torsdag 14 mars 2013

En femtedel av Sveriges åkerareal finns i Ryssland och Ukraina


De två största svenska jordbruksbolagen Black earth farming och Alpcot Agro äger tillsammans mer åkermark än vad som finns i hela Skåne (Bilden lånad från www.blackearthfarming.com )
 Visste ni hur Sveriges åkerareal fördelar sig på olika områden?

Om jag har räknat rätt ser det ut så här

Norrland  266 tusen hektar
Svealand  760 tusen hektar
Götaland  1 634 tusen hektar
Ryssland och Ukraina 886 tusen hektar

Alltså:  en femtedel av Sveriges åkerareal finns i Ryssland och Ukraina

Läs Brian Kuns blogginlägg Swedish Black Earth så fattar ni var jag fått de 886 tusen hektaren från.

onsdag 13 mars 2013

Bönder protesterar mot svenskplantagens avhysningar

Nu kommer protesterna. SEKAB och senare Eco Energy, som utvecklar sockerplantagen utanför Bagamoyo har länge hävdat att plantagen endast berör en gammal statlig boskapsranch. Men av den Resettlement Action Plan som finns på hemsidorna African Development Bank framgår att det rör sig om flera byar som ska avhysas. Redan 2009 skrev vi i DN om de småbrukare som fanns i området.

Nu kommer protesterna från en av byarna som ska avhysas. - Om ministern hade tagit sig hit hade hon kunnat se hur planterade träd, gravar och byggnader, bl.a. en moské visat att vi har bott här sedan 1950-talet (fritt översatt).

Läs själv i artkeln från tanzanska tidningen Citizen. Där framgår bl.a. att byborna i en tidigare dom om marken vunnit över staten.

Har Sida bestämt sig som kreditgarantier till detta projekt eller inte?

Ny blog: FarmLandS

Lowe Börjeson och hans doktorander har tagit initiativ till en ny blogg FarmLandS, som ska vara ett forum för forskare vid institutionen som forskar kring jordbrukslandskap i olika tidsperspektiv och i olika delar av världen: Just nu är åtta landskapsforskare enrollerade som författare:

Lowe Börjeson
Olivia Murzabekov
Tola Gemechu
Ulf Jansson
Marina Angela Caretta
Brian Kuns
Mats Widgren
Wille Östberg

 men det kan förhoppningsvis bli fler.

Så här presenterar vi oss:

Farmlands, or agricultural landscapes, captures the interest of a number of researchers based at the Department of Human Geography, Stockholm University. On this blog we share information about research findings, activities, events and comments related to our work.
Our interest in farmlands has three roots: farming, landscape and society.
Farming as a practice, including farmers knowledge and labour investments
Landscape as society-nature relations, congealed history, and as space and place
Society as a short form for institutions, gender relations, political economy and scientific relevance
Most welcome to FarmLandS!

De tre första inläggen ger en bra bild av bredden: framtida jordbruk i globalt perspektiv, källor till afrikanska landskapshistoria och svenskt jordbruk i Ryssland och Ukraina.

LÄNK: FarmLandS


söndag 10 mars 2013

Anonyma bloggkommentarer

Den uppmärksamme läsaren ser att jag endast tar in bloggkommentarer från folk som antingen skriver ut hela sitt riktiga namn, eller som har en googleidentitet som lätt går att härleda till en egen blogg eller på annat sätt  är tydlig. Anonyma troll göre sig icke besvär står det tydligt i kolumnen till höger.

Nu är det inga strida strömmar med kommentarer som singlar in på denna blogg, men principen, som bl.a. aktualiserades efter den 22 juli 2011, är viktig. Ingen blogg tjänar på en radda anonyma kommentarer där folk inte vågar stå för sin åsikt. Då blir det lätt en lång trollradda med allt mer invektiv och utan personligt ansvar. Alltså: Det räcker inte med en google-identitet för att kommentera på denna blog, om denna google-identitet inte går att härleda till en annan blogg med tydlig identitet. Om den missnöjde signaturen MS vill diskutera detta med mig går det bra att sända ett mail istället för fler anonyma kommentarer.

fredag 1 mars 2013

Är vi på väg mot en tipping point??

