Räcker maten till 9 miljarder?

Ingen har väl missat att vi i dagarna har blivit 7 miljarder människor på denna planet och prognosen till 2050 säger att vi då - om mindre än 40 år - kommer att vara 9 miljarder. Räcker maten? Kan världens jordbruk då förse oss med livsmedel?

En del är pessimistiska och ser den ökande folkmängden som drivkraften till dagens svältkriser  Se t.ex debattartikeln Ökad folkmängd bakom svält i Sydsvenska Dagbladet.

Samtidigt så menar t.ex. George Monbiot att befolkningsproblematiken är ett mycket mindre problem än konsumtionen.   -  Inte undra på att de rika är så besatta av befolkningsfrågan,  twittrade han och hänvisade till sin blog i Guardian.

Nyligen publicerade Jonathan Foley och hans medförfattare artikeln  Solutions for a cultivated planet . De menar att jordbruksproduktionen skulle kunna fördubblas och att man samtidigt skulle kunna reducera jordbrukets negativa miljökonsekvenser, allt inom ramen för de 12 procent av jordens yta som redan idag är uppodlade.

På måndag den 7 november kommer Jonathan Foley till Stockholm för ett möte i regi av Svenska Nationalkommitteen för Geografi: Global food security: biophysical and and social limits and opportunities. Mötet är öppet för allmänheten, men se till att anmäla dig, så kan du uppdatera dig på det vetenskapliga underlaget till ett svar på rubrikens fråga,

Kina i Afrika: ett par sockor från Tot

Jag köpte två par kinesiska sockor i Tot i Marakwet (Kenya) i mitten av september. De kostade 40 kenyanska shilling per par. Det blir 2 kr och 55 öre. Jag har haft svårt att bryta förpackningen på det andra paret. Först vill jag läsa och läsa om texten på etiketten några gånger till. Pröva själv, gärna med ett engelskt lexikon i handen:

Det finns många fina exempel på internet på den nya friska oförvägna kinesiska engelskan. Den demonstrerar ett självförtroende, som verkar vara intimt förknippat med den kinesiska ekonomiska expansionen i världen  LÄNK LÄNK LÄNK LÄNK

Men bortsett från språkhumorn är de billiga sockorna från Tot en påminnelse om kinesiska intressen i Afrika, som inte alltid är lika oskyldiga som ett par sockor med roligt språk (vad betyder egentligen volitation?).

Pádraig Carmody (till vänster) diskuterar med doktorander och mastersstudenter i Juja, Kenya i dec 2008.

Det är flera geografer som sätter denna expansion under luppen.  Pádraig Carmody från Trinity College i Dublin har undersökt bl.a. de kinesiska intressena i Afrika i sin bok The New Scramble for Africa , som kom ut i våras. Den som vill veta hur Pádraig uttalar sitt förnamn kan lyssna på radioprogrammet Konflikt från i våras, när han intervjuades om Frankrikes intressen i Afrika.

På vår egen institution undersöker Linn Axelsson handel med kinesiska textilier i Ghana.  Hon har bl.a. medverkat i boken The rise of China and India in Africa.

Farliga flygkartor

Jag har tidigare kritiserat DN och Folket i Bild Kulturfront för att de väljer kartprojektioner som snedvrider världen på den fattiga världens bekostnad. Men jag måste säga att det är snäppet läskigare när flygbolag slarvar med kartor. I det polska flygbolaget LOTs Kaleidoscope 5/2011 hittar jag följande karta.

Det är väl i och för sig OK att hamna i Marseille när man har höpt en biljett till Madrid eller nånstans i Toscana om man har köpt en biljett till Barcelona.

Det är dock mera tveksamt om jag skulle köpa en biljett med Lot från Warsawa till Sofia. Jag vill gärna uppleva Svarta havet, men skulle föredra en båt framför att landa med flyg..

Zaremba svarar ej om källkritik

Maciej Zaremba bemöter på Second Opinion den kritik som bl.a. jag framfört där (och även här).

Men han svarar inte på den grundläggande frågan om hur han förhåller sig till källkritik. Mitt svar finns på Second Opinon men jag återger det även här:

"I sina kommentarer ovan svarar Zaremba inte på mina två inlägg på Second Opinion.

Den positiva namngeografiövning som Zaremba var med om kan vare sig karaktäriseras som rabblande eller redovisande utan verkar vara ett kort roligt inslag som uppenbarligen öppnade för att förstå världen.

Var har Annica Grundström påstått att denna typ av undervisningsmoment skulle vara snudd på barnmisshandel?

Varför kallar han oss geografiprofessorer för pedagoger?

Och var finns beläggen för att lärarstudenterna inte kan skilja på politiska och vetenskapliga texten?

Slutligen: Var finns svaret på min fråga om källkritiken: Räcker det att vara polemisk eller har undersökande journalistik enligt Zaremba några krav på källkritik?"

Kartkrig och geografi som studiet av rättvisa

Favelorna i Rio de Janeiro är informella bosättningar som startat som markockupationer men efterhand fått allt mer permanent karaktär. Foto Mats Widgren 2006

Sydsvenska dagbladet uppmärksammar att Rios överklass startar kartkrig mot Google Maps. . Uppenbarligen är både stadens politiker och en del av de boende sura över att favelornas namn får för mycket plats. Inte ska väl stadsdelar som är illegala ha sina namn på kartorna!!!  2006 fick jag chansen till en stadsexkursion per helikopter över Rio och kunde dokumentera den helt speciella stadsbilden där de fattiga slumområdena fanns mitt i stadens centrala delar.

Var det någon som trodde att geografi och kartor inte handlade om rättvisa??  Se min blog om geografi och rättvisa.



Favela Babilônia ligger alldeles ovanför Copacanas lyxbostäder och strandhotell..
Foto Mats Widgren 2006.



Bör undersökande journalistik vara källkritisk -- eller bara polemisk??

Idag hade jag tänkt att ta fatt i ett uttalande från Zaremba som jag tyckte var intressant. Zaremba skriver i DN om utredningen En hållbar lärarutbildning SOU 2008:109.

"Utredaren Sigbrit Franke noterar särskilt att lärarstudenterna lider av ett speciellt handikapp. De har svårt att skilja mellan vetenskapliga och politiska texter." (Sverige har slutat undervisa).

Jag känner igen problematiken från universitetsundervisningen, det är ju en av de viktigaste sakerna vi lär ut när det gäller källkritik. Lösningen på det problemet är givetvis att se till att lärarutbildningen närmas den övriga universitetsutbildningen, en process som just nu pågår med full och ibland lite smärtsam kraft vid Stockholms Universitet, där den tidigare Lärarhögskolan nu håller på att integreras i universitetets övriga verksamhet. Ökad satsning på forskning och forskarutbildning för lärare och lärarutbildare som idag föreslås i en debattartikel i SvD är ett annat bra steg för att närma lärarna och lärarutbildningen till det vetenskapliga perspektivet.

Jag blir nyfiken på vad det egentligen stod i SOU 2008:109. Är det verkligen så att färdigutbildade lärare inte kan skilja på vetenskapliga och politiska texter ? På  vilken nivå av lärarutbildningen syns det? Vilken undersökning stödjer sig utredaren på när detta påstås -- det måste jag ta reda på. Är det en hållning som finns kvar även efter att vi utbildat blivande lärare i tre terminer geografi på universitetet? I så fall är det något vi måste ta itu med. Det låter intressant. Det är sällan som vi får bra mått på hur vi uppnår våra lärandemål.

Jag går till källan  och hittar endast följande text:

"Det räcker med att betrakta litteraturlistor för ett antal utbildningsvetenskapliga arbeten för att se en annan för det pedagogiska forskningsfältet typisk företeelse. Det gäller användningen av politiska dokument – såväl fastställda styrdokument som läroplaner och programmatiska dokument som internationella överenskommelser. Sådana texter kan självklart vara utgångspunkter eller föremål för vetenskapliga undersökningar, men kan inte ses som vetenskapliga teorier eller beskrivningar av skolans verklighet. Om blivande lärare får uppfattningen att politiska och vetenskapliga texter har samma status, riskerar de att få en alltför okritisk hållning till material som har en ideologisk snarare än empirisk grund." (SOU 2008:109 s. 201-202)


Finns Zarembas påstående om lärarstudenternas handikapp belagt någon annanstans i SOU, som jag i hastigheten inte hittar?? Nej, allt talar för att det är stycket ovan som är grunden för Zarembas påstående. Det handlar inte om lärarstudenterna utan om en del av den utbildningsvetenskapliga forskningen. Det gör visserligen inte saken bättre, men varför ska Zaremba uttala sig om de färdiga lärarstudenterna på grundval av det? Om vi talar om ämneslärarutbildningar, dvs för grundskolans högre nivåer och för gymnasiet så har de ju alla utbildats på vanliga universitetskurser och om de efter det skulle ha svårt att skilja politiska och vetenskapliga texter så är det vårt ansvar.  Hur var det med källkritiken Zaremba?

