Ordet strandsatt uttrycker en rumslig relation. Men eftersom alla rumsliga företeelser också har en social aspekt blir ordet i det relationella rummet också ett uttalande om en samhällelig relation.
Robinson Kruse var strandsatt på en ö utanför Chile. Han hade ingen båt. Men att flygresenärer som inte kan tänka sig ta tåg eller båt (eller vars flygbolag inte vill boka om dem på ett mer miljövänligt resande) ska kallas strandsatta övergår mitt förstånd.
Jag har just kommit hem efter en fyra dagars resa från Kreta (flygen gick bara till Thessaloniki och sedan fick det bli tåg). Jag har därför inte läst i kapp allt om ask-krisen, men det är uppenbart att kommentarerna i pressen illustrerar samhällsgeografi, avståndsfriktion och rumsuppfattning på ett helt fantastiskt sätt. Sårbarhetsdiskussionen verkar dock inte ha börjat på riktigt - dvs vilka grupper drabbas värst? Hur synd är det om "strandsatta" turister jämfört med odlare i Kenya som inte kan sälja sina grönsaker?
I Stockholm berättar taxichauffören om taxiresor till Barcelona. På tåget mellan Thessaloniki och Belgrad berättar en svenska om "strandsatta" svenskar på SAS-hotellet i Athen som bara väntade och åt gratismat. Själv stod hon inte ut med denna "Titanicstämning" och fixade tågbiljetterna själv.
Är det verkligen sant att det finns folk som tror att bil och flyg är de enda möjliga transportmöjligheterna?
Kanske kan man dock kalla min kollega som tvingas bo på ett Disneyhotell i Hongkong (och få pussar av Mimmi Pigg för fotografering) för strandsatt?
Under alla omständigheter kommer grundläggande rumsliga frågor och frågor om samhällens och samhällsgruppers sårbarhet att få belysning av det som har hänt i veckan.
