Permanent European Conference for the Study of the Rural Landscape (PECSRL) höll sitt 23:e möte i Lissabon i veckan. Med 300 deltagare från många discipliner och en stor mängd länder i Europa blev Lissabonmötet det största hittills. PECSRL har med detta etablerat sig som det ledande europeiska forumet där samhällsvetenskapliga och humanistiska aspekter på landskapet diskuteras --samtidigt med stor närvaro av ekologer och andra naturvetare.
Det missvisande begreppet traditionella landskap ( se min blog om detta) kritiserades i Utrecht-kollegan Hans Renes plenarföreläsning. Många andra kollegor som är verksamma framförallt i den tillämpade sfären, och som är beroende av politiker och planerare för sina projekt, har svårt att överge detta begrepp. Det använts på ett alarmistiskt sätt: traditionella landskap hotas av de moderna och kan fungera som ett argument för mera forskningspengar. En spansk kollega höll med om att de historiskt inriktade geograferna i princip har rätt när vi gång på gång påpekar att radikala omvandlingar av landskapet inte är något unikt för det sena 1900-talet och det tidiga 2000-talet. "Men", sa han "om vi för mycket talar om detta, kan de krafter som just nu exploaterar landskapet och utraderar många värdefulla landskapstyper, hänvisa till detta".
Jag ser en farlig tendens inom landskapsforskning och inom mycken annan miljöforskning -- att de normativa och politiska ståndpunkterna influerar begrepp och analys i alldeles för hög omfattning. Visst ska vi kunna påpeka att radikala omvandlingar inte är något nytt i historien utan att det ska anses ge argument åt en nyliberal "anything-goes" inställning. Försiktighet på den punkten är lika fel som när klimatforskare, som inte på alla punkter skriver under på IPCCs slutsatser, stämplas som skeptiker och förrädare.
Jag menar förstås att vi med alla medel bör bevara kvalitén i de landskap som brukar betecknas som "traditionella". Jag skulle själv till och med kunna använda det uttrycket i en argumentation med politiker kring landskapets kvalitéer. Men att den förenklade termen fungerar bra i den politiska sfären betyder inte att den ska dras in i den vetenskapliga. Jag lärde mig en gång av en erfaren "slagordsmaskin" inom politiken att de slagord och begrepp som lanseras inom politiken (t.ex. "sustainability") ofta har en mycket kort livstid. När de inte längre fungerar som politiska hävstänger så överges med glädje för nya "buzzwords" som kan flytta fram de politiska positionerna under nästa treårsperiod. Men han tyckte inte därför att forskarna ska vara så osjälvständiga att de av hänsyn till politikerna vetenskapliggör sådana slagord och begrepp. De politiska modeorden inom miljöområdet går sällan att definiera så precist att de fungerar som vetenskapliga hävstänger -- snarare bidrar de ofta till vetenskaplig oklarhet och en luddig sammanblandning mellan policyformulering och vetenskapliga undersökningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar