Ingen blogg från Kina

 Det har funnits mycket postivt att rapportera från forskning och fältbesök i och utanför Peking under den gångna veckan. Men den stora kinesiska brandmuren tillåter inte blogspot, liksom inte heller wordpress, twitter eller facebook....

Bilden får symbolisera några av de förändringar som skett i Peking sedan jag sist var där -- på 1970-talet. Nymålad Mao med vårtan mindre framträdande, hektisk biltrafik där fotgängare är lagligt villebråd, eller hänvisas till under- eller övergångar, tätt system av staket på Tien An Men och två polisspärrar innan man kommer in på torget. Kontrollen fanns säkert på 1970-talet, men var mindre synlig.

Återkommer om forskningen.

Tydliga rapporter om Addax redan i somras i schweizisk TV

Om Gunilla Carlsson hade sett på schweiziska statstelevisionen i JUNI 2011, dvs för mer än tio månader sedan så hade hon inte behövt bli så förfärad över ekots avslöjanden om Addax biobränsleplantager i Sierra Leone för några veckor sedan.



Där framgår att de flesta av de problem som belystes av ekots utmärkta reportage var kända redan  i somras och vi får träffa Brot für Alles utredare på plats. Vattenbrist, inget jobb för bönder som lämnat ifrån sig sin mark, trots löften om jobb. - Vi känner oss lurade.  Landskapsbilderna ger perspektiv på omvandlingen även för den som inte alltid hänger med på den ställvis förekommande schweizertyskan

Swedfunds roll i denna affär kommer snart upp i riksdagen, genom en skriftlig fråga från Åsa Romson till biståndsminister Gunilla Carlsson.

Se också Svenska Kyrkans blogg. Kyrkan lade fram allt detta för Swedund i december, men då hävdade Swedfund att uppgifterna var kraftigt överdrivna och att de själva hade bättre information. Idag, mot bakgrund av i princip samma fakta, har de dock backat.

Mot Göteborg

Kom till kulturgeograferna på Handelshögskolan i Göteborg och diskutera resiliens vs. polítisk ekologi.

Resilience thinking vs. political ecology: Understanding small-scale farming landscapes in Europe and Africa

IDAG: FAO reagerar på markrofferi -- hur ställer sig Sida?

Efter mer än två års konsultationer har FAOs kommitté för livsmedelssäkerhet idag antagit riktlinjer som syftar till att begränsa staters och bolags markrofferi. Jag nämnde om detta i min franskövningsblogg. Nu är riktlinjerna antagna;:

Voluntary Guidelines on the Responsible Governance of Tenure af Land, Fisheries and Forests in the Context of National Food Security.

Att ge fattiga och sårbara folkgrupper säkra och rättvisa rättigheter till mark och andra naturresurser är nyckeln i kampen mot hunger och fattigdom, säger FAOs generaldirektör.

Nu gäller det att se vad detta konkret innebär för svenska biståndsorgans stöd till olika markinvesteringar. Jag fäster mig särskild vid den vikt man lägger vid customary rights, dvs sedvanerätt. Sådan kan ju existera även på statlig mark.

Man lägger också fast riktlinjer för hur processen ska gå till om mark ska överföras till andra ägare. Det finns nog anledning för Eco-Energy i Tanzania att läsa om detta. En redogörelse för hur deras förhandlingar med byarna i Rufiji har gått till finns nu att läsa i Political Geography i artikeln Biofuels and the politics of mapmaking. Medan EcoEnergys företrädare Anders Bergfors i artikeln säger sig ha bra relationer med de aktuella byarna i Rufiji så nämns det flera exempel på hur man uppfattat förhandlingarna på ett helt annat sätt från byarnas sida. Tjänstemän från distriktet gjorde helt klart att om Eco-Energy vill ha mark i området så måste man börja om förhandlingsprocess från början igen.

