Hur stor akademisk frihet står SLU för?

I Svenska Dagbladet har uppkommit en debatt om akademisk frihet och ministerstyre. En grupp professorer lyfter i ett debattinlägg fram det uppdrag som Sveriges Lantbruksuniversitet hade för Landsbygdsdepartementet på miljökonferensen i Rio och som bland annat resulterat i filmen Sustainable forestry: the Swedish model.  Se den på Youtube. Döm själv om den främst förmedlar forskningsresultat från SLU eller främst lyfter fram den svenska skogspolitiken som helt unikt världsbäst....

Det hela uppmärksammades bl.a. i DN där en signerad ledare krävde: Låt inte ministern styra. Men förutom anklagelser om ministerstyre från Eskil Erlandsson skrev Annika Ström Melin också:

"huvudbudskapet är en hyllning till svensk skogsvård och kan inte uppfattas som annat än statlig propaganda. --  Det är obegripligt att forskarna vid SLU gick med på att uppfylla landsbygdsministerns önskan och producera ett i förväg bestämt resultat. Om den akademiska friheten ska kunna försvaras krävs större integritet vid svenska universitet."

SLUs rektor Lisa Sennerby Forsse svarade i Svenska Dagbladet att det inte var fråga om ministerstyre eftersom initiativet kommit från SLU inte från departementet. Men faktum kvarstår.  Filmen förmedlar knappast i första hand nya forskningsresultat utan är en hyllning till svensk skogspolitik. SLU var i Rio på uppdrag av landsbygdsdepartementet -- det framgår tydligt av SLUs eget webbinlägg från december om detta "side-event" och det framstår som en del av departementets satsning Skogsriket - med värden för världen.

Om det hela baserades på ett initiativ från SLU verkar det ändå mer egendomligt. Varför skulle ett universitet vara så suget på att vara i Rio att man föreslår departementet att få göra en hyllningsfilm till svensk skogspolitik? Jag håller med Annika Ström Melin: "Om den akademiska friheten ska kunna försvaras krävs större integritet vid svenska universitet". Frågan handlar inte bara om ministerstyre eller ej utan hur SLU ser på sin roll som oberoende, granskande forskningsuniversitet i frågor bl.a. just om skogspolitik. Det svarar inte Lisa Sennerby Forsse på.

Tillägg 4 juni 2012:
SLU-rektorns svar att det inte var ministerstyre finns också i dagens DN. Annika Ström Melin svarar:
"Tyvärr minskar inte min oro rörande SLUS:s oberoende självständighet av att läsa rektors kommentar. Att universitet ber regeringen om ett formellt uppdrag för att åka på Riokonferensen tyder tvärtom på att SLU har en alltför tät relation med landsbygdsministern. Och resultatet, den tolv minuter långa filmen, liknar fortfarande inte forskning utan är en oblyg och ensidig hyllning till svensk skogsvård"

Se också i Svd de ursprungliga undertecknarnas svar till SLUs rektor och undran över varför inte Erlandsson själv kan svara Vi hade väntat oss att ministern skulle svara.

Runsten återfunnen efter mer än 300 år

Runolog Magnus Källström i färd med att undersöka stenen (Foto: Torun Zachrisson)

I tisdags berättade studenterna på kursen i Landskapsarkeologi, som vi driver tillsammans med Arkeologiska institutionen, att man på exkursionen dagen innan på Bogesundslandet med Torun Zachrisson hade hittat en runsten. Idag fick jag höra historien direkt från en entusiastisk Torun. Hon har varit på platsen massor med gånger, men denna gången ville kombinationen av slumpen, ljuset och hennes uppmärksamhet att en runsten, som man trott vara försvunnen, plötsligt syntes.

Så här berättar Torun i ett mail:

"På sista stoppet för dagen på exkursionen med studenterna i Landskapsarkeologi i måndags låg solen rätt och plötsligt fanns den där i kanten av gravfältet, runstenen U 170 från Bogesunds brygga, som varit försvunnen i 300 år. Bara en dryg decimeter stack upp, men tursamt nog visade det sig vara rotänden av stenen.

Så den står kvar på sin ursprungliga plats och mötte en gång de besökande som seglade in längs udden och in i det bågformiga sundet. Runstenen tecknades av antikvarie Peringskiöld, på slutet av 1600-talet och det gör att man har kännedom om så gott som hela texten. Fornforskare Richard Dybeck letade efter den på 1870-talet utan att finna den, hörsägen sa att den låg i bryggan eller i en bykstugomur.

Med länsstyrelsens tillstånd fick jag och runolog Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet möjlighet att frilägga ristningsytan från jord och odlingssten som var lagd upp emot den, vilket vi gjorde igår. Ungefär 30 runor finns kvar.

Platsen där runstenen är rest, vid kanten av ett gravfält från ca 550-1100 e.Kr. är intressant och viktig, inskriften speciell och komplex. Där står: Gunne och Åsa lät resa denna sten och valv efter Önd, sin son. Han dog på Ekerö. Han är begraven på kyrkogården. Fastulv ristade runorna. Gunne reste denna stenhäll.

Den döde har gravlagts på en kyrkogård. Där bör även det valv - tidigkristna gravmonument - ha stått. Medan runstenen restes på gravfältet (hemmavid), som ligger sjönära och exponerat. Ekerö är dagens Ekerö i Mälaren och det här är det äldsta belägget för ortnamnet. Runstenen är ristad ca 1050-80

Det som finns kvar idag på stenens rotände är: 
   -a lät resa s-         dog på Ekerö. H-         stenhäll."

Det är kul att det skedde just på kursen i Landskapsarkeologi där arkeologen Torun Zachrisson och kulturgeografen Johan Berg lär ut hur man läser landskapets historia i fält. Det är också typiskt att Torun och Johan besökt platsen massor med gånger och vetat om historien om den försvunna runstenen. Det visar bara hur viktigt det är att återkomma till samma plats flera gånger. Alla som inventerat den typen av äldre landskapslämningar i fält har säkert varit med om liknande, om än inte lika spektakulära upplevelser. Man bygger successivt upp allt större förståelse för landskapsutsnittet, skapar sig inre bilder, som man medvetet eller undermedvetet jämför med andra platser och till slut får denna förståelse hjälp av ett visst klart aprilljus eller av en snilleblixt. Torun berättade att hon precis var på väg från platsen med studentgruppen och redan hade siktet inställt på hemfärden till Frescati, men kastade ett sista getöga snett åt sidan och så såg hon basen sticka upp ur gräset.

Se mer om detta i ett informativt nyhetsinslag i ABC-nytt.

Läs också runologen Magnus längre redogörelse för fyndet.

Kinesisk studie av markanvändning i Norge och Sverige

Före andra världskriget utvecklades åkerarealen i Sverige och Norge på ungefär samma sätt. Kraftig uppodling i de centrala bygderna under 1800-talets slut och en viss tillbakagång under 1900-talets första hälft. Riksgränsen syns inte på kartorna. Men efter andra världskriget skiljer sig jordbrukspolitiken åt och riksgränsen framträder tydligt. Jag tänker på 1970-talet när man fick betalt för att odla upp i Norge medan 1967 års nedläggningspolitik genomfördes med full kraft i Sverige. Kartan ovan är hämtad ur en studie som genomförts av vår gästdoktorand Li Beibei i samarbete med Ulf Jansson, Yu Ye och undertecknad. Beijing Normal University, där Li Beibei doktorerat och Yu Ye arbetar är ett av de universitet i Kina där man framgångsrikt kombinerar historisk geografi med klimatstudier. Det kunde jag konstatera vid mitt besök där i maj i år.

Till vår stora förvåning har det inte genomförts många studier där jordbrukspolitiken och dess rumsliga utfall har jämförts i Norden. Li Beibeis studie genomfördes som ett metodförsök att använda jordbruksstatistik för att utveckla markanvändningskartor för klimatmodellering, men kartorna ger också bidrag till en jämförande agrarhistoria. Läs den i tidskriften Regional Environmental Change

Ny kulturell ekonomi i Seligman?