För att göra det klart för alla som läser detta: Jag delar Zarembas önskan om en kritisk granskning av skola och lärarutbildning. Jag tror också att det begåtts stora felsteg i utbildningspolitik och lärarutbildning. Som förespråkare för universitetsämnet geografi har jag sett många dumheter både från skolverket, lärarutbildningar och regeringar av skilda färger. Men debatten om detta befrämjas inte av att man hanterar fakta på det sätt som Zaremba gör.  Bör inte både skolan och skoldebatten närma sig vetenskapen snarare än kvällstidningsjournalistiken? Är inte det bästa kriteriet för en undersökande journalistik att man kollar sina källor ordentligt?

Maciej Zaremba slarvar med fakta

Maciej Zaremba granskar med skarpa ögon och en viss cynisk humor den svenska skolan i en serie i Dagens Nyheter. Jag läser inledningsvis hans artiklar med samma inlevelse som jag läst hans tidigare serier. Men så kommer han  i söndags plötsligt fram till vårt inlägg i SvD i höstas mot Björklunds klumpiga ändringar i kursplanen i Geografi. Efter att ha beskrivit en övning i namngeografi som medryckande skriver han

 "Men skall jag tro Annica Grundström, ordföranden i Geografilärarnas riksförening var just denna övning på gränsen till barnmisshandel. Tillsammans med fjorton tunga pedagoger (varav åtta professorer) gick hon i höstas till storms mot regeringen, som kört över Skolverket och ändrat i läroplanen för geografi. Ändringarna riskerade att föra skolan tillbaka till 1800-talet, fick vi veta."

Han lägger åsikter i Annica Grundströms mun som jag aldrig kan tänka mig att hon haft och han påstår att vi som skrev var "tunga pedagoger" . Han fortsätter

"Det reaktionära, visar det sig, bestod i att regeringen menade att eleverna skall lära sig i vilket land exempelvis Bryssel ligger och vilka språk som talas där. Att inhämta sådana fakta var förkastligt, hävdade pedagogerna. Det skulle rent av göra det svårare för ungdomarna att förstå världen."

Det är sorgligt att se hur han misshandlar vår text och våra argument och kommer med felaktiga uppgifter om vilka vi är (pedagoger). Han verkar bara ha läst Jan Björklunds svar till oss och inte vår egen artikel, än mindre tagit ställning till Björklunds klumpiga ändringar i kursplanen. Vi har aldrig påstått att man inte ska lära sig geografiska namn, men vi har vänt oss mot att Jan Björklund ska tala om vilka namn som ska läras och i vilken ordning man ska lära sig dem: Sverige, Norden, Europa, Världen.

Det var dels underkännandet av geografilärarens profession och dels det starka eurocentriska anslaget som gjorde att vi reagerade mot Björklunds klåfingriga sista-minuten-ändringar. Och påståendet att vi var en grupp pedagoger har Zaremba hämtat från Björklunds svar där Björklund skrev om oss geografiprofessorer och geografilärare  som "det pedagogiska etablissemanget" .

"Den motsättning mellan fakta och insikt som de konstruerar har haft förödande följder i klassrummen" skriver Zaremba och har inte läst vårt svar till Björklund där vi säger "Det är glädjande att Björklund och vi delar uppfattningen att det inte finns någon motsättning mellan att kunna fakta och ha förståelse för sammanhang (Brännpunkt 12/11). Det är dock inte där som skiljelinjen går."

Det hela gör mig tyvärr misstänksam mot resten av artikelserien. Har han vridit till andra uppgiftslämnare och händelser på samma sätt så sätter det ett frågetecken för hela serien. Måste man offra sanningen för den mediala dramaturgin? Det är sorgligt för det är ett viktigt budskap han har att föra fram.

