Bloggåret som gått

Så här års är det kul att kolla på statistiken över vilka blogginlägg som nått många läsare. Här följer årets tio i topp.

1. Maciej Zaremba slarvar med fakta
Det var med förvåning, som jag upptäckte hur slafsig Zaremba var med sin faktakoll. När han hängde ut ett antal geografer som "14 tunga pedagoger" och verkade ha läst Jan Björklunds svar på vårt debattinlägg nogrannare än själva debattinlägget och vårt svar,  började jag att undra över hur Zarembas variant av undersökande journalistik egentligen var upplagd. Det väckte mer uppmärksamhet när Second-Opinion också publicerade mitt blogg-inlägg i frågan. Mera Zarembaslarv under inlägg 10 nedan.

2. SEKAB = EcoDevelopment = EcoEnergy Tanzania
Planerna på svenska sockerrörsplantager i Tanzania har fortsatt att intressera läsare, och nu i december kom det på tapeten igen i samband med att GRAIN fick alternativt nobelpris för sin kamp mot den typ av billiga markaffärer som SEKAB och dess efterträdare ägnat sig åt i bl.a. Tanzania. Det är bl.a. den historiska erfarenheten av hur man sett på bönders sedvanerätt till marken som gör att jag engagerat mig i denna fråga.

3. Masterskurs i landskap 
Detta över två år gamla inlägg verkar ha ett evigt liv. Förmodligen beror det på att bilderna som finns där av Kvismare kanal och av den magiska Kvarntorpshögen kommer ganska högt upp vid ett bildsök. Hederlig gammaldags geografikunskap om Sverige.

4. Durra
Ett ännu äldre blogginlägg, vars popularitet nog också kan förklaras med en bild som kommer högt upp i bildsök efter durra. Bra att många får reda på vad som är Afrikas främsta bidrag till världens viktiga grödor.

5. Bridges of Madison County
En billig poäng. Filmen visas då och då på TV och då är det alltid några vetgiriga som googlar och på det sättet får i sig lite geografisk fackkunskap om de täckta broarnas utbredning och om geografins ämneshistoria.

6. Engelska eller svenska som forskningsspråk? Båda!
Ett ämne som aktualiserats bl.a. genom Stockholm Universitets språkpolitik. Blogginlägget har även uppmärksammats av Språkförsvaret.

7. Världen enligt DN och FIB-Kulturfront
Det är märkligt att både DN och FIB-Kulturfront uppmärksammat att den projektion de själva valt är eurocentrisk, men att de ändå envisas med Mercator som förstorar Nordeuropa på bekostnad av tropikerna. De kunde ha följt sin kollega International Herald Tribune, som åtminstone på denna punkt har en mer rättvisande bild av världen.

8. Jan Öhman för länge sedan
Fint att det är många som vill hylla en kär och saknad kollega genom att besöka bilden av honom i unga år.

9. Gentrifiering i Stockholm, Göteborg och Malmö
Högaktuellt tema som geografikollegor i Umeå och Lund klarlagt i en nyligen publicerad studie.

10. Bör undersökande journalistik vara källkritisk -- eller bara polemisk?
Se ovan under punkt 1.

Jag passar också på att lyfta fram några blogginlägg från året, som jag tycker är värda samma uppmärksamhet som tio-i-topp-listan ovan.

Carl Bildt uttalade sig dumt i våras om tsunamis och Nordens diskreta charm, men det vara bara Karin Boijs på DN som uppmärksammade att han också hade helt fel om tsunamiförekomst i Nordeuropa. Jag lyfte fram lite fler exempel i inlägget Bildt om tsunami och Nordens diskreta charm.

Ett annat tema från i våras var avslöjandena om plagiat på hög nivå : hur tyska ministrar plagierat sig till sin doktorstitel och hur London School of Economics släppt igenom Saif Ghadaffis plagierade avhandling. Det fick mig att fundera över den svenska regeringens utbildningsnivå. Vare sig till höger eller vänster verkar ju högre utbildning vara någon viktig merit för en minister. Det är ju i och för sig skönt att vi på det sättet slipper plagiataffärer, men det är pinsamt att ministrar kan skriva på sin CV att de har högre studier vid Stockholms Universitet när de  inte har tagit  nån examen. Det är ungefär som att säga att man har klarat körkortsteorin och halkkörningen. När jag skriver detta upptäcker jag att man avsevärt förbättrat utbildningsnivån med den (delvis) nya kvinnocentertrion Hatt, Ek och Lööf, som alla har en examen på kandidatnivå.

Jag avslöjade också ett annat fall av plagiat, i detta fall självplagiat. Det skulle vara lättare att vara högproduktiv forskare om man kunde göra som Kronstam och publicera gamla artiklar med lite ny inledning. Ännu när detta skrivs ligger både 2011 års och 2000 års versioner av samma artikel ute på DNs webb, så självplagiat är tydligen inte något man skäms för inom tidningsvärlden.

Slutligen mera dumheter från DN, slafsig journalistik, att intervjua en självgod historiker som är  missnöjd med sina kollegor och ta det som ett mått på forskarnas ovilja att nå ut med sina resultat. Att forskare på Stockholms Universitet inte är ovilliga att popularisera sin forskning eller att använda sin sakkunskap och analysförmåga på viktiga samhällsfrågor visas bl.a. av de många kollegor som bloggar.