Den 9 februari hölls på Arkeologiska institutionen ett seminarium som ordnats av Länsstyrelsen i Stockholms län. Temat för seminariet var hur man i uppdragsarkeologin behandlar "agrara lämningar". Oftast handlar detta begrepp om fossila åkrar, röjningsröseområden, stensträngsområden och andra typer av lagligt skyddade fornlämningar som ger en inblick i hur jordbrukslandskapet var organiserat i förhistoriskt tid.
Diskussionstemat har varit uppe i flera decennier mellan historisk-geografer och den av arkeologer dominerade uppdragsverksamheten. Ett stort problem är att exploateringsarkeologin så sällan lyckas att göra vettiga förarbeten och intressanta anknytningar till forskningsläget när man förbereder undersökningar av sådana lämningar. Arkeologer på Länsstyrelsen i Stockholm har t.o.m. hotat att inte ge tillstånd till undersökningar av t.ex. stensträngar om uppdragsarkeologerna inte tydligare förklarar vilket vetenskapligt problem som ska vägleda undersökningen och på vad sätt man ser att denna undersökning kan bidra till kunskapstillväxten om agrarhistorien.
Pär Connelid från Kula -- ett konsultbolag som ägnar sig åt historisk kulturgeografi och landskapsarkeolgi främst i Västsverige -- gav många goda exempel på hur man där genomför uppdragsundersökningar med en sådan nära koppling till en aktuell forskningsfront. Han gav exempel från Halland hur de enskila undersökningarna bidragit till att verifiera och modifiera en modell över den halländska odlingslandskapsutvecklingen under medeltid.
I Stockholmsregionen har undersökningarna av stensträngsområden i samband med Norrortsleden inte alls på samma sätt vägletts av en sådan forskningskoppling och inte heller har man genomfört de nödvändiga utredningar, karteringar och förundersökningar som är ett led i sådan problemformulering. Det hade inte varit så svårt att klara av detta eftersom det till frågan om stensträngarnas datering, funktion och koppling till olika sociala strukturer finns en rik forskningslitteratur.
Diskussionstemat har varit uppe i flera decennier mellan historisk-geografer och den av arkeologer dominerade uppdragsverksamheten. Ett stort problem är att exploateringsarkeologin så sällan lyckas att göra vettiga förarbeten och intressanta anknytningar till forskningsläget när man förbereder undersökningar av sådana lämningar. Arkeologer på Länsstyrelsen i Stockholm har t.o.m. hotat att inte ge tillstånd till undersökningar av t.ex. stensträngar om uppdragsarkeologerna inte tydligare förklarar vilket vetenskapligt problem som ska vägleda undersökningen och på vad sätt man ser att denna undersökning kan bidra till kunskapstillväxten om agrarhistorien.
Pär Connelid från Kula -- ett konsultbolag som ägnar sig åt historisk kulturgeografi och landskapsarkeolgi främst i Västsverige -- gav många goda exempel på hur man där genomför uppdragsundersökningar med en sådan nära koppling till en aktuell forskningsfront. Han gav exempel från Halland hur de enskila undersökningarna bidragit till att verifiera och modifiera en modell över den halländska odlingslandskapsutvecklingen under medeltid.
I Stockholmsregionen har undersökningarna av stensträngsområden i samband med Norrortsleden inte alls på samma sätt vägletts av en sådan forskningskoppling och inte heller har man genomfört de nödvändiga utredningar, karteringar och förundersökningar som är ett led i sådan problemformulering. Det hade inte varit så svårt att klara av detta eftersom det till frågan om stensträngarnas datering, funktion och koppling till olika sociala strukturer finns en rik forskningslitteratur.
Man kan bara hoppas att länsstyrelsens tuffa attityd mot exploateringsarkeologins brist på forskningskoppling kan leda till bättre förarbeten och bättre problemformuleringar vid kommande stora exploateringar.
Man kan bara hoppas att länsstyrelsens tuffa attityd mot exploateringsarkeologins brist på forskningskoppling kan leda till bättre förarbeten och bättre problemformuleringar vid kommande stora exploateringar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar