The Ampersand and the Hyphen

Ett av skälen till att jag bloggar på svenska är att jag tycker att det är viktigt att vara tvåspråklig, att kunna berätta om global miljöhistoria och geografi på enkel svenska. Men idag har jag fått problem när jag på redig svenska vill berätta om ett intressant och viktigt seminarium.

Den 26 oktober har Carole Crumley bjudit in till ett seminarium här i Geovetenskapens hus. Det är Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi som står som värd och Carole Crumley har inbjudits att arrangera detta efter att hon fick en medalj i våras av sällskapet.

Så här heter hennes tema för dagen

The Ampersand and the Hyphen:
An Update on the Science-Society Endeavour

Hur skulle man kunna hitta en bra svensk översättning? Ordagrant blir det
Och-tecknet och bindestrecket: En uppdatering av vetenskap-samhälle-bemödandet.

Men bortsett från att och-tecken eller et-tecken (dvs "&") låter mycket klumpigare än ampersand så finns det flera fallgropar. Science kan inte alltid (utom på Bryssel-engelska) översättas till vetenskap. Det har jag bloggat om tidigare. Vad Carole Crumley vill att vi ska diskutera på seminariet är vilka hinder som finns för att vi som är samhällsvetare och humanister ska kunna bidra mer till kunskapen om globala miljöförändringar (som ju annars riskerar att bli ett revir för science = naturvetenskap, trots att det är mänskliga samhällen som skapat miljöproblemen). Läs mer om seminariet här: The ampersand and the hyphen.

Engaruka

Jag inser att jag aldrig skrivit om Engaruka i denna blogg. Det var Engaruka i Tanzania som fick mig att intressera mig för "öar" av intensivjordbruk i Östafrika - ett tema som vi inledde ett projekt kring i mitten av 1990-talet. På en konferens i Mombasa 1993 stod John Sutton som direktör för British Institute in Eastern Africa vid ett bokbord och mina ögon föll genast på en flygbild av fossila åkrar som prydde omslaget till en av deras skrifter: Engaruka.

För en utförlig beskrivning av John Suttons undersökningar i Engaruka, från vilken denna bild är hämtad,  se;  Sutton, John E.G. (2000). Engaruka: an irrigation agricultural community in northern Tanzania before the Maasai. Nairobi: British institute in Eastern Africa.

Sedan dess har jag nu sammanlagt fyra gånger besökt det stora övergivna bevattnings- och åkersystemet i den afrikanska gravsänkan (Great Rift Valley), nedanför krater-höglandet (med bl.a. den välkända Ngorongoro-kratern). På 1990-talet tog man sig dit över väglös savann c:a 2 timmar norrut från Mto wa Mbu, ett sjudande samhälle som de flesta turister pä väg till "vildmarksturismen" i Ngorongoro och Serengeti passerar. I förra veckan åkte jag för första gången på den nya vägen, var för första gången med om att man skulle betala en slags turistbomavgift för att komma in i byn Engaruka och övernattade på en ny campingplats med toa, duschar och bekvämt tak för måltider.

Sedan jag första gången besökte Engaruka har nu också John Suttons stora antal skrifter om Engaruka kompletteras med en omfattande doktorsavhandling av Daryl Stump  -- se länk 1 och länk 2 -- och vi börjar få en allt klarare bild av hur det stora åkersystemet växt fram.

 I förra veckan fick en grupp från Sydafrika, Zimbabwe, Storbritannien, Tanzania, USA och Sverige en chans att i fält diskutera det senaste resultaten under sakkunnig ledning av såväl Sutton som Stump. Det var en del av det VR-finansierade samarbetsprojektet mellan Sverige och Sydafrika om förkolonialt intensivjordbruk.


Även om vandringen leddes av såväl John Sutton, Daryl Stump och en bybo med stor kännedom om åkersystemet var det inte alltid lätt att orientera sig i det gigantiska åkersystemet. I detta fall berodde oklarheten på att det tillkommit några Maasaiboställen i närheten av den utgrävning vi var på väg mot.

Men vi har numera också en mycket bättre uppfattning om kopplingen mellan klimathistoria och Engarukas utveckling tack vare ett team under ledning av naturgeografen Lars-Ove Westerberg. Deras artikel kom förra året i Geographical Journal.

I Engaruka finns inte bara det övergivna bevattningssystemet. Lite längre ned finns ett pågående bevattningsjordbruk. Dagens åkerområde i Engaruka växer fort och kanaler leds allt längre ut på den savannen, där bananer, majs och andra grödor grönskar i det som annars hade varit torra marker med akaciaträd och betande giraffer.

Modern bevattningskanal byggd med i princip samma teknik som de gamla, nu övergivna från 1400-1700-talen.



Visa större karta

Dagens bevattning syns tydligt i google maps (se ovan ) och i Google Earth. Väljer man att titta på Engaruka i Google Earth finner man även i Panoramio ett antal illustrativa markbilder av den utmärkte fotografen Geo-Lasse.



Terra preta-forskare på ingång: Bill Woods

Om en dryg vecka dyker Bill Woods upp i Stockholm och Uppsala. Han är en av de ledande forskarna på den människoskapade jordmånen terra preta i Amazonas och vi jobbar också ihop i projektet Mapping Global Agricultural  History. Det är det livaktiga WHEN-seminariet och Christian Isendahl som har lockat hit honom denna gång. På tisdagen den 6 september ger han ett seminarium i Uppsala i WHENs regi. Så här skriver Christian Isendahl:



WILLIAM I. WOODS
AMAZONIAN DARK EARTHS: A REVIEW



Tuesday, September 6, 2011 at 16.15-18.00
Geijer Lecture Hall on Campus Engelska Parken, Thunbergsvägen 3H, Uppsala

Abstract
Without major amendments tropical soils are generally considered to offer poor prospects for agricultural development. Amazonian soils represent a textbook case. Soil quality equals destiny in many readings of Amazonia?s past, present, and future. Yet in the past few decades archaeologists have uncovered evidence of large and complex prehistoric societies in Amazonian environments despite earlier consensus that such development was untenable. More recently, geographers have discovered that these sites coincide with fertile, dark soils termed *terra preta* that occur in a variety of landscape contexts and extents, from patches of less than a hectare to many square kilometers and *terra mulata* that typically are associated with terra preta and usually encompass larger areas. Collectively, both types comprise Amazonian Dark Earths. It is now clear that these soils are anthropic in origin and represent fonts of local environmental knowledge and know-how with ancient roots and contemporary pan-tropical applications. An intriguing property is their apparent persistence, even after cultivation cessation ranging from decades to centuries and possibly millennia. Local people continue to generate these soils with skilled practices, including carbon amendments and microbial management. Both the soils and these practices are important agricultural resources within contemporary Amazonia. They provide a global model for developing long-term future sustainability of food production in lowland tropical environments. They also constitute a significant reservoir for the short- and long-term sequestration of carbon. This lecture will report on the results of multidisciplinary efforts to understand the Amazonian Dark Earths.

William I. Woods is Professor of Geography at the University of Kansas, United States. His primary research interests include abandoned settlements, anthropogenic environmental change, soils and sediments, and traditional settlement-subsistence systems. He has directed archaeological and geographic field investigations in the United States, Middle and South America, and Europe. Professor Woods is a world-leading scholar of archaeological approaches to soils and sediments and has over the last decade published particularly prolifically on anthropogenic soils in the Amazon. Among his numerous publications are *Abandoned Settlement Analysis: Theory and Practice* (with Robert C. Eidt; 1974), *Amazonian Dark Earths: Origin, Properties and Management* (co-editor; Kluwer, 2003), *Amazonian Dark Earths: Explorations in Space and Time* (co-editor; Springer, 2004), and *Amazonian Dark Earths: Wim Sombroek?s Vision* (co-editor; Springer, 2009).

All welcome! Please distribute this announcement freely!

Becoming wilderness

Boka onsdagen den 15 juni kl 10:00 och kom till Nordensköldsalen i Geovetarhuset på Stockholms Universitet. Då disputerar Camilla Årlin på avhandlingen  Becoming Wilderness: a topological study of Tarangire, Northern Tanzania 1890-2004 .


Avhandlingen är å ena sidan en grundlig empirisk redogörelse för hur grunden för läggs nationalparken Tarangire i Tanzania genom olika beslut och överväganden under Tangayikas koloniala och postkoloniala historia, men den formar å andra sidan ett teoretiskt bidrag till landskapsforskningen. Titeln kan ses som en kommentar till Roderick P. Neumanns Imposing Wilderness. Neumann bygger vidare på Dennis Cosgroves landskapsdiskussion och ser införandet av nationalparker i Afrika som en del av ett projekt där en kolonial bild, en föreställning om det vilda Afrika, tvingas ner över ett territorium. Årlin ser utvecklingen långt mer dialektiskt och visar hur utvecklingen av Tarangire till en turistiskt säljbar vildmark är resultatet av olika praktiker från både kolonialtjänstemän och lokalbefolkning, där tsetse-bekämpning, jaktpolitik, kamerans och bilismens utveckling,  planering och zonering samverkar till att låsa en fast gräns mellan å ena sidan "vildmark" och å andra sidan betesmarker och odlingslandskap.

Opponent är Dan Brockington, som med sina böcker Fortress conservation : the preservation of the Mkomazi Game Reserve, Tanzania och Celebrity and the environment : fame, wealth and power in conservation positionerat sig som en av de mest tongivande kritiska granskarna av sambandet mellan makt, ekonomi och vildmarksbevarande.

En landskapsforskare med globalt perspektiv

Hans-Jürgen Nitz, som var professor i Göttingen, var en central forskare inom det europeiska samarbetet kring landskapshistoria inom t.ex. Permanent European Conference for the Study of the Rural Landscape och i den tyska Arbeitskreis für Genetische Siedlungsforschung in Mitteleuropa (numera ARKUM). Han disputerade på en avhandling om bebyggelseformer i Odenwald i Tyskland och skrev sin habilitationsavhandling (ung.docentmeritering) på en avhandling om jordbrukslandskap i Rajastan och den övre Gangesslätten. Det var många tyska historiskgeografer som på detta sätt kombinerade studier av historiska förhållanden i Tyskland med en vidare meritering baserad på studier av samtida landskap i tredje världen. Men för Nitz utvecklades detta till ett globalt perspektiv, som han höll levande hela tiden, parallellt med att han fördjupade sig i hur olika medeltida kolonisationsföretag i Europa återspeglades i planmässiga bebyggelse- och åkerformer.

Han skissade på 1980-talet på en analytiskt skarp global översikt över bebyggelseformer och deras historia (se nedan). Samtidigt så var han inspirerad av Immanuel Wallerstein, och förde in ett världsystemperspektiv i landskapshistorien. Han visade hur olika karaktäristiska odlingslandskapsformer och bebyggelsetyper återspeglade deras roll i den framväxande kapitalistiska världsekonomin, snarare än någon lokal organisk utveckling. Hans teoretiska intresse kring de samhällsvetenskapliga drivkrafterna i landskapsförändringen stod i kontrast till den ofta ganska formalistiska forskningen bland de andra tyskarna under 1970 och 1980-talen.

När man idag googlar efter Hans Jürgen Nitz hittar man inte mycket. Nätet har en tendens att fokusera på det som hänt i den engelskspråkliga världen på 2000-talet. JSTOR tycks t.ex. inte ha särskilt stort intresse för lite äldre tyska tidskrifter eller är det tyskarna som inte gillar JSTOR?  Nitz dog 2001 alldeles för tidigt och med många bra projekt framför sig. Jag skulle vilja illustrera denna blog men en bild av den korta, energiske, entusiastiska och skarpa Nitz, men det verkar inte finns några på nätet och jag tror inte han är med på mina gamla diabilder från konferenser och exkursioner. Likadant är det visst med böckerna. De flesta av dem finns endast antikvariskt via tyska Amazon.

För den som vill fördjupa sig i Nitz globala perspektiv rekommenderas att kasta sig till tyska Amazon och köpa sista exet av boken ovan (på engelska) och så skaffa sig följande två uppsatser på tyska:

Die aussereuropäischen Siedlungsräume und ihre Siedlungsformen: Gedanken zu einem darstellungskoncept (1985) och  Grundzüge einer Siedlungsgeographie der dritten Welt. Ein Versuch am Beispiel Afrikas und Asiens (1990).  Båda återfinns återtryckta i samlingsverket Nitz: Allgemeine und Vergleichende Siedlungsgeographie (1998)

1493

Charles Mann, som gav insiktsfulla och engagerade kommentarer på vår session i Washington, berättade för oss också om sitt nya bokprojekt efter den uppmärksammade 1491. Den nya boken kommer att heta 1493: How the Ecological Collision of Europe and the Americas Gave Rise to the Modern World. Jag upptäcker nu att den redan finns på bokhandlar-sidorna. 
.
Den planerades som en slags uppföljare till Alfred Crosbys: The biological expansion of Europe, och känner jag Mann rätt har han hållit sig framme vid forskningsfronten och bl.a. fått fatt i den senaste forskningen om hur de amerikanska grödorna spred sig över världen som en följd av det som brukar kallas The Columbian Exchange.

Slaveri och hållbar utveckling

Sokotokalifatet 1893. 2,5 miljoner slavar och 1800-talets näst största slavsamhälle.

För ett drygt år sedan avslutade jag en artikel om intensivjordbruk i Västafrika och kom överraskande in på slaveriets roll - det verkade som om investeringar i hållbart jordbruk,skedde både i slavsamhällen och de samhällen som försökte hålla sig undan från slavraiderna (se också blog).  Jag var tvungen att fördjupa mig lite mer i slavsamhällena i Västafrika framför allt under 1800-talet för att se om mina slutsatser höll. Visste ni att Sokotokalifatet i nuvarande Nigeria och södra Niger var 1800-talets näst största slavsamhälle efter Nordamerika? Här är en kort text  som är ett resultat av denna fördjupning. Den är ämnad för den kommande boken Ecology and Power: Struggles over Land and Material Resources in the Past, Present, and Future (eds Hornborg et al).. Alla synpunkter välkomna, jag har ännu några veckor på mig att slutgiltigt putsa detta.

"ett av de mest intressanta seminarierna"

Maria Wikse på Riksbankens Jubileumsfond ger en översikt över vad som hände på AAAS i Washington och uppmärksammar särskilt vår session om Global Agricultural History .  "Glädjande nog dominerades ett av de mest intressanta seminarierna av svenska historiker och geografer" skriver hon .Kul!

Telecoupling

På AAAS här i Washington hölls i fredags en session om telecoupling. Begreppet, och den forskning som inspirerats av det, tar fasta på det faktum att markanvändning och utnyttjande av naturresurser på en plats klotet i allt högre grad är beroende av länkar och beroenden till helt andra platser och till globala ekonomiska processer. Jag har tidigare skrivit om begreppet relationellt rum, som är ett annat sätt att konceptualisera samma fenomen. För den som följt med i diskussionen om World Systems och om politisk ekologi är detta inget nytt. Det är lite märkligt och typiskt att när denna samhällsvetenskapliga förståelse nu långsamt anammas inom miljöforskningen, så måste den ges ett eget begrepp, som är hämtat från naturvetenskapen. Vi fick förklarat att begreppet går tillbaka på den svenska meteorologen Anders Ångströms artikel i Geografiska Annaler 1935, Teleconnections of climatic changes in present time.

Men det är dumt att gnälla om det. Det är bra att fler miljöforskare tar fasta på dessa samband och utvecklar konkreta metoder och begrepp för att empiriskt fånga upp sådana förklaringar till miljöförändringar. Det är t.ex. uppenbart att positiva miljöåtgärder i ett land kan leda till leakages,  läckor,  som gör att miljöbördan flyttas till ett annat land. Begrepp som metabolic rift och environmental load displacement illustrerar samma fenomen. Eric Lambin t.ex.  visade hur den forest transition, med upphörd avskogning, som Vietnam har genomgått, har kompenserats av import av virke från länder där avskogningen fortsätter.

Koncentration i fält



I början av december var Jan Risberg och Lars-Ove Westerberg så här koncentrerade när de tolkade den gamla åkerjordmånen i terrasserna i Verlorenkloof, Sydafrika.



.

Natur eller kultur? 2

Noshörningar som betar i på övergivna åkerterrasser. Passar inte så bra in i TV-program på temat om "det vilda Afrika", men är verkligheten i Ohrigstad Dam Nature Reserve.

Natur eller kultur?

Buffels Kloof är ett privat naturreservat i Mpumalanga, Sydafrika, som genom skapats genom en privat donation för att bevara en "indigenous" skog. I dalgången växer en stor mängd olika trädslag, och skogen kan karaktäriseras som afromontan, i detta fall en bergsskog i förhållandevis torrt klimat. Vad som inte framgår av bilden, är att hela den sluttning som syns på bilden är full med övergivna åkerterrasser. Det rör sig alltså om en sekundärskog som växt fram i detta från skogsbränder skyddade läge sedan bebyggelse och odling övergetts i början av 1800-talet. Samspelet mellan tidigare mänskligt utnyttjande och klimat har möjliggjort en snabb igenväxning som lagt grunden till den nuvarande skogen. Informationen om detta är föredömlig i reservatets material. Här framställs inte skogen som vild eller ursprunglig. 

Övergiven boskapskraal från 1800-talets början.

Snabba rekonstruktioner kontra empiriskt grundade

Rekonstruktion av global markanvändning är en växande forskningsgren. Vår projekt Mapping Global Agricultural History (se min förra blog) är ett försök till en kvalificerad kommentar till de ofta grovt förenklade och eurocentriska rekonstruktioner som cirkulerar bland klimatmodellerare. Men vi kommer inte att kunna göra nya detaljerade studier över hela världen utan kommer att jobba med en bred syntes uttryckt i kartform.
Våra historiskt geografiska kollegor i Kina arbetar mycket närmare klimatmodellerarnas typ av dataset vad gäller upplösning (finmaskiga rasterdata), men kombinerar det med grundligt historiskt empiriskt arbete och källkritik.
Idag har vi glädjen att välkomna Li Beibei från Beijing Normal University som ska vara gästdoktorand hos oss ett år. Li Beibei har nyligen tillsammans med kollegor publicerat en artikel där hon på ett mycket detaljerat sätt jämför nogranna historiska rekonstruktioner av åkermarkens utveckling i Nordöstra Kina med två av de mest förekommande globala dataseten, med ett förödande resultat för de empiriskt lättviktiga men till synes sofistikerade globala dataseten. De kan inte ta hänsyn till sådana faktorer som migration, krig och politik, som i hög grad har påverkat jordbruket i nordöstra Kina.
Se mer i artikeln  Accuracy assessment of global historical cropland datasets based on regional reconstructed historical data - A case study in Northeast China
Li Beibei kommer nu att utröna möjligheterna för att göra en liknande rekonstruktion för Sverige och evt hela Skandinavien baserat på de utmärkta historiska data vi har här.

Målet satt -- arbetet kallar

Vårt projekt Mapping Global Agricultural History vänder sig till två målgrupper som inte alltid kommunicerar så väl med varandra. Nu har vi fått två sessioner accepterade på två skilda konferenser i vår där vi hoppas att nå ut såväl till klimatforskare som till globalhistoriker.
På 2011 års möte för American Association for the Advancement of Science (februari) hoppas vi att klimatmodellerare och andra naturvetare som arbetar med sambandet mellan markanvändning och klimat ska uppmärksamma vår session Global Agricultural History: Mapping the Past for Modeling the Future. Charles C. Mann, som skrev 1491, kommer att vara sessionens kommentator.
På Third European Congress on World and Global History på London School of Economics i april, hoppas vi nå ut till globalhistorikerna med vår session: Mapping Global Agricultural History.
Nu gäller det bara att få ihop delarna till en helhet så att vi tills dess kan presentera en ny syntes i form av tre kommenterade världskartor: AD 1000, AD 1500 och AD 1800.

Är historien till nytta?

Vi som forskar om äldre markanvändning i Afrika brukar ofta säga att den historiska kunskapen är till akut nytta i dag. Men historien om tidigare sätt att bruka marken kan användas på olika sätt. Nu granskar vår kollega Daryl Stump i tidskriften World Development vad historiska argument om gångna jordbrukssystem egentligen är värda i ett utvecklingsperspektiv. Utgångspunkten tas i ett antal lokalt utvecklade jordbrukssystem i Östafrika som figurerat i debatten om uthålligt jordbruk.
Läs
Daryl Stump: “Ancient and Backward or Long-Lived and Sustainable?” The Role of the Past in Debates Concerning Rural Livelihoods and Resource Conservation in Eastern Africa

Flera nya publikationer

En del av det gångna årets (årens) forskningsverksamhet inom forskargruppen People, Land and Time in Africa (PLATINA) har denna sommar till slut landat i tre publicerade artiklar.
 
Klicka på omslagen eller se mer på PLATINAS hemsida.

