Inga murar i Berlin

Ingen mur i Berlin 15 juni 2010
Debatten mellan kritiker och förespråkare för resiliens-teorin har ibland lett till att höga murar har rests. Se till exempel inläggen kring Alf Hornborgs kritik mot resiliensteorin för ett år sedan. Det har inte heller funnits något bra forum i Sverige där den debatten kan föras. Men i Berlin finns inga sådana murar.  I veckan hölls ett möte på Berlin Brandenburgische Akademie der Wissenschaften. Forskningsgruppen för Ecosystem Services hade inbjudit både kritiker och förespråkare för resiliensteorin till en workshop för att diskutera vilken roll som resiliensbegreppet kan ha för studier av kulturlandskap.
Det blev en mycket stimulerande diskussion, präglad av en stor intellektuell öppenhet, och 27 högklassiga presentationer där bl.a. perspektiv från politisk ekologi kunde kontrasteras mot resiliensperspektivet. Styrkan i de olika analytiska perspektiven kunde mätas mot olika empiriska material, bl.a. ett flertal intressanta studier  om äldre kvarlevande brukningsformer och landskap i medelhavsområdet.
Jag fastnade dock särskilt för Thomas Kirchhoff och hans kollegor, som granskade likheterna mellan den gamla tyska romantiska kulturlandskapsidén och idén om social-ekologiska system och därmed satte in resiliensteorin i ett idéhistoriskt sammanhang. Se även samma grupps tidigare diskussion om resiliensteorins kulturella och samhälleliga roll. Det är en typ av idéhistorisk diskussion som är självklar och nödvändig för samhällsvetare och som i viss utsträckning förs också inom ekologin, men som varit frånvarande när det gäller skärningspunkten - social-ekologiska system. Det är förmodligen det starka normativa inslaget som förhindrat den typen av självreflektion.
Bill Found och Marta Berbés-Blásquez argumenterade i sin landskapshistoriska studie av socker-rörsplantager i Karibien för att såväl makt-perspektivet och slavarbetskraftens roll kan analyseras med ett resiliensperspektiv, men att det kräver en viss revidering av de teoretiska begreppen. Det var intressant eftersom makt och orättvisa arbetsrelationer vanligtvis brukar vara lyckligt osynliga i många resilensanalyser av agroekosystem.
Betsy Beymer och Ian Bryceson, prövade och granskade resiliensteorins brist på politiska perspektiv utfrån en typ av miljöproblem som inte så ofta förekommer i resilienstudier -- ett fall av markrofferi och storskalig etablering av en räkfarm på ön Mafia i Tanzania.
I slutdiskussionen ställdes från en av resliensförespråkarna frågan om det konceptuella ramverk som resiliensbegreppet står för verkligen kan användas för att studera de globala maktrelationer som idag spelar en allt större roll för landskap och naturresurser.
Stort tack till Thomas Plieninger och hans team som genom det breda urvalet av inbjudna öppnat för en överskridande murlös diskussion.

Nytt ord: bröllopsexil

Jag har tidigare uppmärksammat olika rumsliga bestämningar som uppstått ur dagens olika samhälls- och naturförhållanden. Vi har fått lära oss i en kommentar i till min blogg att man i Norge använder ordet askefast för de som fastnat på olika håll i världen under april månads vulkanutbrott.

Nu meddelar tidningarna att researrangörernas förväntningarna på bröllopsturism inte infrias. Samtidigt inkommer från delar av vänkretsen, som bor i Stockholm innerstad, signaler om att man känner sig hotad av den stundande rojalistiska bröllopsbelägring man befarar i juni och därmed måste gå i bröllopsexil under ett stort antal dagar runt helgen före midsommar.  Man kan väl trots detta inte förvänta (hoppas?) att nettoflödet blir negativt?

Rättvisa landskap på Gotland

De kulturgeografiska institutionerna i Sverige samarbetar i ett Nationellt forskarkursprogram och sedan lång tid tillbaka organiserar två eller tre institutioner i samverkan en kurs i landskapsforskning varje vår med jämnt årtal. Många gånger har detta också organiserats som en nordisk forskarkurs. Denna gång blev det en nationell kurs med nordiskt deltagande (med stöd från det nordiska landskapsforskningsnätverket). I år var den organiserad av Lunds och Stockholm Universitet i samarbete med Högskolan på Gotland. Förutom kursledningen Tom Mels (Gotland), Tomas Germundsson (Lund), Elisabeth Gräslund Berg (Stockholm) och undertecknad, så medverkade Nancy Duncan (Cambridge), Don Mitchell (Syracuse) och Kenneth Olwig (Alnarp).

Doktoranderna kom från Uppsala Universitet, SLU i Alnarp och i Ultuna, Tallin University, Lunds Universitet, Universitetet for Miljö og Biovitenskap i Norge, Högskolan i Oslo, Karlstad Universitet, Lunds Universitet och Stockholms Universitet. Dessutom deltog Mastersstudenter från Stockholm.

Doktorander och lärare under stadsexkursionen i Visby, som leddes av Visbygeografen Lennart  Runesson (bakom kameran också). 

