Jag har tidigare bloggat om den mycket olycksaliga hanteringen av MISTRA-FORMAS gemensamma satsning på grön humaniora.
Se t.ex.
Uppskjutet FORMAS-MISTRA-beslut den 13 april 2014
och Ofullständig jävsutredning av VR den 11 juni
Till detta är bara att säga att VR inte har klargjort det som jag i juni menade var en ofullständig jävsutredning. Visserligen hamnade en del av min korresponens med VR felaktigt i min spamkorg så att min sura väntan på ett svar som jag skrev om den 11 juni kanske berodde på universitetets mycket övernitiska spamfilter. Men det gjorde inte så mycket för det svaret som så småningom kom fram till mig var verkligen intetsägande. VR kan inte svara på om de känt till båda de jävsförhållanden som var kända av många av de andra sökande. De utredde bara ett av jävsförhållandena.
Desto roligare är det nu att den forskningsgrupp som i den utredningen indirekt hängdes ut för att en av de sakkunga skulle vara jävig, nu rimligtvis måste ha frikänts från att bedömningen skulle ha påverkats av detta. Den andra bedömningen som avslutades nu i december ledde nämligen till att just denna forskargrupp fick de gröna humaniorapengarna. MISTRA (och så småningom även FORMAS) har beslutat att stödja ansökan från Linköping:
The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory
Cultivating Ecological Innovations
Jag var delaktig i ett konkurrerande "konsortium" och vill nu på alla sätt och vis gratulera Cecilia Åsberg, Johan Hedrén och Astrida Neimanis i Linköping. Läs mer om deras spännande frölåda på följande länk: http://www.tema.liu.se/environmental-humanities-collaboratory?l=sv
------
Jag satte citattecken runt konsortium ovan. Måste vi på universiteten verkligen anpassa oss till företagsvärldens språk? Wikipedia säger om konsortium "sammanslutning (ibland formell genom avtal) av och mellan personer eller företag, för att göra en gemensam affär, ha gemensamma vinstintressen o.s.v." (men det kanska passar med tanke på VRs uttalade önskan i dagens DN om mer konkurrens mellan universiteten....)
fredag 19 december 2014
fredag 5 december 2014
I stället för hemsida: Nya publikationer
Stockholms Universitets förut så utmärkta domän people.su.se, där bl.a. min hemsida people.su.se/~widgren ligger, är tyvärr sedan i somras stängd för all enkel uppdatering i väntan på ett nytt system för personliga hemsidor. Jag har ett tag försökt att med krångliga medel ändå hålla min hemsida uppdaterad, men nu ger jag upp. Det är alldeles för krångligt. Flera av länkarna på den sidan har under dessa operationer blivit avbrutna. Här kommer i stället några aktuella länkar till mina senaste publikationer:
IN PRESS
Widgren, Mats (forthcoming) Four myths in global agrarian history. In Critical Studies in World History. Lund: Nordic Academic press. Link to manuscript.
2014
Widgren, Mats (2014) Department of Human Geography. In Dahl, G. and Danielson, M. eds Faculty of Social Sciences at Stockholm University 1964-2014. Stockholm University. Manuscript
Widgren, Mats (2014) Furrows in Africa -- canals in the Americas. Azania 49/4. ---- Cf blogpost with same name.
Widgren Mats (2014) Hur drevs den vikingatida-medeltida storgården? Några frågor från Lägerbovada, Ydre. I Medeltida storgårdar i Sverige – ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Olof Karsvall och Kristofer Jupiter (red). Uppsala : Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur, s.59-72.
Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) (2014) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press.
Widgren, Mats and Håkansson, Thomas (2014). Landesque capital: What is the concept good foor?. In Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press. /The chapter can be downloaded from this page -- follow link from DOWNLOAD EXCERPT at that page.
Jag hoppas snart kunna återkomma med fräsch personliga hemsida bara IT-avdelningen kommit till skott med det nya formatet.
Widgren, Mats (forthcoming) Four myths in global agrarian history. In Critical Studies in World History. Lund: Nordic Academic press. Link to manuscript.
2014
Widgren, Mats (2014) Department of Human Geography. In Dahl, G. and Danielson, M. eds Faculty of Social Sciences at Stockholm University 1964-2014. Stockholm University. Manuscript
Widgren, Mats (2014) Furrows in Africa -- canals in the Americas. Azania 49/4. ---- Cf blogpost with same name.
