som går mot strömmen och ökar i värde när börsen i övrigt är skakig. Idag riktar vi vår uppmärksamhet mot Köpenhamnsbörsen där First Farms hör till vinnarna:

First farms bedriver spannmålsodling i Rumäniens svartjordsbälte och hade i november 2007 4139 hektar i Rumänien. Jämfört med de svenska företag som är aktiva i Ryssland (och numera även i Ukraina) är jordinnehavet alltså mer blygsamt. Av hemsidorna att döma är man också mer inriktad på produktion än markspekulation.

 

 

God jordmån - makalös resa

Kan man investera i en jordmån? Vi som lärde oss jordmånslära med hjälp av Troedsson Nykvists klassiska lärobok har fått lära oss mer de senaste månaderna. Jag har tidigare rapporterat om detta och varit undrande över om det är jordbruksdriften eller markspekulationen som är drivkraften bakom börsens glädjeskutt över svartjordsbältet i Ryssland. För er som är mer nyfikna på detta och inte nöjer er med mina tidigare bloggar i ämnet förmedlar jag här ett citat ur E24.se från den 29 februari:

"- Jag tror att det blir en makalös resa, i Ryssland kostar jorden cirka 3.000 kronor per hektar, i Sverige kostar motsvarande jord 50-60 000 kronor. Men det tar tid att få struktur på jorden, den har varit vanskött sedan 1920-talet. Den stora grejen är inte spannmålen, utan värdetillväxten på jorden, säger Ericsson-greven Archibald Hamilton. "

De senaste dagarna verkar dock vara lite skakiga för den svarta jorden: Så här har Black Earth farming hoppat upp och ned. 

 

Kung Leopolds spöke

Är i Tervuren på ett möte om ett nytt EU-projekt som syftar till att i samarbete mellan institutioner i EU-länder och östafrikanska universitet bygga infrastruktur för forskning i och om Östafrika. Mötet hålls på det Kungliga Muséet för Centralafrika, byggt vid förra sekelskiftet som ett gigantiskt tempel över Belgiens koloniala framgångar.  När muséet tillkom härskade Kung Leopold fortfarande i den kongolesiska fristaten och Belgiska Kongo hade ännu inte etablerats som koloni. Vår värd försäkrade oss om att Kung Leopolds spöke inte befann sig i de oändligt långa  källargångar, som vi gick i mellan de olika huvudbyggnaderna. Men en halvöppen dörr in mot en låg unken gång med knapp ståhöjd verkade inte helt lugnande på oss.

Geografi fakultetsövergripande

Rektor har fattat beslut om att "fastställa det fakultetsövergripande huvudområdet Geografi, för examina på avancerad nivå". Om jag är rätt underättad blir därför Geografi först ut som ett fakultetsövergripande huvudområde vid Stockholms Universitet. Det är helt i linje med geografins tvärvetenskaplighet och dess naturliga hemhörighet i två kunskapstraditioner: den naturvetenskapliga och den humanvetenskapliga.

Vid Stockholms Universitet bedrivs forskning och undervisning i geografi dels vid Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi (Naturvetenskaplig fakultet), dels vid Kulturgeografiska institutionen (Samhällsvetenskaplig fakultet). Men det sker ett omfattande samarbete mellan de båda geografiinstitutionerna, dels på grundnivå i huvudområdet Geografi, dels i forskningsprojekt som t.ex. i det gemensamma nätverket People, Land and Time in Africa. På avancerad nivå samarbetar institutionerna (tillsammans med Ekonomisk historia) inom  Masterprogrammet Globalisation, Environment and Social Change.  Studenterna på det tvärvetenskapliga programmet kan nu få ut en examen i huvudområdet geografi (förutom i internationella relationer eller ekonomisk historia). Det möjligör både specialisering mot naturgeografi eller kulturgeografi i ämnesvalet men också breda tvärvetenskapliga uppsatser i geografi kring viktiga miljöfrågor.

Huvudområdet ska nu förvaltas gemensamt av de båda institutionerna. Det är hedrande för geografiinstitutionerna att ha fått det förtroendet och vi kommer att göra vårt bästa för att trots skilda fakulteter med allt vad det innebär av små, men viktiga skillnader, förvalta det första fakultetsövergripande ämnet. Det finns egentligen inga enkla förebilder för hur man gör detta.