Invånarna i Seligman i Arizona  har tagit ett kreativt grepp kring det här med kulturmiljövård och den nya kulturella ekonomin. Genom att längs gamla route 66 ställa fram en massa föremål från äldre tid fångar man upp en del av turistströmmen.

Ordningen av museiföremålen är befriande anarkistisk.

Antropomorfa bilar spelar en central roll i detta museum.

Skyltningen är sparsam men effektiv: "On this site in 1861 nothing happened"

 

Men det är nog ändå tveksamt om all denna kreativitet kan vända ekonomin i en motellort med under 500 invånare som blivit hopplöst på efterkälken när Route 66 blivit museum och ersatts av Interstate 40 mellan Albequerque och Los Angeles.

Imponerande Stockholmsnärvaro i Los Angeles

Från centrum av Los Angeles mot nordost

Det amerikanska geografmötet AAG har länge haft stor dragningskraft som internationellt möte och drar nog ofta flera internationella deltagare än vad den internationella geografiunionen har gjort. Det brukar också vara en imponerande skara från Stockholm. Så även i år. Följande forskare (mest kulturgeografer) från Stockholms Universitet ska presentera sina aktuella forskningsresultat.

Eva Andersson
Tola Gemechu Ango
Peter Balogh
Lowe Börjeson
Martina Angela Caretta
Pontus Hennerdal
Laura James
Ulf Jonsson (ekonomhistoriker)
Bo Malmberg
Mats Widgren
Thomas Wimark -- är du här Thomas?? Thomas forskning ska i alla fall presenteras.
Anders Wästfelt (nu SLU, snart på Stockholms Universitet)

Vi får väl också räkna med de två nära Stockholmsanknutna forskare som jag träffade till frukost
John Öst från Uppsala, som har ett tätt samarbete med oss i flera projekt och
Johanna Jokinen, doktorand i Uppsala, som har sin grundutbildning från Stockholm.

Har jag missat nån??

Klicka på namnen så får du en bra översikt över bredden på institutionens forskning. Men det är också många som har satsat på det nordiska geografmötet i Reykavijk i juni i stället.

En femtedel av Sveriges åkerareal finns i Ryssland och Ukraina

De två största svenska jordbruksbolagen Black earth farming och Alpcot Agro äger tillsammans mer åkermark än vad som finns i hela Skåne (Bilden lånad från www.blackearthfarming.com )

 Visste ni hur Sveriges åkerareal fördelar sig på olika områden?

Om jag har räknat rätt ser det ut så här

Norrland  266 tusen hektar
Svealand  760 tusen hektar
Götaland  1 634 tusen hektar
Ryssland och Ukraina 886 tusen hektar

Alltså:  en femtedel av Sveriges åkerareal finns i Ryssland och Ukraina

Läs Brian Kuns blogginlägg Swedish Black Earth så fattar ni var jag fått de 886 tusen hektaren från.

Bönder protesterar mot svenskplantagens avhysningar

Nu kommer protesterna. SEKAB och senare Eco Energy, som utvecklar sockerplantagen utanför Bagamoyo har länge hävdat att plantagen endast berör en gammal statlig boskapsranch. Men av den Resettlement Action Plan som finns på hemsidorna African Development Bank framgår att det rör sig om flera byar som ska avhysas. Redan 2009 skrev vi i DN om de småbrukare som fanns i området.

Nu kommer protesterna från en av byarna som ska avhysas. - Om ministern hade tagit sig hit hade hon kunnat se hur planterade träd, gravar och byggnader, bl.a. en moské visat att vi har bott här sedan 1950-talet (fritt översatt).

Läs själv i artkeln från tanzanska tidningen Citizen. Där framgår bl.a. att byborna i en tidigare dom om marken vunnit över staten.

Har Sida bestämt sig som kreditgarantier till detta projekt eller inte?