Uppskjutet FORMAS-MISTRA-beslut

I veckan meddelade MISTRA och FORMAS att beslutet om det stora forskningsprogrammet om Environmental Humanities (Grön Humaniora) är uppskjutet på grund av misstankar om jäv. 

Enligt MISTRAs styrelseprotokoll från den 26 mars konstaterar ordföranden att det inkommit synpunkter på att jäv kan föreligga och styrelsen beslutade att bordlägga ärendet och tillsätta en utredning.

Enligt det besked som FORMAS och MISTRA meddelade på sina hemsidor den 9 april kan det leda till att en ny utvärdering ska ske. Det är naturligtvis ett väldigt tråkigt besked till de sex forskargrupper som under stor tidspress jobbade häcken av sig under hösten för att komma med trovärdiga ansökningar.

Det omfattande arbetet kommenterades i höstas av Lundaprofessorn. Jag tänkte i höstas mycket på min gamla idé om Forskarkonsekvensutredningar. Och nu blir det än mer aktuellt. Om forskningsråden och stiftelserna kunde ha fantasi nog och insikt om vad deras beslut ställer till med bland forskarna så borde dom tassa långsammare och försiktigare. Jag undrar om det går att som Lundaprofessorn antyder beräkna hur mycket forskningstid som går förlorad när man på alldeles för kort tid ska positionera sig och bygga trovärdiga koalitioner genom korridorspring, resor, skype osv.  Om jag minns rätt kom utlysningen den 10 september och ansökan skulle vara inne den 2 december. Det är en kort tid för att bygga ett trovärdigt "konsortium" . En vis man i en forskningsstiftelse sa en gång till mig "Du måste lägga örat mot rälsen", dvs för att ha framgång i ansökningar gäller det att ha spanat och laddat för dem långt före det att utlysningen officiellt kommer ut.

Å ena sidan är det naturligtvis mycket bra att FORMAS och MISTRA nu bromsar om det nu verkligen rör sig om en jävssituation. Å andra sida är det ju sällan som en jävssituation kommer neddimpande från himlen. Forskningsråden är vanligtvis mycket noggranna med att i varje skede av en sådan här hantering försäkra sig om att jäv inte föreligger eller kan misstänkas föreligga. Man får hoppas att utredningen kring detta görs offentlig så att alla inblandade parter kan få klarhet i var och när de eventuella felen har begåtts

Tillägg den 14 april: De sökande har nu meddelats att den oberoende granskningen av eventuella jävsförhållanden ska genomföras av Vetenskapsrådet. Det låter betryggande.

Krokshult juli 1979

Vid 1970-talets slut var förståelsen för hävdens påverkan på gräsmarkernas biologiska mångfald ännu ett ganska smalt forskningsområde och det skulle dröja mer än tio år till innan bönder kunde få betalt av staten för att hävda ålderdomliga slåtter- och betesmarker och ungefär lika länge tills Krokshult i Kristdala blev naturreservat. Men det fanns entusiaster som på obetald tid och med entusiasm dokumenterade det äldre odlingslandskapet och sambandet mellan hävd och vegetation. Den som kan namnge flest personer på bilden får en bokpremie. Gör det i kommentarsfältet!

De gyllene åren: Om samarbete mellan kulturgeografi och kulturmiljövård i ett 40-årsperspektiv

Då och då får jag frågan om vad som egentligen händer på kulturgeografen i Stockholm. Hur förvaltar vi det viktiga arvet av den banbrytande forskningen kring det äldre agrarlandskapet, som från det att David Hannerberg kallades till professuren i Stockholm på 1950-talet kom att skörda så många intellektuella framgångar. En författare liknande t.o.m vår forskargrupps framgångar med det japanska industriundret:

"The success of the Scandinavian contribution to Dark Age studies owes much to the conscious development of a programme of study adopted by the Department of Human Geography of the University of Stockholm. The work undertaken there and by Scandinavian historical geographers in general for this period is comparable with the success of the recent Japanese industrial effort" (Whittington i Pacione: Historical geography: progress and prospect, 1987, sid. 74)

Under 1980- och 1990-talet fick denna forskning också ett stort genomslag i svensk kulturmiljövård, i synen på landskapet som ett kulturminne och inte minst i synen på fossila åkermark som fast fornlämning.

Det finns många svar på frågan om den forskningsinriktningens utveckling, både inomvetenskapliga och de som har att göra med efterfrågan på den typen av kunskap. Jag berörde en del av den problematiken i en artikel 2003: Sjutton år av historisk geografisk forskning i Stockholm.

I juni 2012 ordnade konsultgruppen Landskapsarkeologerna ett seminarium i Luleå där jag fokuserade på just efterfrågan och på forskningens förhållande till Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Jag inledde så här:

"De två sista årtiondena på 1900-talet framstår i efterhand som en period av synnerligen kreativt, nyskapande och expansivt samarbete mellan den universitetsbaserade historiska kulturgeografin /(särskilt på Stockholms Universitet), och kulturmiljövårdens olika centrala och regionala organ. På denna sidan om millennieskiftet finns egentligen bara fragment av detta kvar och många av oss som var med på den tiden undrar vad det blev av det goda samarbetet, det utmanande samtalet och de intellektuella och praktiska utmaningarna som detta möte mellan landskapsforskning och kulturmiljövård innebar. För många i den generation av kulturmiljövårdare och landskapsforskare, som inledde sin yrkesverksamhet under 1970- och 1980-talen framstår denna period som gyllene år, vars bottenklang än idag påverkar vår verksamhet och vårt synsätt. Konsultgruppen Landskapsarkeologerna är i högsta grad ett uttryck för den kompetens som byggdes upp under dessa år framförallt i skärningspunkten mellan fornminnesinventering och landskapshistorisk forskning - - - - - - - -

Blir du nyfiken på resten? Klicka på 

De gyllene åren: Om samarbete mellan kulturgeografi och kulturmiljövård i ett  40-årsperspektiv