Är landskapsvårdande får här för att stanna? Vad finns runt hörnet? Kommer de upptrissade priserna på jordbruks- och skogsmark internationellt att på sikt också påverka hur den svenska marken används? (Foto Huei-Min Tsai)
Det är snart dags att sluta spana och spekulera och istället återvända till lite mer handfast empiri om landskapet. Men innan dess några mer spekulationer. När man ser på det svenska jordbrukslandskapet kan man få intrycket av att det nu helt och hållet gått över i ett postproduktivt stadium. Det är inte längre mjölk, vetepriser och skogsråvarornas världsmarknadspris som bestämmer över hur den svenska marken ska användas. Det är EU, landskapsvård, bidrag till naturåterställande och tokiga upplevelser med älgpajasar, kosafari och dyr jakt som arrenderas till utländska turister som står för förändringskraften i markanvändning och landsbygdsutveckling.... Det är naturligtvis inte hela sanningen och det vore fel att beskriva det som huvudspåret, men det är likafullt en mycket tydlig tendens. Hur går den synen ihop med alla tecken på att jordbruksmark och skogsmark börjar bli allt mer upphaussade globala investeringsobjekt.
Allt talar för att jakten på marken som investeringsobjekt kommer att fortsätta. Se senast i brittiska Independent :
"-- the cost of land is rising. Prices have jumped 16 per cent in Brazil, 31 per cent in Poland, and 15 per cent in the midwestern United States. Veteran speculators such as George Soros, Jim Rogers and Lord Jacob Rothschild are snapping up farmland right now. Rogers – who between 1970 and 1980 increased the value of his equities portfolio by 4,200 per cent, and who made another fortune predicting the commodities rally in 1999 – last month said: 'I’m convinced that farmland is going to be one of the best investments of our time.' "
Hur kommer det att påverka det svenska landskapet? Parallellt med de ökande markpriserna globalt sett så har vi ju dessutom den långsiktiga utvecklingen i EU:s jordbruksstöd att ta hänsyn till. På sikt kommer arealbidrag och landskapsvård att få en allt mindre roll. Vilken roll kommer då den svenska marginella jordbruksmarken att få? Vilka beslut kommer olika markägare att ta om markens användning? Kan man tänka sig en situation där livsmedelsproduktion åter kan bli lönsam även på marginella marker? Det verkar ännu inte så. De stora omstruktureringarna i markägandet, de områden som utländskt kapital är intresserat av, är så gott som uteslutande områden där högeffektivt och högmekaniserat jordbruk kan bedrivas: planer för stora mekaniserade plantager i Afrika och gamla kolchoser och sovchoser i svartjordsbältet i Ukraina och Ryssland.
Bönder i Poltava oblast i Ukraina skördar med gammal sovjetisk utrustning. Finns det i det långa loppet något utrymme för familjejordbruket i länder som Ukraina och Ryssland, eller kommer utländska storföretag att helt ta över? Se mer i Kyiv Post Independent, där bilden är hämtad från.