En intressant debatt har utbrutit kring frågan om den landbaserade biosfären kan vara på väg mot en brytpunkt - en tipping point. Begrepp som tipping point och regime shift är centrala i resiliensforskningen och framhävs där ofta som nya insikter.

Till att börja med: frågan om att långsamma och kvantitativa förändringar kan övergå till snabba och kvalitativa förändringar är inte ny vare sig i naturvetenskapen eller i samhällsvetenskapen. På samma sätt som vatten kan övergå till kvalitativt annan form p.g.a. långsamma kvantitativa förändringar i temperatur kan samhälleliga förändringar förstås som en effekt av en liknande process. Det var något som redan Marx lyfte fram. Det är bara i en inskränkt kvantitativt modellerande värld som frågan om brytpunkter och kvalitativa språng kan framstå som något nytt och radikalt. Men även inom kvantitativ modellering är frågan om kvalitativa språng en förhållandevis gammal insikt. Jag minns under den kvantitativa geografins och den nya arkeologins glansdagar på 1970-talet hur arkeologen Colin Renfrew på Sverige-besök berättade om matematikern René Thom's katastrofteori just för att den på ett matematiskt plan kunde hantera kvantitativa förändringars övergångar i kvalitativa. Se Renfrews artikel Trajectory discontinuity....

På senare tid har denna förståelse förknippats med miljöhoten och i den inflytelserika uppsatsen om Planetary boundaries  är ett centralt tema varningen för sådana brytpunkter. Uppsatsens styrka i ett politiskt sammanhang är ju att man försöker att fastställa kvantitativa gränser för när olika system skulle kunna befaras tippa över i ett för mänskligheten radikalt annorlunda och sämre tillstånd. Vad gäller markanvändning och den terrestriska (landbaserade) biosfären uttrycks det på följande sätt: "Humanity may be reaching a point where further agricultural land expansion at a global scale may seriously threaten biodiversity and undermine regulatory capacities of the Earth System (by affecting the climate system and the hydrological cycle)." 

Nu ifrågasätts av Barry Brook och medförfattare om den terrestriska biosfären verkligen kan tänkas vara på väg mot en sådan brytpunkt. Se deras artikel Does the terrestrial biosphere have planetary tipping points? eller den kortare populärvetenskapliga pressversionen. Jag kan inte tillgodogöra mig hela resonemanget eftersom frågan om artrikedom och biodiversitet inte är på min hemmaplan, men jag slås av två saker i artikeln: dels konstaterandet att jorden redan sedan länge varit totalt dominerad av mänsklig påverkan på markanvändingen, dels det faktum att nya mosaiker och diversiteter uppstår även när markanvändningen förändras. Det finns så många historiska och globala exempel på att ökad livsmedelsproduktion gått hand i hand med ökad biodiversitet. Författarna argumenterar för att de förändringskrafter som verkar på vegetation och biosfär i ett globalt perspektiv snarare kan förväntas leda till fortsatt gradvisa förändringar utan några markerade kvalitativa språng. Någon planetär brytpunkt är alltså enligt dem inte sannolik.

Victor Galaz påpekar i ett kritiskt blogginlägg att författarna till artikeln ser kopplingar mellan olika ekosystem och kontintenter enbart utifrån ett biologiskt perspektiv, som om jorden vore obebodd. Galaz påminner om de många ekonomiska länkar som knyter samman markanvändning på ett globalt plan. Här har Galaz en viktig poäng, men det återstår att analysera hur dessa drivkrafter eventuellt kullkastar de resonemang om effekterna av framtida markanvändningsförändringar som finns i Brooks resonemang. Sammanfattningsvis: det är viktigt och intressant att resonemang med så stor politisk genomslagskraft som Planetary boundaries utsätts för en empiriskt och teoretiskt baserad granskning.

Det är Lesley Heads vakna twitterflöde som förmedlat länkarna. Se nedan till höger och hitta där mer ur denna debatt.