Ett extra Skåne i Ryssland

Förra fredagen var det aktieägarstämma i Black Earth Farming. Vi fick höra att företaget nu disponerar över ca 325 000 hektar i Ryssland och utgör en av de allra största om inte den största land bank i Ryssland. Det är som om Skånes samlade åkermark skulle disponeras av ett enda jordbruksföretag. I sitt anförande gav företagets VD Michel Orlov också svar på mina bryderier i tidigare blogg-kommentarer om de svenska företagens intresse för den ryska svartjorden. Jag har tidigare ställt mig undrande om det är markspekulation eller jordbruksproduktion som är drivkraften bakom finanskapitalets intresse för jordmåner. Black Earth Farming har ett mycket tydligt förhållningsätt till den frågan. Markägandet, och den förväntade värdestegringen på marken, är det första steget i den värdetillväxt för aktieägarna som Black Earth Farming syftar till. Men för att kunna bedriva markförvärven är det en tillgång för trovärdigheten att snabbt få marken produktiv.

"Drilling with 18m Borgault" -- från Agroinvests hemsida (dotterbolag till Black Earth Farming). Se mer bilder.

Med nuvarande spannmålspriser ger detta dessutom ett icke föraktligt kassainflöde. Men Orlov försäkrade samtidigt aktieägarna: ”We are here not to harvest grain, we are here to harvest money”. Vi fick också på en direkt fråga en inblick i den komplicerade processen med markförvärven. Första steget är ett möte med kolchosens delägare. Kolchosbönderna äger visserligen andelar, som kan motsvara ett antal hektar, men dessa andelar är vare sig utmärkta på marken eller har någon lagfart och utgör alltså inte fastigheter. Första steget i markförvärvet är att få arrendekontraktet mellan BEF och kolchosbonden registrerat. Nästa steg är att få dit en lantmätare, som kan avgränsa summan av alla företagets andelar som en fysisk bit mark. Sedan driver BEF med kolchosbondens fullmakt den juridiska processen som ska göra kolchosbonden till ägare till marken. För det är endast de tidigare kolchosbönderna som i första steget kan få marken registrerad med full egendomsrätt. Men avtalet mellan BEF och kolchosbonden förutsätter att lagfarten i sista skedet överförs till BEF. Det är alltså en lång och komplicerad juridisk process, som en enskild kolchosbonde vanligtvis inte har ekonomiska resurser att driva. Processen innehåller också risker, eftersom kolchosbonden kan ha dött under processen. Hur gör man affärer med döda själar, sa Orlov med syftning på Gogols roman.