Engaruka

Jag inser att jag aldrig skrivit om Engaruka i denna blogg. Det var Engaruka i Tanzania som fick mig att intressera mig för "öar" av intensivjordbruk i Östafrika - ett tema som vi inledde ett projekt kring i mitten av 1990-talet. På en konferens i Mombasa 1993 stod John Sutton som direktör för British Institute in Eastern Africa vid ett bokbord och mina ögon föll genast på en flygbild av fossila åkrar som prydde omslaget till en av deras skrifter: Engaruka.

För en utförlig beskrivning av John Suttons undersökningar i Engaruka, från vilken denna bild är hämtad,  se;  Sutton, John E.G. (2000). Engaruka: an irrigation agricultural community in northern Tanzania before the Maasai. Nairobi: British institute in Eastern Africa.

Sedan dess har jag nu sammanlagt fyra gånger besökt det stora övergivna bevattnings- och åkersystemet i den afrikanska gravsänkan (Great Rift Valley), nedanför krater-höglandet (med bl.a. den välkända Ngorongoro-kratern). På 1990-talet tog man sig dit över väglös savann c:a 2 timmar norrut från Mto wa Mbu, ett sjudande samhälle som de flesta turister pä väg till "vildmarksturismen" i Ngorongoro och Serengeti passerar. I förra veckan åkte jag för första gången på den nya vägen, var för första gången med om att man skulle betala en slags turistbomavgift för att komma in i byn Engaruka och övernattade på en ny campingplats med toa, duschar och bekvämt tak för måltider.

Sedan jag första gången besökte Engaruka har nu också John Suttons stora antal skrifter om Engaruka kompletteras med en omfattande doktorsavhandling av Daryl Stump  -- se länk 1 och länk 2 -- och vi börjar få en allt klarare bild av hur det stora åkersystemet växt fram.

 I förra veckan fick en grupp från Sydafrika, Zimbabwe, Storbritannien, Tanzania, USA och Sverige en chans att i fält diskutera det senaste resultaten under sakkunnig ledning av såväl Sutton som Stump. Det var en del av det VR-finansierade samarbetsprojektet mellan Sverige och Sydafrika om förkolonialt intensivjordbruk.


Även om vandringen leddes av såväl John Sutton, Daryl Stump och en bybo med stor kännedom om åkersystemet var det inte alltid lätt att orientera sig i det gigantiska åkersystemet. I detta fall berodde oklarheten på att det tillkommit några Maasaiboställen i närheten av den utgrävning vi var på väg mot.

Men vi har numera också en mycket bättre uppfattning om kopplingen mellan klimathistoria och Engarukas utveckling tack vare ett team under ledning av naturgeografen Lars-Ove Westerberg. Deras artikel kom förra året i Geographical Journal.

I Engaruka finns inte bara det övergivna bevattningssystemet. Lite längre ned finns ett pågående bevattningsjordbruk. Dagens åkerområde i Engaruka växer fort och kanaler leds allt längre ut på den savannen, där bananer, majs och andra grödor grönskar i det som annars hade varit torra marker med akaciaträd och betande giraffer.

Modern bevattningskanal byggd med i princip samma teknik som de gamla, nu övergivna från 1400-1700-talen.



Visa större karta

Dagens bevattning syns tydligt i google maps (se ovan ) och i Google Earth. Väljer man att titta på Engaruka i Google Earth finner man även i Panoramio ett antal illustrativa markbilder av den utmärkte fotografen Geo-Lasse.