Charles C. Mann: 1491 New revelations of the Americas before Columbus

I en bokhandel i Salt Lake City fick jag i september syn på boken "1491". Den behandlar Amerika ( Nord- och Syd- ) under den förkolombianska tiden.

Hur många av er har koll på hur nordamerikas urinvånare livnärde sig? Att jordbruket var utbrett och att det fanns såväl bevattningssystem som ryggade åkrar? Jag har testat en del kompisar och bekanta på detta. Det visar sig att de har ungefär samma dimmiga (van-)föreställningar som jag hade innan jag fick syn på specialnumret av amerikanska geografi-förbundets tidskrift som kom ut 1992 och gav en översikt över Nordamerikas historiska geografi före Kolumbus. Sedan dess har jag läst mer inte minst i de tre fantastiska böckerna om "Cultivated landscapes of... " av Bill Turner, Bill Denevan och Bill Doolittle (!), som kom lite senare.

Nu har det temat blivit populärvetenskap av bästa sort. Charles C. Manns bok ligger inte långt efter den uppmärksammade Collapse av Jared Diamond i Amazons försäljningslistor trots att den kommit senare. Snart kommer den i pocket. Man kan läsa inte bara om jordbruket i Nordamerika utan även följa den intressanta (och delvis bittra) vetenskapliga striden om Amazonas jordbrukslandskap - om människans roll i att skapa det som många betraktar som en urskog.

Manns huvudtes är att Amerika hade en större befolkning än Europa på 1400-talet. Han är en kunnig och seriös vetenskapsjournalist som elegant för in läsaren i komplicerade forskningsproblem. Långt mindre spekulativ än Diamond, men minst lika intressant.

Uppdragsarkeologin och landskapshistoria

Den 9 februari hölls på Arkeologiska institutionen ett seminarium som ordnats av Länsstyrelsen i Stockholms län. Temat för seminariet var hur man i uppdragsarkeologin behandlar "agrara lämningar". Oftast handlar detta begrepp om fossila åkrar, röjningsröseområden, stensträngsområden och andra typer av lagligt skyddade fornlämningar som ger en inblick i hur jordbrukslandskapet var organiserat i förhistoriskt tid.

Diskussionstemat har varit uppe i flera decennier mellan historisk-geografer och den av arkeologer dominerade uppdragsverksamheten. Ett stort problem är att exploateringsarkeologin så sällan lyckas att göra vettiga förarbeten och intressanta anknytningar till forskningsläget när man förbereder undersökningar av sådana lämningar. Arkeologer på Länsstyrelsen i Stockholm har t.o.m. hotat att inte ge tillstånd till undersökningar av t.ex. stensträngar om uppdragsarkeologerna inte tydligare förklarar vilket vetenskapligt problem som ska vägleda undersökningen och på vad sätt man ser att denna undersökning kan bidra till kunskapstillväxten om agrarhistorien.

Pär Connelid från Kula -- ett konsultbolag som ägnar sig åt historisk kulturgeografi och landskapsarkeolgi främst i Västsverige -- gav många goda exempel på hur man där genomför uppdragsundersökningar med en sådan nära koppling till en aktuell forskningsfront. Han gav exempel från Halland hur de enskila undersökningarna bidragit till att verifiera och modifiera en modell över den halländska odlingslandskapsutvecklingen under medeltid.

I Stockholmsregionen har undersökningarna av stensträngsområden i samband med Norrortsleden inte alls på samma sätt vägletts av en sådan forskningskoppling och inte heller har man genomfört de nödvändiga utredningar, karteringar och förundersökningar som är ett led i sådan problemformulering. Det hade inte varit så svårt att klara av detta eftersom det till frågan om stensträngarnas datering, funktion och koppling till olika sociala strukturer finns en rik forskningslitteratur.

Man kan bara hoppas att länsstyrelsens tuffa attityd mot exploateringsarkeologins brist på forskningskoppling kan leda till bättre förarbeten och bättre problemformuleringar vid kommande stora exploateringar.
 

Man kan bara hoppas att länsstyrelsens tuffa attityd mot exploateringsarkeologins brist på forskningskoppling kan leda till bättre förarbeten och bättre problemformuleringar vid kommande stora exploateringar

Europeiska landskapskonventionen

I veckan var jag på ett möte organiserat av Riksantikvarieämbetet kring den Europeiska landskapskonventionen. Arbetet på att förbereda en svensk ratificering av konventionen har just startat och det är Riksantikvarieämbetet som ansvarar för detta.

Konventionen innebär enligt min mening ett radikalt nytt att se på landskapet som en del av förvaltning och planering. Det första är att landskapspolitiken måste utgå från alla typer av landskap, inte bara de som av experter och inventeringar pekats ut som särskilt värdefulla. Det synsättet ligger i linje med den som vi som geografer företräder - vi undersöker och förklarar alla typer av landskap alldeles oberoende av vår värdering av dessa. I landskapspolitiken som den hittills utformats har fokus varit på landskap av särskilt högt värde antingen sett ur natursynpunkt ELLER sett ur kulturmiljösynpunkt. Konventionen tar i sitt avstamp tydligt avstånd från alla sådana enkla uppdelningar.

Den andra nyheten är den roll som konventionen ger folkligt deltagande i planeringen. Som jag ser det så kräver det ett helt nytt synsätt på landskap och värdering, som hittills inte fått särskilt mycket utrymme i svensk landskapspolitik. Deltagande undersökningsmetoder spelar en stor roll i en stor del av den u-landsforskning som vi bedriver vid institutionen, men när det gäller svenska landskap  befinner vi oss  bara i början. Inom landskapsförvaltningen är deltagande metoder ännu mycket sällsynta. Med några enstaka lysande undantag handlar det i stället ofta om att beslut, urval och värderingar som gjorts centralt ska FÖRANKRAS lokalt för att det hela ska kunna genomföras.

Den europeiska landskapskonventionen aktualiserar en intressant fråga, nämligen det internationella perspektivet. Det perspektivet har varit märkligt frånvarande i mången landskapsdebatt i Sverige. Det är ju först när vi jämför våra svenska landskap med landskap på andra ställen på globen som vi på allvar kan förstå dem och hur de förhåller sig till ekonomi, makt och kultur. I vår ordnar Kulturgeografiska institutionen tillsammans med International Graduate program  vid Stockholms Universitet en kurs och en seminarieserie under rubriken "European landscapes - past and future" med några av våra europeiska landskapskolleger som gäster. Där hoppas vi att det synsättet ska komma tydligt fram.