Karin Bojs
skriver i Dagens Nyheter idag intressant om
miljösymposiet på Kungliga Slottet i torsdags, som samlade alla 14 av kungens miljöprofessurer genom åren. Jag vill tillfoga två ytterligare punkter.
För det första fick vi som var där en mycket intressant uppvisning i bredden av miljöforskningen och i de olika och i bland skarpt motsatta synsätt som finns på hur miljöfrågorna kan lösas. Volvos förre VD Leif Johansson, numera styrelseordförande i Ericsson, andades optimism när det gäller teknikutveckling och menade att det inom industrin finns stora reserver i miljövänligt tekniskt kunnande. Om bara industrin får tydliga ramar och begränsningar från politiskt håll kan detta kunnande komma till sin rätt som en konkurrenskraft. I andra ändan av spektret fanns ekonomen Robert U. Ayres, som menade att de ekonomiska ramarna i grunden måste ändras om miljöfrågorna ska kunna lösas. "In principle, the whole neo-classical theory of economics is built upon assumptions that simply are not valid" säger han i en intervju i
konferensprogrammet. En bred tvärvetenskaplig miljöforskning måste kunna släppa fram och tydliggöra sådana motsatta och kontroversiella positioner och låta dem brytas mot varandra. Det var oväntat att det var till Kungliga Slottet man skulle bege sig för att få ett smakprov på detta.
Min andra kommentar gäller geografi, som ofta kommer bort när man talar om tvärvetenskaplig miljöforskning eftersom tvärvetenskapen så att säga redan är inbyggd i ämnet. Geograferna utmärkte sig på slottet genom sin bredd och sin förmåga att överbrygga natur- och samhällsvetenskap och ställa väsentliga och spetsiga frågor, bl.a. genom den utmärkte moderatorn
Johan Kuylenstierna. Men det var fler geografer där.
Andrew Warren pläderade, med sin bakgrund i Sahelforskning, för att göra röster från Syd tydligare i miljöforsknignen i norr. Det var på alla sätt en mycket västerländsk samling både bland miljöprofessorerna och bland övriga deltagare.
Lesley Head från Wollongong, reste i sina kommentarer några viktiga kärnfrågor om kulturens roll i miljöforskningen och säger i konferensprogrammets intervju om hur olika krafter verkar i olika riktning i miljöfrågorna: "The worst current example is the link between economic growth and enhaced greenhouse gas emissions. How can we decouple these two?"
Cambridgegeografernas prefekt
Susan Owens, karaktäriserade i ett skarpt och kritiskt inlägg hur forskning och policyformulering hänger samman. Idealbilden av att forskarna kommer fram till slutsatser som politikerna översätter till handling gäller knappast längre. I stället handlar det i stor utsträckning om hur politiska kulturer sätter dagordningen för vad som räknas som "authorative knowledge".
Men alla nyheter kom inte fram i de öppna diskussionerna. Karin Bojs fångade i mellansnacken upp en skrämmande och för de flesta, tror jag, okänd aspekt av alliansregeringens miljöpoltik, som förklarar varför bl.a.
agrarhistorikerna på SLU idag kämpar i motvind. Så här skriver Karin Bojs:
"Apropå politiska svårigheter fick jag höra en intressant uppgift om miljö och forskning, när jag för en gångs skull rörde mig bland maktens företrädare. Kommer ni ihåg att alliansregeringen slopade skatten på konstgödsel? Det har kritiserats starkt av miljörörelsen, och nu senast även av Folkpartiet som har ändrat sig i frågan. Nu berättade en insatt person att priset för den slopade skatten var sänkta anslag till jordbruksuniversitetet SLU."