Fattigdomens landskap

 
På tisdag ger Don Mitchell ett seminarium på institutionen. Han kommer att tala om ett tema som ligger nära det som var hans ingång till landskapsforskningen på 1990-talet -- om hur Californiens vackra landskap i själva verket återspeglar grundläggande motsättningar mellan fattiga illegala gästarbetare och ett överflöd utan motstycke.  Det var temat för hans bok The Lie of the Land. Don är här för att medverka i den nationella forskarkursen som i år går under temat "Landscape and Justice".

Slaveri och intensivjordbruk

Hur påverkade den atlantiska slavhandeln jordbruket i Afrika?
Ett väl etablerat common-sense svar är att dräneringen av arbetskraft inverkade negativt på Afrika. Ett annat svar är att slavraiderna tvingade de folk som inte hade hierarkisk politisk organisation upp i bergen där de under ett belägringsartat tillstånd intensifierade sitt jordbruk med terrassering, gödsling och andra intensiva jordbruksmetoder.
I min översikt över sådana förekomster av intensivjordbruk i Västafrika och i Sahelzonen kommer jag till en delvis annan slutsats. Tiden för den atlantiska slavhandeln  (som också innebar handel med andra produkter) var en tid då jordbruket generellt sett intensifierades i Västafrika. Och detta gäller i olika ekologiska zoner och under olika politiska strukturer: decentraliserade grupper längs atlantkusten började med intensiv risodling, slavägande och slavhandlade stater i intensifierade sitt jordbruk t.ex. i Haussaland i norra Nigeria med slavarna som viktig arbetskraft och decentraliserade grupper (utan tydligt politisk ledarskap) i bergen i Västafrika och i Sahelzonen intensifierade sitt terassjordbruk. Se mer i en kommande artikel, som äntligen är färdig för publicering,.

Metangas och risodling

Sambandet mellan den tidiga risodlingens framväxt och ökad förekomst av metangas i atmosfären är en viktig komponent i William Ruddimans tes om att den mänskligt skapade globala uppvärmningen startade för flera tusen år sedan. Jag har tidigare bloggat om detta och också skrivit en kort artikel på temat.
Men det finns skäl att undra över hur omfattande dessa tidiga risodlingar i Kina egentligen var. En sak är ju att man började att odla våtris - en annan sak är hur omfattande påverkan på landskapet det kan ha haft.
Vad som däremot står klart är att de allra flesta stora sydostasiatiska risdeltan, som landskapsföreteelser är mycket sena: De flesta tillkom eller växte på allvar fram under 1800-talet.

Men det har varit svårt att få fram bra översikter i kartform över deltanas framväxt. Nu hittar jag i den fantastiska översikten Rice in Deep Water av David Catling ovanstående karta över Mekongdeltats utveckling. Den bygger i sin tur på en gammal fransk översikt Dragages de Cochinchine (1930). Catling menar att Mekongdeltat 1870 var "a vast inaccessible swamp forest sparsely populated by pioneer farmers cultivating rice and fishing the abundant waters" s. 322.
Det återstår alltså att för hela Asien försöka få en överblick över hur stor landskapspåverkan den tidiga risodlingen faktiskt hade.

Mer om skolverket och historia

Nu har jag hittat förslaget till kursplan i historia för grundskolan, som kloka humanistkollegor kritiserade i SvD (se min förra blogg)
Förslaget återfinns på skolverkets hemsidor via denna länk. Så här ser strukturen och kronologin ut i stora drag:
I årskurserna 4-6:
Kulturmöten i Norden - 800–1500
Världen vidgas - 1500–1700
Människorna blir fler - 1700–1850
I årskurserna 7–9
Industrialisering och samhällsomvandling - 1700–1900
Makten i världen förändras 1800–1950
En gemensam värld - Efterkrigstiden
Det är onekligen en mycket tydlig Norden/Europa-centrering i detta sätt att närma sig historien. Själv undrar jag som geograf mycket över den naiva rubriken "Världen vidgas". Den anger ett mycket tydligt perspektiv, en bestämd utgångspunkt utifrån vilken horisonten vidgas. Världen har ju varit lika stor hela tiden.....  Vad man menar är förmodligen: Europeerna börjar att resa och upptäcker världen. Vad blev det då av de olika imperier och världsystem som långt före 1500 "vidgade världen" sett ur deras perspektiv.
Remissomgången är nu avslutad -- låt oss hoppas nästa version tar ett helt annat grepp.