Det stämmer dåligt med det som EcoEnergy skriver i ett dokument som ligger som underlag hos SIDA för en eventuell kredigaranti  (Information Memorandum - Private and Confidential -- December 2010) där planerna i Rufiji sägs ha stort stöd från distriktet.  I senaste numret av Development Today bekräftar Per Carstedt att planerna på Rufiji ligger fast. Om Sida och de andra finansiärerna ger klartecken för Bagamoyoprojekt tar man också på sig ett stort ansvar för Ecoenergys vidare framfart i Rufiji. Det är nog flera som bör sätta sig ner och läsa FAOs riktlinjer och bestämma sig för om man vill nonchalera dem eller inte. Och hur ställer man sig till de pastoralister som borde kunna åberopa sedvanerätt till markerna i det nu närmast aktuella projektet vid Bagamoyo? Är det för att avhysa dem som man har satsat så mycket på Resettlement Action Plan ? Eller: vilka är det man ska flytta på?

Flera möten om markrofferi (land grabbing)

Nu under våren planeras flera möten i olika sammahang där svenska ekonomiska intressen i kapplöpningen om jordbruksmarken kommer att vara i fokus.

Den 28 maj hålls på SIDA
Seminar on Land-related Investments in Africa, B4D

Den 29 maj på Naturvårdsverket:
South at the Steering Wheel: Improving sustainability in land investment for bioenergy in sub-Saharan Africa

Båda dessa möten verkar ha som utgångspunkt att dessa investeringar är bra (eller i vilket fall som helst kommer hända) men kan bli lite bättre, lite mer sustainable. Jag har svårt att följa med på argumentationen eftersom hela frågan om respekten för de ursprunliga markrättigheterna för mig är den avgörande frågan. Där har alla av mig kända svenska projekt redan gått fel. Hur ska man i efterhand kunna förbättra det?

Den 14 juni  i Riksdagshuset
Landgrabbing’ – vad är det, varför sker det, och vilka blir effekterna?
Detta seminarium riktar sig till riksdagsledamöter, pressen och speciellt inbjudna. Ett öppet seminarium arrangerat av svenska frivilligorganisationer hålls samma kväll (14 juni). Mer information om detta kommer snart på http://www.rightlivelihood.org/

Samma dag den 14 juni ordnar Svensk Kyrkan, Västerås stift ett öppet möte om
Skogsprojekt i Afrika - möjligheter och risker
Det är rakryggat av Västerås stift att på det sättet utsätta sitt omdebatterade skogsprojekt i Mocambique för granskning

Hotmailblockaden hävd! Tack IT!!!

Tack till vår IT-avdelning som i kommunikation med Microsoft fått deras blockad av mail från Stockholms Universitet hävd!!!!

Nu ska det alltså gå att sända mail till hotmailadresser.

Hotmail bojkottar Stockholms Unversitet

Det går inte att sända mail från en server på Stockholms Universitet till hotmail-adresser. Enligt ett icke bekräftat rykte beror det på att Windows (Hotmail) anser att universitetets servar är en källa för spam. Mycket otillfredställande. Många studenter har hotmail. Men nu senast försökte jag kommunicera med en förlagskontakt i Storbritannien som använder hotmail. Jag tvingas göras som UD-personalen gjorde och upprätta ett gmail-konto.

Hotmailanvändare som väntar på mail från universitetet  - ta det lugnt och vänta vidare eller be er kontakt på universitet att upprätta hotmail eller gmail för att kunna sända ut. Det gäller många studenter som har vidarebefordran från sina unversitetsadresser till sitt hotmailkonto.

Snälla IT-avdelning på universitet: fixa fort!!!

Franskövning: sluta hamstra jordbruksmark!!!

Har du lite skolfranska med dig? Lyft då fram den och gör ett försök att lyssna på Olivier de Schutter. Det borde biståndsministern, SWEDFUND och SIDA göra. de Schutter är FNs speciella rapportör för rätten till mat:





Han är mycket orolig för de proportioner som "jordhamstringen" tar sig. Man lurar sig om man tror att det skulle vara en bra idé bara för hektarskördarna ökar. För det är inte lokalbefolkningen som tjänar på detta. Just nu är det mer ett hot än en möjlighet, säger de Schutter.

