Visar inlägg med etikett Uncategorized. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Uncategorized. Visa alla inlägg

tisdag 15 december 2009

Bloggåret som (snart) gått

När året börjar dra sig mot sitt slut är det alltid kul att börja summera – egentligen är det väl lite tidigt - och kanske en slags flykt för jag har fortfarande några viktiga manusstopp att klara av före 2010. Men i alla fall:

Vilka av mina blogginlägg är mest lästa under 2009 hittills?

1. Gunnar Lindstedt; Svart jord - 972 specifika nedladdningar

2. Kategorier i bloggen 695

Dessa två första säger väl inte särskilt mycket om bloggläsarnas intresse för just mina åsikter och intresseområden utan måste väl vara utslag av ett allmänt googlande som hamnat på mig. (Det första är titeln på en bok som kom ut under 2009 - dessutom är inlägget tomt!! Jag antar att de flesta gogglade vidare till någon nätbokhandel istället för att klicka sig fram till vad jag tyckte om boken)

3. Vetenskapsradion om SEKAB i Tanzania 308

SEKAB-frågan har varit viktig under året  -- den illustrerar så tydligt de krafter som är på gång när det gäller förändringar i global markanvändning. Men jag undrar om inte läsarna den här gången var mer intresserade av att hitta till Vetenskapsradion än till mig...

4. Stensträngssystemens datering 292

Hör och häpna! Detta blogginlägg från 2006 ligger fortfarande mycket högt efter tre år! Jag har kommenterat detta märkliga fenomen en gång tidigare.

5. Fossiler 250

Intresset för denna retroblogg har varit stort -  det tycks finnas ett outsläckligt intresse för fossilt odlingslandskap - i alla fall hos denna bloggs läsare.

6. Samfälld mark en modernitet 213

Det var kul att detta inlägg lästes av många. Kanske är det Norröragrannar, som är delägare i kapellsamfälligheten, som utgör läsarskaran, men poängen i inlägget sträcker sig bortom det lokala intresset. Och antalet delägare i kapellet är väl bara lite drygt 100 så några fler måste väl ha läst...

7. Durra 211

Detta inlägg från 2008 var nog mest allmänt upplysande kring en av världens viktiga kulturväxter. Kul att det finns nyfikenhet på det.

8. Sherwoodskogen ingen skog 204

Här försökte jag visa att landskapshistoria kan komma med intressanta upplysningar om försanthållna felaktigheter (=s.k. faktoider).  Kul att den fortfarande läses. Den lades ut våren 2008 under ett besök Nottingham.

9. Uppdragsarkeologisk publicering 193

Ett inlägg som nog har uppfattats som lite kontroversiellt i arkeologikretsar - återigen ett tecken på att det är många arkeologer som läser bloggen.

10. Påsköns ”kollaps” 179

Kul att den läses av många - åter ett försök att visa hur landskapshistorisk och miljöhistorisk empirisk forskning inte alltid stämmer överens med påståenden och bilder som trumpetas ut med de största rubrikerna och säljs på flygplatser i böcker som "Undergång"

Och så en kommentar om en oförtjänt lågplacering. Jag skulle jag vilja passa på att lyfta fram en blogg som jag tycker är lika viktig som de andra "mytavslöjandena" ovan, baserad på landskapshistorisk forskning, men som inte alls verkar ha slagit an bland bloggläsarna: Myten om Fish River. Den har bara laddats ner separat av 20 läsare.  

 

 

tisdag 1 september 2009

Hatoyama

Jag blir tvungen att göra ett avsteg från min princip att min blogg handlar om geografi och landskapshistoria och göra ett inlägg enbart baserat på aktuell politik. Men kommentaren är baserad på noggrannt fältarbete. Jag vandrade mycket i Kyoto förra veckan.

Under mina vandringar fick jag syn på en valaffisch med en obehaglig man men snörpt mun och stirrande blick, som tittade emot mig från olika väggar.



Jag frågar japanska kollegor om valet och om vad de olika partierna står för. Är mannen med den snörpta munnen och den trista blicken höger eller vänster? Jag får undvikande svar - det verkar inte som om politiken handlar om höger eller vänster. Jag bestämmer mig dock ganska snart för att  jag inte skulle rösta på den trista mannen om jag vore japan.

Valvakan på söndagkväll  på TV ger tydligt resultat. Ett av partierna har vunnit med två tredjedelar och de jublar i TV, men det är omöjligt för mig att förstå vad det innebär. Har över 50 års enpartidomninas brutits eller inte? På måndagens flyg frågar jag till slut min granne i flyget - en neurovetenskapare från Kyoto på väg till Zürich för att hjälpa till med ett komplicerat experiment som schweizarna inte klarar av själva utan japanens fingerfärdighet. Han berättar att oppositionen vunnit, ledd av Hatoyama, De vill ha CHANGE inspirerade av Obama berättar neurovetenskaparen "But it is no revolution". Det är en konstig koalition mellan konservativa och socialister och de kommer absolut inte att kunna enas om Japan, som vissa krafter i denna allians  vill,  ska upprusta sitt försvar och bryta mot den gamla konstitutionen som segrarmakterna efter andra världskrget påtvingade dem. Jag förstår varför mina japanska kollegor inte kunde förklara för mig om mannen med den snörpta munnen var höger eller vänster. I svenska tidningar ser jag sedan att denne man var just Hatoyama, valets segrare.

söndag 30 augusti 2009

Shirakawa-go



När man kommer till världsarvet Shirakawa-go i Japan blir man inledningsvis lite förskräckt. Tänk om någon liten odlingsbygd i Småland blev förklarad som världsarv (det vore ju bra som motvikt mot alla pampiga monument på världsarvslistan, som tillkommit för att hylla kejsare och imperier) - föreställ er i så fall hur stor parkeringsyta som måste till.
   En femtedel av parkeringen till Shirakawa-go

Men byn är så pass stor att man med lite möda kan fotografera några hus och risfält utan att det kommer bussar och alltför många turister med på bilden. Då tar man bara vägen upp till "panoramic site" och kan ta en variant av en bild som redan återfinns på nätet i flera versioner.

Shirakawa-go den 29 augusti 2009

söndag 31 maj 2009

Läsarsånger och markrättigheter

,
Jag har i en tidigare blog skrivit om hur fastighetsägarna på Norröra skapat en ny samfällighet av det drygt hundraåriga missionshuset som inte längre fyller sitt rum med läsarsånger, men är en omhuldad del av sommarlivet för oss fritidshusägare och många tillresande, exempelvis på midsommardagens jazzkonserter. Frågan intresserar mig inte bara av personliga skäl utan också som ett exempel på hur mångskiftande ägandeformer kan vara och hur mångfacetterad vår fastighetslagstiftning är. Många vill gärna tro att markägande är en enkel okomplicerad ett-till-ett-relation mellan å ena sidan en individ eller ett företag och å andra sidan ett stycke mark. Men så enkelt har det sällan varit. Markägande måste ses som ett knippe av rättigheter  (och skyldigheter) som på olika sätt är fördelade mellan individer och kollektiv. Från att tidigare ha varit en fastighet ägd av Blidö missionsförsamling står kapellet idag på mark som i stället blivit samfälld och den gamla fastigheten har upphört. Den nya samfälligheten har fått över hundra delägare och samfälligheten -- det gamla missionshuset -- är nu knuten fastighetsrättsligt till var och en av dessa fastigheter. På det sättet har missionshuset räddats undan att bjudas ut på marknaden. Våra efterkommande ägare till dessa fastigheter får under lång tid framåt finna sig i att ägarna på det tidiga 2000-talet tog ansvar för denna kollektiva nyttighet. Vår fastighetslagstiftning är uppenbarligen ganska väl anpassad till olika typer av annorlunda rättighetsknippen - inte bara den så omhuldade individuella äganderätten

"Åt Herren gifve man äran och hans lof förkunne man på öarna".
Idag var det högtidligt överlämnande och representanter från de gamla ägarna, Blidö missionsförsamling, underhöll med musik, berättade om husets historia och vi fick sjunga med i de gamla läsarsångerna. OH STORE GUD genljöd ännu en gång i salen och de nya ägarna fick inte bara ett "lycka till" utan Guds välsignelse till den nya verksamheten. Därefter var det gruppdiskussioner bland de nya delägarna om hur huset, som i dagligt tal går under benämningen Kapellet, kan utnyttjas i framtiden. Någon radikal ändring blir det nog inte, Norröras föreningar har redan tidigare haft generös tillgång till huset  - det fortsätter med föredrag, musik, möten och midsommardagens gudstjänst med efterföljande jazzkonsert. 

söndag 22 mars 2009

Myten om det tomma Sydafrika

I Sydafrika har man under årens lopp haft olika sätt att genom historieskrivning motivera det koloniala övergreppet mot de befolkningsgrupper som fanns i området tidigare. Beskrivningen av hur européer och afrikanska jordbrukare från var sitt håll samtidigt koloniserade området och möttes vid Fish river är den som är den mest spridda. (se en version av denna historieskrivning från 1976 på denna länk).  Den historien har även många svenska allmänbildade människor fått med sig. Svagheten i argumentationen ligger förstås först och främst i tanken att jordbrukares markrättigheter skulle stå över jägare/samlares och pastoralisters. Men det är dessutom så att afrikanska jordbrukare var väl etablerade omedelbart öster om Fish river (i trakten av nuvarande East London) redan vid början av 1000-talet. Det gjorde arkeologiska inventeringar och utgrävningar klart redan på 1970- och 1980-talen.

En annan i Sydafrika väl spridd lögn var att större delen av norra och östra Sydafrika vid 1800-talets slut skulle varit så gott som folktomt under 1800-talets senare hälft efter oroligheter under den "stora oredan" -- mfecane.

Ur Theal: A history of South Africa 1795-1834 (utgiven 1891) . Återgiven i Davenport, T.R.H. and Hunt K.S. (eds) (1974) The right to the land.  Cape Town: David Philip. KLICKA FÖR STÖRRE BILD

Hos vänner och kollegor i Sydafrika fick jag i den gångna veckan hjälp att få fram underlag till en karta över afrikanskt jordbruk under de sista tusen åren. Jag fick också se den fantastiska dokumentsamlingen The right to the land där två sydafrikanska historiker redan 1974 samlade fakta och lögner kring markfrågan i Sydafrika. Som ett exempel på "the myth of the empty highveld" återger de kartan ovan, som publicerades 1891 och som fått en stor betydelse i den allmänna (miss-)förståelsen bland en många vita sydafrikaner i den frågan. I det område som karaktäriseras som  "Territory almost depopulated by the Zulu wars before 1834" fanns under 1800-talets först hälft i själva verket ett antal stora kungadömen med huvudstäder på tiotusentals invånare, omfattande jordbruk och stora boskapshjordar. 

 

 

måndag 2 mars 2009

Den svenska hagen och EU

EU har som bekant fattat ett riktigt dumt beslut när det gäller centrala direktiv om vad som är en stödberättigat betesmark. Eskil Erlandsson berättar på regeringens hemsida att han gjort vad han kan för att lindra detta, dels genom att få gränsen höjd till 60 i stället för 50 träd per hektar, dels genom en annan kompletterande stödform. Men grundproblemet kvarstår. Den svenska hagen är underkänd. Det saknas förståelse i EU för det rikt varierade jordbrukslandskapet och dess historia.

Landskap har hittills inte heller figurerat som ett tema för forskningsdirektoratets utlysningar i det sjunde ramprogrammet. Det kanske det blir en ljusning på nu. Det sägs att 2011 ska man kunna söka om medel för forskning om natur- och kulturlandskap.  Samtidigt arbetar vi i  en grupp inom European Science Foundation för att i en Science Policy Briefing lyfta fram landskap som viktigt europeiskt forskningsområde. Det går långsamt fram för det finns även bland forskarna så många olika idéer om vad som är det viktigaste. Men till sommaren ska det komma.

Tills det blir större förståelse för landskapshistoria i EU får vi fortsätta att protestera. Stöd Gryts skärvårdsförening i deras upprop. Besök följande länk.

 

 

måndag 23 februari 2009

Äldre lantmäterikartor i Norge

När jag jobbade ett år i Norge i mitten på 1990-talet var den allmänna uppfattningen bland arkeologer och historiker att man i Norge inte kunde tillämpa de svenska metoderna inom landskapshistoria och kulturmiljövård när det gäller användandet av äldre kartor.  - Vi har nästan inga äldre kartor, fick man ofta höra. Och det är sant, det finns mycket färre kartor och de som finns är generellt sett yngre än de svenska. Men de finns, och det går utmärkt att använda på samma sätt som de svenska. Det visade vi i en rapport Historiske kart og kulturminnevern. En metode for landskapsanalyse. (NIKU 1997). Utskiftningskartorna, dvs de som närmast motsvarar våra laga skiftes-kartor, är särskilt rikligt förekommande i Väst-norge.

Bilden hämtad från Frans-Arne Stylegars blog 
Nu visar Frans-Arne Stylegar i sin blog, med ett elegant exempel från  Lista, på den stora potential som ligger i utskiftningskartorna och det därtill hörande arkivmaterialet, när det gäller att komma åt fornlämningar och andra landskapselement från före kartornas tid.

lördag 21 februari 2009

Bra rutet om forskningens frihet

Vetenskapsrådets ledning tar i en artikel i Uppsala Nya Tidning ställning i frågan om den stoppade lögndetektorartikeln av Anders Ericsson och Francisco Lacerda. Se mer om själva sakfrågan på Francisco Lacerdas blog.

Det är bra att hela vetenskapssamhället tar ställning till detta. Frågan belyser också ett annat problem i vetenskaplig publicering. Trots att tidskriften tagit ut artikeln ur nätversionen har uppenbarligen författarna ingen rätt att lägga ut artikeln på sin egen hemsida. Det strider ju grovt mot idéerna i Berlindeklarationen om open access.

 

fredag 13 februari 2009

Fossiler

Som den flitige bloggläsaren förstått håller jag på med en slags retro-aktivitet, dvs jag rotar i mina egna fossiliserade forskningsresultat från äldre tid och ser hur de håller i dag. Jag minns när DN-kåsören Bo Åkermark fått syn på Leif Grens skrift "FOSSIL ÅKERMARK". Han kände sig personligen utpekad och noterade detta på Namn-och-Nytt sidan. FOSSIL WIDGREN?

Två skrifter med 90-talssynteser av fossil åkermark är nu så fossila att det gäller inte längre går att få tag på.

Andra upplagan av Welinder, Pedersen och Widgrens Det svenska jordbrukets historia band 1, (från 2004) gick på rean men en liten restupplaga köpte vi fri från makulaturtuggens gap och en del av den säljs på Kulturgeografiska institutionens kompendieförsäljning.

Jag upptäckte också efter en fråga från en annan fossil på en av öarna därute i Östersjön (Tack Danne!) att ett av förarbetena -- Fossila landskap som gavs ut som Kulturgeografiskt seminarium  1/1997 är så gott som slut. I går pusslade jag ihop en pdf-version av en återfunnen wordfil och lite skannade delar från ett biblioteksex som jag lånat. Den är nu tillgänglig via min hemsida: Fossila landskap.

Fossil skannad karta.... i bättre skick om du klickar här . Men innehållet kan inte tyvärr inte uppdateras med ett klick. Framförallt så har man gjort många nya fynd av bandparcellerad åkermark i Halland, och den kan dateras till järnålderns slut och tidig medeltid.

måndag 9 februari 2009

Stensträngssystemens datering 2

Eftersom min blog om stensträngssystemens datering från 2006 är en sån oväntad hit-blog -- den nedladdas fortfarande 2009 (!) så dristar jag mig till att fortsätta resonemanget, eftersom jag just nu jobbar med att i några mycket korta ord skriva om detta.
Det finns flera skäl till missförståelse när det gäller denna fråga. Det verkar som om det fortfarande finns en otydlighet på följande punkter -- antagligen har jag själv varit oklar i text i dessa frågor. Nu sätter jag därför mina klargöranden på pränt. De är lite väl elementära, men litteraturen har visat att det lönar sig att vara precis i dessa frågor.
1. Stensträng är ingen fornlämningstyp som har en specifik datering, stensträngar bildas (bl.a.) när stenmurar av enkelmurstyp rasar samman. Eftersom enkla stenmurar har använts i olika delar av Sverige under olika epoker tycks stensträngar alltså ha kunnat bildas från åtminstone århundradena före Kristus fram till och med idag, t.ex. när enkelmurar på Gotland eller i södra Bohuslän rasar.
2. Stensträngssystem är därför inte heller någon fornlämningstyp som kan ha en specifik datering (av samma skäl som ovan).
3. När man diskuterat åldern på stensträngssystemen i Östergötland, på Gotland, på Öland och i Uppland (och antagligen Västmanland?) har det  handlat om en specifik typ av odlingslandskap med långa fägator, fägatstrattar och  stora och små inhägnader (ofta med rundade former, dvs mer sällan  rektangulära). De är tecken på en integration mellan åkerbruk och boskapsskötsel - en specifik form av ett inägor/utmarksystem. Liknande hägnadssystem finns i många skilda kronologiska sammanhang där en sådan integration har eftersträvats. Inte heller denna odlingslandskapstyp har därför en tydlig datering. Jag minns ur litteraturen exempel från 1800-talets England och 1600-talets Falbygden. Jag har själv i Sydafrika gått i fossila fägator av detta slag i Sydafrika (från 1800-talets början)  och hittar samma former i Sahelområdet på Google Earth idag. Hägnaderna kan vara gjorda av trä, buskar, sten eller häckar. Vad vi diskuterar är om denna typ av inägor/utmarksystem var dominant i vissa bygder av Östergötland under romersk järnålder och folkvandringstid (vilket jag i min avhandling hävdade) eller om den inte dominerade under denna tid. En annan fråga är om dessa hägnadssystem föll ur bruk (helt eller delvis) under yngre järnålder (vilket jag i min avhandling hävdade att de huvudsakligen gjorde). Detta påstående är fullt förenligt med att stensträngssystem av annan karaktär kan dateras till yngre järnålder (som Fallgren visar på Öland), att stensträngar har fortsatt att tillkomma under yngre järnålder eller medeltid i Östergötland ( som Maria Petterson visar).
4. Till detta senare resonemang hör också frågan om att stensträngar av olika ålder och ursprung kommit att ingå i eller nybildats i begränsningslinjer mellan åker och utmark, i åker eller längsmed hägnadslinjer på kartor från 1600-1800-talen (som Maria Pettersson visar). Konstigt vore väl annars. Markbundet kapital av detta slag kan återutnyttjats och medan finansiellt kapital är flyktigt i rummet, men fixerat i tiden (dvs inte är tidsbeständigt) , så är markbundet kapital (som stensträngarna kan vara) fixerat i rummet men "flyktigt i tiden" , dvs det kan återanvändas vid de mest olika tidpunkter (Widgren 2007: Precolonial landesque capital).
Hur gammalt anser jag då idag att inägor/utmarksystemet är på Gotland, Öland, i Östergötland och i Uppland?
Kan denna blog bli en lika stor hitblogg som min förra om stensträngsystemens datering? Och kan de kära läsarna klara en sån cliff-hanger, som i ovanstående stycke?? Häng med på fortsättningen!!

måndag 2 februari 2009

Klimatflyktingar

De många skriverierna i pressen om klimatflyktingar är förvirrande. Googlar man på klimatflyktingar hamnar man först på meteorologen Pär Holmgren som i Expressen har varnat för detta.  Är det inte konstigt att det är meteorologer och andra naturvetare som tycks larma högst om detta? Vad säger samhällsvetare och migrationsexperter?

Jag letar febrilt efter mina anteckningar från en session på det internationella geografmötet i Tunis augusti 2008. Minns jag rätt så gick inläggen på en session på detta tema ungefär som följer: Det finns väldigt lite empiriska fakta att stödja sig på. Men de erfarenheter man har av t.ex. torkkatastrofer i Afrika är att många hushåll splittras. Delar av familjen söker sig till städerna, men någon ökning av den internationella migrationen brukar den inte leda till, helt enkelt för att de som drabbas värst inte har resurserna till detta.

Som freds- och konfliktforskaren Nils Petter Gleditsch påpekar  i en debatt i norska Aftenposten så finns det inte alls lika säkert samhällsvetenskapligt underlag för förutsägelsen om hundratals miljoner klimatflyktingar som det finns på den naturvetenskapliga sidan kring klimatförändringarna. Likafullt så cirkulerar en massa siffror runt, och enligt Gleditsch så tycks de härröra från Stern-rapporten som citerar "grå" litteratur, dvs utredningsmaterial som inte granskats vetenskapligt. Har kan det komma sig att naturvetare och meteorologer så ivrigt talar om klimatflyktingar på ett så bräckligt grundlag? IPCC-rapporten har ju ett mycket strikt och respektabelt sätt att värdera vetenskapliga slutsatser. Det är därför den har stor trovärdighet. En del av skälen ligger förstås i att det är ganska få samhällsvetare som forskar kring dessa frågor, men man måste ändå fråga sig varför vissa meteorologer tycks veta så bestämt.

Söker man i stället på Web of Science hittar man endast 26 artiklar på temat climate refugees. Men man hittar ganska högt upp en välgörande nykter och analytisk artikel i decembernumret av Climatic Change. I artikeln Exploring the link between climate change and migration    tas utgångspunkten  i den sunt-bondförnuft-analys, som tycks ligga bakom de flesta tidigare uttalanden. Där utvecklas ett ramverk för vidare analys, baserat på den knappa empiriska litteraturen. Där visas på alla de mellanliggande faktorer som är avgörande för hur människor som utsätts för översvämningar osv agerar. Lång migration tycks vara det sista alternativet enligt de knapphändiga undersökningar som föreligger.

En annan aspekt som kom i upp i debatten i Aftenposten är att det i nästa alla kända fall är grovt felaktigt att skylla politiska konflikter exempelvis i Sahelområdet  på torka och kamp om betesresurser. Det bidrar till att dölja de verkliga konfliktorsakerna som ofta handlar om stormaktspolitik och helt andra naturresurser, främst oljan.

 

 

 

torsdag 29 januari 2009

En Arn i varje landskap?

Leif Häggström kommenterar mitt blogginlägg om Uppdragsarkeologisk publicering, dels i själva bloggen, men också i sin egen blogg.  Där får man reda på att de tjocka böcker av varierande kvalitet som vi nu sitter och plöjer är resultatet av 1997 års omskrivning av Kulturmiljölagen, men att länsstyrelserna från årsskiftet 2007-2008 har större frihet att bestämma över uppdragsarkeologiska projekt och dess publicering. Låt oss hoppas på forskningsinriktade länsstyrelser som värnar om kunskapen!

Men jag är realistiskt? livrädd för att de i detta sammanhang kanske är mer intresserade av den nya kulturella ekonomin -- den som förväntas ge tillväxt i bygderna genom att det ska finnas en Arn i varje landskap, med glättiga broschyrer, bussresor och ytlig populärvetenskap...

onsdag 28 januari 2009

Klimatkolonialism

Etanolfrågan fortsätter att göra sig påmind i media. 

I en debattartikel i dagens nummer av den norska tidningen Dagbladet kallar geografen Tor Arve Benjaminsen och marinbiologen Ian Bryceson (Universitetet for miljø- og biovitenskap)  den svenska etanolsatsningen i Tanzania för klimakolonialisme.

De ger också exempel på en annan form av klimatkolonialism -- trädplaneringsprojekt som ger länder i Nord gott samvete och norska företag stora vinster, men drabbar fattiga afrikaner genom att marken tas ifrån dem.  

Läs artikeln i Dagbladet.

måndag 26 januari 2009

Vetenskapsradion om SEKAB i Tanzania

Det ryktas att norska miljöforskare allt mer uppmärksammar SEKABS biobränsleprojekt i Tanzania. På onsdag kl 13.20 i P1 intervjuas Ian Bryceson i Vetenskapsradions nya serie Klotet. Bryceson har bakgrund i Tanzania och långvarig erfarenhet av miljöforskning i landet.  Repris torsdag 19.03 och fredag 01.15. Dessutom via webben .

fredag 23 januari 2009

Uppdragsarkeologisk publicering

Ellen Anne Pedersen och jag ska uppdatera och på engelska sammanfatta vår nu över tio år gamla del av Det svenska jordbrukets historia. Sedan vi sist borrade ner oss i högar av arkeologiska rapporter om hjul, fähus, svinben, skäror och röjningsrösen har den arkeologiska publiceringspraktiken förändrats. Det kommer ut rejäla tjocka tryckta böcker från alla olika stora infrastrukturprojekt i olika delar av landet. Sedan 1998 verkar det ha kommit minst en hyllmeter sådana antologier. När vi väl fått fram alla dessa ofta telefonkatalogtjocka inbunda böcker (gamla Stockholmsdelen som inte kommer längre) så sitter vi nu och läser. Först kändes det som en rejäl förbättring -- en riktig publicering till skillnad från ett antal svårlästa och tekniska rapporter. Men kvaliten på det som publiceras är synnerligen ojämn. 

Ibland kommer lysande, väldokumenterade översikter över problemområden och enskilda boplatser med intressanta nya slutsatser, men lika ofta förekommer någon slags förnumstigt halvpopulärvetenskapligt berättande som a) inte utgår från forskningsläget och den existerande kunskapen på området b) inte har tillräcklig dokumentation för att den professionella användaren ska fatta vad det egentligen handlar om (skala, teckenförklaring?) c) inte tydligt klargör vad det vetenskapliga bidraget från just den undersökningen utgörs av. Vem är dessa tjocka böcker skrivna för? Ingen kan väl tro att en entusiastisk arkeologiälskande amatör lånar hem fyra telefonkataloger för att få reda på vad utgrävningarna i grannskapet handlat om? Som tur är finns det kloka arkeologer som följt detta närmare och kan guida oss genom kilon av trycksvärta för att peka ut de intressanta bidragen. Men jag återupprepar vad jag skrev i höstas: Tid måste avsättas för de grävande arkeologerna att leda fram de mest intressanta undersökningarna och de stora synteserna till internationella vetenskapliga tidskrifter och annan refereegranskad vetenskaplig publicering.

torsdag 15 januari 2009

Samfälld mark - en modernitet?

Samfälld mark har i många sammanhang betraktats som något gammalt kvarlevande som i takt med moderniseringen upphör och privatiseras. I många länder i Syd pågår en sådan statsledd privatisering av tidigare samfälld mark och ses av många debattörer som en kungsväg till utveckling och utrotande av fattigdom. Om detta kan man bl.a. läsa i en tidigare blog.
Men det finns också exempel på att samhällsutvecklingen leder till behov av nya samfälligheter. Själv är jag snart delägare i en sådan samfällighet. Genom beslut av Lantmäteriet i Norrtälje kommer fastigheten Norröra 17:1 att upphöra och övergå till Norröra GA:6. Det är en nyinrättad gemensamhetsanläggning som ska bestå av "samlingslokal med tillhörande mark och övriga anläggningar inom Norröra 17:1".
Bakgrunden är att Blidö Missionsförsamling krymper och inte längre orkar sköta kapellet på grannön. När sommargästerna på Norröra ville ta över kapellet visade det sig att det enklaste sättet att göra detta var att genomföra en lantmäteriförrättning och inrätta en ny samfällighet, där 121 av Norröras fastigheter ingår. I samband med att detta sker kommer vi också att ersätta Blidö Missionsförsamling med 1/121 av den överenskomna köpesumman. Andelen kommer för all framtid att vara knuten till de enskilda fastigheterna och ett stycke mark och en 100-årig byggnad har räddats från privatisering.

http://norrora.se/Bilder/700_Kapellet_2003-text.jpg

I byggnadsplanen anges att området ska användas för ecklesiastika ändamål. Nu är kyrkligheten inte så fruktansvärt hög bland sommargästerna på Norröra, men lite orgelspel i samband med årsmötena brukar höja stämningen, och den årliga midsommargudstjänsten med efterföljande jazzkonsert är i allra högsta grad ecklesiastik. Därmed säkras ett samfällt intresse - som inte bara de 121 delägarna får njuta av utan också många tillresande. Se vad en entusiastisk Stockholmsbloggare skriver.

fredag 9 januari 2009

Gunnar Lindstedt: Svart jord

Gunnar Lindstedt, ekonomijournalist med bakgrund bl.a. på Veckans Affärer, har skrivit en lättsam, men allvarlig reportagebok om hur det gick till när det svenska företaget Black Earth Farming drog igång i Ryssland. Här möter vi Michel Orlov, Per Brilioth and andra finanskapitalister när de klampar omkring i leran i svartjordsbältet i Ryssland och vädrar vinster, men också Sture Gustafsson och andra agronomer och kringflackande jordbrukskonsulter som jobbar med den praktiska hanteringen av företagets tiotusentals hektar i Ryssland. Men vi får också träffa de fattiga ryska bönder som sålt sin mark och sitter kvar med en liten privat jordlott och ett hus. Bakom de initierade skildringarna av vardagen i Ryssland, kringflackande finansmän och de kontrasterande skildringarna av  familjejordbruk i Sverige murrar de större och avgörande frågorna om livsmedelsförsörjning, storkapitalets roll i jordbruket och de stigande livsmedelspriserna. Klart läsvärd.

lördag 20 december 2008

Qatar skaffar mark i Kenya?

Uppgifterna om gigantiska markaffärer mellan de rika oljestaterna och olika afrikanska länder fortsätter att komma in. Nu senast tipsade en kollega om en artikel i Guardian den 2 december där det uppges att president Kibaki i Kenya är beredd att arrendera ut ofattbara 40 000 hektar i Tanaflodens delta till Qatar mot att de bygger ut en hamn på ön Lamu.

Guardian skriver

The Kenyan president, Mwai Kibaki, returned from a visit to Qatar on Monday. His spokesman said the request for land in the Tana river delta, south of Lamu, in north-east Kenya was being seriously considered.  -- "Nothing comes for free," said Isaiah Kabira. "If you want people to invest in your country then you have to make concessions."

Vilka ekologiska, sociala och politiska konsekvenser kommer en sådan markaffär att få? Som bekant spelade markfrågorna en viktig roll i de våldsamma motsättningarna efter presidentvalet för knappt ett år sedan. Från vad jag förstod i Nairobi för några veckor sedan verkar det som många aspekter av de motsättningarna verkar vara på viss väg att läkas.

Och Tanaflodens delta är inte outnyttjat. Är det någon av blogläsarna som känner till mer om de som idag utnyttjar markerna? Berätta gärna i kommentaren nedan eller i ett mail.

onsdag 3 december 2008

Kreativa studenter i Nairobi

 

Det EUfinansierade projektet  CREATING har sin foersta workshop i Nairobi just nu. 26 studenter paa Masters och doktorsnivaa fraan Tyskland, Etiopien, Kenya, Tanzania, Belgien, Rumaenien, Irland, Storbritannien, England och Ruanda aer samlade paa AICAD utanfoer Nairobi i Kenya. Handledare och laerare kommer fraan flera forskningsinstitutioner i Oestafrika och fraan fem universitet i Europa, daeribland Stockholms Universitet. Interuniversity council for Eastern Africa spelar en central roll.

Det aer inspirerande att foelja denna grupp av studenter och vi handledare aer alla imponerade av deras akademiska nivaa, och engagemang. Just nu foerbereder studenterna dels sin faeltvecka dels presentationer av sina egna forskningsproblem. Sjaelv aatervaender jag mot Europa paa loerdag. Jag hinner naett och jaemnt ut paa korta promenader laengs den stoekiga och livaktiga grusvaegen utanfoer AICAD, med sma butiker, kringstroevande getter, glada ungar och os fraan grillat getkoett och olika aptitretande inaelvsraetter fraan traekolsgrillar. 

De studenter som specialiserar sig mot miljoe och landskapsforandringar drar vidare mot vaestra Uganda, paa graensen till Kongo foer att under ledning av David Taylor besoeka hans faeltarbetsomraade. Vid foten av gorillabergen kommer de att traena olika faeltmetoder foer jordbrukssamhaellen och ocksaa laera sig om sedimentprovtagning foer pollenanalys. Peter Kinlund och Lowe Borjeson blir med paa denna del av kursen.