DNA och tidigt jordbruk

Sommargrannen Nisse, som vet att vi håller på med jordbrukshistoria, undrar vad vi har för kommentarer till de i förra veckan brett publicerade nyheterna om att jordbruket kommit till Sverige med invandrande grupper, inte genom en inhemsk innovation. Jag har bara tagit del av nyhetsrapporteringen kring artikeln i Science inte själva artikeln.

För en gångs skull får jag lust att blogga utan att ha läst det vetenskapliga underlaget. De frågor jag ställde mig inför nyhetsrapporteringen är: om man påstår något så bastant som att man kan förklara hur jordbruket inleddes i Sverige så gäller det att man har torrt på fötterna. Det rör ju en samhällshistoriska kärnfråga, kring lokal innovation kontra utifrån kommande idéer. DNA hos en jordbrukarkvinna i Västergötland och tre jägare-samlare på Gotland låter som ett ganska tunnt underlag. Dessutom har jag alltid trott att de som här fått representera jägare-samlare: de s.k. gropkeramikerna, var tidiga jordbrukare i den meningen att de bl.a. höll tamgris. Men det är kanske gammal kunskap. Sist jag hade kontakt med gropkeramikerna var när jag av en händelse fick direktkontakt med dem vid Strålsjön i Erstaviksskogarna. Jag skulle berätta för min son att det en gång hade bott folk där och jagat säl i det som då var en skärgård. Och så sträckte jag in handen under en omkullvräkt stubbe och kunde illustrerar min berättelse med en keramikskärva, med de typiska groparna. Det ska bli intressant uppdatera sig  och med och egna kritiska ögon läsa hur forskningsläget enligt Scienceartikeln ser ut idag och hur DNA-forskarna har argumenterat kring detta.

Läs tills vidare Åsa Maria Larssons kritiska blogginlägg
Genetik utan källkritik - igen

och hennes följande diskussion med en av författarna till Science-artikeln
Genetik och källkritik - respons och motrespons

Mycket hög kvalitet

Nu kommer HSVs utvärdering. Här är resultaten för geografi och kulturgeografi vid Stockholms Universitet:

Kandidatnivå -- kulturgeografi -- Mycket hög kvalitet
Stockholms Universitet och Mittuniversitetet är de enda som når den nivån.

Masternivå - kulturgeografi -- Mycket hög kvalitet
Stockholm är ensam om att få detta höga betyg

Kandidatnivå  - geografi --  Mycket hög kvalitet
Samma höga betyg får även Uppsala

Mastersnivå -- geografi -- Mycket hög kvalitet
(Stockholm är den enda utvärderade utbildningen)

Se mer på
HSVs resultatsök

Geografer hos kungen



Kungen, Anders Fridfeldt, Don Mitchell och Dieter Soyez på slottet den 24 april. Foto Madeleine Bonow.




















Jag har tidigare rapporterat om Don Mitchells guldmedalj (Anders Retzius medalj i guld) från Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi. I går hölls symposiet Revolutionary Landscapes, dit Don inbjudit tre kollegor Kenneth Olwig, Bernd Belina och Matt Hanna.Därefter åkte Don tillsammans med de andra medaljörerna och representanter för SSAGs styrelse till slottet.

De övriga medaljörerna är två personer som under de senaste åren gjort mycket för svensk geografi. Dieter Soyez är professor emeritus i Köln och en gammal Sverigevän efter sina doktorandstudier här. Han har bl.a. varit med om att utvärdera svensk geografisk utbildning i en tidigare HSV-utvärdering (Johan August Wahlbergs medalj i guld). Nu leder han arbetet inför nästa internationella geografikongress i augusti i Köln.  Anders Fridfeldt (Johan August Wahlbergs medalj i silver) är inte bara eldsjäl för geografiutbildningen vid Stockholms Universitet. Han har också arbetat aktivt på riksnivå - inom Skolverket och i den offentliga debatten för att säkra  och synliggöra geografi i skolväsendet, särskild under den ödesdigra hösten 2010 när Jan Björklunds klumpiga inhopp i läroplansarbetet gjorde att många ledarskribenter och så småningom även Maciej Zaremba demonstrerade sin okunnighet om ämnet.

I väntan på HSVs utvärdering.

Högskoleverkets utvärdering av vår utbildning i geografi och kulturgeografi publiceras idag. Förhandsbesked cirkulerar....... Det finns anledning att hålla ögonen öppna.

Don Mitchell om svensk geografi: "Some of the most exciting intellectual work"

Snart börjar Don Mitchells seminarium Revolutionary Landscapes  på Vegadagen i Stockholm. Om man missar det kan man bege sig till någon av följande orter under de kommande veckorna:

Lund 24 april
Roskilde 30 april
Oslo 2 maj

Hans hemuniversitet uppmärksammade i går guldmedaljen med en pressrelease där Don lyfter fram svensk geografi med följande ord:

"some of the most exciting intellectual work in my field is coming out of Sweden and Scandinavia these days, so to be recognized by my colleagues there is a singular honor.”

Tisdagens resiliensdebatt

I tisdags höll SUES - det samhällsvetenskapliga miljöforskningsnätverket på Stockholms Universitet en paneldebatt kring tvärvetenskap. Det är svårt att recensera den eftersom jag själv satt i panelen. Jag nöjer mig att konstatera att statsvetaren Sverker Jagers var en för mig ny och intressant kontakt, som hade kloka synpunkter på hur samhällsvetare engagerar sig i tvärvetenskaplig miljöforskning. Själv framhäll jag följande punkter:


1. Problemlösande forskning -- kritisk forskning. Bägge dessa riktningar behövs och ett långsiktigt klokt program för miljöforskning måste värna om den kritiska forskningen, som ofta utvecklar synsätt för morgondagens problemlösning.


2. Det finns grundläggande vetenskapsteoretiska och ontologiska skiljelinjer mellan resiliensforskningen och den samhällsvetenskapliga forskningen. Det kommer inte minst till uttryck i den defintion av sociala system, som används inom resiliensforskningen: "any group of people who interact long enough to create a shared set of understandings, norms, or routines to integrate action" (Westley m.fl. i boken Panarchy: understanding transformations in human and natural systems, 2002)


3. Vetenskap kan ses som organiserad skepticism och särskilt när det finns akuta samhälls- och miljöproblem, som pockar på sin lösning, är det viktigt med en levande teoretisk debatt. Tillämpad och problemlösande forskning ställer inte mindre krav på teoretisk skärpa och debatt utan större krav.


Det var bra att Johan Rockström på alla dessa punkter sade sig hålla med. Det bådar gott för en öppen och kritisk debatt i olika medier. Jag hoppas att Johan är beredd att reda ut skiljelinjerna och inte bara släta över dem. Närmast på tur står debatten Grasping Sustainability i Uppsala om en vecka.

Bra rutet riksantikvarien!!!

Det har länge varit tyst om Stockholms framtid från Riksantikvarieämbetet. Jag var också länge avundsjuk på Norge, som fått en polis som Riksantikvarie som vågade säga i från. Det skulle behövas en sheriff i Sverige också tyckte jag i en tidigare blog.  Nu har vi fått en ny riksantikvarie här också och i förra veckan kom ett lovande debattinlägg i DN (endast på nätet? Varför?): Stockholm ska inte sträva efter att bli som New York skriver riksantikvarien Lars Amreus där och försvarar Stockholms unika silhuett. Hoppas han håller fast vid det och dessutom fortsätter att visa både synlighet och viljestyrka i den offentliga debatten. Vad tycker han om Slussen?  Kan man hoppas att han i den frågan gör som sheriffen Jörn Holme i Norge och drar i nödbromsen?