Torsdagens symposium om biobränsle blev en klargörande och informativ diskussion, trots att vare sig etanolföretaget SEKAB eller Energimyndigheten kunde vara med. Det är uppenbart att särskilt frågan om etanolen i Afrika är och förblir en het fråga. Tre faktorer talar emot de svenska etanolprojekten i Afrika. 1. Om man odlar upp skog för att odla sockerrör blir nettoeffekten på växthusgasutsläppen negativ -- det visades i en scienceartikel för drygt ett år sedan. 2. Haussen runt biobränslena trissar upp pris på jordbruksmark och mat. 3. De marker som svenska etanolbolaget kallar för outnyttjade befolkas och odlas i själva verket av tanzanska bönder (se tidigare blog i september och i februari). WWF har uppenbarligen ett bra program och pressar bolagen att uppmärksamma lokalbefolkningars rättigheter och miljöaspekterna. Men även om man (i olika grad) var medveten om de stora problemen ville vare sig WWF eller Naturvårdsverket uttala sig kategoriskt negativt mot etanolexpansion i Afrika. Naturvårdsverkets inställning verkade närmast vara naivt positiv.
Eftersom uppodling av skogsmark så uppenbart leder till en negativ kolbalans har man nu börjat att intressera sig för om det kan finnas marker där etanolen kan expandera utan att man röjer skog. Några forskare har riktat uppmärksamheten mot övergiven jordbruksmark i detta sammanhang (länk). Det finns dock skäl att vara undrande till hur man har beräknat vad som är övergivet. På symposiet föreslogs också att degraderad jordbruksmark i Afrika skulle kunna ha en potential för biobränsleodling. Men det är knappast troligt att etanolproducenterna intresserar sig för sådana marker. Säkerligen inte för sockerrör och knappast heller för de växter som det går att producera biodiesel från. Alla tycks i alla fall vara överens om att etanolen bara är en parentes, men man frågar sig hur stor oreda som etanolbolagen ska ställa till med i Afrika under den parentesen.
En fråga som kom upp symposiet var priset på marken. Uppenbarligen får etanolbolagen marken mer eller mindre gratis i Tanzania. I Skåne kostar ett hektar åkermark 90 000 kr och i Nederländerna uppemot sex gånger så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar