Torpets transformationer

I fredags var här en mycket uppskattad disputation. Etnologen Birgitta Svensson granskade med skarp blick och entusiasm Maja Lagerqvists avhandling om hur det svenska torpet överlevt från 1800-talets bistra verklighet till Ernst Kiersteigers TV-torp.

Läs mer här.

Åkermorfologi - facit

Tyvärr så sammanföll den rafflande åkermorfologitävlingen med ett sammanbrott i bloggerfunktionen. För att göra de tre tävlande full rättvisa och för att få tillfälle att kommentera bilderna kommer här först de tre svaren, varav två alltså raderats från kommentarsfältet.

Först ut var signaturen "Jakob" som svarade:

"Jeg kan jo lige så godt prøve: Fra Norge til Sverige.
Det sidste billede ligner i høj grad Danmark, men jeg finder Sverige mere sandsynligt."

Senare samma kväll svarade "Jerker":

"Skulle tippa på att du åkt från Polen till Ukraina. "

När vinnaren Jerker redan hade korats kom "Ian B." med ytterligare ett svar.

"Poland o Tjeckien kanske? Den andra ser ut som klassisk napoleansk arv system".

Som jag brukar säga till studenter i samband med föreläsningar. Alla svar är bra omk de leder fram till en intressant diskussion och ställer läraren inför nya utmaningar. Om vi först börjar med Jakob - visst är det så att norskt jordbruk är mer småskaligt. Det nog långt fler små brukningsenheter i Norge än i Sverige och det finns få stora helåkerbygder med räta linjer som åkerbegränsningar. Men jag tror knappast att sig tegskifte av det slag som vi såg i den första bilden riktigt haft en chans att breda ut sig på detta sätt i Norge. Även om vi alltså hade flugit över det norska Vestlandet vid 1800-talets början och hamnat över ett mangbölt tun med teigblanding  så hade vi nog aldrig kunnat se så stora områden med tegskifte.
När vi sedan ska förklara varför bild två knappast hade kunnat vara från Danmark eller Sverige (Skåne eller Östgötaslätten i så fall?) så blir det lite mer komplicerat. Visst finns det stora åkerskiften i Danmark och Skåne, men knappast med så regelbunden schackbrädesgeometri.

"Ian B."  har helt rätt i ett det skulle kunna vara Polen  och Tjeckien. I Polen fortsatte jorden till stor del att vara i privata händer under kommunismen, medan det i det kommunistiska Tjeckoslovakien genomfördes olika former av kollektiviseringar och förstatliganden som la den ägomässiga grunden för en totalomarrondering av det slag som bild nr 2 visar. Och visst skulle de smalare tegarna inuti de gigantiska schackrutorna (kvadrater på c:a 700 m sida)  kunna återspegla en sekundär uppdelning av  åkerskiftena till följd av en realarvdelning av det slag som Code Napoleon en gång införde. Jag förutspår Ian B. en ljus framtid som historisk landskapsforskare, men misstänker att han redan är professor i ett annat,  närliggande, ämne.....

Mer sannolikt i detta fall är dock att de smala tegarna -- t.ex. den smalaste rapsåkern i bildens mitt - är en "pai",  en 4-5 hektar stor andel i åkermarken som kolchosarbetarna fick sig tilldelade vid privatiseringen av åkermarken i Ukraina  (alltså rätt svar Jerker!!) under början av 2000-talet. I många fall syns dessa ägoparceller inte alls på marken eftersom de ofta är utarrenderade till stora kapitalistiska jordbruksföretag som kan bruka dem i upp till 100 hektar stora brukningsparceller av samma storlek som under sovjettiden. Men det finns många mellanformer och det förekommer familjejordbruk som byggs upp av ett mindre antal sådana arrenderade 4-5-hektarstegar.

Om Ukrainas jordreformer och dess avtryck i landskapet kan man läsa i Brian Kuns mastersuppsats Lines in the Landscape. Brian Kuns samlar nu material i Ukraina till en doktorsavhandling i ämnet.



Harvning, sådd (solrosor), vältning i en och samma operation på ett ca 150 hektar stort åkerskifte i Ukraina. 14 maj 2011.



Åkermorfologi -- rätt svar

Jag fick in två svar på min fråga om åkermorfologi i förra bloggen. Tyvärr så verkar det som om blogger har haft nån slags kollaps för kommentarerna syns inte just nu i alla fall.

Om jag minns rätt så gissade "Jakob" på att resan företogs mellan Norge och Sverige, medan "Jerker" gissade på Polen och Ukraina.

Rätt svar Jerker!  Jag misstänker ett efternamn på Jerker för jag vet åtminstone en Jerker som skulle kunna vara både kunnig på europeiska landskap och dessutom lagom åkernörd. Om inte någon annan Jerker hör av sig så sänder jag boken till Moström.

Åkermorfologi

Nu när så många människor flyger så mycket så kan man undra varför inte åkermorfologi är ett hetare ämne än det är. Jag har tidigare kommenterat det i samband med Irakkriget där en skrift av mig  om åkermorfologi figurerade i ett inte helt trevligt sammanhang.

Men nu ska jag utmana läsaren. Jag åkte i går mellan två länder som gränsar till varandra. I avgångslandet tog jag nedanstående bild.



















En dryg timme senare såg det ut så här nedanför mig alldeles före landning i grannlandet.



 Mellan vilka länder gick flygturen? Första läsaren som skriver in rätt svar i kommentarsfältet får en gratis bok tillsänd per post.

En landskapsforskare med globalt perspektiv

Hans-Jürgen Nitz, som var professor i Göttingen, var en central forskare inom det europeiska samarbetet kring landskapshistoria inom t.ex. Permanent European Conference for the Study of the Rural Landscape och i den tyska Arbeitskreis für Genetische Siedlungsforschung in Mitteleuropa (numera ARKUM). Han disputerade på en avhandling om bebyggelseformer i Odenwald i Tyskland och skrev sin habilitationsavhandling (ung.docentmeritering) på en avhandling om jordbrukslandskap i Rajastan och den övre Gangesslätten. Det var många tyska historiskgeografer som på detta sätt kombinerade studier av historiska förhållanden i Tyskland med en vidare meritering baserad på studier av samtida landskap i tredje världen. Men för Nitz utvecklades detta till ett globalt perspektiv, som han höll levande hela tiden, parallellt med att han fördjupade sig i hur olika medeltida kolonisationsföretag i Europa återspeglades i planmässiga bebyggelse- och åkerformer.

Han skissade på 1980-talet på en analytiskt skarp global översikt över bebyggelseformer och deras historia (se nedan). Samtidigt så var han inspirerad av Immanuel Wallerstein, och förde in ett världsystemperspektiv i landskapshistorien. Han visade hur olika karaktäristiska odlingslandskapsformer och bebyggelsetyper återspeglade deras roll i den framväxande kapitalistiska världsekonomin, snarare än någon lokal organisk utveckling. Hans teoretiska intresse kring de samhällsvetenskapliga drivkrafterna i landskapsförändringen stod i kontrast till den ofta ganska formalistiska forskningen bland de andra tyskarna under 1970 och 1980-talen.

När man idag googlar efter Hans Jürgen Nitz hittar man inte mycket. Nätet har en tendens att fokusera på det som hänt i den engelskspråkliga världen på 2000-talet. JSTOR tycks t.ex. inte ha särskilt stort intresse för lite äldre tyska tidskrifter eller är det tyskarna som inte gillar JSTOR?  Nitz dog 2001 alldeles för tidigt och med många bra projekt framför sig. Jag skulle vilja illustrera denna blog men en bild av den korta, energiske, entusiastiska och skarpa Nitz, men det verkar inte finns några på nätet och jag tror inte han är med på mina gamla diabilder från konferenser och exkursioner. Likadant är det visst med böckerna. De flesta av dem finns endast antikvariskt via tyska Amazon.

För den som vill fördjupa sig i Nitz globala perspektiv rekommenderas att kasta sig till tyska Amazon och köpa sista exet av boken ovan (på engelska) och så skaffa sig följande två uppsatser på tyska:

Die aussereuropäischen Siedlungsräume und ihre Siedlungsformen: Gedanken zu einem darstellungskoncept (1985) och  Grundzüge einer Siedlungsgeographie der dritten Welt. Ein Versuch am Beispiel Afrikas und Asiens (1990).  Båda återfinns återtryckta i samlingsverket Nitz: Allgemeine und Vergleichende Siedlungsgeographie (1998)

Vi ska kable masse vi!!

  

I den norska tidningen Nationen den 8 januari 2011 uttalar sig Norges olje- og energiminister Terje Riis-Johansen (Sp) om möjligheten att lägga den omdiskuterade kraftledningen över Hardangervidda i jordkabel i stället

“— Vi skal kable masse, vi. Men vi kabler ikke av estetiske hensyn, bare dersom det er nødvendig av hensyn til naturmangfoldet, sier Riis-Johansen.

Han mener at folk må tåle å se vindmøller, vannkraftverk, bølgekraftverk og kraftlinjer hvis landet skal satse på fornybar energi. Det er naivt å tro at man kan satse på fornybar energi uten å ruste opp kraftnettet, mener statsråden.”

Här är det uppenbart att en tillväxtvänlig oljeminister har förstått att naturvårdsintressena är starka, men att de som av övergripande landskapshänsyn vänder sig mot kraftledningen närmast är att betrakta som några slags gnälliga NIMBYs (not-in-my-backyard).  Vilken myndighet ska få honom att tänka annorlunda och förstå att Norge liksom Sverige har ratificerat en konvention på området?

Hur ska vi komma vidare med förståelsen för landskapskonventionen om vi bara ska lita på att olika sektorer så småningom ska fatta innebörden? Eller om planerare och naturvårdare insisterar på att “detta är inget nytt det har vi hållit på med länge."

Ovanstående var en av de frågor jag tog upp på ett rundabordssamtal kring landskapskonventionen i den gångna veckan. Läs mer här.

Anti-landscapes?

Den europeiska landskapskonventionen är befriande inkluderande, analytisk och observerande i sitt sätt att definiera landskap. I begreppet landskap innefattas även vanvårdade landskap (Eng. degraded, Fr. dégradé, Ty.geschädigten Gebieten). Begreppet landskap är alltså inte normativt i den meningen att landskapskonventionen från början talar om vad som är bra eller dåliga landskap. För landskapsforskaren är detta ljuv musik. Vi vill kunna förklara varför landskap ser ur som de gör. I det första steget finns inga normativa utsagor. Soptippar, kalhyggen och övergivna gruvor är landskap.

Nu kallas till en kurs där man definierar landskap på ett annat sätt genom att definiera en antonym: anti-landskap:

"Anti-landscapes are spaces that do not sustain life. They may arise from natural causes but are often the unintended consequence of human action. This is a call for interdisciplinary papers that deal with either the emergence or the recovery/salvaging of such spaces. We are interested in work that draws upon history, literature, geography, and other disciplines in the humanities."

Vad är nyttan med så normativt landskapsbegrepp? Står landskap för det goda?

Bravo regeringen!

Regeringen har ratificerat den europeiska landskapskonventionen. Det har tagit lite tid och egentligen tycker jag att det är bra att det tar tid. Det visar att man tar det på allvar. Nu har man i alla fall ratificerat, men det har väl inte ändrats i några lagar än?  Alltså återstår en hel del arbete med att få konventionens landskapsbegrepp omsatt i byråkratisk verklighet.

Policy för europeisk landskapsforskning

European Science Foundation, som är ett samarbetsorgan mellan europeiska forskningsråd och akademier, har nu antagit en "Science Policy Briefing" om landskapsforskning. De 16 sidorna är resultatet av ett arbete som sträckt sig över flera år och innefattat ett stort antal seminarier och överläggningar mellan olika landskapsforskare. Dokumentet har en tydlig tonvikt på den humanistiskt-samhällsvetenskapliga landskapsforskningen, men med tydliga öppningar mot naturvetenskaplig forskning.
Förhoppningvis kan den tjäna som en ingång till en mer framskjuten plats för landskapsforskning i EUs nästa ramprogram för forskning, men även inspirera till andra samordnade europeiska insatser på landskapsforskningsområdet.
Läs Landscape in a Changing World: Bridging Divides, Integrating Disciplines, Serving Society.

Urbant jordbruk

Större delen av Uppsalas mark innanför stadsgränsen 1858 bestod av åkrar.

Hemsidan CITY FARMER NEWS uppmärksammar Annika Björklunds nya avhandling

Historical Urban Agriculture: Food Production and Access to Land in Swedish Towns before 1900

LÄNK TILL FULLTEXT

Avhandlingens resultat är intressant i flera olika sammanhang: Om tidiga städer kunde vara lika självförsörjande på  livsmedel från sin egen mark som många av 1700-talets städer ger det en ny bild av den tidiga urbaniseringen. Kanske var inte de av geograferna så omhuldade omlanden så viktiga?? I de fattiga delarna av städer i Syd idag förekommer informellt jordbruk på överbliven mark mellan järnvägar och vägar och dagens debatt om närodlat gör stadsjordbruk till något allt mer aktuellt även i den rika världen och lyfts av många fram som en framtidsfråga.

Kom på disputationen nu på fredag den 15 oktober så får ni höra mer.

Kriminella norrmän?

Eftersom jag i en tidigare blog har berömt norska riksantikvarien för att uppträda som en tuff sheriff mot snöda vinningsintressen i stadsbilden, kanske det är dags för lite balans. Det som det norska riksantikvarieämbetet uppmuntrar till när det gäller gamla stenmurar hade förmodligen varit ett brott mot kulturminneslagen om det hade gjorts Sverige.

I informationssidorna Kulturlandskap: Gamle steingjerder, utgivna av Riksantikvarien 2002 med nytryck 2007, berättas hur man kan behöva röja rejält runt och under gamla stenmurar om man vill sätta dem i stånd.

Hade dessa stenmurar räknats som fornlämningar i Sverige -- varaktigt övergvina är de väl och hade alltså varit fornlämningar i Sverige..?  Men i Norge är de definitivt inte lagligt skyddade -- eftersom de förmodligen är yngre än 1536.

Ett rejält nytt underlag kan behöva grävas under stenmuren när den restaureras. Vad händer med eventuella odlingslager under, som skulle kunna datera den tidigare odlingen och/eller stenmuren?

Två principiellt viktiga frågor som jag med hjälp av den provocerande rubriken vill få fram:

1. Det sätt som man ser på jordbrukslandskapets lämningar i denna broschyr öppnar för en helt annorlunda syn än den man har på exempelvis byggnader. Man kan tydligen gå in i ett historiskt landskap riva murar och bygga upp dem igen med lite bättre metoder. Det hela påminner lite grann om de nybyggda murar man kan se som vägutsmyckning längs E4 i Småland. När man gör så med historiska byggnader i andra länder brukar nordiska byggnadsantikvarier rysa -- grøss og gru.

2. Den märkliga kulturminneslagen i Norge sätter en gräns vid reformationen 1536, Den blir allt mer ohållbar och det märks särskilt när det gäller agrara lämningar. Hur ska man före utgrävning av en fossil åker veta om den är från början eller slutet av 1500-talet?? För att kunna bygga upp kunskap om fossil åkermark är det viktigt att uppdragsarkeologin inte hämmas av om det var protestanter eller katoliker som odlade marken. Och ofta finns det ju äldre spår efter åkerbruk även i ett stenmurslandskap från 1800-talet.

Öar och världen

Bloggkollegan Åsa berättar att det finns ett ledigt arkeologjobb på St Kilda. Jag hade just tänkt att skriva några rader om en bok av Andrew Fleming som varit ute ett tag, men som jag fick för några veckor sedan. Tänkte jag skulle läsa den färdigt först, men redan första tredjedelen av boken gör att man med gott samvete kan göra reklam för den.

Klicka på bilden för mer information om boken. 

Öromantik finns det mycket av, och när det gäller St Kilda är det lätt att bli öromantisk, men Fleming faller inte fällan. I stället lever han upp till "the wider world". Han undersöker inte bara ön, dess arkeologiska lämningar och dess historiska källor, men sätter på alla sätt såväl lämningarna som tidigare berättelser om St Kilda i ett större sammanhang. Dels granskar han tidigare ö-romantiska berättelser, dels visar han hur världssystemen ständigt var närvarande öbornas liv -- det må så gälla världsmarknaden för ejderdun, godsägarna som kontrollerade ön på samma sätt som vikingatida hövdingar eller planerna på en militärbas. Flemings bok är å ena sidan en lättläst och fängslande bok om fältarbeten och folk på en avlägsen ö, men å andra sidan en teoriinformerad socialhistoria från neolitikum till efterkrigstiden, med ständiga referenser till olika vidare förklaringsramar inom arkeologi, antropologi och socialhistoria. Så den som önskar söka arkeologjobbet på Kilda gör gott i att läsa på före en eventuell anställningsintervju.

Det behövs en sheriff

Lennart Tonell skriver i sin blogg om bristen på tydlighet från den svenska riksantikvarien när det gäller kulturmiljön i Stockholm. Det som nu sker i såväl Stockholm som i Oslo är att en massa mark som tidigare tillhört det allmänna utsätts för ett starkt tryck på exploatering. I Oslo har tydligen fastighetsbolag som har avknoppats från hamnväsendet och från Norske Statsbaner (järnvägen) varit aktiva i att driva på en exploatering. De sitter på centralt belägen mark som varit i det allmännas ägo länge, men som på grund av sitt läge potentiellt kan ge en betydligt bättre avkastning. För att utnyttja ett begrepp från den ekonomiska stadsgeografin: Det råder ett gigantiskt räntegap. Om utbyggnadsintressena får som de vill kommer det visuella historiska sambandet mellan det medeltida Oslo och Akershus fästning helt att byggas för.

Förre SÄPO-chefen, numera Norges riksantikvarie vid den rekonstruerade medeltida strandlinjen i Gamlebyn. Från Aftenposten.

I Norge har man nu fått en f.d. Säpo-chef som riksantikvarie. Jörn Holme inledde sin mandatperiod som riksantikvarie med att vara mycket tydligt emot utbyggnaden i hamnområdet och tydligare än någon annan försvara de historiska intressena,  Man har alltså en riksantikvarie som hörs och syns och tar strid för kulturmiljön i huvudstaden. Se mer i Aftenposten. Där sa han i november "Jeg ber Oslo kommune og de statlige eiendomsaktører om å tenke seg om en gang til. Hvis ikke, så tror jeg ettertidens dom vil bli hard" . Sedan dess har frågan nu kommit i ett nytt läge och det pågår helt nya samtal mellan Riksantikvarien och Oslo kommun.

Man kan med Lennart Tonell undra var den svenska riksantikvarien står när det gäller Stockholms framtid. Det skulle verkligen behövas en  sheriff med lite hårdare tag i stället för som nu en osynlig riksantikvarie. 

 

Laserskanning och fossila åkrar

Det kommer information om att det har utgått ett påbud att hela Sverige ska laserskannas -- ja det låter som julevangeliet. Laserskanningen kommer att skaffa fram ett helt ovärderligt material för studier av mikromorfologi -- på de preliminära bilderna från Gävle-Sandviken-trakten framträder stigar, gamla åkerindelningar etc etc. Från Tyskland finns redan goda exempel på hur fossil åkermark i tät skog kan fås att framträda tydligt efter bearbetning av bilderna.

 

Ryggade åkrar i tät skog. Från B.Sittler REVEALING HISTORICAL LANDSCAPES BY USING AIRBORNE LASER SCANNING: A 3-D MODELL OF RIDGE AND FURROW IN FORESTS NEAR RASTATT (GERMANY)-

I Norge har man på NIKU kommit ganska långt i att använda laserskanning för att identifiera fornlämningar och nu har det nyligen kommit en rapport från Dalarna på samma tema. Det ska bli spännande att få ta itu med materialet från de områden där vi redan nu känner till fossilt odlingslandskap i södra och mellersta Sverige. Men det kommer att kräva en del bearbetning av materialet

Power. resistance and landscape

Den informerade bloggläsaren vet att jag inte gillar begreppet "Traditionella landskap". Det suddar ut historien och ger en bild av ett fridfullt förflutet där människor levde i harmoni med naturen ända fram till modernismen.

I själva verket har Europas landskap formats i skilda sociala och ekonomiska sammanhang, med olika maktförhållanden och med folkomflyttningar, kolonisering, etniska motsättningar och förtryck som ingredienser. Olika typer av sätt att kontrollera arbetskraften har präglat olika arrendesystem genom historien. På marken kan vi avläsa detta bl.a. i skilda bebyggelsemönster och åkersystem. För den som studerat Europas landskapshistoria är detta självklarheter, men som jag visade i den tidigare bloggen finns det fortfarande luddiga föreställningar om att harmoniska förhållanden, långsamma förändringar och en hembygdskänsla baserad på flera århundraden är det som framförallt karaktäriserar Europas landskapshistorie.

Hans Renes uttryckte sin kritik mot ett sådant synsätt så här i en föreläsning, som jag tror jag refererat till tidigare: 

"In old history writing and in modern planning, there is a lot of nostalgic ideas about local people being heavily connected with their surrounding landscape and therefore being the best suited for shaping the future of their landscapes. Although I am greatly in favour of participatory planning, the idea of a long-standing local population as partner is, in my opinion, romantic wishful thinking. Not only is a landscape handed over to a next generation every few decades, but also have there ever been movements of population. People living in a landscape they shaped themselves, are the exception, not the rule." (min kursivering).

På nästa europeiska landskapskonferens i Riga augusti 2010 kommer vi att ordna en session kring Power, resistance and landscape där olika exempel på hur makt och motstånd påverkat Europas landskapshistoria kommer att presenteras. Det blir exempel från den engelska koloniseringen av Irland under medeltiden och från sovjetiska och postsovjetiska landskap i Ukraina (och förhoppningsvis allt däremellan i tid och rum).

Slow debate

Kan ni tänka er en debatt, som är väsentlig och som inte går att spåra på internet? Jag fortsätter min anti-instant, anti-Twitter kampanj inspirerad av slowfood-konceptet (jag åt en ypperlig slow food Oxkind med tryffelpuré med grönsaker från sin vacuumbrässering  på Prinsen i september)

2006 kom boken

Johnson, Matthew (2006). Ideas of landscape. Oxford: Blackwell 

Jag kommenterade den i en blogg 2008 . Men innan dess hade Andrew Fleming recenserat boken i den pappersbaserade tidskriften Landscapes under titeln

Don’t bin your boots! Landscapes 8(1) (2007): 85-99

Matthew Johnson svarade i nästa nummer under rubriken "Don't Bin Your Brain"!

2008 kom ett svar från Andrew Fleming under rubriken Debating Landscape Archaeology

Denna debatt är synnerligen intressant  -- kanske i viss mening lite insulär eftersom den handlar mycket om England och Englishness. Men det är klart läsvart. Läs den! Men då får du följa slow-debate konceptet och exempelvis  ta dig till Vitterhetsakademiens ypperliga bibliotek på Storgatan i Stockholm och läsa debatten på papper. Det är det värt. Eller beställa fjärrlån via ditt bibliotek.

I slutet av januari 2010 kommer -- vad jag förstår -- både Matthew och Andrew att vara med på 1st Landscape Archaeology Conference: LAC2010. Då fortsätter antagligen detta långkok, med tänkvärda, eftertänksamma synpunkter. Kolla deras nätsida och överväg att ta dig dit.

Tvillingälgar och global kapitalism

Jag vet att det ska gå fort i bloggosfären...Men även tankar och kommunikation kan må gott av slow-food principen. Koka länge på svag värme. Jag gick med i Twitter men har just med möda klickat mig ut (med hot om att jag aldrig kunde komma tillbaka om jag lämnat  -- närmast sektartade hot). Fortsätter i stället med lite långsamma tankar.

I min jackficka har sedan den 5 oktober legat ett urklipp från Expressen där Tommy Hammarström skrev om Sextontaggaren är inom räckhåll.  Jag har läst det några gånger - det är ganska skrynkligt nu. Efter en månad kan jag konstatera att argumenten fortfarande är lika intressanta. Nu rensar jag jackfickan och passar på att spara Tommys iakttagelser på detta sätt i stället.

Tommy Hammarströms spaning i Värmlands skogar  ger en ny vinkling på mina tidigare inlägg om älgens inlemmande i naturens förvaruligande. Han visar hur älgarna är långt mer integrerade i den globala finanskapitalismens turer än jag nånsin kunde ana. Han ser en ko och två präktiga kalvar vid ett nyupptaget hygge i Värmland och skriver att det är en trend att det föds dubbelkalvar i år :

"och  de är dessutom välgödda, nästan stora som fjolingar. Det har kanske något med de sparade tjurarna att göra, men framförallt beror tvillingfödslarna på den ökade mängden sly och gräs och örter som nu slår upp på alla kalhyggen efter den stora virkesrusningen. De feta dubbelkalvarna är högkonjunkturens barn: de våldsamma avverkningarna under 2000-talets första åtta år har helt enkelt dukat festbord åt älgarna, och när det finns gott om mat föder korna gärna tvillingar."

Hur mannen skapade den europeiska naturen

Hur översätter man människa till engelska?  Urban Emanuelssons bok "Europeiska kulturlandskap -- Hur människan format Europas natur" har nu kommit på engelska och översättaren har valt den engelska titeln

The rural landscapes of Europe - How man has shaped European nature

På de europeiska agrarlandskapsforskarnas diskussionslista. knuten till  PECSRL,  förs nu en intressant debatt om den titeln. En kollega skrev om boken: "Important topic and book. Apologies, but I wonder if there is an issue about how 'man' or 'woman' has shaped European nature." medan andra har svarat 

" 'Man' in this connection does not mean male, but Mankind (humans), including men and women."

Det är uppenbart att det internationella språk vi kommunicerar på -- engelskan -- är fattigt. På svenska säger vi ju människa som visserligen är en avledning av man, men som syftar på alla människor oberoende av kön. På tyska talar man om Mensch. Se t.ex. boken Landschaften der Erde unter dem Einfluss des Menschen 

På lettiska, har vi fått lära i denna debatt av vår kollega Edmunds Bunkse,  skulle man i detta läge använda ett ord cilveks, som vare sig syftar på man eller kvinna utan snarare på medlem i en stam.

Men som ofta så är engelskan ett torftigt språk för att uttrycka en rik kontinentaleuropeisk tankevärld - för att inte tala om en global. Genusmedvetna engelskspråkliga författare har därför sedan länge övergått till att tala om humans, humankind, human influence, humanised landscapes. Medan äldre geografer gärna såg geografins syfte som att studera "the earth as the home of man" så skriver t.ex. Yi Fu Tuan 1991 i stället "Geography is the study of earth as the home of people"

Det hjälper inte att översättaren och andra i denna debatt generöst förklarar att man på engelska med begreppet man menar alla människor. Det slirar så lätt iväg från begreppet man till att det var han, bonden, som skapade det europeiska landskapet.  

På såväl Libris, Amazon som vid allmän googling är det därför svårt att hitta böcker från 2000-talet som har begreppet "Man" i kombination med miljö, landskap eller nature. Det verkar vara vanligare bland översatta texter än bland de som är skrivna på engelska. Typiskt nog är det första jag hittar ytterligare en svensk översättning:

Guide to Kinnekulle : man, nature and the landscape / [author: Mimmi Beckman ; translation: Kliger Consultations, Jeanette Kliger. 

Är detta bara en PC-diskussion, som någon menat på listan (politiskt korrekt) ? Nej den handlar i grund och botten om det perspektiv vi har i vår strävan efter förståelse för hur människor av olika klasser och kön har lämnat sina spår i det europeiska landskapet.

På spaning i landskapet 4

Är landskapsvårdande får här för att stanna? Vad finns runt hörnet?  Kommer de upptrissade priserna på jordbruks- och skogsmark internationellt att på sikt också påverka hur den svenska marken används? (Foto Huei-Min Tsai) 

Det är snart dags att sluta spana och spekulera och istället återvända till lite mer handfast empiri om landskapet. Men innan dess några mer spekulationer. När man ser på det svenska jordbrukslandskapet kan man få intrycket av att det nu helt och hållet gått över i ett postproduktivt stadium. Det är inte längre mjölk, vetepriser och skogsråvarornas världsmarknadspris som bestämmer över hur den svenska marken ska användas. Det är EU, landskapsvård, bidrag till naturåterställande och tokiga upplevelser med älgpajasar, kosafari och dyr jakt som arrenderas till utländska turister som står för förändringskraften i markanvändning och landsbygdsutveckling.... Det är naturligtvis inte hela sanningen och det vore fel att beskriva det som huvudspåret, men det är likafullt en mycket tydlig tendens. Hur går den synen ihop med alla tecken på att jordbruksmark och skogsmark börjar bli allt mer upphaussade globala investeringsobjekt.

Allt talar för att jakten på marken som investeringsobjekt kommer att fortsätta.  Se senast i brittiska Independent : 

"--  the cost of land is rising. Prices have jumped 16 per cent in Brazil, 31 per cent in Poland, and 15 per cent in the midwestern United States. Veteran speculators such as George Soros, Jim Rogers and Lord Jacob Rothschild are snapping up farmland right now. Rogers – who between 1970 and 1980 increased the value of his equities portfolio by 4,200 per cent, and who made another fortune predicting the commodities rally in 1999 – last month said: 'I’m convinced that farmland is going to be one of the best investments of our time.'  "

Hur kommer det att påverka det svenska landskapet? Parallellt med de ökande markpriserna globalt sett så har vi ju dessutom den långsiktiga utvecklingen i EU:s jordbruksstöd att ta hänsyn till. På sikt kommer arealbidrag och landskapsvård att få en allt mindre roll. Vilken roll kommer då den svenska marginella jordbruksmarken att få? Vilka beslut kommer olika markägare att ta om markens användning? Kan man tänka sig en situation där livsmedelsproduktion åter kan bli lönsam även på marginella marker? Det verkar ännu inte så. De stora omstruktureringarna i markägandet, de områden som utländskt kapital är intresserat av, är så gott som uteslutande områden där högeffektivt  och högmekaniserat jordbruk kan bedrivas: planer för stora mekaniserade plantager i Afrika och gamla kolchoser och sovchoser i svartjordsbältet i Ukraina och Ryssland.

 

Bönder i Poltava oblast i Ukraina skördar med gammal sovjetisk utrustning. Finns det i det långa loppet något utrymme för familjejordbruket i länder som Ukraina och Ryssland, eller kommer utländska storföretag att helt ta över? Se mer i Kyiv Post Independent, där bilden är hämtad från.

På spaning i landskapet 3

Jag berättar om älggården för en kollega (se min förra blog). Han har också varit på spaning i det svenska sommarlandskapet men rört sig norr om Stockholm. Hans berättelse överträffar min. Han har varit på kosafari och betalat samma pris som jag (50 kr per person). Efter att ha hört honom berätta och sedan sett filmen (se länken), så inser jag att det handlar om performance och kommer att tänka på Linda McDowells artikel om hur de nya servicenäringarna, som levererar tjänster, baseras på servicearbetarnas förmåga att leverera tjänsten som vore han/hon en skådis. En latte är inte bara en kopp med gott kaffe med mjölk utan också en performance av barristan. En kosafari fungerar inte med en inbunden trumpen bonde utan kräver en lantbrukare som spelar rollen av glad kobonde.