Vill du fortsätta franskövningen? Gå då till Le Mondes ledare den 28 april: "Begränsa hamstringen av jordbruksmark" . Den 11 maj möts FAOs Committe on World Food Security och Le Mondes ledare hoppas att de ska fatta beslut om gemensamma, men frivilliga direktiv för ett ansvarfullt hanterande av markrättigheter med nationell livsmedelssäkerhet som grund.

ADDAX, SEKAB, EcoEnergy - varför kan de inte lyckas?

Det är bra att Studio ett och Dagens Eko nu grundligt har granskat ADDAX-projektet i Sierra Leone och att biståndsministern har sagt att  "Om det som Ekot rapporterar stämmer, så är det förfärligt". Men varför läste hon inte redan i höstas Brot für alles rapport eller Svenska Kyrkans öppna brev till SWEDFUND den 5 december?  Mycket av detta var känt redan i höstas - se ocksån mitt inlägg på Second-opinion.

Varför kan sådan investeringar inte lyckas i sina relationer till de människor vars mark de tar i anspråk? Många tycks hoppas och önska att det ska gå att hitta ett lyckat etanolprojekt i Syd, som tar alla nödvändiga hänsyn, och som på allvar bidrar till lokal utveckling. Men Linda Engström, som intervjuades i Studio ett idag med färska erfarenheter från Tanzania, kan inte hitta detta lyckade exempel.

ADDAX i Sierra Leone har länge framhållits som det projekt som gjort allt rätt, men nu fattar lyckligtvis biståndsministern att allt ändå inte står rätt till. Det finns några grundläggande orsaker till att dessa projekt alltid går fel och jag försökte förklara dem i december i ett längre blogginlägg, som jag hoppas att flera läser nu igen. Det handlar om bristen på respekt för sedvanerätt och för fattigt folks markrättigheter. När detta kombineras med biståndsministerns, SWEDFUNDs och SIDAs  naiva tro att det är kapitalintressen som ska lösa biståndet så går det som det går.

Addax försvarare Svebio visade redan i höstas att de inte fattat problemet: "Professor Mats Widgren ger en dyster bild av 'markrofferi' för biobränsleproduktion i Afrika. Vi har en helt annan bild". Nu upprepar de försvaret fast något lamare. Myten om den oanvända eller underanvända marken upprepas. Svebio åberopar ett sanningsvittne, en grön bilist, som nyligen varit i Sierra Leone och sett med egna ögon: "Jag såg också mycket nära nog öde mark nära Addax ".

Jag undrar hur Lantbrukarnas Riksförbund och Norra Skogsägarna och Stora Enso, som är några av de som står bakom Svebio, skulle reagera om en afrikan rapporterade om de öde och obrukade skogarna i Norrland som hon sett med egna ögon.

Addax i Sierra Leone: Lyssna på Studio ett idag

Äntligen tar svenska journalister tag i det markroffande etanolföretaget Addax i Sierra Leone, som både på personplanet och genom finansiering har en nära Sverige-koppling. Jag önskade i december på Second-Opinion att någon journalist skulle granska dem och nämnde också Addax i ett inlägg i Expressen.

Det har ofta framställts som att Addax "gjort allting rätt" och tagit stor hänsyn till de småbönder vars marker de nu arrenderar. Gustav Melin i Svenska Bioenergiföreningen försvarade projektet: Investera i afrikansk bioenergi inget rofferi.

Nu berättas i ekot att de fattiga bönderna drabbats av vattenbrist och hunger när Addax tagit deras mark och arrenderar den på 50 år för 3 dollar och 20 cent per acre och år. I Sverige skulle man behövt betala uppemot 200 dollar för samma yta och dessutom är det väl ingen markägare som skulle frånhända sig marken på 50 år. Lyssna på Studio ett i eftermiddag.