I nästa artikel -  i DN i morgon - har han lovat att gå vidare i sin granskning av "de maktägande skikten i Skolsverige" till vilka han tydligen räknar oss undertecknare av artikeln. Jag är inte främmande för att det finns en sådan hegemoni och ett maktägande skikt i Skolsverige, och ser fram emot att få läsa om det skiktet, men räkna för Guds skull inte in oss geografiprofessorer i detta. Vi reagerade mot hur vårt ämne misshandlades av en klumpig skolminister. Vi har ingen åsikt om hur enskilda övningar i namngeografi utformas eller att det skulle vara barnmisshandel att lära geografiska namn. Hur man lär sig geografiska namn ska givetvis vara en fråga för den professionella geografiläraren och inte för utbildningsministern.

TILLÄGG: Se även nästa blogginlägg om Zarembas faktaslarv: LÄNK.

Avhysningar i Kungens kurva

I dag ska husvagns- och tältlägret vid Kungens kurva avhysas, meddelar Metro. Det rör sig om en grupp hemlösa som i tre år bott i lägret. Det är inte en engångsföreteelse i Stockholmsområdet. Det finns vanligtvis flera olika läger av detta slag. Ofta har de hemlösa valt järnvägsmark eller annan statlig mark, där de vet att beslutsprocesserna för avhysningen blir utdragna. Om de hemlösa i Kungens kurva följer samma strategi som de hemlösa i norrort gjorde för några år sedan, när jag handledde en uppsats på temat, så har de redan utsett nästa lägerplats. Om dagens avhysning lyckas kommer antagligen en karavan av husvagnar vara på väg till nästa utsedda plats i eftermiddag. Det är ungefär som när en grupp jägare och samlare bestämmer sig för att bryta upp och flytta till en redan utsedd lägerplats. Kvar kommer kanske att vara en bulldozad mark, med rester av plastisolering från koppartrådsskalning, som de viktigaste arkeologiska tecknen på att detta var en boplats för en grupp människor i tre år. Jag har sett flera sådana avhysta platser i norrort.

Har jag hittat rätt med hjälp av hitta.se ??

De informella bosättningarna i Stockholmsområdet är ett intressant forskningstema för den som är intresserad av legal geography. En grundtanke i den forskningsinriktningen är att rättigheter till mark inte bara konstitueras av lagar, förordningar och fastighetsregister utan också vad folk gör. Forskningen inom legal geografi kan t.ex. röra sig om vilka som äger en park: sprutnarkomaner eller småbarnsfamiljer. Det avgörs inte av lagen utan av folks praktik. Jag sätter inget citattecken runt äger, som många kanske skulle vilja. Gränsen mellan hävd, skapad av rumslig praktik, och lagligt ägande är inte knivskarp. Långvarig hävd var ett argument i marktvister i Sverige under äldre tid och en uteliggare i Hampstead Heath i London fick 2007 lagfart på sin koja med kringliggande mark efter principen om långvarig hävd.

Vad gäller avhysningar av hemlösa kan det finnas anledning att upprepa  vad FN-kommissionen om Legal empowerment of the poor skrev om avhysningar.

"Evictions should only be an option in circumstances where physical safety of life and property is threatened, where contract agreements have been breached, or under fair eminent domain procedures. It must be by due legal process, equally applicable, contestable, and independent, and where the cost of eviction is fully compensated. " -- "eminent domain procedures" syftar vad jag förstår på expropriering för allmänna ändamål (järnvägsbyggen osv).

Se också Södra sidan om lägret och kommunens tidigare information.

Tillägg: Enligt  den information som kommunen gått ut med idag verkar det som om Metros uppgifter om avhysning i dag inte stämmer. Det stämmer att man ansökt om avhysning hos kronofogden, men den kommer att ske senare i vår meddelar kommunen.  Än så länge har man bara lappat bilar och ska börja forsla bort dem i nästa vecka.

Kritiska geografibloggar

På de kritiska geografernas lista kom i förra veckan en fråga där man efterfrågade geografer som bloggar. Det kommer att ta lång tid att kolla igenom vad som är läsvärt bland de dussintals geografibloggarna som sedan hörde av sig. Kolla under geogblogs på denna länk. Jag fastnade i alla fall för den bisarra Floating sheep  och deras många märkliga USAkartor. Men jag undrar om den bloggen  kvalificerar sig för att vara kritisk....

Deprimerande om geografi i skolan

I Vaggeryd är atlasverk från 1987 med Sovjetunionen och Jugoslavien fortfarande på plats och används...

"trots att skolan just nu är i färd med att köpa nytt inför hösten så är kartböcker inte prio ett berättar Monica Danielsson skolans rektor." enigt P4 Jönköping.

Telecoupling

På AAAS här i Washington hölls i fredags en session om telecoupling. Begreppet, och den forskning som inspirerats av det, tar fasta på det faktum att markanvändning och utnyttjande av naturresurser på en plats klotet i allt högre grad är beroende av länkar och beroenden till helt andra platser och till globala ekonomiska processer. Jag har tidigare skrivit om begreppet relationellt rum, som är ett annat sätt att konceptualisera samma fenomen. För den som följt med i diskussionen om World Systems och om politisk ekologi är detta inget nytt. Det är lite märkligt och typiskt att när denna samhällsvetenskapliga förståelse nu långsamt anammas inom miljöforskningen, så måste den ges ett eget begrepp, som är hämtat från naturvetenskapen. Vi fick förklarat att begreppet går tillbaka på den svenska meteorologen Anders Ångströms artikel i Geografiska Annaler 1935, Teleconnections of climatic changes in present time.

Men det är dumt att gnälla om det. Det är bra att fler miljöforskare tar fasta på dessa samband och utvecklar konkreta metoder och begrepp för att empiriskt fånga upp sådana förklaringar till miljöförändringar. Det är t.ex. uppenbart att positiva miljöåtgärder i ett land kan leda till leakages,  läckor,  som gör att miljöbördan flyttas till ett annat land. Begrepp som metabolic rift och environmental load displacement illustrerar samma fenomen. Eric Lambin t.ex.  visade hur den forest transition, med upphörd avskogning, som Vietnam har genomgått, har kompenserats av import av virke från länder där avskogningen fortsätter.

Norsk geografi utvärderad

Här i USA får jag rapporten om att Norges forskningsråd nu har godkänt vår utvärdering av geografisk forskning i Norge och att den finns tillgänglig via deras hemsida. Den som önskar läsa en sammanfattning av rapporten rekommenderas att hoppa över den norska sammanfattningen på hemsidan och gå direkt till executive summary i själva rapporten. Det har varit en utmanande och mycket stimulerande uppgift att få sätta sig in i vad våra norska kollegor jobbar med och betyget är överlag mycket gott. Det norska forskningsrådet satsar ordentligt på utvärderingar av detta slag, och härnäst på programmet står ett möte med de norska forskningsmiljöerna. Forskningsrådet kommer att ställa särskilda medel till förfogande för en uppföljning av rapporten.

Jag har i två tidigare blogginlägg direkt eller indirekt varit inne på denna utvärdering. Jag vill särskilt hänvisa till blogginlägget Geografi som nu är snart två år gammalt. I Norge finns två samlade geografiinstitutioner (Bergen och Trondheim), medan man i Oslo istället har en samlad institution för samfunnsgeografer och sociologer, Här illustreras alltså problematiken runt samarbetet mellan naturgeografi och kulturgeografi på ett mycket tydligt sätt. Utvärderingen omfattade hela geografiämnet, men eftersom naturgeograferna i Oslo inte var del av denna utvärdering blev det ett fokus på samfunnsgeografi och på de tvärvetenskapliga aspekterna i geografiämnet. Nu har jag fått svaret på en del av det jag anade redan då.  De norska geograferna har verkligen visat sig starka på just det som jag efterlyser där: att miljöfrågorna får en bra samhällsvetenskaplig belysning.

Mercator spökar

Enlig uppgift använde inte ens Mercator själv sin projektion till alla världskartor.  Varför spökar den ändå nu i DN och andra media (se mitt förra inlägg), när man trodde att den till slut försvunnit ut ur klassrummen och världatlaserna?


Visa större karta

Kan förklaringen ligga i Google maps, som på nytt aktualiserat den?  De anför - förmodligen med rätta - att zoomfunktionen skulle funka väldigt konstigt vid datumgränsen och att städer på höga latituder som t.ex. Stockholm skulle få sitt vackra runtnätsmönster förstört av andra projektioner i samband zooming. Se diskussionen på google maps.

Men det försvarar inte varför tidskrifter som vill ha ett globalt perspektiv förminskar Sydamerika, Afrika och Indien.

Världen enligt DN -- och Fib-Kulturfront

Är Sverige större än Madagaskar?

Ja, enligt Dagens Nyheters i övrigt utmärkta och intressanta månadsmagasin Världen. Men om man nu envisas med att använda Mercators projektion (som är utmärkt att segla efter, men inte om man vill fatta världen), varför visar man inte då Antarktis? När man gör en karta i Mercators projektion och tar med Antarktis fattar man hur tokiga storleksrelationerna blir. Även Fib-Kulturfront återger världen på detta sätt, trots att man själv i en artikel nyligen uppmärksammat vilken ideologisk roll som kartprojektioner kan ha när det gäller att förmedla en världsbild.
Det finns många projektioner som på ett mer rättvist sätt återger kontinenternas storleksrelationer -- dvs är ytproportionella. Mollweide (ovan) är bara en av många.

TILLÄGG: Se också inlägget BRAVO DN-VÄRLDEN från 2012

Varför översvämningar?

Lyssna på vetenskapsradio där bl.a. geografen Anders Fridfeldt belyser bakgrunden till de senaste dagarnas översvämningar och skred - repris i kväll kl  23.07  eller lyssna via denna länk.

Batiktält och verklighetens karta

Debatten om geografiämnet på nätet, tidningarnas debattsidor och ledarsidor har varit belysande och intressant. Jag har hunnit läsa om flum, batiktält och skägg och en del debattörer har fått det till att vi professorer inte vet hur det är i skolan. De ifrågasätter vår förmåga att fatta att man måste börja med det konkreta i närområdet och först på högstadiet närma sig världen. Därför är det extra roligt att läsa Tomas Torbjörnssons rapport i Göteborgsposten från "verkstadsgolvet" ute i skolorna om olika nutidsanpassade sätt att lära sig geografi. Jag hoppas att Tomas Torbjörnsson och alla andra kloka lärare inte följer Björklunds läroplan utan fortsätter med sina verklighetsanpassade pedagogiska grepp att få eleverna att lära sig både geografiska namn och geografiska relationer. Torbjörnsson visar att den globala dimensionen kan göras mycket konkret.

Geografi och rättvisa

Det är många som i den senaste geografi-debatten i tidningarna önskar att vår utbildningsminister var lite mer intresserad av kunskap. Kunskap om hur inlärning går till, kunskap om vad geografiämnet går ut på. Idag önskar Tomas Torbjörnsson, medförfattare till kursplanen i geografi, att Björklund kunde läsa på lite mer om kopplingar mellan rättvisa och geografiämnet innan han strök det ordet ur kursplanen. Läs Torbjörnssons artikel i Aftonbladet.

Skolverkets förslag: ”...kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer rättvis och acceptabel levnadsmiljö för alla.”

Björklunds ändring ”kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer acceptabel levnadsmiljö för alla”.

Har Björklund möjligtvis samma missuppfattning som en del andra debattörer att geografi inte också är samhällsvetenskap? Eller borde vi stanna vid ortnamnen?

I Sydafrika, där jag är nu, blir man dagligen påmind om kopplingen mellan geografi och rättvisa. De områden där majoriteten av invånarna i Mashishing (Lydenburg) bor, finns fortfarande inte på den vägatlas som jag just köpt. Jag noterade detta första gången jag var här 1995, men nu är det 2010...

Svar till Björklund i Svd och i NE

Det är mycket att säga som svar både till Jan Björklund och till de ledarskribenter som haft åsikter om geografin på grundskolan. Det tycks finnas många missuppfattningar om vad geografikunskaper går ut på. Trivial Pursuit verkar regera här. Det är uppenbart att geografer måste göra sig mer synliga i debatten - inte bara när läget, som nu, blivit akut.

I Svenska Dagbladet måste repliken hålla sig till 2000 tecken. Läs här. För att spara plats har antalet undertecknare reducerats, till kursplaneförfattarna och till universitetsgeografins och geografilärarnas företrädare, men de ursprungliga undertecknarna har varit med i arbetet med svaret.

