Kritisk och instrumentell miljöforskning

"Many of the concerned sustainability scientists and earth system scientists seem, in their friendly interdisciplinary invitations and their appreciation of the social sciences, ignorant of or immune to the critical and reflexive aspects of the social sciences and humanities"

Så skrev jag i en artikel som jag just fått accepterad i Quaternary International: Landscape research in a world of domesticated landscapes: the role of values, theory and concepts.

Jag blev påmind om den meningen flera gånger i samband med den gångna veckans NESS-konferens. Först blev jag lite förundrad över Johan Rockströms inledning The social challenge of tipping towards social sustainability. Jag hade nog väntat mig en mer kollegial ansats forskare emellan kring hur man ska se på de samhällsvetenskapliga bidragen till analys av globala miljöfrågor, och mindre av hans ofta och väl framförda varning om det globala läget. Han framförde avslutningsvis att samhällsvetenskaperna har en nyckelroll att spela i aktuella miljöfrågor: "it is now up to the social scientists to provide solutions".

Melissa Leach tog i sin plenarföreläsning Pathways to sustainability? Environmental social science and justice in a complex, dynamic age upp frågan om hur den kritiska forskningen förhåller sig till den mer instrumentella och byggde i sitt resonemang på en tänkvärd kategorisering av Michael Burawoy av sociologiforskningens instrumentella respektive kritiska, reflekterande grenar och hur dessa två förhåller sig tillvarandra. Jag har inte läst artikeln än, men frågan om hur samhällsforskning förhåller sig  till skärningspunkten mellan det kritiska och det instrumentella och mellan det inom-akademiska och det policy-orienterade är en av de centrala frågorna i relationen mellan den mer okritiska, policy-orienterade sustainability-forskningen och den ofta mer reflekterande samhällsvetenskapen.

Immanuel Wallerstein närmar sig delvis samma fråga på ett lite annorlunda sätt än Burawoy.  Wallerstein menar det är viktigt att särskilja den engagerade samhällsforskningens tre mentala operationer (den intellektuella, den moraliska och den politiska). Enligt Wallerstein så rör sig en stor del av litteraturen om globala miljöfrågor osäkert och på ett luddigt sätt mellan dessa olika mentala operationer. Se mer om Wallersteins resonemang i min artikel som jag inledde med att hänvisa till. 

Samtliga plenarföreläsningar återfinns på Stockholm Resilience Centres utmärkta video-sidor från NESS. Den intressanta diskussionen om Rockströms inlägg återfinns inte i samma fil som Rockströms utan i slutet av Miranda Schreurs inlägg.

NESS-ta vecka

Förlåt vitsen, men nästa vecka är det NESS i Stockholm: 10th Nordic Environmental Social Science Conference (NESS 2011) .  Se denna länk. Intresset för att delta i en session som ska diskutera olika teoretiska perspektiv på landskapsförändring har varit så stort att inte alla anmälda får plats.  Diskussionen kring vad resiliensperspektivet kan bidra med i sammanhanget upptar många av de artiklar som nu cirkulerar före mötet. Se abstracts på följande länk.

Det ser ut att kunna bli en lika murlös och intressant resiliens-diskussion som i Berlin för ett år sedan.  Jag har äntligen hunnit med att formulera mitt inlägg i Berlin i fullständig text och kommer att lägga fram det även här.

Resilience thinking and political ecology: two approaches to understanding agricultural landscapes



Jag illustrerar denna blog med ett foto från ett bocage-landskap i Nordfrankrike. Det är ett av de exempel jag tar upp, som visar hur många karaktäristiska och till synes uråldriga landsskapstyper i Europa är förhållandevis unga och till stor del återspeglar 1800-talets ökade kommersialisering och regionala arbetsdelning. Nyckeln till att förstå dessa landskaps framväxt och möjligheterna att bevara dem idag ligger mer i samhällshistoriska perspektiv, som ekonomiska historia och världssystemteori, än i resiliensbegreppet hävdar jag i artikeln. För att begreppet social-ekologiska system ska kunna bli användbart måste analysen av de sociala system bli skarpare och närma sig samhällsvetenskapens syn på vad ett samhälle är, hävdar jag.