Widgren Mats (2014) Hur drevs den vikingatida-medeltida storgården? Några frågor från Lägerbovada, Ydre. I Medeltida storgårdar i Sverige – ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Olof Karsvall och Kristofer Jupiter (red). Uppsala : Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur, s.59-72.
Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) (2014) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press.
Widgren, Mats and Håkansson, Thomas (2014). Landesque capital: What is the concept good foor?. In Håkansson, T. & Widgren M. (eds.) Landesque Capital: The Historical Ecology of Enduring Landscape Modifications. Left Coast Press. /The chapter can be downloaded from this page -- follow link from DOWNLOAD EXCERPT at that page.
Jag hoppas snart kunna återkomma med fräsch personliga hemsida bara IT-avdelningen kommit till skott med det nya formatet.
fredag 21 november 2014
Matproduktionen i Sverige måste ses i globalt sammanhang
Den gångna veckans debatt om ekologiskt jordbruk har i huvudsak förts som om svenskt jordbruk var en isolerat svensk företeelse. Men ett av de grundläggande fel som Kirchmann och medförfattare gör i sitt inlägg i söndagens SvD är att inte beröra den globala miljöeffekten av de insatsvaror som gör det s.k. konventionella jordbruket möjligt och högproduktivt.
I en debatt-artikel i dagens Göteborgs-Posten lyfter vi fram de globala aspekterna på denna diskussion:
"Hungerproblemen i världen måste relateras till fattigdom och kan inte lösas av att exportera västvärldens resurskrävande jordbruksmetoder utan hänsyn till hållbarhet och rättviseaspekter", skriver Gunilla Almered Olsson, Johanna Björklund, Kenneth Hermele, Alf Hornborg och denna bloggens författare.
I en debatt-artikel i dagens Göteborgs-Posten lyfter vi fram de globala aspekterna på denna diskussion:
"Hungerproblemen i världen måste relateras till fattigdom och kan inte lösas av att exportera västvärldens resurskrävande jordbruksmetoder utan hänsyn till hållbarhet och rättviseaspekter", skriver Gunilla Almered Olsson, Johanna Björklund, Kenneth Hermele, Alf Hornborg och denna bloggens författare.
torsdag 2 oktober 2014
58 år kulturgeografi vid Stockholms Universitet
David Hannerberg 1900-1981 |
Denna höst firar Samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm 50 årsdag. Till den kommande födelsedagsboken har jag försökt att sammanfatta kulturgeografins historia i Stockholm från det att Hannerberg tillträdde sin professur. Noga räknat handlar det alltså om 58 år av kulturgeografi och om institutionens 49 årsdag. Den som redan nu vill tjuvtitta på geografiartikeln i den tjocka bok som ska komma ut i november kan titta på Geography as social science at Stockholm University .
Jag har gett artikeln underrubriken "Facts, memories and reflections". Det är en märklig genre att blanda empirisk institutionshistorik med sina egna mer eller mindre positionerade minnen. Själv har jag faktiskt upplevt 43 år av institutionens historia. Våren 1971 ställde jag mig i en kö i trapporna på Kungstensgatan 45 för att registrera mig på kulturgeografi. Min avsikt var att snabbt avsluta mina universitetsstudier och bli lärare i samhällsvetenskap på gymnasiet. Med statistik, statsvetenskap och nationalekonomi i tentamensboken saknades det en termin kulturgeografi för att jag skulle bli behörig att undervisa i samhällsvetenskap. Så skulle jag bara riva av två betyg i historia och sedan söka till lärarhögskolan. Peter Östman, som jag kände som storebror till en sommarkompis, var assistent på kulturgeografen och ordnade kön i trappan. På min fråga försäkrade han att det skulle gå bra att läsa historia parallellt för att komma fort fram. Det var en sanning med modifikation eftersom en stor mängd övningskurser drog i gång omedelbart. Jag kom aldrig i väg till historieinstitutionen och på den vägen blev det. Jag blev kvar i 43 år....
"Docent Staffan Helmfrid inspekterar fältarbete" -- kartering av stensträngsområde vid Fläret i Östergötland. I samma område kom jag att fältarbeta från 1974 till 1978. Från Ymer 1965 |
En mycket speciell ögonblicksbild av institutionens tidiga historia, som jag haft stor nytta av i historieskrivandet är David Hannerbergs bidrag i Ymers översikt över aktiviteten på de olika geografiska institutionerna Från fält och forskning 1965. Jag passar på att komplettera texten med lite autentiska bilder hämtade från Ymer.
"Fil lic- Sven-Olof Lindquist i arbete med den optiska pantografen, som användes för förstoring och förminskning av kartor " Ymer 1965 |
torsdag 28 augusti 2014
Investigative TV journalism on SEKAB - Eco Energy
Per Carstedt interviewed by investigative journalist Sopha Djiobaridis in Uppdrag Granskning |
Yesterdays program of the weekly investigative Swedish TV program Uppdrag Granskning focussed on the involvement of the Swedish municipality Örnsköldsvik in the SEKAB/EcoEnergy business adventures in general and in Tanzania in particular. It disclosed how the municipilatity and other municipalities in the Swedish north invested SEK 700 millions in the land grabbing company SEKAB-Tanzania and so far have got nothing back. It focussed on the local political issues behind this scandalous business, but also interviewed Barabaig pastoralists outside Bagamoyo that had lost their land to the Swedish company and interviewed Melinda Fonnes Sundell whose name had been misused by SEKAB when they SEKAB changed an environmental impact assessment report but still kept the signatures of the original authors, among them Sundell. What became clear was that the former CEO of SEKAB continued to spend money from Swedish taxpayers during 2009 in the Tanzanian business, told Tanzania authorities that he would buy the company, while at the same time got money from SEKAB to find a buyer, until he finally did buy the company from SEKAB for 400 SEK and turned it into Agro Eco Energy. When the company was sold at this cheap price the former owners, municipalities in the North of Sweden, were guaranteed a share of a possible future profit, but these agreements have been rewritten several times and it is now highly unlikely that the municipalities will ever get any money back. The programme clearly showed how the both the taxpayers of Örnsköldsvik and the evicted Barabaig pastoralists are loosers in this development.
What did not come of out the programme was the fact that SIDA (Swedish International Development Cooperation Agency) has recently decided to support Carstedts Tanzanian company Agro Eco Energy with loan guarantees. It remains a conundrum how a businessman which such low standard of ethics, as clearly shown in the TV programme, should be trusted to get support from from SIDA as a part of foreign aid.
torsdag 7 augusti 2014
Inte tropiskt klimat, inte fler skogsbränder
Det lönar sig att följa twittraren och skogsforskaren Hans-Örjan Nohrstedt om man vill ha politiskt relevanta, men sakliga kommentarer om skog.
"Vare sig fler skogsbränder eller tropikklimat här" twittrar han som kommentar till Johan Rockström. LÄNK
Så här skrev Rockström: "Tropiskt klimat får tropiska följder särskilt när resiliens är låg. Inget att överraskas över att det blir fler skogsbränder i Sverige"
Som så ofta när Rockström uttalar sig går alarmismviljan före sakligheten. Självklart har vi inte fått tropiskt klimat i Sverige bara för att vi denna sommar haft en extrem värmebölja. Tropiskt klimat kännetecknas bl.a. av medeltemperaturer över 18 grader under årets alla månader. Inte heller tycks det finnas något som tyder på att skogsbränderna blivit fler -- se t.ex. Svenska Dagbladet: Skogsbränderna blir inte fler.
"Vare sig fler skogsbränder eller tropikklimat här" twittrar han som kommentar till Johan Rockström. LÄNK
Så här skrev Rockström: "Tropiskt klimat får tropiska följder särskilt när resiliens är låg. Inget att överraskas över att det blir fler skogsbränder i Sverige"
Som så ofta när Rockström uttalar sig går alarmismviljan före sakligheten. Självklart har vi inte fått tropiskt klimat i Sverige bara för att vi denna sommar haft en extrem värmebölja. Tropiskt klimat kännetecknas bl.a. av medeltemperaturer över 18 grader under årets alla månader. Inte heller tycks det finnas något som tyder på att skogsbränderna blivit fler -- se t.ex. Svenska Dagbladet: Skogsbränderna blir inte fler.
söndag 20 juli 2014
Tillbaka till Bokoni
Tim Maggs visar en av de övergivna bosättningarna i Rietvlei för filmteamet från Quizzical Pictures |
Jag har tidigare bloggat från fältarbeten i Rietvlei utanför Machadodorp i Sydafrika. Kollegorna i Sydafrika som forskar kring bosättningarna i Bokoni (som övergavs i början av 1800-talet) har nu lyckats få fram pengar både för en populärt inriktad bok och för en 50-minuters dokumentär. Både boken och filmen ska förhoppningsvis vara klara till jul. I går var det dags för Tim Maggs och mig att redovisa våra fältarbeten i Rietvlei. Sedan vi var där sist har man bränt stora delar av gräsmarkerna för att förbättra betet och det har lett till exceptionellt bra möjligheter att dokumentera bosättningarna, stenmurar och åkerindelning, som förra gången var dolda under högt gräs.
Låga enkla stenrader markerar ägogränser i åkermarken och delar in marken runt den runda bosättningen i sektorer, som förmodligen tillhört olika hustrur i ett polygamt hushåll. |
onsdag 11 juni 2014
Ofullständig jävsutredning av VR
Jag har tidigare bloggat om det olycksaligt uppskjutna beslutet om MISTRA-FORMAS satsning på grön humaniora. Vetenskapsrådets ombads av MISTRA och FORMAS att utreda om jäv förekommit. Nu har Vetenskapsrådets bedömning av jävssituationen kommit. Vetenskapsrådets jurist konstaterar att jäv föreligger. En av de sakkunniga har varit för nära inblandad i en av de sökande forskningsmiljöerna.
Men utredningen är ofullständig. Den som har tillgång till alla ansökningarna (och de har gjorts tillgängliga för den som har frågat efter dem) kan lätt konstatera att en annan av de sakkunniga förekommer i en ansökan från en annan forskningsmiljö. I ett brev från ett partneruniversitet, som bifogats till denna andra forskningsmiljös ansökan, nämns en av de sakkunniga som koordinator för ett nätverk med koppling till Sverige och som en länk mellan detta partneruniversitet och det sökande svenska universitetet. Detta bör vara känt åtminstone av FORMAS och MISTRA eftersom det påpekats i ett mail till dem för en månad sedan.
Ovanpå dessa två konkreta misstankar om jäv vad avser de sakkunniga vilar dessutom det övergripande problemet att en styrelseledamot i MISTRA förekommer som en av de som ska avlönas i ett av programmen. Möjligtvis friskriver sig VRs jurist från det problemet genom att skriva att det enbart är bedömningsprocessen som man värderat utifrån en jävssynpunkt. Detta förhållande är möjligtvis inte jäv i lagens mening, men ser definitivt inte snyggt ut vare sig för den personen eller för MISTRA. Många av de andra sökandena var redan i höstas oroade över detta förhållande.
Men det viktigaste just nu är att det fortfarande är oklart varför VR har värderat jävsmisstankar bara för en av de sakkunniga trots att liknande förhållanden varit kända även beträffande en annan sakkunnig. Jag har frågat VR om detta på twitter och i ett mail den 5 juni och väntar nu med spänning på deras svar.
Det är viktigt för forskarsamhället att MISTRA och FORMAS rensar rent och lägger alla kort på bordet i denna tilltrasslade affär.
Men utredningen är ofullständig. Den som har tillgång till alla ansökningarna (och de har gjorts tillgängliga för den som har frågat efter dem) kan lätt konstatera att en annan av de sakkunniga förekommer i en ansökan från en annan forskningsmiljö. I ett brev från ett partneruniversitet, som bifogats till denna andra forskningsmiljös ansökan, nämns en av de sakkunniga som koordinator för ett nätverk med koppling till Sverige och som en länk mellan detta partneruniversitet och det sökande svenska universitetet. Detta bör vara känt åtminstone av FORMAS och MISTRA eftersom det påpekats i ett mail till dem för en månad sedan.
Ovanpå dessa två konkreta misstankar om jäv vad avser de sakkunniga vilar dessutom det övergripande problemet att en styrelseledamot i MISTRA förekommer som en av de som ska avlönas i ett av programmen. Möjligtvis friskriver sig VRs jurist från det problemet genom att skriva att det enbart är bedömningsprocessen som man värderat utifrån en jävssynpunkt. Detta förhållande är möjligtvis inte jäv i lagens mening, men ser definitivt inte snyggt ut vare sig för den personen eller för MISTRA. Många av de andra sökandena var redan i höstas oroade över detta förhållande.
Men det viktigaste just nu är att det fortfarande är oklart varför VR har värderat jävsmisstankar bara för en av de sakkunniga trots att liknande förhållanden varit kända även beträffande en annan sakkunnig. Jag har frågat VR om detta på twitter och i ett mail den 5 juni och väntar nu med spänning på deras svar.
Det är viktigt för forskarsamhället att MISTRA och FORMAS rensar rent och lägger alla kort på bordet i denna tilltrasslade affär.
söndag 13 april 2014
Uppskjutet FORMAS-MISTRA-beslut
I veckan meddelade
MISTRA och FORMAS att beslutet om det stora forskningsprogrammet om
Environmental Humanities (Grön Humaniora) är uppskjutet på grund av misstankar
om jäv.
Enligt MISTRAs styrelseprotokoll från
den 26 mars konstaterar ordföranden att det inkommit synpunkter på att jäv kan
föreligga och styrelsen beslutade att bordlägga ärendet och tillsätta en
utredning.
Enligt det besked som FORMAS och MISTRA meddelade på sina hemsidor den 9
april kan det leda till att en ny utvärdering ska ske. Det är
naturligtvis ett väldigt tråkigt besked till de sex forskargrupper som under
stor tidspress jobbade häcken av sig under hösten för att komma med trovärdiga
ansökningar.
Det omfattande arbetet kommenterades i höstas av Lundaprofessorn. Jag
tänkte i höstas mycket på min gamla idé om Forskarkonsekvensutredningar. Och
nu blir det än mer aktuellt. Om forskningsråden och stiftelserna kunde ha
fantasi nog och insikt om vad deras beslut ställer till med bland forskarna så
borde dom tassa långsammare och försiktigare. Jag undrar om det går att som
Lundaprofessorn antyder beräkna hur mycket forskningstid som går förlorad när
man på alldeles för kort tid ska positionera sig och bygga trovärdiga
koalitioner genom korridorspring, resor, skype osv. Om jag minns rätt kom
utlysningen den 10 september och ansökan skulle vara inne den 2 december. Det
är en kort tid för att bygga ett trovärdigt "konsortium" . En vis man
i en forskningsstiftelse sa en gång till mig "Du måste lägga örat mot
rälsen", dvs för att ha framgång i ansökningar gäller det att ha spanat
och laddat för dem långt före det att utlysningen officiellt kommer ut.
Å ena sidan är det naturligtvis mycket bra att FORMAS och MISTRA nu bromsar
om det nu verkligen rör sig om en jävssituation. Å andra sida är det ju sällan
som en jävssituation kommer neddimpande från himlen. Forskningsråden är
vanligtvis mycket noggranna med att i varje skede av en sådan här hantering
försäkra sig om att jäv inte föreligger eller kan misstänkas föreligga. Man får
hoppas att utredningen kring detta görs offentlig så att alla inblandade parter
kan få klarhet i var och när de eventuella felen har begåtts
Tillägg den 14 april: De sökande har nu meddelats att den oberoende granskningen av eventuella jävsförhållanden ska genomföras av Vetenskapsrådet. Det låter betryggande.
fredag 11 april 2014
Krokshult juli 1979
Vid 1970-talets slut var förståelsen för hävdens påverkan på gräsmarkernas biologiska mångfald ännu ett ganska smalt forskningsområde och det skulle dröja mer än tio år till innan bönder kunde få betalt av staten för att hävda ålderdomliga slåtter- och betesmarker och ungefär lika länge tills Krokshult i Kristdala blev naturreservat. Men det fanns entusiaster som på obetald tid och med entusiasm dokumenterade det äldre odlingslandskapet och sambandet mellan hävd och vegetation. Den som kan namnge flest personer på bilden får en bokpremie. Gör det i kommentarsfältet!
lördag 5 april 2014
De gyllene åren: Om samarbete mellan kulturgeografi och kulturmiljövård i ett 40-årsperspektiv
Då och då får jag frågan om vad som egentligen händer på kulturgeografen i Stockholm. Hur förvaltar vi det viktiga arvet av den banbrytande forskningen kring det äldre agrarlandskapet, som från det att David Hannerberg kallades till professuren i Stockholm på 1950-talet kom att skörda så många intellektuella framgångar. En författare liknande t.o.m vår forskargrupps framgångar med det japanska industriundret:
"The success of the Scandinavian contribution to Dark Age studies owes much to the conscious development of a programme of study adopted by the Department of Human Geography of the University of Stockholm. The work undertaken there and by Scandinavian historical geographers in general for this period is comparable with the success of the recent Japanese industrial effort" (Whittington i Pacione: Historical geography: progress and prospect, 1987, sid. 74)
Under 1980- och 1990-talet fick denna forskning också ett stort genomslag i svensk kulturmiljövård, i synen på landskapet som ett kulturminne och inte minst i synen på fossila åkermark som fast fornlämning.
