Medelklass-safari.....

Jag har tidigare bloggat från mina hembygdstrakter om den oväntat kontroversiella överklassafarin i Solsidan.

Därför vill jag inte undanhålla mina läsare den fortsatta utvecklingen, som noterades på Fisksätra station i morse. Solsidan-borna är inte snarstuckna utan antar utmaningen genom att ge överklassbegreppet en ny innebörd. Nu finns dessutom möjligheten till en något kortare och mindre ansträngande medelklassafari. Dock finns ingen underklass.....

Efteranmälan kan ske idag på solsidanrunt.se

Vad är tankbevattning?

En tank i Tamil Nadu -- källa: Wikipedia

Jag har alltid förundrat mig över att forskare som skriver om bevattningssystem i Indien och på Sri Lanka använder ordet tank om det som vi nu skulle kalla dämningar eller vattenreservoarer. I engelskspråklig internationell bevattningsterminologi används ordet "reservoir" men många som skriver om Indien använder alltså ordet "tank". När samma fenomen ges olika namn i olika delar av världen fast man skriver på samma språk, så blir det inte lätt att skaffa sig en globalhistorisk förståelse för landskapshistorien.

Nu har jag fått hjälp att fatta av kloka kollegor som medverkar i en kommande bok om markbundet kapital Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications som Thomas Håkansson och jag just nu är i full färd med att slutredigera.

Tanque är den portugisiska benämningen som britterna tog över när de koloniserade Indien möjligtvis via olika indiska språk. Därför beskrivs i arkeologisk och historisk litteratur indiska vattenreservoarer i bevattningssystem som "tankar" . Och det förmodligen också den spansk-portugisiska bakgrunden som förklarar varför detta begrepp används i engelskspråklig litteratur om Sydamerika om det som annars skulle kallas reservoir.

Men jag hade inte behövt gå över ån efter vatten: Varför inte slå upp i Svenska Akademiens Ordbok ? Där ges både den etymologiska bakgrunden till bl.a. gujarat som sannolikt fått ordet från portugisiska och dessutom ett tidigt belägg på svenska hämtat från Sydsvensk Geografisk Årsbok 1926 som beskriver förhållanden i Indien: "På de flata slätterna är tanken . . en utgrävd grav, som håller vatten och från vilken detta lyftes upp till tankens kant och därifrån av små kanaler föres ut över omgivningen" . Det är lundageografen Helge Nelson som i artikeln "Jordens konstbevattnade områden" beskriver de indiska "tankarna"

Hur stor akademisk frihet står SLU för?

I Svenska Dagbladet har uppkommit en debatt om akademisk frihet och ministerstyre. En grupp professorer lyfter i ett debattinlägg fram det uppdrag som Sveriges Lantbruksuniversitet hade för Landsbygdsdepartementet på miljökonferensen i Rio och som bland annat resulterat i filmen Sustainable forestry: the Swedish model.  Se den på Youtube. Döm själv om den främst förmedlar forskningsresultat från SLU eller främst lyfter fram den svenska skogspolitiken som helt unikt världsbäst....

Det hela uppmärksammades bl.a. i DN där en signerad ledare krävde: Låt inte ministern styra. Men förutom anklagelser om ministerstyre från Eskil Erlandsson skrev Annika Ström Melin också:

"huvudbudskapet är en hyllning till svensk skogsvård och kan inte uppfattas som annat än statlig propaganda. --  Det är obegripligt att forskarna vid SLU gick med på att uppfylla landsbygdsministerns önskan och producera ett i förväg bestämt resultat. Om den akademiska friheten ska kunna försvaras krävs större integritet vid svenska universitet."

SLUs rektor Lisa Sennerby Forsse svarade i Svenska Dagbladet att det inte var fråga om ministerstyre eftersom initiativet kommit från SLU inte från departementet. Men faktum kvarstår.  Filmen förmedlar knappast i första hand nya forskningsresultat utan är en hyllning till svensk skogspolitik. SLU var i Rio på uppdrag av landsbygdsdepartementet -- det framgår tydligt av SLUs eget webbinlägg från december om detta "side-event" och det framstår som en del av departementets satsning Skogsriket - med värden för världen.

Om det hela baserades på ett initiativ från SLU verkar det ändå mer egendomligt. Varför skulle ett universitet vara så suget på att vara i Rio att man föreslår departementet att få göra en hyllningsfilm till svensk skogspolitik? Jag håller med Annika Ström Melin: "Om den akademiska friheten ska kunna försvaras krävs större integritet vid svenska universitet". Frågan handlar inte bara om ministerstyre eller ej utan hur SLU ser på sin roll som oberoende, granskande forskningsuniversitet i frågor bl.a. just om skogspolitik. Det svarar inte Lisa Sennerby Forsse på.

Tillägg 4 juni 2012:
SLU-rektorns svar att det inte var ministerstyre finns också i dagens DN. Annika Ström Melin svarar:
"Tyvärr minskar inte min oro rörande SLUS:s oberoende självständighet av att läsa rektors kommentar. Att universitet ber regeringen om ett formellt uppdrag för att åka på Riokonferensen tyder tvärtom på att SLU har en alltför tät relation med landsbygdsministern. Och resultatet, den tolv minuter långa filmen, liknar fortfarande inte forskning utan är en oblyg och ensidig hyllning till svensk skogsvård"

Se också i Svd de ursprungliga undertecknarnas svar till SLUs rektor och undran över varför inte Erlandsson själv kan svara Vi hade väntat oss att ministern skulle svara.

Runsten återfunnen efter mer än 300 år

Runolog Magnus Källström i färd med att undersöka stenen (Foto: Torun Zachrisson)

I tisdags berättade studenterna på kursen i Landskapsarkeologi, som vi driver tillsammans med Arkeologiska institutionen, att man på exkursionen dagen innan på Bogesundslandet med Torun Zachrisson hade hittat en runsten. Idag fick jag höra historien direkt från en entusiastisk Torun. Hon har varit på platsen massor med gånger, men denna gången ville kombinationen av slumpen, ljuset och hennes uppmärksamhet att en runsten, som man trott vara försvunnen, plötsligt syntes.

Så här berättar Torun i ett mail:

"På sista stoppet för dagen på exkursionen med studenterna i Landskapsarkeologi i måndags låg solen rätt och plötsligt fanns den där i kanten av gravfältet, runstenen U 170 från Bogesunds brygga, som varit försvunnen i 300 år. Bara en dryg decimeter stack upp, men tursamt nog visade det sig vara rotänden av stenen.

Så den står kvar på sin ursprungliga plats och mötte en gång de besökande som seglade in längs udden och in i det bågformiga sundet. Runstenen tecknades av antikvarie Peringskiöld, på slutet av 1600-talet och det gör att man har kännedom om så gott som hela texten. Fornforskare Richard Dybeck letade efter den på 1870-talet utan att finna den, hörsägen sa att den låg i bryggan eller i en bykstugomur.

Med länsstyrelsens tillstånd fick jag och runolog Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet möjlighet att frilägga ristningsytan från jord och odlingssten som var lagd upp emot den, vilket vi gjorde igår. Ungefär 30 runor finns kvar.

Platsen där runstenen är rest, vid kanten av ett gravfält från ca 550-1100 e.Kr. är intressant och viktig, inskriften speciell och komplex. Där står: Gunne och Åsa lät resa denna sten och valv efter Önd, sin son. Han dog på Ekerö. Han är begraven på kyrkogården. Fastulv ristade runorna. Gunne reste denna stenhäll.

Den döde har gravlagts på en kyrkogård. Där bör även det valv - tidigkristna gravmonument - ha stått. Medan runstenen restes på gravfältet (hemmavid), som ligger sjönära och exponerat. Ekerö är dagens Ekerö i Mälaren och det här är det äldsta belägget för ortnamnet. Runstenen är ristad ca 1050-80

Det som finns kvar idag på stenens rotände är: 
   -a lät resa s-         dog på Ekerö. H-         stenhäll."

Det är kul att det skedde just på kursen i Landskapsarkeologi där arkeologen Torun Zachrisson och kulturgeografen Johan Berg lär ut hur man läser landskapets historia i fält. Det är också typiskt att Torun och Johan besökt platsen massor med gånger och vetat om historien om den försvunna runstenen. Det visar bara hur viktigt det är att återkomma till samma plats flera gånger. Alla som inventerat den typen av äldre landskapslämningar i fält har säkert varit med om liknande, om än inte lika spektakulära upplevelser. Man bygger successivt upp allt större förståelse för landskapsutsnittet, skapar sig inre bilder, som man medvetet eller undermedvetet jämför med andra platser och till slut får denna förståelse hjälp av ett visst klart aprilljus eller av en snilleblixt. Torun berättade att hon precis var på väg från platsen med studentgruppen och redan hade siktet inställt på hemfärden till Frescati, men kastade ett sista getöga snett åt sidan och så såg hon basen sticka upp ur gräset.

Se mer om detta i ett informativt nyhetsinslag i ABC-nytt.

Läs också runologen Magnus längre redogörelse för fyndet.

Kinesisk studie av markanvändning i Norge och Sverige

Före andra världskriget utvecklades åkerarealen i Sverige och Norge på ungefär samma sätt. Kraftig uppodling i de centrala bygderna under 1800-talets slut och en viss tillbakagång under 1900-talets första hälft. Riksgränsen syns inte på kartorna. Men efter andra världskriget skiljer sig jordbrukspolitiken åt och riksgränsen framträder tydligt. Jag tänker på 1970-talet när man fick betalt för att odla upp i Norge medan 1967 års nedläggningspolitik genomfördes med full kraft i Sverige. Kartan ovan är hämtad ur en studie som genomförts av vår gästdoktorand Li Beibei i samarbete med Ulf Jansson, Yu Ye och undertecknad. Beijing Normal University, där Li Beibei doktorerat och Yu Ye arbetar är ett av de universitet i Kina där man framgångsrikt kombinerar historisk geografi med klimatstudier. Det kunde jag konstatera vid mitt besök där i maj i år.

Till vår stora förvåning har det inte genomförts många studier där jordbrukspolitiken och dess rumsliga utfall har jämförts i Norden. Li Beibeis studie genomfördes som ett metodförsök att använda jordbruksstatistik för att utveckla markanvändningskartor för klimatmodellering, men kartorna ger också bidrag till en jämförande agrarhistoria. Läs den i tidskriften Regional Environmental Change

Ny kulturell ekonomi i Seligman?

Invånarna i Seligman i Arizona  har tagit ett kreativt grepp kring det här med kulturmiljövård och den nya kulturella ekonomin. Genom att längs gamla route 66 ställa fram en massa föremål från äldre tid fångar man upp en del av turistströmmen.

Ordningen av museiföremålen är befriande anarkistisk.

Antropomorfa bilar spelar en central roll i detta museum.

Skyltningen är sparsam men effektiv: "On this site in 1861 nothing happened"

 

Men det är nog ändå tveksamt om all denna kreativitet kan vända ekonomin i en motellort med under 500 invånare som blivit hopplöst på efterkälken när Route 66 blivit museum och ersatts av Interstate 40 mellan Albequerque och Los Angeles.

Imponerande Stockholmsnärvaro i Los Angeles

Från centrum av Los Angeles mot nordost

Det amerikanska geografmötet AAG har länge haft stor dragningskraft som internationellt möte och drar nog ofta flera internationella deltagare än vad den internationella geografiunionen har gjort. Det brukar också vara en imponerande skara från Stockholm. Så även i år. Följande forskare (mest kulturgeografer) från Stockholms Universitet ska presentera sina aktuella forskningsresultat.

Eva Andersson
Tola Gemechu Ango
Peter Balogh
Lowe Börjeson
Martina Angela Caretta
Pontus Hennerdal
Laura James
Ulf Jonsson (ekonomhistoriker)
Bo Malmberg
Mats Widgren
Thomas Wimark -- är du här Thomas?? Thomas forskning ska i alla fall presenteras.
Anders Wästfelt (nu SLU, snart på Stockholms Universitet)

Vi får väl också räkna med de två nära Stockholmsanknutna forskare som jag träffade till frukost
John Öst från Uppsala, som har ett tätt samarbete med oss i flera projekt och
Johanna Jokinen, doktorand i Uppsala, som har sin grundutbildning från Stockholm.

Har jag missat nån??

Klicka på namnen så får du en bra översikt över bredden på institutionens forskning. Men det är också många som har satsat på det nordiska geografmötet i Reykavijk i juni i stället.