Årets tema var Landscape and Justice. Temat, en grupp av mycket engagerade och tänkande doktorander samt inte minst de inbjudna föreläsarna, bidrog till en intellektuellt mycket vass kurs.  Den gamla bonderepubliken Gotland kan förefalla idyllisk och rättvis, men med hjälp av Tom Mels och Lennart Runessons guidningar framstod frågorna om makten över landskapet som högaktuella. Den som vill ta del av gästernas bidrag på området kan söka efter Nancy Duncans Landscapes of Privilege eller Kenneth Olwigs och Don Mitchells Justice, Power and the Political Landscape.

Fattigdomens landskap

 
På tisdag ger Don Mitchell ett seminarium på institutionen. Han kommer att tala om ett tema som ligger nära det som var hans ingång till landskapsforskningen på 1990-talet -- om hur Californiens vackra landskap i själva verket återspeglar grundläggande motsättningar mellan fattiga illegala gästarbetare och ett överflöd utan motstycke.  Det var temat för hans bok The Lie of the Land. Don är här för att medverka i den nationella forskarkursen som i år går under temat "Landscape and Justice".

Strandsatt?

Ordet strandsatt uttrycker en rumslig relation. Men eftersom alla rumsliga företeelser också har en social aspekt blir ordet i det relationella rummet också ett uttalande om en samhällelig relation.

Robinson Kruse var strandsatt på en ö utanför Chile. Han hade ingen båt. Men att flygresenärer som inte kan tänka sig ta tåg eller båt (eller vars flygbolag inte vill boka om dem på ett mer miljövänligt resande) ska kallas strandsatta övergår mitt förstånd.

Jag har just kommit hem efter en fyra dagars resa från Kreta (flygen gick bara till Thessaloniki och sedan fick det bli tåg). Jag har därför inte läst i kapp allt om ask-krisen, men det är uppenbart att kommentarerna i pressen illustrerar samhällsgeografi, avståndsfriktion och rumsuppfattning på ett helt fantastiskt sätt. Sårbarhetsdiskussionen verkar dock inte ha börjat på riktigt - dvs vilka grupper drabbas värst? Hur synd är det om "strandsatta" turister jämfört med odlare i Kenya som inte kan sälja sina grönsaker?

I Stockholm berättar taxichauffören om taxiresor till Barcelona. På tåget mellan Thessaloniki och Belgrad berättar en svenska om "strandsatta" svenskar på SAS-hotellet i Athen som bara väntade och åt gratismat. Själv stod hon inte ut med denna "Titanicstämning" och fixade tågbiljetterna själv.

Är det verkligen sant att det finns folk som tror att bil och flyg är de enda möjliga transportmöjligheterna?

Kanske kan man dock kalla min kollega som tvingas bo på ett  Disneyhotell i Hongkong (och få pussar av Mimmi Pigg för fotografering) för strandsatt?

Under alla omständigheter kommer grundläggande rumsliga frågor och frågor om samhällens och samhällsgruppers sårbarhet att få belysning av det som har hänt i veckan.

Slaveri och intensivjordbruk

Hur påverkade den atlantiska slavhandeln jordbruket i Afrika?
Ett väl etablerat common-sense svar är att dräneringen av arbetskraft inverkade negativt på Afrika. Ett annat svar är att slavraiderna tvingade de folk som inte hade hierarkisk politisk organisation upp i bergen där de under ett belägringsartat tillstånd intensifierade sitt jordbruk med terrassering, gödsling och andra intensiva jordbruksmetoder.
I min översikt över sådana förekomster av intensivjordbruk i Västafrika och i Sahelzonen kommer jag till en delvis annan slutsats. Tiden för den atlantiska slavhandeln  (som också innebar handel med andra produkter) var en tid då jordbruket generellt sett intensifierades i Västafrika. Och detta gäller i olika ekologiska zoner och under olika politiska strukturer: decentraliserade grupper längs atlantkusten började med intensiv risodling, slavägande och slavhandlade stater i intensifierade sitt jordbruk t.ex. i Haussaland i norra Nigeria med slavarna som viktig arbetskraft och decentraliserade grupper (utan tydligt politisk ledarskap) i bergen i Västafrika och i Sahelzonen intensifierade sitt terassjordbruk. Se mer i en kommande artikel, som äntligen är färdig för publicering,.

Metangas och risodling

Sambandet mellan den tidiga risodlingens framväxt och ökad förekomst av metangas i atmosfären är en viktig komponent i William Ruddimans tes om att den mänskligt skapade globala uppvärmningen startade för flera tusen år sedan. Jag har tidigare bloggat om detta och också skrivit en kort artikel på temat.
Men det finns skäl att undra över hur omfattande dessa tidiga risodlingar i Kina egentligen var. En sak är ju att man började att odla våtris - en annan sak är hur omfattande påverkan på landskapet det kan ha haft.
Vad som däremot står klart är att de allra flesta stora sydostasiatiska risdeltan, som landskapsföreteelser är mycket sena: De flesta tillkom eller växte på allvar fram under 1800-talet.

Men det har varit svårt att få fram bra översikter i kartform över deltanas framväxt. Nu hittar jag i den fantastiska översikten Rice in Deep Water av David Catling ovanstående karta över Mekongdeltats utveckling. Den bygger i sin tur på en gammal fransk översikt Dragages de Cochinchine (1930). Catling menar att Mekongdeltat 1870 var "a vast inaccessible swamp forest sparsely populated by pioneer farmers cultivating rice and fishing the abundant waters" s. 322.
Det återstår alltså att för hela Asien försöka få en överblick över hur stor landskapspåverkan den tidiga risodlingen faktiskt hade.