Lite mer utförlig fick jag vara på Nationalencyklopedins hemsida. Jag undrar där om Björklund hade vågat ha synpunkter på vilken roll utantillkunskaper om det periodiska systemet ska ha i kemi-undervisningen. Vad jag kan se finns det periodiska systemet inte med några kursplaner, stämmer det? Det var ändå ganska praktiskt att kunna, men det måste ju vara upp till kemisterna att nu bestämma vilken roll det ska ha kursplanerna - inte ministern. På samma sätt är det med namngeografin, ingen tycker att eleverna inte ska kunna ortnamn, men vilka ska inte detaljregleras av utbildningsministern.

Björklund: Panisk rädsla

Jan Björklund svarar i  SvD på vår kritik mot kursplaneändringarna. "Hos det pedagogiska etablissemanget finns ofta en panisk rädsla att uppfattas som gammaldags" skriver Jan Björklund.

Han utpekar oss, forskare och lärare i geografi, som delar av ett pedagogiskt etablissemang, som legat bakom förslaget till kursplan från skolverket. Här brister han i fakta-koll. Drygt hälften av undertecknarna - inklusive mig - har inte arbetat med skolverkets förslag. Vi har blivit uppmärksammade på skolverkets förslag och regeringens ändringar när våra kollegor som jobbat för skolverket påpekat det.  Vi skriver huvudsakligen som företrädare för ett ämnesområde, där vi varit verksamma som forskare under många år. Vi tillhör knappast det pedagogiska etablissemanget, men anser oss ha en ganska god bild av vad geografiämnet i dag står för och kan bidra med i samhälle och skola.

Tyvärr verkar det som om Björklund liksom några ledarskribenter i exempevis Smålandsposten, UNT och DN hellre håller sig till sin Trivial-Pursuit-definition av ämnet geografi än lyssnar på oss ämnesföreträdare.

I inlägget svarar han inte på grundkritiken - att han velat återinföra det pedagogiska och innehållsliga grepp som går ut på att man successivt ska närma sig världen (för stor att förstå när man är 7 år?) och i stället fokusera på Sverige och Europa upp till 12-13års-åldern. Vi menar att den uppordningen av stoffet försvårar för inlärning av både fakta om världen och förklaringar till de globala sambanden.

Namngeografi

Det har uppstått en debatt om namngeografi i DN, på nätet och i radion. Det framställs som om vi som är kritiska mot Björklunds klåfingrande i kursplanerna skulle vara emot att man lärde sig geografiska namn. Gå till källorna! Detta skrev Skolverket att eleverna borde kunna i årskurs 4-6

 "Namn och läge på länder, regioner, städer, hav, sjöar, floder, bergskedjor och öknar som eleven möter i undervisningen."

Det strök Björklund och inskränkte kunskapen på den nivån till att endast gälla Sverige och Europa:

"Namn och läge på Sveriges landskap samt orter, berg, hav och vatten i Sverige samt huvuddragen för övriga Norden.

Namn och läge på övriga Europas länder samt viktigare öar, vatten, berg, regioner och orter. "

Först på högstadiet är det enligt Björklund dags att fatta världen....

Visst behövs namn och beteckningar för att man ska kunna förstå världen. Sä här skrev Torsten Hägerstrand i Nationalenclykopledin om geografi: "Geografin har sina rötter i praktisk nödvändighet. Vi kan inte existera utan att äga verklighetstrogna föreställningar om omvärldens resurser och risker. Vår individuella orienteringsförmåga i en bekant omgivning behöver dock inget språk. Den direkta sinnliga erfarenheten tas i bruk på ett tämligen omedvetet sätt. Det är denna typ av direktkunskap som vägvisare och lotsar ställer till förfogande, men så snart vi behöver meddela oss med varandra om saker bortom synhåll krävs beteckningar av ett eller annat slag."

"Utan minnets fasta punkter går vi vilse " skrev Johannes Åman i DN till försvar för Björklund. Det var vackert uttryckt och helt i linje med vad Hägerstrand skrev ovan. Men jag kan inte fatta på vad sätt det skulle kunna stödja Björklunds ändringar mer än den ursprungliga kursplanen.