Det finns många svar på frågan om den forskningsinriktningens utveckling, både inomvetenskapliga och de som har att göra med efterfrågan på den typen av kunskap. Jag berörde en del av den problematiken i en artikel 2003: Sjutton år av historisk geografisk forskning i Stockholm.
I juni 2012 ordnade konsultgruppen Landskapsarkeologerna ett seminarium i Luleå där jag fokuserade på just efterfrågan och på forskningens förhållande till Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Jag inledde så här:
"The success of the Scandinavian contribution to Dark Age studies owes much to the conscious development of a programme of study adopted by the Department of Human Geography of the University of Stockholm. The work undertaken there and by Scandinavian historical geographers in general for this period is comparable with the success of the recent Japanese industrial effort" (Whittington i Pacione: Historical geography: progress and prospect, 1987, sid. 74)
Under 1980- och 1990-talet fick denna forskning också ett stort genomslag i svensk kulturmiljövård, i synen på landskapet som ett kulturminne och inte minst i synen på fossila åkermark som fast fornlämning.
Det finns många svar på frågan om den forskningsinriktningens utveckling, både inomvetenskapliga och de som har att göra med efterfrågan på den typen av kunskap. Jag berörde en del av den problematiken i en artikel 2003: Sjutton år av historisk geografisk forskning i Stockholm.
I juni 2012 ordnade konsultgruppen Landskapsarkeologerna ett seminarium i Luleå där jag fokuserade på just efterfrågan och på forskningens förhållande till Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Jag inledde så här:
"De två sista årtiondena på 1900-talet framstår i efterhand
som en period av synnerligen kreativt, nyskapande och expansivt samarbete
mellan den universitetsbaserade historiska kulturgeografin /(särskilt på
Stockholms Universitet), och kulturmiljövårdens olika centrala och regionala
organ. På denna sidan om millennieskiftet finns egentligen bara fragment av
detta kvar och många av oss som var med på den tiden undrar vad det blev av det
goda samarbetet, det utmanande samtalet och de intellektuella och praktiska
utmaningarna som detta möte mellan landskapsforskning och kulturmiljövård
innebar. För många i den generation av kulturmiljövårdare och
landskapsforskare, som inledde sin yrkesverksamhet under 1970- och 1980-talen
framstår denna period som gyllene år, vars bottenklang än idag påverkar vår
verksamhet och vårt synsätt. Konsultgruppen Landskapsarkeologerna är i högsta
grad ett uttryck för den kompetens som byggdes upp under dessa år framförallt i
skärningspunkten mellan fornminnesinventering och landskapshistorisk forskning - - - - - - - -
Blir du nyfiken på resten? Klicka på
lördag 15 februari 2014
Avhysning i Högdalens skogar
På måndag ska enligt Dagens Nyheter lägret vid Magelungsvägen avhysas. 75 av de boende har fått en bussbiljett hem, men DN skriver att flera av dem i stället är på väg till liknande bosättningar på annat håll. Husvagnsläger och informella bosättningar av detta slag är ingen nyhet i Stockholmsområdet. Men det verkar som om inslaget av tält, kojor och skjul är större nu.
För tre år sedan revs ett husvagnsläger vid Kungens kurva (se min kommentar Avhysningar i Kungens kurva). De är inte första gången och sannolikt inte den sista gången. Några år tidigare genomförde två studenter en översikt över en del av då kända bosättningarna av detta slag i Stockholmsområdet. Där visas att avhysningar och flyttningar var normala inslag och att de boende ofta har en plan för vart de ska flytta. Jag vet inte om det idag finns någon sådan översikt, men erfarenheterna från den studien visade att det hela tiden fanns flera läger, långt flera än de som uppmärksammas i media. Dessutom om bosättningarna inte blir för stora och anses störa omgivningarna kan en del vara kvar under ganska lång tid. De boende hade ofta också en mycket klar uppfattning om markägandet. Statlig mark verkade mer attraktiv än privat och kommunal eftersom det ofta tog längre byråkratisk tid från bosättning till avhysning. Säkert sprider sig sådan detaljerad kunskap om potentiella lägerplatser även bland dagens informella lägerboende. Men det finns förvånansvärt lite geografisk forskning kring detta fenomen.
För tre år sedan revs ett husvagnsläger vid Kungens kurva (se min kommentar Avhysningar i Kungens kurva). De är inte första gången och sannolikt inte den sista gången. Några år tidigare genomförde två studenter en översikt över en del av då kända bosättningarna av detta slag i Stockholmsområdet. Där visas att avhysningar och flyttningar var normala inslag och att de boende ofta har en plan för vart de ska flytta. Jag vet inte om det idag finns någon sådan översikt, men erfarenheterna från den studien visade att det hela tiden fanns flera läger, långt flera än de som uppmärksammas i media. Dessutom om bosättningarna inte blir för stora och anses störa omgivningarna kan en del vara kvar under ganska lång tid. De boende hade ofta också en mycket klar uppfattning om markägandet. Statlig mark verkade mer attraktiv än privat och kommunal eftersom det ofta tog längre byråkratisk tid från bosättning till avhysning. Säkert sprider sig sådan detaljerad kunskap om potentiella lägerplatser även bland dagens informella lägerboende. Men det finns förvånansvärt lite geografisk forskning kring detta fenomen.
torsdag 23 januari 2014
Svenska kommuner och markkonflikter i Tanzania
För snart sex år sedan skrev jag ett blogginlägg om Relationella rum och sockerrör i Skellefteå . Jag visade att det ibland lite krångliga begreppet relationella rum kunde bli väldigt konkret: att kommuner i Norrland bedrev utrikespolitik. Det har hänt mycket i den konkreta frågan om svenska kommunalägda sockerrörsplantager i Tanzania och Mozambique sedan dess. Men Örnsköldsviks nya ledarskribent Tomas Isaizas Englund visar i sin första krönika Gröna, sköna drömmar att åtminstone för Örnsköldsviks kommunalpolitiker är frågan inte över.
Planeringen för en sockerrörsplantage utanför Bagamoyo i Tanzania pågår för fullt. I februari står det på dagordningen för Afrikanska utvecklingsbanken att besluta om stöd till projektet och Pär Carstedt har också fått en svensk riskkapitalist att satsa på markrofferiet. För varje gång som det kommer nya intressenter in i projektet skriver man dessutom om avtalen med SEKAB, som fortfarande är kommunalägt, om hur mycket av den eventuella vinsten som ska komma norrlandskommunerna tillgodo.
Och samtidigt blir det allt tydligare att projektet verkligen handlar om att avhysa lokalbefolkning inte bara från deras sedan länge hävdade åker- och betesmarker, men också om att avhysa hela byar. Det skrev jag om i ett blogginlägg på engelska i våras.
Englund visar i sin krönika att kommunalpolitiken i Norrland fortfarande är hopplöst inflätad i dessa nykoloniala äventyr. Han skriver
Frågan är vilket ansvar Örnsköldsviks förtroendevalda har i uppkomna markkonflikter och vad de rent konkret kan göra åt sitt gamla etanolhaveri. Förmodligen inte så mycket alls; det är betydligt svårare att ställa saker och ting till rätta i Tanzania och Moçambique än att upphandla rättvisemärkt kaffe till stadshuset.
Planeringen för en sockerrörsplantage utanför Bagamoyo i Tanzania pågår för fullt. I februari står det på dagordningen för Afrikanska utvecklingsbanken att besluta om stöd till projektet och Pär Carstedt har också fått en svensk riskkapitalist att satsa på markrofferiet. För varje gång som det kommer nya intressenter in i projektet skriver man dessutom om avtalen med SEKAB, som fortfarande är kommunalägt, om hur mycket av den eventuella vinsten som ska komma norrlandskommunerna tillgodo.
Och samtidigt blir det allt tydligare att projektet verkligen handlar om att avhysa lokalbefolkning inte bara från deras sedan länge hävdade åker- och betesmarker, men också om att avhysa hela byar. Det skrev jag om i ett blogginlägg på engelska i våras.
Englund visar i sin krönika att kommunalpolitiken i Norrland fortfarande är hopplöst inflätad i dessa nykoloniala äventyr. Han skriver
Frågan är vilket ansvar Örnsköldsviks förtroendevalda har i uppkomna markkonflikter och vad de rent konkret kan göra åt sitt gamla etanolhaveri. Förmodligen inte så mycket alls; det är betydligt svårare att ställa saker och ting till rätta i Tanzania och Moçambique än att upphandla rättvisemärkt kaffe till stadshuset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)